När jag var hemma under jullovet togs det episka bilder on location i Klippan. Duktiga Hanna Carlsen är fotografen bakom! Jag och denna tvivelaktigt fina människa Alex är, och som råkar inneha världens knasigaste frisyr men som jag älskar så mycket, agerade allvarliga modeller. Åhja. Vad tycker ni? Här, och lite extra på bilden längst ner, förmedlade vi Hannas ledord "romantik". Vad sägs?

För en vecka sen. Och trots att de är mina vänner och trots att jag sett dem tiotusen gånger, så blir jag så blown away varje gång jag ser dem ge sig hän framför publik. Jag kan inte beskriva hur otroligt imponerad jag är av deras kreativitet, musikalitet och humor. Om jag fick rekommendera er att se ett enda svenskt band, så skulle det vara Future Idiots. 

Mina bilder från förra veckan i Skåne:

Det här är fan i mig det bästa jag sett! Alex skrev på chatten och undrade om jag sett deras "Siesta-pådrag". Det hade jag inte. Nu är jag helt död av skratt och fascination för världens roligaste band. Lubbe hade varit på Siesta-kontoret, uppklädd i sin "finaste pådragsdräkt", och överlämnat denna skapelse. Om festivalbokarna inte tar hänsyn till detta (samt faktumet att de för fasen kan boka Sveriges bästa band) blir denna tjej oerhört irriterad. Och Siesta-strejkar. Men för nu: Herregud vad jag älskar det där bandet.

Jag minns första gången jag såg en av dem på YouTube. Med svart kajal och tatuerade armar såg han ut som Billie Joe Armstrong. En gitarr i armarna och fingrarna knäppandes på varje ackord i Mario Kart Love Song var allt som behövdes. Jag blev fascinerad, engagerad, intresserad. Jag letade upp hans band, som visade sig vara helt jävla otroliga på punkrock covers av kända poplåtar. Och jag bloggade om dem. Jag skrev på Facebook, jag yttrade högljudda önskningar om att "de måste komma till Sverige någon gång!". Jag gjorde inte min research, kan man väl milt säga. En dag kommenterade någon på Facebook "Öh, inte för att vara sån, men de bor i Klippan?". I KLIPPAN! Klippan ligger tjugo minuter från Örkelljunga. Världens bästa band var en halvtimme ifrån mig? I efterhand har jag fått höra att Marcus, som började i bandet ett halvår efter att jag upptäckte dem, hade googlat dem lite innan han blev trummis. Och då hittat min blogg, vilket han sagt till de övriga medlemmarna. De bara "Va? Bloggar någon om oss?!". En vecka senare kom Marcus tillbaka med rapport om att det var hans lillasysters kompis. Den lilla världen osv. 

Jag minns första gången jag träffade dem. Jag stod i gardrobskön på ett svettigt The Tivoli och helt plötsligt lägger någon en hand på min axel och säger "Ursäkta!". Personen försöker ta sig förbi kön. Jag vänder mig om, med handen kvar på min axel. Handens ägare möter min blick och börjar forma ett nytt ursäkta, men avbryter sig. Han ler förvånat och ändrar sin påbörjade ursäkt till ett glatt MEN HEJ!. Och sen kramar han mig. Jag, som då har bilden av honom som den där fantastiska kajalpojken från YouTube, dör lite. Han kände igen mig, från bloggen eller Facebook. Och så står Future Idiots för första gången framför mig på scenen och de är så jävla bra att jag inte har ord efteråt. På bussen hem ler jag dumt mot mitt tummade Skånetrafikenkort. Bandet hade pratat med mig. 

Jag vill säga att jag minns det här, men jag minns inte. Jag kan inte komma på när allt blev helt outstanding. Från världens bästa band till världens bästa människor. När jag gick från random fan med en överaktiv blogg till någon som kan räknas som vän. Någon man ropar HAJ LINDA! till mitt i en låt från scenen. Någon man ger privatspelningar i sitt hem till. Någon man spelar Wordfeud med, Facebookchattar, ringer i timmar, bjuder in på repetitioner, hänger med på festivaler, äter pizza med, skickar förhandslyssningar till... Någon som inte bara är en osäker bloggare som dör av en hand på axeln från en bandmedlem. Utan någon som kanske betyder något tillbaka. 

Future Idiots är, med all ärlighet som finns, det viktigaste bandet för mig. Deras musik är med hundra procent träffsäkerhet exakt vad jag älskar och deras spelningar är, trots miljoner snålare budget, i klass med arenaband som Green Day. Men Future Idiots är också viktiga för mig på helt andra plan. Johan, Alex, Mike och Marcus är fantastiska. Inspirerande, roliga och talangfulla - och kanske några av de snällaste människorna jag träffat. Egentligen är det ofattbart sjukt. Att det där bandet, det där bandet som jag trodde var amerikanskt, ouppnåeligt, bortom min räckvidd, fanns så nära hela tiden. Och att jag skulle få vara del av allt på så nära håll som jag fått kunde jag aldrig ens dagdrömma ihop lika bra. Så tack, Future Idiots, för att ni gjorde 2011 så fantastiskt. Och vet ni? Jag kommer inte att släppa er 2012 heller. 

En sak till: denna tjej fick en ny skiva. Winning. 

Future Idiots - Virginity for Christmas

Förresten: läs en lång intervju med mina favoritpunkrockare! Seriöst, när jag saknar Skåne är det, förutom min familj och nära vänner, just det här bandet jag saknar mest. Tryck HÄR för intervjun!

Välkomstdrinken var grön och serverades i en 1,5 liters PET-flaska märkt med "bananas" 

Att Alex presenterade den med orden "här, ta lite bananas!"

Att Alex trashade sin egen tv med hjälp av en handkontroll till Nintendo 8-bit 

Att jag somnade i duschen och missade tv-trashen 

Att vi hade en rökmaskin för scenshower igång i ett litet vardagsrum med rosa väggar 

Att Micke sjöng Jag ger dig min morgon till mig inför alla gäster 

Att jag sjöng med 

Att vakna i ett rum tapetserat med Green Day-affischer 

Att jag sov i en Future Idiots-tröja stulen ur Alex garderob 

Dagen efter-pizza med Alex och Lubbe 

Det tveksamma mottot "kvalitet * service * bästa råvorna" på Pizzeria Hörnan i Klippan 

Att hälla alla slattar i en skål och tillsätta en C-Vitamin brustablett för att se "effekten" 

Att besöka replokalen och se en affisch på Future Idiots direkt 

Att någon på nämnda affisch rivit bort ansiktet på Alex 

Hans reaktion "Så här populär är jag..." efter att ha visat affischen 

Att åka ifrån den rosa lägenheten med tjugo gitarrer pimpade med NOFX-stickers och min favoritidiot 

Denna bild på Alex och Lubbe i en uppfällbar karpsäng - omätbart många 

Åh, dear jävla Lord, byter väl bakgrundsbild och sånt där nu då?