I torsdags, vid elvasnåret på kvällen, fick jag helt plötsligt en mention från Cissi Wallin - där hon frågade om jag ville komma och sända radio på fredagseftermiddagen. Jag kräktes nästan av tanken. Inte för att jag inte vill, inte för att jag inte gillar Cissi (LOVE HER) och inte för att jag ätit något olämpligt. Men för att jag blev så jäkla nervös. Jag ville mest av allt i världen bara skriva "Självklart!" och sen avslappnat gå och lägga mig utan minsta antydan till paniska känslor. Jag gjorde en av sakerna. Jag skrev "Självklart!". Cissi mailade och skrev att jag behövde förebereda tre diskussionsämnen från nöjesveckan och ha tydliga åsikter osv. Jag satte mig vid datorn, öppnade mitt struliga Wordprogram och... Umgicks med blinkande strecket. Skrev något. Raderade. Hälsade blinkande strecket välkommen tillbaka. Hetsläste Nöjesbladet, spanade på Twitter och försökte komma på vad jag hade en åsikt om. Det gick inte bra. Dessutom visste jag att fredagen var min sista chans att plugga till tentan, en chans som jag behövde ta. Och nu skulle jag förbereda ett radioprogram med? 

Men. Det jag studerar till, det jag gör tentor för, är ju det som Cissi erbjuder mig. En chans att få uttrycka mina åsikter i media, att få diskutera ämnen som intresserar mig i ett öppet forum och att få en chans att knyta kontakter inom den sfären jag vill befinna mig i. Om Cissi kan erbjuda mig det NU, efter tre veckors skolgång, så är jag en idiot om jag tackar nej. Plus att Cissis program alltid är fantastiska och vem fan tackar nej till en sån drömchans? Och - jag ville det här mer än något annat. Och då, klockan två på natten, skrev jag. Stödord, punkter, formulerade mina tankar kring ack så viktiga ämnen som fyllor i tv och försvunna sitcoms-karaktärer. Och sen gick jag upp klockan sex på morgon och studerade kallt och fokuserat mediehistoria. Vid tolv gav jag radion en tanke och klockan två promenerade jag till MTG. Sinnes. Att jag, om än bara för en timme, skulle sända från MTG? Gud. Kommer aldrig att förstå vilken osannolik tur jag har.

Cissi var sen och kom in med sitt lila hår åt alla håll och strålade. Och kramade. Och var så jävla skön och avslappnad och gullig att jag direkt blev lugn. Jag skojar inte. Hade det inte varit för Cissis sköna aura och intrycket av att verkligen bry sig och uppmuntra hade jag inte genomfört det där så smärtfritt. Två minuter innan sändningen började kom vi in i studion; jag, Cissi & coola Leo, efter att Gert Fylking gått ut. Fan. Jag har aldrig känt mig så hemma! Radio har aldrig varit något jag drömt om, eftersom jag aldrig trott jag skulle vara bra på det. Och visst, SÅ bra var jag inte - men för att vara första gången är jag sinnessjukt nöjd! Jag kände mig avslappnad och jag hade något att säga och jag fick visa lite allmänbildning. Och Cissi var superglad och tyckte att det var så kul med mig, haha. Och första gången hon sa "Och så har vi en kändis i studion!" så tittade jag mot dörren och tänkte "Men vadå, Fylking gick ju nyss?". Så ler hon mot mig och bara "Linda-Mariiiie, som Alex Schulman väljer att uttala det!". Och sen fanns det inget som kunde förstöra den dagen.

Jag satt bredvid Leo, mitt emot Cissi, med mjukt headset och en mikrofon framför mig som jag lutade mig fram mot. Jag kände mig så... Rätt. Som att jag faktiskt en dag skulle kunna vara där. Åh, det var helt fantastiskt! Först var jag lite nervös, visste inte någonting, men i slutet av programmet NJÖT jag och ville aldrig sluta sända. Det var så jäkla roligt! Så tack Cissi, för att jag fick chansen!

Det här med Twitter är så fint. Utan Twitter hade den här Stockholmsflytten inte varit hälften så roligt. Nej, fan, den hade inte varit rolig alls! Utan Twitter hade jag inte träffat massa coola mediajunkies som jag eller fått kontakt med Alex Schulman eller fått sända radio med Cissi Wallin. I torsdags var jag ute på Söder med fina Emil och sen efter besök på Donken och promenad via Mosebacke stack vi hem till mig och kollade på Breaking News och åt godis. En ganska bäst torsdagskväll som INTE hade hänt utan Twitter!

Jag har suttit och funderat på hur i hela världen jag ska tänkas komma ikapp med den här veckans bloggande. En konsert, tenta, mediabus, jobb, fest, kändisar, twitter, tankar... Men sen insåg jag. Jag BEHÖVER inte komma ikapp. Så jäkla intressant kan det inte vara för er att få ett par taskiga bilder på Veronica Maggio från förra veckan? Eller massa prints på vad som händer på min twitter? Så, jag ska catcha up med det absolut, nödvändigaste, livsviktigaste och sen återgår jag till nuet!

Idag har jag varit så vansinnigt duktigt. Det här är den första dagen jag faktiskt varit hemma i mer än fem minuter och jag har städat! Fatta! Jag har EN ledig dag, EN dag då jag skulle kunna slappa i soffan, promenera på ett soligt Söder eller fika med någon intressant person. Men icke! Jag har dammsugit, torkat lister och, hör och häpna, lärt mig hantera en WC-anka! Dessutom har jag tvättat massa kläder, hängt dem på tork och städat upp röran som blev. Och lagat mat! Och haft minispa för mig själv! OCH rengjort TVÅ avloppsmynningar! Mhm, ni kan kräkas men jag gjorde det! Samt rengjorde vattenkoppen i tvättstället. Tack, sjunde klass, där jag lärde mig detta. Äh. Det enda jag vill är att ni bara ska "Åh, vad duktig hon ääär! En vattenkopp! Tänka sig!" osv. Det är helt okej om ni känner för sådana yttringar! Helt okej!

Hmm, så nu ska jag handla, fixa mig och skriva ut en ny litteraturlista för nästa delkurs. Och ikväll ska jag till Breaking News-studion igen! Love!

Herrejävlar, ja. Okej, jag ska vara helt ärlig med er. Jag är på toa och bloggar nu. SÅ LITE TID HAR JAG! Jag har knappt varit hemma sen i torsdags morse och den lilla tiden jag spenderat innanför min dörr, har jag pluggat tenta, skrivit radioförberedelser, fixat hemstuff, haft folk här osv. Jag har inte ens startat tv:n sen i torsdags! Jag sover typ fyra timmar MAX per natt. Det är inte okej. Men jag har så jävla roligt! Idag gick jag upp 05:30, pluggade det sista och gick och skrev tentan. Sen har jag varit iväg, tio minuter efter tentan var jag redan på nästa grej! Och nu kom jag hem för FEM minuter sen och har startat ugnen och slängt in mat och nu fixar jag mig lite för... Nu är det tydligen tentafest? Gudars! Och imorgon ska jag upp 07 igen. Det här går bra! Jag har typ tre liv samtidigt nu: det är skola, fritid och business! Till exempel radiosändningen, det var så jäkla roligt och inom ramen för "business", haha. Och jag kan säga att jag eventuellt kommer synas lite till i media inom snar framtid... Hihi. 

Fick en kommentar, förresten (vilken inte är från Aftonbladet, då personen lämnade sin mailadress):



Alltså... Hen får det ju att låta som något dåligt?!

Fan vad jag älskar Stockholm! Haha, tackar fina Hanna U för att hon uppmärksammat detta som jag annars missat! Pontus de Wolfe har bloggat om mig i Nöjesguiden. Spetsa ponnyöronen! Puss, Pontus!

Om någon missade min radiodebut så finns den HÄR! Peppen! Det var typ det roligaste jag gjort i hela mitt liv! Ville sända forever! Fick hälsa på Gert Fylking och Rix-Christian med. Whoop whoop!

http://catchup.radio1.se/catchup_radio.php?id=2937&category=32&type=audio

Samt, en annan pretty awesome grej: Jag ska vara med i Radio1 idag! I eftermiddag! I Cissi Wallins pop/nöjespanel! Hur, jag menar verkligen HUR, kan jag ha sån vansinnig tur? Det är ju sånt här jag vill göra när jag har pluggat klart! Att få chansen NU, att få chansen när man nyss påbörjat utbildningen - det är helt jävla insane. Så nu måste jag både plugga tenta PLUS förebereda radioprogram! Och sen kommer jag att vara borta hela kvällen och i princip hela helgen. Damn. Tur att jag läst färdigt kurslitteraturen! 

Men OM ni vill lyssna på min officiella radiodebut (lovar verkligen inget sensationellt, men kul!) så kan ni göra det HÄR. Programmet sänds 15-16 och jag kommer sitta i studion och prata under hela sändningstiden. Det är bara att trycka på länken och sen, när ni vill, trycka på Playknappen i den blå rutan (LYSSNA LIVE) uppe till höger. Ta-dah! Återigen, lyssna HÄR.

ALLTSÅ JAG HINNER INTE BLOGGA PGA PLUGGAR TILL TENTA OCH HAR ETT SJUKT PRESSAT TIDSCHEMA SOM IDAG BÅDE SKA INNEHÅLLA RADIOSÄNDNING OCH MAGGIO-KONSERT MED MEN JAG MÅSTE BARA VISA DET HÄR PGA JAG DÖR AV LYCKA!

Och efteråt. Bästa, bästa. Hann prata massor med Kanal 5:s finest om allt från tentaplugg till Wordfeud till Alex Schulman! Och så pratade vi en del om att jag flyttat hit. Och Fredrik signerade mitt lilla kollage av prints från Kanal 5 Play på vårt lilla wordfeud-krig. Filip skrattade massor och Fredrik bara "hmpf!", haha, men log och signerade den. Han skrev "Välförtjänt! Grattis! Fredrik". Sen önskade de supermycket lycka till på tentan och frågade vad de tog upp på föreläsningarna. 

Haha, jag hade med en liten grej som jag bad Fredrik signera! Filip tyckte nog det var roligast av oss alla! 

Jag har också hunnit besöka Breaking News! Myspys, gos med fina människor och fick träffa musmannen. Det kändes konstigt med en så kort inspelning, efter NittiLeaks då vi hängde där 14-23 fyra dagar i rad. Nu bara en timme, shoot och så var det klart. Men det bästa var att det var så lite publik, det blev intimt och bra stämning. Sen var måndagens avsnitt också ett av de bästa! Jag har inte sett det på Kanal 5 play än, men om ni har, så är det jag som sitter längst fram till vänster i vit/svart-randig tröja. Puss, fina Kanal 5-pojkar!

För på Skanstulls tunnelbanestation händer det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag står och pratar med Rasmus när ett gäng människor går förbi lite längre bort. Då hör jag hur en kille säger "HERREGUD DET ÄR HON! LINDA-MARIE!" och så springer två killar fram och bara "OMG VISST VAR DET DU SOM VANN ÖVER FREDRIK PÅ TV?!". Det var det sjukaste jag varit med om! Killarna fortsätter:

Som sagt, jag stack tillbaka till Söder och tog mig till McDonald's vid Skanstull. Efter lite förvirrelse och att ha tagit fel trappa upp från tunnelbanan (trots konstanta påminnelser från Rasmus med "ta trappan NER, inte UPP!", så tog jag så klart den upp) hittade Rasmus mig och vi gick till McDonald's mitt i natten. Och där satt vi tills vid 04-snåret då vi blev utkörda eftersom de stängde. Haha! Men det var så sjukt kul och typ det bästa på hela kvällen. Rasmus skriver på Södermalmsnytt OCH gillar Aftonbladetprofiler. Vi hade mycket att prata om, haha. Vid halv fem tiden följde han mig till tunnelbanan och där hände nästa grej - som kommer i nästa inlägg!

Sådär, fortsättning på lördagen då! Jag kom hem från Blog Awards vid 20-tiden och redan en timme senare stack jag ut igen. Planen var att möta upp några jag träffade efter The Ark-konserten och sticka ut med dem. Jag hann faktiskt till och med till Stureplan, innan Sebastian ringde och undrade vart VI skulle ses. Haha, han hade twittrat innan "Yoyo, wanna partyyyy?" till mig, men sen fick jag inte tag i honom så antog att planerna var canceled. Det var de inte. Så jag åkte tillbaka till Söder, han mötte mig vid tunnelbanan och sen gick vi ut på någon bar vid Mariatorget. Ett par öl/cider, massa mediaprat och det mest naturliga första möte jag haft med någon jag inte träffat innan! Haha. Twitter brings people together. Senare åkte vi tillbaka till Stureplan och jag hade tänkt möta upp de där människorna från Arken, men av diverse anledningar blev det inte så. Istället hängde jag med några awesome människor till Sturehof och O-baren. Sjukt trevligt! Vi dansade, sjöng lite falskt och vid ett-två-tiden stack jag efter att ha hört att det var efter-efterfest till Blog Awards på Söder. Haha, inte direkt Kissie osv, men SMARTA MEDIABLOGGARE. Dock hann jag inte dit, eftersom jag hade hört det lite för sent. Men jag mötte upp en bloggare och satt på McDonalds i tre timmar på natten sen. Mer om det i NÄSTA inlägg! 

Gudars, en dags uppehåll från bloggen och det känns som att jag varit borta en smärre livstid. Anledning är att det händer en miljon saker runt mig, både skola och nöje, och dessutom har jag tenta på måndag. Vilket gör att jag sedan igår morse bestämt mig för att sitta inne i alla fall två dygn på raken. Dock har jag precis varit ute och gått en timme i regnet, vilket var så vansinnigt skönt och uppfriskande! Och jag hann köpa på mig lite, öh, tentaunderhållning. Åhja. Godis. Så resten av kvällen och imorgon ska det banne mig läsas mediehistoria! Jag har i princip tagit mig igenom all litteratur, så nu är det anteckningar, webbläsning och övningsfrågor kvar. Så nu pausar jag med godis och bloggish! Jag har insett att jag inte ens hunnit klart med att återberätta lördagen. Så, då åker vi igen!

... Fast det var det ju. Han gillade igår. Men det var inte igår vi hördes. Saknar honom lite. Faktiskt. 

Äh, det får räcka med en bild på Mohombi. Så jävla bra var han liksom inte. 

De må skrika något förbannat, men de är fantastiskt söta tillsammans med Jedward.

Jag vill inte använda ordet, eftersom det är alldeles för uppenbart och enkelt, men det finns inget annat att säga om Jedwards spelning än... Kaos. Det var rubbat mycket skrikande. John eller Edward vinkade typ två sekunder i ett fönster en timme innan de skulle gå upp på scen. Tjejerna skrek i minst fyra minuter efter det. Oavbrutet. Det var helt galet. Jag stod ganska långt bak och köade inte till deras signering senare heller. Mitt Eurovisionhjärta klappar självfallet för dem och jag hejade på dem i tävlingen, men i övrigt så var det inte så roligt. De har liksom tre låtar och ett par jättekonstigt valda covers. Liksom - Bowies & Queens Under pressure? All the small things med blink 182? ICE ICE BABY? Nä, någon måtta får det vara! Men de är sinnessjukt söta mot sina fans, det måste jag ge dem. Så därför kommer det en, öh, Jedward-fans-bildspecial senare! De som är så kallat "jedicated". Fint ska det vara!

Igår var jag på Blog Awards-eventet i Kista. En heldag med spelningar, modevisning och fina bloggare. Jag var där mellan 13-19 och det bästa som hände på hela dagen var... Cimon Lundberg. Rawr. Alla andra bara JEDWARD! MOHOMBI! ANDREAS WIJK! Jag bara CIMON! Haha. Nej, jag skrek inget, jag gick fram och hälsade! Haha, han såg helt ensam ut för han var med Andreas Wijk och han hade en line up med tjejer som sträckte sig METERVIS. Cimon hade ingen. Och jag tycker att Cimon skriver så jävla bra samt är något av det snyggaste som finns i det här landet. Och han var så jävla trevlig! Och kramade sönder mig, haha. Kanske av glädje att någon totalt ignorerade Andreas Wijk? Myspysmysmys. Jag råkade missa att ställa mig i kön till Jedward... Eller ja. Jag prioriterade inte direkt det. Cimon vs Jedward. Sorry, Irland. Jag valde gos med bloggpojken.

Fina Hanna. Och fina Arken. Och fina angelheads. Och ja, jag var där på morgonen med Hanna och ja, jag fick könummer. Men nej, jag utnyttjade inte detta. Jag åkte hem (mellanlandning på centralen, hjälpa Malmöflickor med väskor, tre timmars hängande, somnade, vaknade i panik över att ha missat att åka till Arken i tid osv). Så kom vid 19-snåret till Grönan - och hade enorm tur. 19:15 stängde de portarna för att det var fullt. Folk hade köat i flera dagar. Och jag såg så många tårar, tatueringar och skyltar med "Tack för modet". Och konserten. Det var så vackert. Ola grät, Arken grät, 15 000 personer grät. Och det var så tyst. Mycket tystare än någon konsert jag varit på. Stämningen var tryckt och trots att alla försökte hålla uppe humöret, dansa och hoppa så var det tungt. Ingen kunde riktigt vara glad. Och när sista låten, Calleth you cometh I, spelades... Då blundande jag. Vände mitt ansikte upp mot himlen, slöt ögonen och lyssnade på alla omkring mig som sjöng "aaah-aaah-aah-ah". Sjöng själv. Och tog farväl av The Ark.

Torsdag och Gröna Lund. Jag stod dock långt bak eftersom jag var tvungen att sticka innan extranummerna. Kanal 5 skulle ringa och jag behövde vara hemma en halvtimme innan sändningsstart, så de kunde fixa med Wordfeud-matchen. Men Daniel är alltid bra! Dock, när han sjöng "Himlen luktar plast" så började det ösregna. Alltså. Du ska nog inte säga sådär till himlen, Daniel, den straffar oss! 

Gudars. Jag har suttit och stirrat på skärmen i en timme nu. Lyssnat på samma låt på repeat och knappt noterat det. Märkte nu att jag är hungrig och liksom vaknade till. Jag är så vansinnigt, sinnessjukt jäkla slut i kropp och huvud nu. Den senaste veckan har varit kaos! Jag har haft typ en sekund för mig själv och den sekunden var banne mig också fylld av stress. Och jag kom hem vid fem i morse - somnade vid halv sju. Och då hade jag gått upp redan vid sju på morgonen. Gah. Men jag hade en störd, rubbad, jättekul, konstig, oförutsägbar, awesome kväll igår. Jag kan inte ens skriva allt, vissa saker går inte helt att greppa ens. Och sen ska jag skriva om allt annat. Farväl till Arken, Daniel Adams-Ray, fina Hanna som var här för att se Arken, Blog Awards, träffen med Cimon Lundberg, Jedward, utgång med nya människor, twittrare, Tylösand-Nemo, Aftonbladets Zandra Lundberg och att bli igenkänd på stan. Gud. Idag har jag mest legat och läst kurslitteratur och ställt in en Twitter-fika-rundtur-i-stan-dejt. Jag orkar inte alls. Idag vill jag inte ens lämna pyjamasen, alltså! Bara plugga, laga något gott och titta på något hjärndött på tv. Så ska en söndag tas!

Bilder från igår, första från Blog Awards och andra från tunnelbanan vid Stureplan!

Puh, det är galna dagar alltså! Jag är hemma i genomsnitt två sekunder per dag (vaken tid, det vill säga) och då handlar det mest om att byta om, äta eller fixa inför nästa grej. De tre senaste dagarna har varit KAOS. Och det är fortfarande kaos. Nu är jag precis innanför dörren kommen och huvudet snurrar. Kommer vara hemma en timme typ och sen BAM! Iväg igen. Så nu; middag, tömma kameran och byta om. Heja mig. Och imorgon ska jag försöka hinna både plugga, blogga och så ska jag träffa Twitterpeople senare på eftermiddagen! Woho! Men från och med tisdag morgon ska jag disciplinera mig totalt - då är det bara en vecka till tenta och den tiden ska jag spendera stenhårt med näsan i böckerna. Jag pluggar massor nu med, men nästa vecka är det TOTALFOKUS. 

Nu måste jag sticka, stress, stress!

Igår medverkade jag alltså i Breaking News! Nästan tre tusen hade skrivit att de ville spela Wordfeud mot Fredrik - och på något mirakulöst sätt lyckas jag bli vald. Och nej, Filip & Fredrik hade inte ett dugg med urvalet att göra - det var slumpen! Ibland har jag sinnessjuk tur. Så Kanal 5 mailade på eftermiddagen och bara "Hej! Vill du spela Wordfeud mot Fredrik Wikingsson i sändningen ikväll?". Man bara "jo, det kanske jag kan tänka mig"... Haha, eller inte, snarare "HEJ! ABSOLUT! DET VILL JAG!". Och sen fick jag massa info om hur det skulle gå till och när de skulle ringa och så. Researchkillen som ringde var kalastrevlig!

Sen åkte jag till Gröna Lund på kvällen och tittade på Daniel Adams-Ray. Precis innan Daniel skulle börja spela ringde min telefon. På skärmen: FREDRIK WIKINGSSON - SVARA/IGNORERA. Öh. Jag svarade. Och han var pepp och snäll och sa att det skulle bli jättekul att spela mot mig, men att han var tvungen att hålla samtalet i sändning kort osv, för att folk inte skulle tro att det var riggat att det var just jag som skulle spela. Det var alltså INTE riggat, men jag förstår hans oro eftersom folk vet att jag är ett relativt aktivt fan. Men sen pratade vi lite om matchen (Fredrik: "Du kommer slå mig, jag är helt värdelös på det") och att jag "måste lägga ett ord typ var tjugonde sekund, inget slöande!" haha. Jag stack tidigare från Daniel för att hinna hem till halv tio, då Kanal 5 skulle ringa och kolla ljudet på linjen inför den mini-mini-korta intervjun. Samma researchkille, för övrigt min nya favoritmänniska, ringde och vi pratade fram till programmet började. Sen fick jag liksom höra sändningen, jag hörde Filip & Fredrik presentera vad programmet skulle innehålla idag och sen började Fredrik prata om Wordfeud. Och frågade mig om jag var bra på det. Jag sa "Öh. Jag vinner mer än jag förlorar i alla fall!". Det var allt jag sa. MEN! En bild på mig låg ute i fullskärm i flera sekunder! WOH!

Sen satte vi igång, men det var helt omöjligt att spela. Alla var helt efterblivna och invitade Fredrik till nya spel non stop. Vilket gjorde att han hela tiden fick trycka bort dessa och aldrig kunde lägga. Kanal 5 och min researchpojke ringde upprörda och stressade i reklampausen och bara "NYTT SPEL! DU BLIR INVITAD! VI HAR BYTT NAMN! och så började jag och Fredrik spela igen. Fredrik spelade satan i gatan snabbt i pauserna. Men efter bara någon minut ringde Kanal 5 igen och bara "Det här GÅR inte, folk är helt vilda! Vi skapar ett helt nytt konto med ett namn som de inte kan komma på, bara acceptera inviten!". Och sen spelade vi igen. Det känns SINNESJUKT konstigt att ha suttit och spelat Alfapet med Fredrik Wikingsson i direktsändning samtidigt som han intervjuade Jan Guillou! Samt - jag har aldrig känt mig så populär i hela mitt liv som under den där sändningen. Det ÖSTE in kommentarer, meddelanden, logginlägg, sms och mail. Jag hade stängt av alla pushmeddelanden, men efteråt. INSANE. Topp tre saker folk skrev:

3. "Spöa honom nu för fan!"

Och igår kväll var jag på ett bokevent på Pocket Shop. Här är mina favoriter EARPONY! Det är alltså fina Salem al Fakir och Pontus de Wolfe som har skrivit en bok, vilken heter "Vad är musik?". Men de har ett miniband också - Earpony - som finns på Spotify. Och jag älskar låten! Ni MÅSTE höra den. Jag länkar nu! Tryck HÄR! Jag filmade även när de spelade den, så ska försöka hinna få upp det på tuben med. Finisar i alla fall. 

Alltså. Jag älskar mitt liv! Det är seriöst helt fantastiskt just nu. Idag har jag varit på SVT och intervjuat den biträdande redaktionschefen för Aktuellt, för ett skolarbete. Åh. Fasen vad jag bara ville spola fram hela skolstadiet och börja jobba med honom omedelbart! Bara rundvandringen på nyhetsredaktionen och intervjun i Aktuellts konferensrum fick mig att börja dregla i munnen. Och när jag satt i SVTs foajé och väntade så gick Kristian Luuk förbi! Jag ÄLSKAR Kristian Luuk! Så ganska bäst början av dagen. Efter det åt jag lunch med min projektgrupp och sen har jag varit i skolan och skrivit på rapporten tillsammans med dem. Så, både besök på SVt, kändisspotting OCH läxor har hunnits med. Det känns bra alltså! Och jag fick äntligen biljetter till Breaking News, så ska på två avsnitt! Wiho!

Ikväll hade jag tänkt gå på Daniel Adams-Rays konsert, men det regnar massor och jag måste ändå sticka efter halva på grund av en ANNAN bra grej. Ganska bäst grej. Men det får ni veta mer om IKVÄLL! Nu ska jag städa upp här, plugga och laga middag. För typ i natt får jag besök. Höhö. Mer om det sen också! Först: ta igen sånt jag missat att skriva om. Pussen!

Puh! Diskat, vikt tvätt, ätit frukost, pluggat, städat och nu håller jag på att byta bläckpatroner i skrivaren. Och inom den närmaste halvtimnmen måste jag klä på mig, sminka mi och fixa lunch att ta med. Puuuuuh. Sen: intervju för skolan på SVT, grupparbete hela eftermiddagen och ikväll blir det nog konsert igen! Men jag har massor jag inte hunnit blogga om än, till exempel: Releasefesten, bokevent med Salem al Fakir & Pontus de Wolfe och massa roliga småsaker! Men nu: öka takten. Puss!

Haha. Jag gör så konstiga saker när jag är ensam. Nu har jag ROAT mig själv en timme med att placera telefonen på köksbordet och göra så skumma poser och filmer som möjligt? Exempel: Jag vrider mig som bild nummer två, jag sjunger en gammal Nationalteaternlåt och sen gör jag ett medley och ba shufflar mitt i meningar. Och JA. Ni kommer kanske att få njuta av, uppleva, öh, SE det. Nu ska jag handla, laga mat och sen blir det bokevent med celebs!

Gudars. Det här är i vilken ordning Schulman Show börjat följa twittrare. Nerifrån är först och överst är senast. Jag känner att jag inte helt passar in bland chefredaktörer, nöjesreportrar och, öh, Blondinbella. Passar inte in - men trivs! Att Calle eller Alex eller vem det är som sköter det där twitterkontot tänkt på mig - mitt där bland Zandra Lundberg och Jens Stenberg. Fint. 

Är helt okej med det här. Helt okej! Åh, och om ett par timmar spelar de in veckans avsnitt. Malou von Sivers är gäst och jag kunde varit där. Alex och Calle är så vansinnigt snälla mot mig och jag får komma dit fler gånger, om jag vill. Och OM jag vill! Men jag vill samtidigt inte riskera att de tröttnar på mig, om jag är med överallt alltid. Även om de säger att de inte gör det. Så, kanske om ett par avsnitt igen, hoppas jag!

En rundtur i lägenheten och lite mer, öh, jag. 

Och så blev det en fin lördag med Helena. Vi ägnade oss åt promenader på Söder i timmar, second hand-shopping och på kvällen browniemys i Gamla stans kaj. Helena lyckades hitta en gammal Veckorevyn där FRÅGA FREDRIK fanns med. Åh yes, det var Fredrik Wikingsson som var relationsexpert i tidningen för tio år sen! Jag hittade världens största och snyggaste coffee table-bok om Sex and the City. Åh. Den blev min också. Hmm, sen hittade vi en marknad och sprang runt där ett tag innan vi stack hem, fixade middag och såg Kristallen på eftermiddagen. Och kvällen - chokladmys i Gamla stan och sen godis och Notting Hill. Myspys! 

Och Håkan. Det finns inte mycket mer att säga än att... Han är fin. Och bra. Och förstår. Och känns. Och det behövde få kännas lite. Älskade, fina. 

Och så den där grejen med att köa. Jag undrar om hardcore-fansen från kvällen innan stod längst fram. Det vore så sorgligt om de hade blivit omsprungna av andra fans i sjömanskostym och hatt? Jag hittade i alla fall Helena där och även en fin Hanna, men det märkte jag långt senare på kvällen! En som jag dock noterade i publiken, eller ja på VIP-läktaren, var Mona Sahlin. Jag tycker om henne! Har en känsla av att jag, efter att Helena skrikit "FILIP & FREDRIK!" efter rapport om deras Kristallen-vinst, ylade "Jag röstade på diiiiig!" till Mona. Mitt under Känn ingen sorg för mig Göteborg. Om hon hade hört det genom de fem tusen människor som stod mellan oss hade hon alldeles säkert uppskattat det! Det är jag säker på!

Och bara för att det var så roligt (DET VAR DET!) sist, så åkte jag och Amanda färja även dagen därpå! Mot ännu en konsert. Min fjärde konsert på Grönan på en vecka, vilket på någon vänster är lite knäppt. Jag har bott i Stockholm i drygt en vecka och på den tiden har jag varit på fem konserter, en tv-inspelning, ett bokevent, ett politikerevent, betrakta en filminspelning, skolfest, möten, upptäcka att jag bor granne med en kändis SAMT bli erbjuden ett mycket spännande uppdrag! Men det får ni inte höra mer om riktigt än. Och ja, så har jag gått i skolan, sysslat med grupparbete och läst massa böcker. Det händer så mycket just nu att jag knappt hinner tänka längre fram än nuet. Hur skulle jag hinna? Att blogga är att bearbeta, att gå upp i varv en gång till över allt kul och se gå vidare till nästa grej. Och att dela med mig. 

Okej, vi hade faktiskt ett mål med färjetrippen också. Grönan! Jag ville se Hoola Bandoola Band, Amanda ville åka karusell och vi hann med båda två. Berg- och dalbana samt lite Mikael Wiehe på det. Fint ska det vara. Och jag älskar att vara i en ålder där att skrika som ett barn i karusell och sen moget sänka medelåldern på en spelning kan kombineras. Och Hoola Bandoola var jättebra! Det var så konstigt och roligt att se vuxna, äldre människor stå vid kravallstaketet och skrika. Och när Wiehe säger att "kapitalismen ska nå sin undergång" skriker tanterna bredvid mig av glädje och hoppar på stället. Wiehe är femtiofemåringarnas Bieber. Men förutom bandets egna låtar fick jag höra Wiehe sjunga Afzelius "Sång till friheten". Okej, hans översättning men WHATEVER, för mig är den speciell. Jag sjöng den på skolavslutningen i nian. Alldeles ensam. Mitt fuck you till skolan. Jag vet inte om någon förstod. Min frihet skulle vara att dra därifrån, att jag vågade avskilja mig från min klass alldeles ensam den där sista dagen och göra något som ingen skulle kunna reta mig över efteråt. För jag skulle inte träffa dem mer, på länge, någonsin? 

Åter till ämnet. Spelningen var bäst, och sen drog jag och Amanda tillbaka med färjan och ner till Skanstull på Söder för att besöka en Twitterbar. Alltså, ett ställe där twittrare är kända för att hänga och som det twittras mycket om. Öh. I alla fall, inga bilder därifrån men väl några från konserten!

I torsdags kväll fick jag ett infall och på femton minuter lyckades både jag och Amanda mötas upp vid Slussen, ta oss till färjeläget och borda färjan. MYS! Jag var som ett barn och bara "men åh, kolla däääär, Amanda!" och "MEN SER DU, AMANDA? DEN BÅTEN DÅ!". Som uppspelt förstagångsåkare hoppas jag att den Stockholmsfödda Amanda har överseende med detta. Och även senare "Kan vi åka färjan hem också? Kan vi det? ÅH AMANDA DU ÄR BÄST!". Höhö. Men hur fint var det inte? Och sista bilden - så sjukt mycket Pirates of the Caribbean över den! Åh, vackra stad, jag förstår vad Berghagen menar nu. 

Okej. Åtta timmars totalt plugg idag. Och jag är kanske 10% färdig av det som borde läsas i kursen. Hur var det nu man klonade sig? Fåret Dolly, show me! Men jag har ett upplagt schema för att hinna med all kurslitteratur, och dethar jag hittills följt till punkt och pricka. Däremot har jag inte kunnat se ett par filmer än, eftersom jag inte fått min internetadapter till Com Hem-abonnemanget här är. Men imorgon kväll har jag blivit lovad! Så tills dess har jag världens segaste internet via iPhonen. Eftersom jag varit tvungen att använda den så mycket har jag överskridit internetpotten och därför straffas jag med en hastighet av en web-snigel. 

Så, jag har precis lagat middag och resten av kvällen ska vara lugn och myspysig. Middag, långdusch, Idol och sen läsa ett par kapitel kurslitteratur till. Och så ni. Jag ska blogga! Och tack för alla kommentarer, men pga internetsituationen tar det så fruktansvärt lång tid att svara om ni har bloggar. Detta eftersom det laddar så långsam och inte ens alltid funkar att gå in på sidor med mycket designdetaljer, bilder och klipp. Men jag läser självfallet och tackar och bockar!

Publicerar enbart pga är generös med mitt ögongodis. Känn er fria att tapetsera rummet med den, ha som bakgrund på all tillgänglig modern teknik alternativt (eller dessutom) ha som så kallad runkbild. Alla användingsområden är bra användningsområden!

Det här att jag trodde att det hade med Apple att göra. 

Den här bilden tog jag igår vid 21-snåret utanför Gröna Lunds ingång. Folk köade REDAN till Håkan, som alltså spelar ikväll vid 20-tiden. Mitt körekord är 7 timmar, men då var det högsommarvärme, dagstid och fri tillgång till våfflor alldeles bredvid scenen. Men håll humöret uppe flickor! Bara fyra timmar kvar! Det sorgliga med bilden är dock att de köar vid ingång två - och Grönan släpper in ingång ett först...

Det händer spännande saker precis utanför min port. De har spärrat av gatan och under hela första dagen REAGERADE jag knappt. På kvällen läste jag på den uppsatta skylten i mjukplast. FILMINSPELNING. Gudars! Sen får jag rapporter om att det är Snabba Cash 2 som spelas in! Så, rent teoretiskt har jag alltså Joel Kinnaman springandes utanför min dörr. Jag är helt okej med den här situationen. Tack livet. 

Samt. Jag såg en nunna på tunnelbanan. Eller nej, en abbedissa närmare bestämt kanske? För det är väl de som har sådana käcka hattar? Hmm. I alla fall. Även detta fann jag mycket exotiskt. Jag har aldrig sett en nunna ute i det fria förut! Jag blev tvungen att, med stor entusiasm, skrikberätta detta för Lena och hennes vänner när jag besökte Bagarmossen. De bara tittade häpet på mig och när jag trodde att de skulle säga "VA SERIÖST OMG" så sa de "Haha, jaha?". "HAHA, JAHA?"?! Skämtar de med mig? Alltså. Det åker inga abbedissor på min busslinje hemma i Skåne. Det här var sensationellt för mig! Vardagsspänning! Dock har jag ingen bild på henne. Tänkte fråga, eftersom jag tyckte att det var så fantastiskt att jag kunde låtsas vara turist, men ville inte stöta mig med någon som har så bra kontakt med Gud osv. Men jag googlade. Såhär såg hon ut! Exakt samma outfit! Mitt emot mig på gröna linjen mot Skarpnäck! 

Stockholm är så EXOTISKT! För någon dag sen när jag var ute och gick runt på Söder så blev jag omkörd av säkert femton segwayförare. Jag stannade och bara stirrade, som någon djurparksbesökare som typ äntligen sett den där mården som det står ska finnas på skylten men som ingen sett på riktigt. Okej, lång liknelse. Men det jag menar är att jag verkligen STIRRADE, så fascinerad! Mitt på trottoaren utanför Tantolunden så bam! Femton stycken Solsidan-Fredde i riktiga livet. Jag trodde på riktigt inte att man körde segway sådär i vardagen. Blev helt tagen och fumlade med kameran och hann inte med och det blev suddigt och jag bara stod där med hakan ända nere på Söders smutsiga trottoar. Och ja. Den som är sist är en cyklist. Men de framför! Segway-folket! 

I onsdags kväll var det hattema på kårpuben och jag var S-T-R-E-S-S-A-D. Jag var hemma i totalt tjugotvå minuter efter att ha lämnat den Schulmanska familjelyckan på Karlavägen. På den tiden lagade jag middag, åt, bytte om, packade om väskor, fick med mig den skitsnygga stormhatten Amanda lånat ut till mig och borstade tänder osv. Multitasking! Knölade på strumpbyxor och åt potatiskroketter samtidigt, mhm! Och kvällen var jättekul! Jag älskar samtalen och diskussioner, eftersom alla är så intresserade av liknande grejer och ämnen. Fina media- och journaliststudenter! Dock blev det en ganska tidigt kväll, eftersom jag varit uppe sen sex på morgonen och både hunnit med skolan, tunnelbanefel, långpromenad i regn och flera timmars häng med Aftonbladets finests! Men vitt vin, popquiz och många herrans hattar och mössor hanns med. Puss JMK!

Nu har jag pluggat i fyra timmar. Åttio sidor presshistoria, 20 sidor om annonser inför tv:ns införande och så lite anteckningsgenomgång på det. Jag känner mig duktig! Jag fick en kommentar på Facebook igår om att "Jag trodde inte att du åkte upp till Stockholm för att mingla, utan för att plugga?". Well. Jag har en deal med mig själv. Jag går upp i ottan även när jag är ledig, pluggar morgon/lunch/tidig eftermiddag och sen belönar jag mig själv med något kul på kvällen! Det funkar så länge jag har disciplin på mig själv. Självklart planerar jag in än mer tid inför tenta, inlämningsuppgifter osv. Men å andra sidan, de enda jag så att säga "minglar" med är - journalister och mediamänniskor. Jag går på politikerdebatter, besöker Aftonbladets inspelningsstudior och dyker upp på kulturella grejer - konserter, boksigneringar och upptäcker Stockholm, en liten del i taget! 

Så, nu undrar ni hur jag ska belöna mig själv ikväll? Det är bra ikväll. Först en bättre middag, sen Djurgårdsfärjan och därefter... Håkan Hellström! 

Ett exempel på mina matlagningskunskaper! Haha, nä, är ingen mästare i köket alltså. Men försöker laga saker som både är mums, enkla och främst billiga. Till exempel bakad potatis! Potatis är både det bästa som finns och billigaste, haha. Och till bakad potatis kan man bara ta någon smaksatt creme fraiche och sen sno ihop lite ingredienser man har hemma. Bra sak! Jag valde: tonfisk, hårdkokt ägg, smör och rödlök. Och bästa? Man kan göra extra och bara värma potatisarna sen. Och där var det allt från Mat-Tina. Puss!

Busig! Förresten: Jedward kommer hit om en vecka! Det känns som att jag kommer att få träffa massa fina skåningar då, fina Jedfans!

I tisdags kväll var jag, efter världens snabbaste matlagning, med Amanda på Strand vid Hornstull. Det var politikerutfrågning angående bostadssituationen i Stockholm för studenter och Cissi Wallin ledde utfrågningen. Superintressant och jättemysigt ställe att hålla det på. Eftersom jag var tvungen att plugga lite så tog vi tunneln ganska tidigt och jag hann hem och pluggade en timme - sen kom Amanda! Sötnosen hade varit hemma och hämtat en HATT till mig! För jag har efterlyst via Twitter att få låna en hatt över onsdagen eftersom vi skulle ha hattema på kårpuben. Och den var superfin! Ni får se sen! Men Amanda stannade en stund och vid prat&godis-myste i soffan. Fina Amanda!

På tisdagseftermiddagen besökte jag för första gången Bagarmossen! Lena är världssnällast och lånade ut sin kamera till mig, eftersom min som bekant är trasig. Och på onsdagen skulle jag som sagt till Schulman Show och jag KUNDE inte komma med en trasig kamera. Så vi tog en promenad, träffade några av hennes kompisar och hängde på lekplatsen. Det var mysigt och jättefint område! Och tack igen för lånet, Lena.

(sett vid Hornstulls strand)

Så var det allt det där om världens finaste musikrecensent. Han som får det att göra ont i magen på att bra sätt när han ler. Han som har den finaste dialekt jag hört i hela mitt liv. Han som säger de smartaste och mest väl uttryckta sakerna. Han som jag en gång crushade sönder och samman på, som jag aldrig i livet trodde att jag skulle få träffa. Den där fina norrländska musikkrönikören. Den där Markus Larsson. Inga ord kan återge det. Allt klåter otillräckligt. Kanske för att det inte går att beskriva en stämning, ögonblick, i ord på en blogg. Åtminstone kan jag inte beskriva det här. Allt låter för kort, jag minns inte konversationerna ordentligt och det låter inte som det egentligen gjorde. Men jag var så rusigt lycklig och jag trodde faktiskt inte att det hände på riktigt. Att jag stod framför Markus. För första gången. Men. Här kommer allt om honom som saknades i föregående inlägg. 

När inspelningen var klar stack Calle och teknikpojkarna in i studion och jag visste inte riktigt vad de skulle göra, så jag samlade ihop mina saker i kontrollrummet. Då kom Markus Larsson in till mig. Bara han. Han tog mig i hand och hälsade. Jag sa "Hej, Linda-Marie." och då stannade han liksom upp och nickade. Sen minns jag inte vad han sa, men det var något som fick mig att tro att han hade hört mitt namn förut. Det lät så på honom, även om det bara kunde ha varit min egen önskan om att han skulle veta vem jag var, haha. Men jag tog mod till mig att fråga:

- Hm, det låter som att du kanske känner igen mitt namn lite?

- Jo, men du har mailat mig!

- Haha, ja, typ i februari?

- Ja, under schlagern! Jag är ledsen att jag inte svarat! Det var så stressigt då och jag började svara,

men det blev inge bra och sen blev det inte av och äsch... Förlåt!

- Det är ingen fara! Jag kan inte fatta att du minns mig?

- Men jo! Det är klart jag gör! Vi har hörts på Twitter med?

- Haha, det är galet vilket minne du har! Det gör inget med mailet, men att du MINNS det är ursäkt nog!

ALLTSÅ JAG MINNS INTE HELA SAMTALET FÖR JAG VAR SÅ LYCKLIG OCH HELA VÄRLDEN BARA SNURRADE. Men sen skulle vi gå in till Alex och han var sötis och kramade mig massor och frågade tusen saker. Och Hannah kom och kramades och Guillou tog i hand med mig och hälsade. Det var stort! Sen trodde jag att Markus hade gått och blev depp, men efter att ha pratat med Alex, Calle och Hannah ett par minuter kom han tillbaka. Åh, peppen. Vi stod ute i korridoren och åt chips medan Calle möblerade om studion för någon annan reklaminspelning med Alex. Markus stod på min högra sida, Alex mitt emot mig och Hannah på min vänstra. Jag vågade knappt titta åt höger. Markus är så fin att det gör ont att titta och jag blir nästan generad bara av att tänka tanken att titta på honom.

Alex: Linda-Marie är Schulman shows största fan!

Hannah: Jaha! Jag trodde hon var DITT, inte programmets?

Jag: Haha, det går lite hand i hand?

Alex: Men du älskar programmet?

Jag: Jag älskar programmet!

Alex: Och du älskar Markus också, vet jag! Har du läst något hon skrivit om dig, Markus?

(och så ler Alex jättebusigt, för han VET hur generad Markus blir. Och inte bara Markus, så att säga.)

Markus: (blir jättetafatt och skrattar förläget) Men Gud, sluta nu, haha. Jo, något har jag väl läst...

(Och så skrattar han lite tyst generat och vågar inte kolla på mig, som också skrattar nervöst och mumlar "haha, jo, öh" och dör på plats)

Alex: Men du älskar Markus, Linda-Marie? (Han PUSHAR verkligen, jag dör)

Jag: (mumlar och dör pga ökat blodflöde till ansiktet) Hah, jo, ja.

Lite senare får Alex reda på det med mailet och bara:

Alex: Markus, du måste ju svara på mail!

Markus: Men jag har bett om ursäkt! (vänder sig till mig) Jag ska svara!

Jag: Haha, jag skickade ju det i FEBRUARI, så det behövs inte!

Alex: Jo! Han SKA svara! Lova nu, Markus!

Markus: Haha, men ja! Jag lovar! (ser på mig och ler) Jag LOVAR!

När Markus sen ska gå vinkar han bara hej då, på kort norrländskt vis. Alex står kvar och tittar med spelad besvikenhet på honom.

Markus: Va?

Alex: Har du inte glömt något?

Markus: (tittar sig lite oroligt omkring)

Alex: Jag tycker att Linda-Marie ska få en kram som kompensation för att du inte svarar på mail!

Alltså. Markus verkar så blyg och lite obekvämt glad över den fascination han antagligen anar att jag hyser för honom. Nöjd och stolt, men obekväm med hur han ska hantera det. Och så lite norrländskt tillbakadragen. Och så går han fram till mig, som står generad som tusan lite längre bort i rummet, och kramar mig. Inte en tvåsekunderskram, inte en enarmskram eller på något sätt "kall" kram. Det är den absolut varmaste och mysigaste kram jag fått i hela mitt liv. Och den är LÅNG! Den är sinnessjukt lång! Säkert en bra bit över tio sekunder! Och det kändes inte som att han gjorde det för att Alex sa, det kändes som att han ville krama mig som ett tack eller något och bara behövde Alex push. Jag ville aldrig släppa. Inte han heller, åtminstone kändes det som. Och ändå var det JAG som släppte! För jag var rädd att han skulle tro att jag "krävde" att han skulle krama mig länge eller tyckte det var konstigt eller något. Men han höll kvar!!! Jag ville bara dö av lycka och fria till honom på stört. När vi hade backat ifrån varandra vågade jag knappt titta på honom. Och han mumlade typ "tack" och "vi ses" och "vi hörs på Twitter eller något?" och sen skyndande han sig ut. Jag stod kvar och dog av lycka. 

Och jag har fortfarande ont i magen av lycka. Det är något med Markus. Att jag tycker att han är vacker, intelligent och har en röst och dialekt jag aldrig känt något liknande för tidigare vet ni. Men nu. Alltså. Han är så stor och viktig för mig. Så många ord jag skrivit om honom, så många gånger jag tryckt Print Screen mitt i ett Schulman Show-avsnitt för att fånga honom och så många gånger jag repeatat klippen inför schlagern. Och så fick jag vara i hans närhet för en stund. Det var skört och vackert och världen stötte en kant, rungade till och så var allt nytt. Han är fantastisk. 

Det är konstigt att båda mina två möten med Alex Schulman hittills börjat med panik, stress och total geografisk förvirring. Och återigen var jag sen. Jag var ute i tid, jag anlände mycket tidigt till centralen (närmaste tunnelbanan till dit jag skulle) och var nöjd med min planering. Sen, rent ut sagt, sket det sig. Jag hittade inte därifrån, alla pekade åt fel håll, åt olika håll, och GPS:en i telefonen ville inte flytta sig så jag såg inte vart jag var på väg. De ringde från Schulman Show och undrade var jag var. Jag skämdes till döds. Sen till sitt favoritprogram som man fått ynnesten att komma på inspelningen av? Jag är en hemsk människa. Men efter springande fram och tillbaka, skrikandes på "din jävla avfallssopa till telefon!" och hjälp av en trevlig norrman som var den ENDA som visade åt rätt håll nådde jag fram. Knappt fyra minuter sen, men ändå. Jag blev hämtad i receptionen och fick besökskort med Schibstedts logga på. Coolt. 

De hade redan börjat spela in Schulman Show när jag kom men just då spelade inte det någon roll. Jag hade upptäckt Markus Larsson. Han har haft semester och inte medverkat de senaste veckorna, och jag önskade så innerligt att han skulle vara med. Att se honom sitta där, världens finaste musikrecensent, gjorde mig så lycklig i själen att jag inte kunde tänka på annat. Calle mötte mig när jag kom in i kontrollrummet och kramade mig massor. Ih. Och han kallade mig INTE psyke! Jag fick i alla fall sitta i det lilla kontrollrummet med Calle och två teknikkillar och titta genom en glasruta in i studion. Jan Guillou var gäst och Hannah Widell var den andra panelmedlemmen. Jag satt och log konstant i en timme. Programmet är ett av de bästa någonsin! Det var så bra stämning och trots att Alex sa till mig att han var nervös för att intervjua GUILLOU, så gör han det på ett så varmt och avslappnat sätt. Det är en av sakerna jag beundrar mest hos Alex. Hur han leder program, hur han vinklar det varmt, intelligent och detaljrikt och hur han får gäster att slappna av och våga vara både uppsluppna och allvarliga om vartannat. 

När inspelningen var klar stack Calle och teknikpojkarna in i studion och jag visste inte riktigt vad de skulle göra, så jag samlade ihop mina saker i kontrollrummet. Då kom Markus Larsson in till mig. Bara han. ALLTSÅ ALLT OM MARKUS KOMMER I ETT INLÄGG DIREKT EFTER DET HÄR! Efter ett par ensamma minuter skulle vi gå in till Alex och han var sötis och kramade mig massor och frågade tusen saker. Och Hannah kom och kramades och Guillou tog i hand med mig och hälsade. Det var stort! Sen stod vi ute i korridoren och åt chips medan Calle möblerade om studion för någon annan reklaminspelning med Alex. Och här följde världens sötaste samtal, den vackraste kramen i hela mitt liv och ett avsked av Markus. MEN ALLT DET I NÄSTA INLÄGG, REMEMBER!

Jag unnade mig själv en sovmorgon idag. Så lämnade sängen vid niosnåret och hittills har jag ätit frukost, skrivit inköpslista och lagt upp ett schema för dagen. Nu är det plugg som står på schemat, åtminstone fram till ikväll! Och igår. Jag kan fortfarande inte förstå. Igår var, utan överdrift, en av de absolut bästa dagarna i hela mitt liv. Det var så overkligt, det går fortfarande inte att förstå. Jag har försökt börja skriva om det flera gånger men det går inte. Jag vet inte var jag ska börja, var jag ska sluta eller vad som ska vara i det där långa skiktet i mitten. Allt jag vet är att jag är lyckligast i världen och att igår blev så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Jag får nog avsätta minst en timme till inlägget. Eller. Stryk det. Jag menar så klart - inläggen! 

Bara för att jag har snyggaste shoppingkassen på mitt lokala Coop!

(tidsinställt inlägg)

Just nu är jag på Schulman show-inspelning på Aftonbladet! Jag är på mitt favoritprogram, i min favorittidnings studio och med min favorit-Alex. Jag kan inte fatta, varken när jag skriver det här eller när ni läser det här (och jag faktiskt ÄR DÄR). Jag sitter alltså i ett rum med, vad jag vet hittills, Alex Schulman + Calle Schulman + Jan Guillou. Kanske Markus Larsson. Kanske Hannah Widell. Kanske Fredrik Virtanen. Kanske andra fina mediamänniskor. Herregud. Jag har panik av lycka redan nu, 12:03. Jag är så lycklig i själen att Calle och Alex låter mig komma. Herregud. Bilder kommer imorgon. Nu: Njutning. Ibland älskar jag mitt liv så jäkla mycket.

I lördags, före hela Alex Schulman-situationen uppstod, var jag med Lena på Tyresö på någon minifestival. Det var jättemysigt! Perfekt väder, fina Erik Linder och häng med honom. Och han berättade hemligheter och var supertrevliga. Dock har jag inga bilder på oss eftersom vi skulle ses senare på eftermiddagen, men då hade jag ju smitit... Haha! Men jag stannade en stund tills jag i full galopp sprang till busstationen när meddelandet från Alex hade kommit ut. Så, trots att den blev lite kortare än planerat - tack för en mysig dag, Lena!

Självfallet var det min man vi var och kollade på! Älskade, fina Oskar Linnros. Det är något med honom. Mer än något, allt. Jag är så glad att jag fick se den sista spelningen han ska göra på, vad det verkar som, väldigt länge. Och han var fantastisk! Däremot var publiken sämst. Bättring, Stockholm! Alla verkade bara kunna typ Från och med du och ägnade sig mest åt att stå stilla och applådera lite avmätt. Jag studsade, skrek och sjöng rusigt med i vartenda ord! Och när han i Debut övergår till Längst fram i taxin, då LEVER man. Samt, nya låten Pistol är fantastisk och en underbar hint om vad som komma skall. Det enda minuset: ljuset på scenen var sämst! Men i övrigt: Oskar - marry me. 

Bildbonanza, bara för att jag kan! Listat ut vem vi skulle se än? 

Visst älskar man när man åker till skolan med en frisyr och kommer hem med en annan? Alltså, regnet vs Linda-Marie, 1-0. Dessutom älskar jag stenhårt att det var växelfel på röda linjen mot Ropsten så att jag fick hoppa av vid Östermalmstorg och gå till skolan. En tunnelbanestation i förväg - i ÖSREGN. Bra grej! Så nu ska jag värma upp mig lite, duscha länge och sen fixa lunch. Och försöka hinna plugga lite för resten av dagen består av... Schulman Show-inspelning på Aftonbladet OCH därefter kårfest med hatt-tema! Pepp!

Och så det ni alla har väntat på... 

Vad hon är fin, den där tjejen! Malin Collin är nöjesreporter på Aftonbladet och jag har, förutom hennes artiklar, läst hennes blogg jättelänge. Hon är, med ett noga valt ord, svincool. Och när hon skrev "Haha, då jobbar du väl redan hos oss?" rusar det i hjärtat. Nej, jag kommer med all säkerhet inte att ha jobb på Sveriges största kvällstidning efter ett ynka år - kanske får jag aldrig jobb där - men att hon skriver så... AW! Även om det är för att göra mig glad, även om det är för att hon vet att det är vad jag vill och även om det inte kommer gå i uppfyllelse, så... Fasen vad jag tycker om henne. 

Här är förresten en bild till! De riktiga kommer som sagt senare i veckan. 

Och Håkan. Älskade Håkan. Han får minsann ett eget inlägg. För efter att han tagit emot sitt pris stack han till Breaking News och jag och Helena deppade lite för att alla bra var på Breaking. MEN! Håkan kom tillbaka till Rockbjörnen lagom till att alla vinnare skulle ställa upp på bild. När han sedan var på väg till tältet där alla vinnare och nominerade hängde stannade han upp för att träffa lite fans. Hur fint? Det finns inget ont i den killen, alltså! Han signerade block, biljetter och armar. Men sen funkade inte de pennor han fick låna av fansen... Och då såg han mitt block!

Jag skulle kunna skriva ett lika långt inlägg om Rockbjörnen som det om Alex Schulman. HAHA! Nej, det skulle jag inte kunna! Jag måste verkligen bli berörd till det yttersta för att njuta av att sitta i över en timme och producera ett maniskt blogginlägg och inte bry mig ett dugg om att axlarna gör ont. Men jag skulle kunna skriva väldigt mycket om galan, men jag tror att många av er redan sett allt på TV eller Aftonbladets direktsändning på webben. Därför får ni bara insidegrejerna:

Det var samma studioman som på NittiLeaks! JEAN! Jag och Helena stod och pep: Jean! Jean! när han gick i närheten. Okej, mest jag, haha. Jag har ingen känsla för diskretion ibland. Dock upptäckte han aldrig oss. Depp.

Och så till slut... Rockbjörnen! Det är verkligen det perfekta evenemanget för mig. Det är Aftonbladets gala, det är mediamänniskor i varje hörn och det är konserter. Jag älskade det redan i tanken och inte blev det direkt sämre av att stå längst fram vid kravallstaketet med tre fina vänner och en nytillverkad Filip & Fredrik-skylt. Den är nästan det bästa! När jag och Helena satt och väntade och hon skulle slänga sin McDonald's-påse kom vi på att vi kunde återvända den - ekologiskt och vi fick något att göra. Självfallet med våra favoritpojkars namn. Sen att Filip och Fredrik ALDRIG KOM TILL GALAN är en annan story. Det hade stått överallt att de skulle dela ut pris till Årets utländska låt och när ögonblicket kom, höll vi andan, slet upp skylten och hoppade. Tills Elsa sa: "Jag tror att vi har med oss Filip & Fredrik på länk!". Vi dog. Intressant grej att stå med en fanskylt till några som inte ens är där. Gud. Men Åsa printade den här bilden, la upp i min Facebook-logg, jag sparade den och mms:ade till Fredrik och upplyste om vad de hade missat. Vad Fredrik svarade? SE NÄSTA INLÄGG! 

Nu kom jag hem från skolan! Jag testade en ny väg till skolan idag, eller ja, till Filmhuset mer korrekt. Idag åkte jag stadsbuss! Och busschauffören var jättegullig, jag frågade om bussen gick till Filmhuset eftersom jag aldrig åkt bussar därifrån tidigare och hon sa ja. Sen när vi var på hållplatsen före knastrade det i högtalarna på bussen och chauffören sa "Till damen som ville av vid Filmhuset... Nästa hållplats Filmhuset!". Haha och sen vinkade hon glatt när jag hoppade av. Jag skämdes bara lite. Men det var en ypperlig väg till Filmhuset i alla fall! Så, dagens föreläsning var om telegrafen, radion och tv:ns historia och utveckling. Och därefter lunchade jag med min grupp och började snickra på vår grupparbetesanalys av SVT. Och nu är jag hemma och ska försöka researcha så mycket jag kan, skriva ut vidare kurslitteraturlistor och ringa massa samtal. Jag har fortfarande inte internet här! Och nu har jag överskridit mitt telefonabbonnemang. Det kostar som tur är inte mer, men de drar ner hastigheten så nu är det om möjligt ÄNNU segare att ha mobilt internet på datorn! 

MEN! Jag har en askalasbra vecka att se fram emot. Två konserter, en tv-inspelning, pubfest på skolan, fikadejt med twittrare, eventuellt studiebesök på SVT, Alex Schulman och förhoppningsvis en internet-leverans! Så ikväll: plugga, middag och sen ska jag ge mig ut och upptäcka mer av min stadsdel kanske!

Nu ska jag laga middag, äta och duscha. Men därefter ska jag försöka hinna med en detaljerad (ni känner ju mig!) beskrivning av onsdagen och allt den innebar. Jag kan avslöja att den både kommer att innehålla gos med Håkan Hellström, nikotinförgiftad av Eric Amarillo, Danny som sjöng delar av en vers rakt till mig, sms från Fredrik Wikingsson, en minijakt på Jamie Meyer, häng med Nicke Borg OCH coolaste konversationen med en Aftonbladetprofil någonsin! 

I tisdags hade jag min andra skoldag, en kort sådan med bara en föreläsning på förmiddagen. Eftersom jag, som invandrad skåning, vill lära mig hitta hjälpligt och se saker jag bara läst om i alla mina älskade mediabloggar tog jag en promenad från Karlaplan, via Östermalm, Stureplan och Norrmalmstorg, till centralen. Jag ÄLSKAR när jag hittar saker jag inte planerat som jag hört talas om förut! Till exempel, runt Stureplan hittade jag oplanerat:

Okej, nu måste jag släppa Schulman, åtminstone för en stund, och försöka blogga om resten av veckan. Det har varit så sinnessjukt intensivt med skola, konserter, nya människor, resor, flytt och en ny stad! Idag har jag bara försökt komma ikapp; med läxor, kurslitteratur och deppat lite över att jag inte kan se kursfilmer på internet eftersom jag inte fått bredbandsgrejen än. Och eftersom jag överskridit mitt telefoninternet är det nu jättelångsamt och kan inte ladda filmer. Så imorgon - hörlurar med till skolan för då baske mig ska jag se, inte bara skolfilmer utan även... Schulman show! Jag har inte kunnat se det fast det kom i fredags på grund av internetsituationen. En skärva av mitt liv saknas! Haha!

Men okej. Nu. Inga fler undanflykter från bloggandet. Här kommer det!

Älskade, fina Twitter. Tack för allt stöd igår! Det här är bara ett litet, litet urval. Det finns ingen chans i världen att jag kan printa allting och göra det sammanhängande. Men jag är så tacksam! Först alla som skrev till Alex att han skulle vänta på mig, sen allas glädje över att jag fick träffa honom. Ni är underbara. Tack för allt! <3

Åh, det finns ingen ÄNDE på Schulman-relaterade grejer från igår jag vill lägga upp. Här! Det enda som lugnade mig ett par hekton på bussen mellan Tyresö centrum och Gullmarsplan. Älskade, underbara. 

Jag har nyss vaknat. Efter att ha snoozat en timme, efter att ha videobloggat (ni får se sen!), efter att ha funderat på om gårdagen hände på riktigt. Jag kunde inte bestämma mig för om det var en dröm eller verklighet förrän jag insåg att bakgrunden på telefonen inte längre  var en ensam Alex Schulman. Jag var med på bilden. Och jag kan inte gå vidare och blogga om saker som hänt tidigare i veckan utan att få skriva av mig om Alex först. Jag kan aldrig någonsin återge hur fantastiskt det var och jag vill verkligen att alla ska förstå att jag inte skryter, utan jag är så enormt ödmjuk inför allt som hänt och kan inte ens greppa. Ni om några förstår. Alex betyder så enormt mycket för mig. Schulman show, böckerna, Radio 1-programmet, krönikor och bloggen. Det är det officiella, det där alla kan ta till sig och tycka om. För mig betyder det mer. Radio 1-programmet är det vackraste i världen eftersom jag personligen eller Alex om mig medverkar i mer än halva säsongen. Det är typ sex radioprogram. Att han följer mig på Twitter, att han bryr sig om mig och att han hör av sig utan att jag skrivit först. Att han gav mig sitt nummer, att jag får höra av mig och att han faktiskt verkar tycka om mig på riktigt. 

Jag kan inte fatta. Jag var på Tyresö med Lena igår, vi skulle vara på dagsfestival med bland annat Erik Linder hela eftermiddagen. Tyresö ligger cirka en timme från centrum, i alla fall med tillgängliga transportmedel. 14:15 twittrar Alex Schulman att han ska signera böcker på Hötorget - 15:00. Jag läser det och får panik. Jag har aldrig känt mig så ledsen, så stressad, så panikslagen i hela mitt liv. Jag skriker till, säger till Lena att jag måste gå och att "det har uppstått en Alex Schulman-situation!" och SPRINGER ifrån festivalområdet mot en busstation jag inte har en aning om var bussarna går. Jag hittar en buss till Gullmarsplan, hinner inte tänka, bara hoppar på. Jag gråter. Jag vet att jag inte kommer hinna, och definitivt inte hemom och hämta böckerna, men det bryr jag mig inte om just nu. Bara Alex är kvar när jag kommer. Jag skriver panikslaget till honom på Twitter att han måste vänta, att jag är på väg. Hela Twitter engagerar sig. Säkert tjugo-trettio personer SKRIVER TILL Alex att han "måste vänta på Linda-Marie!!!!!", alltså, jag älskar er. Men jag får inget svar från Alex och då väljer jag att sms:a honom. Jag har aldrig gjort det tidigare, eftersom jag inte vill utnyttja hans nummer om det inte är kris. Jag skriver att jag är på väg, att jag är en timme bort, och ber honom att vänta. Han svarar "Självklart!" och jag andas ut lite. Gråter lite till. Vet att jag kommer att få träffa honom, men känner mig ändå stressad eftersom jag inte vill missa en sekund av Alex på den där bokhandeln. 

Med kaninslag från hjärtat springer jag från bussen till första bästa tunnelbana, frågar panikslaget alla vilken linje som går till Hötorget, springer till vad jag tror är rätt, och lyckas hoppa på en direkt. Och den är rätt. Och jag kommer fram till Hötorget 14:55, på något jävla sätt. Jag har ingen aning om var bokhandeln är. Jag frågar tre personer som alla säger åt olika håll. Jag hittar den. Exakt 15.00 springer jag uppför rulltrapporna och ser honom på andra sidan bokhyllorna. Just då spelade inget annat någon roll. Jag ser honom och jag har hunnit. Och han är några meter bort. Jag ser att folk redan sitter på stolar framför honom och jag går dit. Just när jag kommer fram, bakom alla stolar och ser mig om efter sittplats ser Alex mig. I min tysta eufori, i min chock över att nu ha hans ögon riktade mot mina, i allt som sker i tyst ultrarapid minns jag knappt vad han sa. Det var något i stil med: - "Heej! Är det... Det är det! Linda-Marie! Kom fram!" och så vinkar han fram mig framför alla människor. Jag skakar så mycket att jag knappt kan gå. Han kände igen mig. Direkt. Och han drar fram mig på den där så kallade scenen, kramar mig länge och presenterar mig för folket. "Det här är mitt största fan!" och säger att jag ska sätta mig längst fram och fortsätter prata med mig därifrån. Alex: "Hur är det?" Jag: "Stressad! Och lite panikslagen. Men jag är så glad att jag hann." Alex: (till alla) "Hon åkte nyss från Tyresö och hann hit!" Jag: "Jag ska aldrig mer åka till Tyresö." Han skrattar.  

Alex ler massor mot mig under sitt tal om boken. Direkt efter att han avslutat talet, sätter han sig vid signeringsbordet och börjar prata med mig. Han undrar massor och verkar uppriktigt intresserad av vad jag har att säga. Och han ger mig Calles nummer och säger att jag jättegärna får komma på Schulman Show-inspelningen på onsdag. Jan Guillou är gäst och "det kan bli kul!". Jag köper en bok till och Alex signerar den finast i världen. "Till Linda-Marie. Jag älskar dig, för att du tycker om mig, trots alla fel och brister. Kram, Alex S". Jag älskar honom med. Sen skulle vi ta bild, men jag hade ju sån jäkla tur att min kamera GICK SÖNDER en timme tidigare, ute på Tyresö. Det är fan sjukt. En timme före jag träffar Alex så går skiten sönder. Några gjorde kraftansträngningar att försöka ta bild med den ändå, men det gick inte. Flera försökte. Alex höll om mig i flera minuter när de provade. Alex "Men det gör inget, det blir en lång kram här under tiden!" och sen när det verkligen inte gick sa Alex att vi kunde ta bilden med hans iPhone istället, så kunde han skicka den. Jag sa att jag med hade en iPhone, korkade jag, så vi tog med den. Hade ju varit mycket coolare att få bilden skickad från honom! Men, ja, jag kunde inte ens tänka. Jag stod och skakade vid hans sida. Kunde inte förstå. Det var så overkligt. Fyrtio minuter tidigare hade jag varit på dagsfestival på Tyresö och inte haft en aning om att det skulle bli den finaste dagen i mitt liv. 

Jag stannade och pratade med Alex medan andra tog bilder och fick böcker signerade. Hur skulle jag kunna gå när han var kvar? Vi pratade i 40 minuter. Jag vet inte ens hur jag kunde komma på saker att säga under hela tiden, jag var inte förberedd för den här känslostormen. Och helst av allt ville jag bara gråta mot hans rutiga, uppknäppta skjorta och säga "Inser du vad det här betyder för mig? INSER DU?". Men jag lyckades hålla mig, skakig och rusig i hela kroppen, på en normal nivå. Relativt normal. Han skrattade och nämnde att jag hade ett stort twitterstöd. Att han hade fått säkert trettio meddelanden där det stod att han skulle vänta på mig från massa olika människor. Och att han absolut hade väntat tills jag kom ändå. Jag "Öh, det kan ha lite att göra med att jag skrev 'Twitter! Uppmana Alex Schulman att vänta på mig!'". Alex skrattade bara och sen började han fråga massa om skola och sånt. Och frågade var jag bodde osv. Han VISSTE redan att jag pluggade till journalist! Och sen sa han massa magiska saker jag fortfarande inte kan ta in. Han sa:

Jag kan inte säga att det bara finns en sak att säga om idag. Det vore för enkelt. Jag skulle kunna skriva hur mycket du betyder för mig. Hur glad i hela jäkla själen du gör mig. Hur skakig jag var när du höll om mig framför alla de där människorna. Hur jag grät en sekund efter du lämnat mig. Hur tacksam jag är för att du verkar tycka om mig. Och hur ofantligt, sinnessjukt, jävla mycket jag älskar dig.

Nu: iväg och busa på okänd stadsdel, haha! Därför blir det mer blogg ikväll och då ska jag försöka hinna både Rockbjörnen, lägenheten och Linnrosen. Så nu ska jag svälja min lunch och sen ner till transportmedeln och träffa Lena. Puss så länge!

Busbilder från Uppsala! Jag saknar henne redan! Det var mysigast i världen att bo hos Helena. Trots att det blev långt att åka till skolan och trots att jag var tvungen att flytta runt mina fem väskor så gjorde det ingenting. För Helena är fin och bäst. Så det så!

Efter föreläsningarna åt jag lunch ute, åkte iväg och kollade området på Söder där jag skulle flytta in senare i veckan och promenerade runt lite i omgivningarna. Därefter åkte jag tillbaka till Uppsala där jag däckade i Helenas säng. Myspys! Helena väckte mig senare på kvällen och vi gick ut och handlade. Det var som i en film, jag var helt dimmig efter sömnen och det åskade ute över ängarna vi gick bredvid. Sen tornade sig köpcentrumet upp efter en stund, vi handlade och gick hem igen. En mysig middag för två tillagades och senare var det Breaking News! Det var en mysig kväll. Fin vän, Filip & Fredrik och jordgubbsglass! Ett bra avslut på min första dag som journaliststudent. 

Första dagen i skolan var inte i skolan, utan på Filmhuset. Jag gick upp halv sju, åt frukost och lämnade Uppsala för en tur till Stockholm. Först gick jag från Karlaplans tunnelbana till skolan, registrerade mig och sen begav jag mig (med direktiv från iPhonens GPS, min överlevnadsguide!) till Filmhuset där första föreläsningarna skulle vara. Filmhuset är rätt coolt, eftersom Breaking News spelas in där. Och vi hade föreläsningar i en biosalong! Fantastiskt klassrum, måste jag säga. Skinnfåtöljer, enorm duk för PowerPoint-projicering och bra mikrofoner. Och de pratade om Twitter! Dock var vi inte bara min klass, utan två klasser till, så det var svårt att lära känna någon direkt. Vi har ingen nollning och alltså inga "lära-känna-varandra"-aktiviteter och när det är typ 150 personer på föreläsningen är det tricky att lista ut vilka som går i ens klass. Men jag antar att vi ska vara mer för oss själva senare. Det var i alla fall intressant och givande!

I söndags stängde jag väskorna, lastade ut dem i bilen och åkte till Hässleholm. Där uppstod första problemet: att få upp väskorna på tåget. Alltså. Det var helt omöjligt. Jag skulle åka Veolia Transport, istället för till exempel X2000, eftersom det är billigare. Men sinnessjukt vad smalt det var att komma upp! Christian skulle hjälpa mig och gick in i tåget med en väska. Sen kom han knappt ut igen. Folk tryckte på och respekterade inte att jag faktiskt hade FLYTTPACKNING. Dessutom var det någon himla liggvagn, där madrasserna var uppfällda så det blev soffor istället. Det vill säga: ännu trängre där. En kille kastade upp mina väskor på hyllan (läs: översta madrassen) och bara "Jävlar. Du reser inte lätt, du!". Jag: "Jag ska aldrig mer flytta miljömedvetet." Haha, han bara skrattade då. Det är förresten en sak som är bra med att ha fem enorma väskor - alla killar vill visa att de är starka och bara "Behöver du hjälp?" medan de redan kastar upp ens väskor. Man ser att de tycker att det är fucking skittungt men de måste fullfölja det nu när de frågat, pga "de är väl inga svagisar", haha. 

Jag lyssnade podcasts, åt kanelbullar och mest oroade mig för hur jag skulle få ur väskorna sen. Som tur var fick jag hjälp av ny kille, som till och med bar ut dem ur tåget och sen frågade "klarar du dig nu?". Jag tänkte säga att jag inte gjorde det bara för att få mer hjälp och sällskap, höhö, men han verkade stressad så jag sa att jag gjorde det. Det gjorde jag inte. Det tog en evighet att förflytta sig med två axelväskor, en enorm handväska och två skitstora resväskor med sega hjul. Och jag skulle längs hela tåget, in på centralen, IGENOM hela centralen för att komma till andra sidan, ner i rulltrappor, upp i rulltrappor, hitta Uppsala-tåget, ta sig igenom tusen människor med lika mycket packning, stanna upp för att gråta lite över mina vattenblåsor på händerna, hitta biljettautomat, gråta lite till över att väskorna ramlade hela tiden när jag inte höll i dem, ta sig ombord på det jäkla Uppsalatåget som var ÄNNU smalare än Veolia, svettas som en gris, stoppa upp köerna pga fick ta en väska i taget, bli mosad av folk som inte kan acceptera att vissa har packning och sen äntligen bli mött av Helena i Uppsala som kom in i tåget och hjälpte mig bära ut väskorna. Alltså. Jag älskar den tjejen. 

Sen skulle vi ta oss till bussarna utanför Uppsalas centralstation och sen upp med väskorna på bussen. Tricky, tricky. Och sen äntligen, efter den längsta dagen i mannaminne, hem till Helena där jag nästan föll ihop av utmattning. Helena var världens gulligaste och lagade middag. Så det blev en mysig söndagskväll i alla fall och GISSA om jag somnade snabbt? Hela transporten från min dörr till Helenas dörr tog nästan nio timmar. En hel arbetsdag! Men jag är så tacksam att jag kunde bo hos Helena. Fina tjej. 

Det är så sjukt egentligen. För exakt en vecka sen vid den här tiden gick jag upp, sjöng för mamma och gav henne presenter. Sen kom det gäster. Massor av gäster. Under hela dagen. Jag har inte bilder på hälften ens, tror jag! Men det var en jättefin dag, jag åkte och satte upp en mindre snygg, men ack så tydlig, skylt ute vid stora vägen. Och det var kul! Massa god mat, massa trevliga människor, massa paket. Och många från mammas jobb kom och sjöng och hurrade ute på gårdsplanen. Och höll tal! Det var jättefint! Själv var jag uppklädd i en jättefin klänning jag inte använt tidigare. Det har inte funnits tillfälle. Nu fanns det! Haha, och folk började komma halv elva på förmiddagen och när den sista gick hem hade jag redan somnat.

Det jobbiga med bilderna är att det bara är en vecka sen - och jag saknar redan allt så mycket. Dem, katterna, huset, min bil, mitt rum osv. Men utbildningen finns här. Och jag SKA fixa den här utbildningen! Men, återigen, grattis mamma! Och tack alla fina som kom!

Haha, jag älskar att när jag tömde mobilkameran nyss så insåg jag att jag inte bloggat om det här heller! Det var förra veckan, bara dagar innan jag åkte, som bilderna togs. En heldag med bus med Gustaf: han klippte mig, vi åt god mat och stötte på Kenza och Andreas Wijk! Okej, Gustaf fick berätta vem Andreas Wijk var. Han har SÅ mycket bättre koll på bloggare än vad jag har, haha! Jag var glad att jag kände igen Kenza ens! (Okej, det var ganska enkelt för det stod "Kenza" och så satt hon vid ett bord. Jag hade nog inte känt igen henne om hon "sprang fritt" på köpcentrumet i Helsingborg, haha!). Men det var massa mys och jag saknar honom redan. 

Ta-dah! Nu är jag hemma, ett antal hundralappar fattigare men flera begagnade kursböcker rikare. Det är fasen inte billigt att studera. Den här veckan har lätt varit den dyraste i hela mitt liv. Tågresor, pendling Uppsala-Stockholm och bussar har nog kostat en bra bit över tusen kronor. SL-kortet kostade en bit över tusenlappen den med. Litteraturen är uppe i sexhundra nu och det är ändå inte alls många jag köpt! Gröna Lund-kortet. Att handla massa saker första gången, vissa saker lär vara i månader men just nu... Dyrt. Äta ute när jag inte hade lägenheten. Och då har jag inte ens nämnt mobilräkningen eller hyran. Blöh. Semesterersättningen som kommer i september kommer att sitta fint, alltså! Jag har inte tagit ut någon semester under hela min tid på Donken, så får all ersättning i septemberlönen sen. 

Men i alla fall, SKA man lägga så mycket pengar på någonting ska det vara värt det. En högskoleutbildning jag är fullt fokuserad på att klara ÄR värt det. Förhoppningsvis betalar det sig sedan! (läs: anställ mig!). Medan jag tömmer iPhonen på bilder så... Öh. Ytterligare en webcam-bild! Håll till godo!

Nu måste jag sticka iväg och möta upp studielitteraturtjejen för att köpa böcker! Men tills dess, två teasebilder på lägenheten... Höhö. Jag gillar det där med att teasa er. Kanske eftersom det typ alltid är det enda jag hinner. Men ikväll!

Nu banne mig! Bloggar jag inte nu går jag sönder, spricker av information och sprängs av bildöverflöd! Jag har tusen saker att skriva, men också tusen övriga saker att göra. Skolarbete, främst. Och jag ska strax åka till Karlaplan för att handla kurslitteratur från en tidigare student - därefter faktiskt plugga. Jag ska ha den lugnaste fredagskvällen i mannaminne! Laga något gott att äta, titta på meningslös tv - och blogga. Jag har haft så fullt upp den senaste veckan att just nu är det enda jag längtar efter att göra ingenting. I alla fall en kväll. Och sen peppa resten av helgen (självfallet kombinerat med att plugga duktigt). En liten resumé på min vecka, så ni vet vad ni har att vänta:

Lördag: Mammas 50-årsfest, hela dagen. Massa gäster, massa tårta, massa kul.