Resten av kvällen har jag spenderat med att få mer Poplight-access och publiceringsinstruktioner, lagat god mat samt pluggat. Imorgon är det seminarie och sändning på Stockholms lokalradio som står på schemat! Länk kommer då, så ni får supergärna lyssna. Vi ska summera januari utifrån lite olika vinklar - gissa min?

På bild: världens godaste kladdkaka och så alien-ögon-Lindis.  

Lyckan just nu = obeskrivlig. Åh, det är en sån sak jag inte har kunnat berätta innan - men nu har jag fått officiell ackrediteringsbekräftelse och det är fritt fram! Grammisgalan är mitt första befinna-mig-på-plats-uppdrag för Poplight och jag är askalastaggad. Jag får fota på röda mattan, befinna mig i pressrum och/eller salongen samt på pressisen efteråt. LÄNGTAR SÅ MYCKET! Dessutom är det extra bra att det är på alla hjärtans dag - en jävligt bra anledning att inte deppa/ragga på tveksamma kandidater/köpa hjärt-stuff i priskategori 32 på Coop osv. En annan extra bra (överjäklasuperawesome, för att vara exakt) grej är att Thåström ska spela. Japp. Den Thåström. Hej livet, vi kommer bra överens just nu!

Här är ett urklipp ur mailet! Välkomna att drunkna i avundsjuka osv!

Nu har jag haft funktonen LastFM i ett år och det här blev summan av kardemumman. Ett år, mina femton mest spelade band och en hel massa män. Helt ärligt är det tragiskt lite tjejer här. Sisådär noll. Min första tjej på listan ligger på plats 33. TRETTIOTRE! Och därefter kommer inte nästa förrän på plats 40. Fyra-nolla. Och det blir inte direkt mer regelbundet efter det heller... Så, mitt musiklöfte för i år är KVINNOR! Det finns ju minst lika många awesome flicks som pojks, så det borde inte vara några problem. Så nu är det upp till er att komma med förslag! Jag tycker om punkrock, indiepop och saker på svenska. Stånga mig, sparka mig, gör vad som helst! De jag hade på plats 33 var Maggio och 40 Säkert!. Så något i den stilen. Upplys mig!

Det här är fan i mig det bästa jag sett! Alex skrev på chatten och undrade om jag sett deras "Siesta-pådrag". Det hade jag inte. Nu är jag helt död av skratt och fascination för världens roligaste band. Lubbe hade varit på Siesta-kontoret, uppklädd i sin "finaste pådragsdräkt", och överlämnat denna skapelse. Om festivalbokarna inte tar hänsyn till detta (samt faktumet att de för fasen kan boka Sveriges bästa band) blir denna tjej oerhört irriterad. Och Siesta-strejkar. Men för nu: Herregud vad jag älskar det där bandet.

Gudars. Jag umgås fortfarande med min vän täcket och har precis avslutat min dejt med Melodikrysset. Så nu ska jag ta mig upp, göra frukost och fräscha upp mig lite. För snart ska denna tjej ut och demonstrera! JORÅ! Aktionen heter "Det våras för Bildt - demonstrationer mot utrikesministern". Vi startar 13:00 vid Sergels Torg och rör oss mot UD. Om någon läsare ska dit, hojta! Berättar mer om aktionen i eftermiddag eftersom jag är svinsen nu!

Jag minns första gången jag såg en av dem på YouTube. Med svart kajal och tatuerade armar såg han ut som Billie Joe Armstrong. En gitarr i armarna och fingrarna knäppandes på varje ackord i Mario Kart Love Song var allt som behövdes. Jag blev fascinerad, engagerad, intresserad. Jag letade upp hans band, som visade sig vara helt jävla otroliga på punkrock covers av kända poplåtar. Och jag bloggade om dem. Jag skrev på Facebook, jag yttrade högljudda önskningar om att "de måste komma till Sverige någon gång!". Jag gjorde inte min research, kan man väl milt säga. En dag kommenterade någon på Facebook "Öh, inte för att vara sån, men de bor i Klippan?". I KLIPPAN! Klippan ligger tjugo minuter från Örkelljunga. Världens bästa band var en halvtimme ifrån mig? I efterhand har jag fått höra att Marcus, som började i bandet ett halvår efter att jag upptäckte dem, hade googlat dem lite innan han blev trummis. Och då hittat min blogg, vilket han sagt till de övriga medlemmarna. De bara "Va? Bloggar någon om oss?!". En vecka senare kom Marcus tillbaka med rapport om att det var hans lillasysters kompis. Den lilla världen osv. 

Jag minns första gången jag träffade dem. Jag stod i gardrobskön på ett svettigt The Tivoli och helt plötsligt lägger någon en hand på min axel och säger "Ursäkta!". Personen försöker ta sig förbi kön. Jag vänder mig om, med handen kvar på min axel. Handens ägare möter min blick och börjar forma ett nytt ursäkta, men avbryter sig. Han ler förvånat och ändrar sin påbörjade ursäkt till ett glatt MEN HEJ!. Och sen kramar han mig. Jag, som då har bilden av honom som den där fantastiska kajalpojken från YouTube, dör lite. Han kände igen mig, från bloggen eller Facebook. Och så står Future Idiots för första gången framför mig på scenen och de är så jävla bra att jag inte har ord efteråt. På bussen hem ler jag dumt mot mitt tummade Skånetrafikenkort. Bandet hade pratat med mig. 

Jag vill säga att jag minns det här, men jag minns inte. Jag kan inte komma på när allt blev helt outstanding. Från världens bästa band till världens bästa människor. När jag gick från random fan med en överaktiv blogg till någon som kan räknas som vän. Någon man ropar HAJ LINDA! till mitt i en låt från scenen. Någon man ger privatspelningar i sitt hem till. Någon man spelar Wordfeud med, Facebookchattar, ringer i timmar, bjuder in på repetitioner, hänger med på festivaler, äter pizza med, skickar förhandslyssningar till... Någon som inte bara är en osäker bloggare som dör av en hand på axeln från en bandmedlem. Utan någon som kanske betyder något tillbaka. 

Future Idiots är, med all ärlighet som finns, det viktigaste bandet för mig. Deras musik är med hundra procent träffsäkerhet exakt vad jag älskar och deras spelningar är, trots miljoner snålare budget, i klass med arenaband som Green Day. Men Future Idiots är också viktiga för mig på helt andra plan. Johan, Alex, Mike och Marcus är fantastiska. Inspirerande, roliga och talangfulla - och kanske några av de snällaste människorna jag träffat. Egentligen är det ofattbart sjukt. Att det där bandet, det där bandet som jag trodde var amerikanskt, ouppnåeligt, bortom min räckvidd, fanns så nära hela tiden. Och att jag skulle få vara del av allt på så nära håll som jag fått kunde jag aldrig ens dagdrömma ihop lika bra. Så tack, Future Idiots, för att ni gjorde 2011 så fantastiskt. Och vet ni? Jag kommer inte att släppa er 2012 heller. 

Vänner! Jag är i Stockholm igen. Kom igår vid lunchtid och spatserade hem till en tom lägenhet. Det är så konstigt egentligen, att på fyra timmar ha bytt ett skånsk hus med en varm familj, god mat och bil mot en tom lägenhet på Södermalm med nudlar och tunnelbanekort. Bara BAM! så är verkligheten en helt annan. Jag älskar Stockholm, allt som händer här och att bo i världens finaste lägenhet bredvid Andreas Johnson. Tro mig. Men just efter att ha haft en så fin jul med mamma, pappa & Christian blir det tomt. Blev lite ledsen i själen igår, faktiskt. Men men, den här staden är min och jag älskar den. Så nu är det egna tag!

Just nu sitter jag och matar in nudlar som kolhydratuppladdning inför tentapluggandet. För oh yes, denna tjej har en fabulös tenta på fredag. Idag har jag varit i skolan sen åtta, vilket är sinnesstört tidigt i mitt nuvarande schema. Hej och hå, liksom! Och ikväll ska jag sända radio! Universitetsradio! Pepp! Ska se om det är möjligt att hitta frekvens osv till er. Återkommer! Men i alla fall, på grund av detta kommer jag att flytta min livestreamade videoblogg till nästa vecka. Om ingen är sugen senare ikväll? Sisådär 22.00? Kommentera! I så fall så styr jag upp en liten preview livestream inför nästa veckas STORA! 

Nu: high school-punkrock och PR-plugg. Såatteh.

En sak till: denna tjej fick en ny skiva. Winning. 

Tack för 2011, mina fina förebilder. Ni är värda er vikt i guld för mig.

"Hej Linda. Det är jag som skall tacka på alla sätt och vis. Utan människor som visar uppskattning så finns inte jag. Du är en anledning till att jag gör det jag gör." Tack för att du gjorde 2011 så vackert, Jamie.