Dock är jag ju inte den som är den och inte bjuder fast jag är sjuk. Som jag bjuder! Nu blir det jag bjuder på kanske inte saft och bullar eller parkettbiljett i Karlskrona på lördag, det blir det ju kanske inte. Men väl ett 90 sekunders inslag om SL:s nya system för sms-biljetter! Ja! Ge mig ett samstämmigt lycko-brunstvrål nu, så går vi vidare! Ja!

Så! Skåda detta monumentalt episka och livsförändrande bidrag till vår samtid (ja, eller mest till vår radiolärare, men ändå. En vill ju inte beskyllas för att vara snål, va) här nedan. 


Alltså, ja, rubriken säger cirka allt om den här skitdagen. Vaknade av att febern som knackat på min dörr och kikat i mitt brevinkast till kropp de senaste dagarna nu tagit sig in på hallmattan. Fest. Knatade huttrande och febersnurrigt runt med en medeltida radiomikrofon kring Centralen och försökte göra en enkät med människor som inte ville veta av mig. Det gick skit.

Gjorde en intervju med SL:s kundtjänst på telefon. Någon jävel hade DRAGIT UR VOLYMKNAPPEN som alltid ska vara i, så inget av intervjun blev inspelat. Försökte sedan få tag i samma människa igen för att göra en ny och likadan intervju i en timme. Det gick skit. Fick till slut ringa en pressmänniska och få episkt tråkiga och tillrättalagda citat i mitt klipp. Spelade upp det för Sveriges Radio-människa. Ville dö. Han gillade det. Livet blev mindre skit, men mådde fortfarande skit så det gick ju på ett ut. 

Kommer hem och inser att första deltävlingen i Mello är skit. Eric Gadd är typ BRA i förhållande till de andra? Det är nog det sorgligaste jag någonsin skrivit i mitt liv. Vill bara sova och inte gå till skolan 9-18.30 imorgon också. Jag har inte varit hemma sjuk en enda dag sedan jag började i Stockholm och vill ogärna göra imorgon till den första. Vill vara duktig och härda ut och prestera. Men jag mår skit.


Skit.
När jag var hemma under jullovet togs det episka bilder on location i Klippan. Duktiga Hanna Carlsen är fotografen bakom! Jag och denna tvivelaktigt fina människa Alex är, och som råkar inneha världens knasigaste frisyr men som jag älskar så mycket, agerade allvarliga modeller. Åhja. Vad tycker ni? Här, och lite extra på bilden längst ner, förmedlade vi Hannas ledord "romantik". Vad sägs?