Vad saknar du med Skåne?

Min familj, öppenheten, att köra bil, Team Örkis på Donken, lugnet, vårt hus, mina vänner, folk som pratar med vettiga R, att tävla mot min lillebror i Vem vet mest, Future Idiots, mina katter, fika på Snäckan, att få upplysa mina medarbetare om att vi har en kändis i kassan.

Vad säger familjen därhemma, de måste vara stolta?

De är absolut stolta! Jag har ju inte uppnått något sensationellt än, men de är stolta för varje millimeter jag rör mig framåt. Och att ha klarat allt på egen hand, det är till och med jag stolt över. Jag tror dock att de skulle vara stolta oavsett hur långt eller kort jag når, men jag tror de märker att det är det här jag verkligen vill. Att jag är på rätt spår. Och de stöttar mig till tusen i allt!

Har du mycket kontakt med dina kompisar "hemma"? Alltså i Skåne?

Det finns en sak man märker när man flyttar. Vissa man trodde skulle höra av sig massor lyser med sin frånvaro, och folk man aldrig trodde skulle höra av sig dyker upp non stop. Jag har mycket kontakt med de som är viktiga för mig, medan de som redan tidigare låg i perfieriet kanske försvinner mer och mer. Men nästan alla mina vänner pluggar också på annat håll, och vi har liksom våra egna liv på varsitt håll, men så fort det händer något eller vi är i Skåne eller det är sommarlov så är vi tillsammans.

Stockholmspojkar?

Jag känner att frågan är lite ospecificerad, haha, men jag utlovade svar på allt så... Ja, det finns pojkar även i Stockholm. Ett flertal ganska fina. Några som jag har varit ute med och några som jag kanske vill!

Hur står det till på kärleksfronten?

Det finns någon som väckt mitt intresse, så att säga. Haha. Och det är allt för nu!

Vad åt du till middag och lunch idag?

Eftersom jag bara har ätit frukost hittills, får jag väl fuska och säga gårdagens istället. Till lunch blev det en CBO-meny på Donken eftersom jag var ute och shoppade, och till middag Flygande Jakob. Jag säger ju att mamma lagar fantastisk mat till mig!

Säger du "mitt choklad, chokladet." eller "min choklad, chokladen"

MIN CHOKLAD, CHOKLADEN! Jag minns i femman så var det en kille som sa ”mitt Daim”. Jag bara stirrade på honom, med en halvöppen mun som darrade av förvåning. Både för att han kunde ha valt Bounty istället, men också för att jag aldrig hade hört någon säga ”mitt” om choklad. I min värld kan chokad bara vara min. Höhö.

Kan du inte ha "bättre självförtroende- eller pepptips"?

Absolut! Tack för tipset. Jag har funderat lite och kommer att köra en liten serie inlägg med tips, pepp och push.  Att nå sina mål, självkänsla/självförtroende och att våga. Och ni får gärna skicka in fler tips på vad ni vill läsa om, jag uppskattar allt!

Jag är en stor beundrare av Markus Larsson. Han är en intressant person som lever och andas musik. Han är trevlig och rolig och väldigt speciell på sitt eget lilla Markus vis. Vad är det du tycker om så mycket hos honom?

Allt det du nyss skrev och lite till. Hans obevekliga glöd för musik, hans speciella humor och hur otroligt bra han skriver. Hans texter är det som gjort att jag överhuvudtaget fastnat för Aftonbladet, faktiskt. För att jag hellre ville ha hans recensioner och krönikor än Anders Nunstedts. Hans intelligenta kommentarer i Schulman show, hur oförstört vacker han är och hur han själv verka stå oförstående inför det faktumet. Och hans dialekt är fantastisk. Ibland fastnar man bara, andra kanske framför en artist eller skådespelare. Jag framför en musikrecensent.

Har du träffat/ pratat med Markus Larsson något mer efter Schulman Show-inspelningen?

Nej. Jag är alldeles för blyg och generad inför faktumet att det är fullt möjligt att han läst mina kärlekskranka tweets om honom och tror att jag kommer att fria nästa gång jag ser honom. Det är ju inte riktigt så, jag har mest gjort min lilla crush till en grej som ingen annan har. En profilering bland alla I love Justin Bieber-hashtags på Twitter. Så nej, jag har inte vågat höra av mig. Men det vågade jag aldrig förut heller, så egentligen är det ingen skillnad. Jag skriver massor OM Markus, men inte så mycketTILL honom.

Tror du att han har läst kategorin om sig själv på din blogg? Skulle du tycka att det var pinsamt eller bara kul om han hade gjort det?

Vad tycker du om Zettermark som person?

Zettermark är en genusbloggare som går i min klass, som förklaring till frågan. Jag känner henne inte så väl än, men av det vi pratat hittills kan jag intyga att hon är intelligent, rolig och intressant att prata med. En supertrevlig tjej, helt enkelt. Hon var också ordförande för vår kursutvärdering, om det är till intresse!

Vem är den otrevligaste svenska kändisen som du har träffat under tiden du bott i Stockholm?

Hmm, jag har nog inte träffat någon som betett sig otrevligt mot mig än. Däremot har jag träffat en hel del kändisar utanför sin kändisroll, eller vad man ska säga. Till exempel bor jag granne med en A-kändis och han är jättetrevlig och hälsar alltid vid hissen. Vi har setts kanske sex-sju gånger nu och det känns fortfarande overkligt att ha honom vägg i vägg! Annars har jag sett Claudia Galli vid mitt Coop, Josephine Bornebusch utanför min port och druckit vin på en Twitterkväll med Fredrick Federley!

Du gillar ju Per Gessle precis som jag. Min fråga är därför hur mycket du engagerar dig i honom nuförtiden? Vad tycker du om honom idag?

Jag är inte ett så bra fan nu för tiden, om man med det menar att jag ägnar stor del av mitt liv åt honom. Det gör jag inte. Jag ska inte ens gå på Roxette i Globen. Mest för att jag faktiskt aldrig tyckt om Roxette speciellt mycket. Men Pers musik kommer alltid att ligga så otroligt nära mig, jag reflekterar inte ens över det. Han är en självklar del av mig och har varit så långt jag kan minnas. Per Gessle kommer alltid att vara min hjälte, han fick mig att inse vad musik kan betyda och han är den jag alltid kommer tänka på som min idol. För det är han. Och om han en dag kör solo igen eller med Gyllene eller till och med som Son of a plumber, så rusar jag dit på två sekunder. För det är hos honom mitt hjärta ligger. Inte hos Roxette.

Om du fick vara någon annan för en dag vem skulle det vara då (utom Alex Schulman och Filip & Fredrik)?

För det första hade jag inte valt att vara till exempel Alex Schulman, utan snarare någon som han hänger mycket med för att få spendera tid med honom. Men jag hade nog velat testa att vara typ Zandra Lundberg eller Malin Collin på Aftonbladet, eftersom de innehar jobb som jag gärna skulle vilja testa. Så som en slags drömpraktik? Plus att de får hänga med Markus Larsson och andra fina Aftonbladetmänniskor. Och att om jag väljer Zandra så får jag hänga med Malin och vice versa. Perfekt!

Känns det inte lite som om du lever som i en dröm?

Jag kunde inte definiera det bättre. Att ha fått göra allt det här som hänt på bara en månad är sinnessjukt. Jag kan inte ens förklara, på bloggen avhandlar jag kanske 10% av allt fantastiskt. Både på grund av att vissa saker är hemligstämplade tills vidare och på grund av att jag inte hinner. Men jo, det går inte att förklara. Det är exakt det här jag drömt om i flera år. När jag först började prata om Stockholm och en eventuell flytt dit kändes det så avlägset och overkligt. Att nu vara här, att bo här och att bara ha tagit mig hit är stort. Att få chans att göra allt det andra går inte ens att ta in. Det finns så många fler möjligheter här, att synas, att höras och att lära sig. Jag har aldrig känt mig så hemma bland människor, så rätt placerad, så omgiven av personer jag passar ihop med. Att det här kanske är rätt. Åtminstone just nu, just här i mitt liv, så är Stockholm rätt. Och kanske Stockholm känner så tillbaka.

Hur kommer det sig att det går så bra för dig nu när du flyttat till Stockholm? Liksom all den här kontakt du fått med alla kändisar och profiler m.m?

Jag måste svara två saker: Twitter och Alex Schulman. Utan Twitter hade jag inte lärt känna massa coola mediefanatiker som jag själv, och via dem testat på till exempel radio. Och utan Alex, fina Alex, så hade kanske ingen varit intresserad av att ha med mig i diverse sändningar. Intresset för mig har liksom varit ett intresse för MITT intresse av Alex. Jag har också själv byggt på det, eftersom jag insett att sensationsvärdet i detta intresserat andra. Och jag har tjänat på det. Men jag är så mycket mer än ett ”galet fan”. Jag tycker mycket om Alex, men från och med nu släpper jag lite på det. Och låter folk lära sig tycka om mig för mina andra egenskaper också. Sen tror jag också att det beror på att jag har stenhård koll på min samtid och vågar ta kontakt med folk. Om jag vill få prata med eller träffa någon så ser jag till att lösa det. Jag har både ett stort driv och en stor dos tur!

Hur fick du tag på din lägenhet?

Tusen samtal, kontakter och tur. Efter att ha frågat runt alla vår familj känner i två månader, och ha bett dem fråga runt hos sina vänner osv så fick jag tag i den här. En vecka innan skolstart fick jag ett ”ja”. Som jag grät, så mycket press som släppte. Och jag fick tag i den via en som jobbar med mamma som jobbat med någon som hade ett barn som var gift med någon som hade föräldrar som hade lägenheten. Att slänga ut krokar hos folk du egentligen bara känner via andra människor funkar!

Hur ska du göra med lägenheten?

Öh, bo i den?

Har du fått ordning på din kaffebryggare?

Haha! När jag blev visad runt i lägenheten, som är möblerad, så fick jag en speciell visning av kaffemaskinen. ”Den kan göra det här, och så kan man få kaffet såhär, och sen kan man göra så och så kan man ha hela bönor om man vill, då blir skillnaden såhär...”. Hon strålade av kaffevetar-glädje mot mig och väntade väl på ett ”OMG, VAD HÄRLIGT, JAG SOM ÄLSKAR HIGH TECH-KAFFEBÖNMIX I EN SÅN HÄR OCH MAN KAN FÅ MJÖLK MED?!”. Besvikelsen i hennes ögon när jag mumlade fram att jag inte dricker kaffe var fruktansvärd.

Får man besöka dig?

Det får man! Jag har kanelgifflar!

Får jag hälsa på dig igen? Jag saknar dig.

Ja, Hanna, det får du! Jag saknar dig med.

Nu sitter jag och Mika i Globen! Vi är, tro det eller ej, på Ladies Night. Och, också här tro det eller ej, vi blev bjudna på biljetterna! En av Mikas bästa vänner, Sara, jobbar med showen och fixade. Är faktiskt väldigt pepp! Anders Timell pussar folk på scenen och vi är spända på vem som kommer ersätta Brolle ikväll. Vi misstänker Eric Saade. Jag känner att allt är bättre än Brolle, pga jag är skiträdd för honom. Snart börjar det!

Och igår... Jag träffade min fina lillebror, jag hade fikadejt med Rasmus, jag var ute på Debaser med fina vänner och sen kom Mika mitt i natten och sov hos mig. Alltså, det är aningens svårt att hinna blogga om allt men jag är lycklig! Sinnessjukt glad tjej! Samt, sinnessjukt uppbokad tjej!

Nu är det tydligen en karaoketävling på scenen. Hjälp.

De HAR lagt om schemat! De jävlarna! Har nu väntat en timme och fyrtiotvå minuter. Är stelfrusen, deppig och kissnödig. Det här är inte okej på något plan! Var ute med bl.a Fredrick Federley och drack vin igår. Ska be honom lämna en motion angående detta!

Rapporter pekar på att min lillebror ska vara i Gamla stan just nu. Och här står jag vid Stortorget, också känt som blodbadstorget, och väntar. Trycker mig mot en vägg och håller utkik. Christian är alltså här med skolan och det var nästan två månader sen jag såg honom... Men jag vill ändå överraska! Så jag har inte sagt någonting. Men alltså, jag hoppas fan att de inte lagt om schemat eller något? Ej okej i så fall. Mycket pga försöker vara gullig syster trots att jag fryser ihjäl. Vill inte förstöra detta, öh, filmiska!

Artikeln från Nyheter24 finns ute. Och jag är helt förstörd. Ni får läsa det före jag kommenterar. Såhär står det i artikeln:

Ingen i bloggosfären eller Twitter-världen kan ha missat henne. Linda-Marie Nilsson, 19, har på bara några månader tagit twittersverige med storm. Anledningen? "Min mediekåthet", säger hon. På dagarna pluggar hon till journalist på Stockholms universitet. På eftermiddagarna, kvällarna, nätterna och helgerna bevakar hon medieeliten bättre än någon annan kvällstidning. – Vissa följer slaviskt Blondinbella. Jag följer de som jobbar på Aftonbladet. Jag tycker deras liv är intressantare, säger Linda-Marie Nilsson.

En snabb titt på Linda-Maries flöde på Twitter visar att hon framför allt snöat in sig på just Aftonbladets profiler - och favoriten är Alex Schulman. – Han är en duktig multitalang. Från hans första bok har han blivit en person som jag tycker om, säger Linda-Marie. Hon berättar hur hon och en vän en gång försökt leta upp honom i hans butik. Jakten pågick i två timmar - i snöstorm. Men stalker är hon noga med att inte kalla sig. – Det är inte som att jag ägnar hela mina dagar åt att rita porträtt av Alex Schulman. Jag tycker bara om att skriva om honom.

Vill du jobba på en nöjesredaktion i framtiden? – Jag har läst Hänt Extra sedan jag lärde mig läsa, typ. Jag hänger med en del, så kanske skulle jag passa där. Ett annat tillfälle då Alex Schulmans största fan visat upp sin hängivenhet var under en boksignering på Hötorget. – Han uppdaterade på sin Twitter en halvtimme innan om att han skulle vara där, berättar Linda-Marie. Linda-Marie, som befann sig på en musikfestival på Tyresö, vrålade "Det är en Schulman-situation!" och sprang ifrån sina vänner för att hinna till signeringen. – Jag var rädd att han skulle försvinna. Det kändes fel om jag väntat på honom i flera år liksom, säger hon och skrattar.

Har Schulmans nummer. Lyckligtvis är Linda-Marie Nilsson en av de få som fått äran att skriva in Alex Schulman i kontaktboken. Därför kunde hon via enkel sms-korrespondens uttrycka sin önskan. – Han verkar tycka det är ganska kul, han har inte sagt någonting annat i alla fall. Någon annan som däremot uttryckt sin oro för Linda-Marie är Calle Schulman, bror till Alex. – Jag tror att han är avundsjuk på att jag gillar Alex och inte honom, förklarar Linda-Marie.

Calle avundsjuk. I Schulman på Radio1 kallade Calle Schulman sin brors största fan för ett "psyke". – Han sa att han inte kunde tänka på någonting annat än att jag var helt sjuk och besatt. Han var rädd för att jag skulle stå utanför med en lie snart, typ. Hon menar att hennes fascination för Alex Schulman och flera andra mediaprofiler inte är konstigare än att vissa har popstjärnor som idoler. – Men jag tycker bara att deras liv är intressantare, säger hon.

Herrejisses. Nu sitter jag på en skakig buss på väg mot Frihamnen och tv-inspelning. Är supersen och stressad med flottiga kanelbulle-fingrar (jävla dag som ska firas). Jag har precis varit i Sturegallerian och blivit intervjuad av en nöjesreporter på Nyheter24. I FYRTIOFEM minuter. Det var för övrigt han som bjöd på fika, haha. Men alltså, det känns som att jag sagt cirka noll vettiga saker under de där FYRTIOFEM minuterna. Är smått orolig över vad det kommer att bli för artikel. Kommer jag framstå som en mediakåt galning? En stalker? Eller en allmänt lost tjej med fäbless för Aftonbladetprofiler? Gudars. Artikeln ska komma imorgon bitti. Jag är rädd. Men, som den otroligt uppmärksamhetssökande person med narcissistiska drag jag faktiskt ÄR, så ser jag fram emot att se artikeln. Jodå. Stäm mig, jag tycker om medial uppmärksamhet. Även det lilla lilla. Så, håll tummarna för en snäll artikel!

Okej. Jag sov 15 timmar i natt. Femton. Jag tog väl igen hela veckans sömn då?

Om jag trodde att den här veckan skulle bli lugnare hade jag fel. Inte en sekund är oplanerad, inte en minut utan aktivitet. Jag går upp typ tre timmar innan skolan börjar för att då hinna göra allt hemma-viktigt, som diska, städa, duscha osv. Sen skola, där jag är både på föreläsningar, jagar begagnad kurslitteratur och går på möten för skoltidningen. Sen eftermiddgar och kvällar... Plugg, tvinspelningar, konserter, folk, fest... Och så massa saker jag inte kan skriva här EFTERSOM DET ÄR HEMLIGT! Och det är det som är så vansinnigt frustrerande, att massa saker jag gör som upptar min tid inte får nämnas här. Än. Men åh, har vissa projekt som jag bara LÄNGTAR efter att få visa upp! Nu är jag på tunnelbanan på väg till skolan. Alldeles nyss fick jag en spännande förfrågan. Jag tackade inte nej.

Här står jag och väntar på bussen mot Frihamnen, överraskande välmående men inte helt... Pigg. Kom hem vid halv sju imorse och sov till typ 13-snåret och sen dess har jag stressat stressat stressat! Men nu är jag i alla fall halvvägs till tv-inspelningen och fullt påklädd och vaken, haha. Och igår var superkul! Mer om det så fort jag kan. Idag är det inspelning 16-23 och imorgon skola 09-17, så det är fullt upp. Men jag ÄLSKAR det! Nu: 32 minuter till mina favoritmän!

Just nu väntar jag på tunnelbanan på väg mot fest! Spatserar runt i klackar... Nä, okej, stolpar runt. Men skorna är värda det pga snygga. Så ikväll: fest och imorgon: inspelning av Vem kan slå Filip & Fredrik! Saknar dem ju redan, två DYGN sen vi sågs! Haha. Nu kommer mitt tåg, vi hörs sen!