Saker jag hade meddelat mig själv för tio år sedan, när jag satt i en bil och grät bakom smattrande vindrutor för att jag var ful, fel, fet, hade dålig syn och inga vänner, om jag hade vetat det då:
  •  Man är inte dömd att ha "Harry Potter"-glasögon resten av sitt liv bara för att man råkar behöva dem i grundskolan. 
  • Man kan bli vad man vill. Jag vet att lärarna och ens föräldrar säger det till en hela tiden och ler "övertygande", men samtidigt vet jag att man har väldigt svårt att tro på att det här med att vilja bli astronaut eller filmstjärna riktigt kommer att gå hem i syokonsulentens öron ändå. Men det ens föräldrar säger är faktiskt inte båg och bedrägeri och tomma ord. För vet du vad jag drömde om när jag var tolv? När jag var tolv köpte jag (okej, mamma köpte) kvällstidningar och schlagerbilagor och jag bara hoppades och önskade och drömde om att en dag, en dag, skulle jag få skriva i dem själv. 
  • Bara för att man råkar inte ha någon pojkvän eller flickvän och bara för att alla har fått dig att tro att du aldrig kommer få en under hela din livstid heller, så som du ser ut, din äckliga jävla tjockjävel, så är det inte sant. Du kommer att få en. Det kommer att komma någon en dag som ser allt det vackra i dig. Det som du nästan själv glömt bort.
  • Var inte rädd för att ha en idol. Även om andra människor hånar dig och river sönder ditt anteckningsblock som du så noga klätt in i idolens bild i skolan och stampar på dina stora känslor, så får du aldrig sluta älska. Idoler är viktiga. Och de andra fansen är nästan ännu viktigare. För när det känns som att det inte finns en enda människa i världen som förstår dig, så finns de. Ta vara på dem. Tillsammans är man stark mot de som inte förstår.
  • Sluta inte skriva dagbok. Du kommer hitta de små tushpenneorden en dag, skratta, gråta och skämmas över allt dumt du gjorde och tänkte. Men du kommer också känna en sådan värme för barnet du var. Tonåringen du var. Du kommer aldrig ångra det.
  • Även om du är missnöjd med allt du är, vad du heter, hur du ser ut, var du är så behöver du inte vara det senare i livet. Jag vet att du inte kommer att tro mig, men det är så. Man kan gå från att slå och dra i sin mage och önska att man kunde skära bort allt det som inte är närmast kroppen till att stolt visa upp den på sin Facebook och skriva "här är jag och jag är bra". Det går. 
 
 
Lanja - www.lanjas.com

fint

Svar: Tack!
Linda-Marie

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress