1 maj 2013

Valborg i Uppsala

... var att gå upp klockan sju, ta pendeltåget till Uppsala med en fin vän på sätet mittemot och hänga i HumC-parken med massa twittrare, gamla vänner, nya vänner från tio till två. 
... var att äta kebabtallrik på tusen sammanflätade, roséfläckiga filtar, tillsammans med massor av vårjacketäckta armbågar och axlar som trängdes om platsen på den överfulla gräsmattan.
... var att gå på en fest hos någon som hette Frans och hade uppstoppade djur och tusen gröna krukväxter i sitt hem. Jag vet fortfarande inte vem Frans var, men i hans lägenhet träffade jag en tjej (hej Zusanna!) som jag tydligen träffat en gång i Laholm för två år sedan. Fantastiskt! Oddsen på det, Unibet?
... var att äntligen få träffa Kim och Helena igen! 
... var att ensam gå vilse från gänget på tjugo personer, inte ha telefonnät att kunna nå dem och att inte hitta dem igen på fyra timmar.
... var att adoptera in sig på tre andra fester de fyra timmar föregående punkt varade. Det var fantastiskt. Fick mat och sånt.
... var att helt plötsligt befinna sig ute i något Flogsta, med Lucas som gick i min klass förra året, i jakt på tequila?
... var att åka pakethållare från Folkes Livs till centralen över kullersten med solen gick ner och sittbenet mot den rostiga metallen gjorde precis så ont som det gjorde när man var elva. Och ändå kände jag mig precis lika fri och sockerdricksbubblande i benen som jag mindes det.
... var att bli serenerad av Ellens pojkvän Viktors band (A purple mile! Ja! Spotifya dem!) bland de vita blomrabatterna vid Uppsala centralstation sent på kvällen. Och att dansa med Ellen till deras akustiska covers på Storgatan för att dra in pengar i det kalla gitarrfodralet på asfalten.
... var att köpa sex donuts med Sanna på torget och hysa in oss på Sandy's i väntan på pendeltågen vid midnatt. Sanna kommenterade glatt Dortmund - Real Madrid-matchen med några entusiaster på storbildskärmen medan jag sippade bubbelvatten och gladdes åt att för första gången på fjorton timmar ha access till mobilnät (jag säger bara i n s t a g r a m).
... var att försöka omvända några tågpassagerare till, öh, blinkliebers? Kämpade med allt från First date till All the small things, men ingenting bet på dessa tvivelaktiga, hårdhudade personer. LM blev ledsen. Men i övrigt var dagen fantastisk på varje litet sätt möjligt. 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress