Jag har extrem frisörskräck. Vissa människor är rädda för tandläkaren, andra kanske för trånga utrymmen eller mörker eller citronskivor eller vad som helst. Jag fruktar människor med sax i handen och makt i sinnet. Det finns så klart flera rimliga och välgrundade anledningar till den här högst motiverade skräcken jag känner.
 
  • Jag har aldrig blivit snyggt klippt hos en frisör. Alltså, inte att det råkat bli lite för kort eller snett eller inte som jag tänkt mig en gång eller två. Det har blivit så varje gång. Värst var när jag på klassfotot i sexan såg ut som en ledsen "lämna företräde"-skylt.
  • Frisörer är så jävla glada. De står där och sprutar lite vatten på ens toppar och knipsar och förstör ens yttre - hela tiden ett stort leende på läpparna. "Kolla lite i veckotidningarna", väser de, och så gör de vad fan de vill med baksidan av ens skalle medan man läser något om Anna Book.
  • Jag är ett kontrollfreak. En gång rakade jag mitt hår med en rakhyvel på topparna för att jag läst att det kunde bli stiligt när jag surfade på någon sextonårig emotjejs blogg. Det blev det inte. Men jag bestämde i alla fall själv (fast med facit i hand ska jag ge fan i att läsa unga emotjejers bloggar i fortsättningen, det hör man ju.) 
 
I alla fall så ska jag besöka en sådan här läskig människa i dag. Återkommer om jag överlever. Annars vill jag att mina ägodelar (typ tre Ullaredskoftor och ett slitet Nintendo 64) skänks till förmån för min katt. 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress