Det här är Robyn Lawley. Hon är en "size 12-model" i Australien, vilket i europeiska storlekar innebär storlek 38. Och hon är plus size-modell. PLUS FUCKING SIZE-MODELL?! För mig är det här tidningsurklippet ingenting annat än ett hån. Robyn Lawley citeras med "I'm proud of my size". Well. Det är såklart toppen - alla ska vara nöjda och tycka om sig själva - men att ens prata om hennes size som något annorlunda är att skratta oss andra i ansiktet. Hånfullt och hårt. För om hon är plus size - vad är vi då?
 
Jag försöker inte på något sätt ta ifrån henne att hon är stolt över sin kropp. Jag vill att alla ska älska sina kroppar, oavsett hur de ser ut så länge man själv mår bra. Jag förstår också att kroppen anses större än den genomsnittliga modellstorleken. Jag menar inte att HON hånar mig. Men modeinsdustrin, tidningen och världen som tar fram måttstocken och bara "åhå, här var det en plus size-modell!" när de bestämmer att Robyn, som är sjukt SMAL, ska anses stor är det ett hån. Det är ett hån mot oss som faktiskt är plus size på riktigt, eftersom det får oss att börja se på våra kroppar som "jaha, om hon är plus size måste väl jag vara flodhäst-size". Men det är också ett hån mot de som har samma kroppstyp som henne, vilket är en SMAL kroppstyp, eftersom det säger dem att "nej men Gud, har du inbillat dig att du är smal? Du är ju plus size för bövelen! Dags att hålla igen!". OCH: det är ett hån mot de som är smalare än henne eftersom det visar på hur nära man är på att vippa över från smal till "plus size". Och plus size är ju inte eftersträvansvärt i vårt samhälle, herregud. Urklippet är ett stor hån eftersom det snedvrider uppfattningen av kroppsideal ännu mer. En uppfattning som redan är rätt skadad som den är. 
 
Jag VET att modellstorlekar är annorlunda än vanliga storlekar och jag FÖRSTÅR att plus size innebär att man är lite större än det åtråvärda och eftertraktade size zero-idealet vi aldrig tycks bli av med. Men att kalla Robyn Lawleys kroppstyp för plus size är hånfullt. Det skrattar rakt upp i ansiktet på oss som faller utanför. Vi som inte är storlek 32-38, de storlekarna som tydligen räknas i spannet mellan "normal" och "plus size" på catwalken och i modehusen. Vi andra blir förflyttade till abnormiteten, vi har ramlat långt utanför plussets kanter. Vi ska inte synas, inte representeras och helst inte finnas. Varför skulle vi det? Våra kroppar är inte önskvärda i modevärlden, en värld som är till för att sälja in produkter till oss vanliga dödliga men som fokuserar på att bygga upp en alienerad kroppsvärld. 


Bilden ovan kommer från tv-programmet America's Next Top Model. Modellen till vänster, Whitney Thompson, är plus size-modell. Nej, jag skämtar inte. I min värld är det där en smal tjej och uppges även hon att inneha storlek 38, precis som Robyn Lawley. Eftersom det normaliserade modellidealet innehas av tjejerna i mitten och till höger blir den högra automatiskt en plus size. I min värld tävlar alla dessa i samma liga - den smala, "vanliga" modellsizen. 
 
Jag är en storlek 44. Jag är alltså en ++++-modell, om man säger så. Och min storlek, min plus size-storlek, är underrepresenterad. Inte i verkligeheten, för vi ++++-tjejer förekommer lika ymnigt som andra storleksarter i naturen, men i media, i modellvärlden, på nätet, i klädbutiker. Där skyfflas vi undan till ett osynligt rum. 
 
Inte för en sekund menar jag att förminska smala individer och inte heller att framhäva en specifik storlek som förmer än en annan. Det jag vill säga är att bilden av variationen mellan kroppar är snedvriden. Fotot jag började med visar tydligt att smal är smal och att plus size OCKSÅ innebär smal. Det synkar inte med verkligheten och uppmuntrar inte en enda människa att bli mer sund i sin reflektion över sin egen kropp. Bara förvrider tankarna och självuppfattningen och exotifierar något som inte alls är exotiskt - utan lika vanligt som andra storlekar.
 
Att Robyn Lawley säger "I'm proud of my size" gör mig både glad och förbannad. Jag är glad att hon är stolt. Det ska hon vara - det ska ALLA vara. Men det gör mig så jävla arg att det görs en grej av hennes storlek när det inte ÄR en grej. Varför frågar de ens henne om det? Varför fokuserar de på hennes fullt rimliga och ur alla synvinklar normala vikt och inte karriär, uppdrag, Ralph Lauren? Det irriterar mig så vansinnigt. Varför måste överhuvudtaget kroppsformen spela in och ta över hela reportaget? Varför måste vi fortsätta fokusera på varandras storlekar på ett maniskt och sinnessjukt sätt? Det spelar ju ingen roll. Vi ÄR så jävla olika i världen och hur klyschigt det än är att säga det så behövs det uppenbarligen sägas. Vi vet ju det egentligen. Och ändå, ÄNDÅ, vägrar vi släppa fokuset på yta och börja fokusera på det viktiga i livet. Jag skiter i om Robyn Lawley är "proud of her size". Det ska hon absolut vara, men det ska ALLA vara. Därför är det ointressant för mig och jag blir irriterad. Inte bara på den som skrivit det och valt vinkeln - men också på att den väljs eftersom att tidningen vet att det är det massan vill läsa. Massan, den förvridna världen som aldrig tycks kunna vridas till en avslappnad och sund inställning till ideal och vikt, vill gotta sig i sådant här. 
 
Grejen är att världen behöver exponeras för olika kroppar. Vi behöver en mix där, precis som vi behöver en miz av etnicitet, kön osv. Att blanda upp och inte göra skillnad, att inte måla ut något skikt av mänskligheten som exotiskt, är ett steg mot en värld där idealen kan börja suddas ut. För ideal är värdelösa, ouppnåeliga och en oändlig jakt utan mål. 
 
Ska någon överhuvudtaget räknas som en plus size-modell (vilket jag inte tycker, eftersom jag anser att man inte bör göra skillnad mellan storlekar, speciellt inte inom samma yrkesgrupp) känner jag att det i alla fall bör vara en modell som BÄR plus size-plagg. Storlek 38 är MEDIUM. Det är inte plus size - inte i min och vi som är plus size-människors värld. Det förpassar oss som på riktigt är plus size till facket "abnormt stora". Att Robyn Lawley skulle representera vår sektion av modevärlden är ett hån. Vi ser inte ut så, vi i det undanskuffade plus size-släktet. Vi behöver representeras på riktigt. Av någon som är på riktigt. 

Det här är Tara Lynn. Hon är plus size-modell och har storlek 42. Det är inte hela vägen, men det är i alla fall på väg.

Elin

Haha ja, när jag först såg den där bilden och inte läste texten tänkte jag bara "ah bara en vanlig modell" och sen läste jag att hon var plus-size. Höll på att skratta på mig för det var så löjligt. Strl 38!!!! Really? Jag trodde det var liksom "normal storlek" men tydligen är det plus-size! Inte för att vara det är dåligt men om samhället tycker att strl 38 ( vilket jag själv är också ) så är det inte konstigt att allt som är större än det anses vara fel och dumt. Blir så provocerad av sånt här. Jag skulle aldrig kalla mig själv plus-size ( och som sagt, inte för att jag anser att det är något fult) utan det känns bara som att jag lika gärna kan kalla mig själv för en jätte. Jag menar jag är ju ändå längre än flesta tjejer, kanske ska vara med i någon tidning där jag går ut med " Elin, jättekvinnan som är stolt över 175 cm"

Jessica

Älskar verkligen dina inlägg om allt sånt här om plus size modeller! Har själv 38-40 nr på kläder, man har tyckt att sånt är "normalt" ändå, men tydligen int! Super bra att du står på dig, skulle vara bra om de fanns mera modeller som är just lite kurvigare, alla tonårsflickor tar efter de där modellerna som är smala som pinnar, och vill se ut så och börjar banta, not good at all! Alla är ju fina som de är :) /Hälsningar från Finland :)

Elin

Jag är ett stort fan av Top Model och har sett alla säsonger :) Stör mig precis som du på att de kallar normalstora tjejer för plussize. Tycker uttrycket som Tyra använder "fiercly real" är bättre. Den enda tjejen som varit med i Top Model som har varit plussize på riktigt var Toccara Jones. Kolla upp henne om du inte vet vem det är. Hon har dessutom blivit ganska framgångsrik som plussizemodell efter sin tid i Top Model :D

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress