I torsdags, vid elvasnåret på kvällen, fick jag helt plötsligt en mention från Cissi Wallin - där hon frågade om jag ville komma och sända radio på fredagseftermiddagen. Jag kräktes nästan av tanken. Inte för att jag inte vill, inte för att jag inte gillar Cissi (LOVE HER) och inte för att jag ätit något olämpligt. Men för att jag blev så jäkla nervös. Jag ville mest av allt i världen bara skriva "Självklart!" och sen avslappnat gå och lägga mig utan minsta antydan till paniska känslor. Jag gjorde en av sakerna. Jag skrev "Självklart!". Cissi mailade och skrev att jag behövde förebereda tre diskussionsämnen från nöjesveckan och ha tydliga åsikter osv. Jag satte mig vid datorn, öppnade mitt struliga Wordprogram och... Umgicks med blinkande strecket. Skrev något. Raderade. Hälsade blinkande strecket välkommen tillbaka. Hetsläste Nöjesbladet, spanade på Twitter och försökte komma på vad jag hade en åsikt om. Det gick inte bra. Dessutom visste jag att fredagen var min sista chans att plugga till tentan, en chans som jag behövde ta. Och nu skulle jag förbereda ett radioprogram med? 

Men. Det jag studerar till, det jag gör tentor för, är ju det som Cissi erbjuder mig. En chans att få uttrycka mina åsikter i media, att få diskutera ämnen som intresserar mig i ett öppet forum och att få en chans att knyta kontakter inom den sfären jag vill befinna mig i. Om Cissi kan erbjuda mig det NU, efter tre veckors skolgång, så är jag en idiot om jag tackar nej. Plus att Cissis program alltid är fantastiska och vem fan tackar nej till en sån drömchans? Och - jag ville det här mer än något annat. Och då, klockan två på natten, skrev jag. Stödord, punkter, formulerade mina tankar kring ack så viktiga ämnen som fyllor i tv och försvunna sitcoms-karaktärer. Och sen gick jag upp klockan sex på morgon och studerade kallt och fokuserat mediehistoria. Vid tolv gav jag radion en tanke och klockan två promenerade jag till MTG. Sinnes. Att jag, om än bara för en timme, skulle sända från MTG? Gud. Kommer aldrig att förstå vilken osannolik tur jag har.

Cissi var sen och kom in med sitt lila hår åt alla håll och strålade. Och kramade. Och var så jävla skön och avslappnad och gullig att jag direkt blev lugn. Jag skojar inte. Hade det inte varit för Cissis sköna aura och intrycket av att verkligen bry sig och uppmuntra hade jag inte genomfört det där så smärtfritt. Två minuter innan sändningen började kom vi in i studion; jag, Cissi & coola Leo, efter att Gert Fylking gått ut. Fan. Jag har aldrig känt mig så hemma! Radio har aldrig varit något jag drömt om, eftersom jag aldrig trott jag skulle vara bra på det. Och visst, SÅ bra var jag inte - men för att vara första gången är jag sinnessjukt nöjd! Jag kände mig avslappnad och jag hade något att säga och jag fick visa lite allmänbildning. Och Cissi var superglad och tyckte att det var så kul med mig, haha. Och första gången hon sa "Och så har vi en kändis i studion!" så tittade jag mot dörren och tänkte "Men vadå, Fylking gick ju nyss?". Så ler hon mot mig och bara "Linda-Mariiiie, som Alex Schulman väljer att uttala det!". Och sen fanns det inget som kunde förstöra den dagen.

Jag satt bredvid Leo, mitt emot Cissi, med mjukt headset och en mikrofon framför mig som jag lutade mig fram mot. Jag kände mig så... Rätt. Som att jag faktiskt en dag skulle kunna vara där. Åh, det var helt fantastiskt! Först var jag lite nervös, visste inte någonting, men i slutet av programmet NJÖT jag och ville aldrig sluta sända. Det var så jäkla roligt! Så tack Cissi, för att jag fick chansen!

29 september 2011

Ingenting utan Twitter

Det här med Twitter är så fint. Utan Twitter hade den här Stockholmsflytten inte varit hälften så roligt. Nej, fan, den hade inte varit rolig alls! Utan Twitter hade jag inte träffat massa coola mediajunkies som jag eller fått kontakt med Alex Schulman eller fått sända radio med Cissi Wallin. I torsdags var jag ute på Söder med fina Emil och sen efter besök på Donken och promenad via Mosebacke stack vi hem till mig och kollade på Breaking News och åt godis. En ganska bäst torsdagskväll som INTE hade hänt utan Twitter!

Jag har suttit och funderat på hur i hela världen jag ska tänkas komma ikapp med den här veckans bloggande. En konsert, tenta, mediabus, jobb, fest, kändisar, twitter, tankar... Men sen insåg jag. Jag BEHÖVER inte komma ikapp. Så jäkla intressant kan det inte vara för er att få ett par taskiga bilder på Veronica Maggio från förra veckan? Eller massa prints på vad som händer på min twitter? Så, jag ska catcha up med det absolut, nödvändigaste, livsviktigaste och sen återgår jag till nuet!

Idag har jag varit så vansinnigt duktigt.
Det här är den första dagen jag faktiskt varit hemma i mer än fem minuter och jag har städat! Fatta! Jag har EN ledig dag, EN dag då jag skulle kunna slappa i soffan, promenera på ett soligt Söder eller fika med någon intressant person. Men icke! Jag har dammsugit, torkat lister och, hör och häpna, lärt mig hantera en WC-anka! Dessutom har jag tvättat massa kläder, hängt dem på tork och städat upp röran som blev. Och lagat mat! Och haft minispa för mig själv! OCH rengjort TVÅ avloppsmynningar! Mhm, ni kan kräkas men jag gjorde det! Samt rengjorde vattenkoppen i tvättstället. Tack, sjunde klass, där jag lärde mig detta. Äh. Det enda jag vill är att ni bara ska "Åh, vad duktig hon ääär! En vattenkopp! Tänka sig!" osv. Det är helt okej om ni känner för sådana yttringar! Helt okej!

Hmm, så nu ska jag handla, fixa mig och skriva ut en ny litteraturlista för nästa delkurs. Och ikväll ska jag till Breaking News-studion igen! Love!