Du är aktuell, du bränns
Hopplöst
I could try but I still can't make you mine
Men jag saknar dig ändå.












En helt jävla värdelös dag
Dagens humör: Depp, trött, opepp, irriterad, ensam och hopplös.
Dagens mående: Blah.
Dagens borde: Skicka in allt högskolestuff, ringa Telia, köpa födelsedagspresent, sluta kolla på SATC.
Dagens frisyr: Rufs.
Dagens smink: Noll.
Dagens klädsel: Svarta stuprörsjeans, vitt långt linne, stor, grå, varm tröja.
Dagens favoritlåt: Bara Kentlåtar som passar mitt humör just nu.
Dagens hatlåt: Om någon låt handlar om en iPhone så väljer jag den.
Dagens planer: Leta garantisedel för iPhonen, förbereda en bra utskällning till den stackars Teliamänniska som svarar imorgon och sova. Förbannad.
Dagens vill ha: En fungerande telefon?
Dagens längtan: En varm famn, en puss, mys. Och en ny telefon. Kan jag säga det tillräckligt många gånger?
Dagens beroende: Sex and the City, bärsmoothie och kiwi.
Dagens tråkigaste: Någon gissning?
Min iPhone har sagt farväl

Jag ska tydligen gå ut såhär

Morgonrufsig, nyvaken och dödstrött. Hmm. Och mamma propsar på att hon och jag ska vara ur huset inom tio minuter. Är hon galen? Folk kommer få svimningsattacker av att se mig ute såhär! Jag kommer driva förbi som en sandstorm och folk skriker och faller omkull som panikslagna käglor på gatan och vrider sig i plågovåndor och ber om nåd. Herregud. Mamma vet inte vilket fatalt misstag det är att be mig gå ut såhär. Bara påsarna under mina ögon kommer ge folk panikångest och få dem att gå metervis ifrån mig. Well. Nu har jag bara åtta minuter på mig. Dags att gå ut och skrämmas lite antar jag. Ska bara dra på mig något annat än pyjamas. Kanske minskar min icke-attraktionskraft något.
Andreas Weise är så upptagen att han inte hinner ligga
Hjälp mig att köpa en systemkamera!

Kom ge mig kärlek och livsmotiv
När mina fingrar inte känner mer
När mina öron inte längre hör
Mysdag med Alex


Du har fått en ny kommentar från... Erik Billing

Jag höll på att sätta min sådär nyttiga blåbärssmoothie i halsen när jag helt plötsligt fick den här kommentaren idag. Gud! Haha. Jag tycker att Erik är stencool. Och han har kommenterat min blogg någon gång tidigare. För mig är det stort! Kanske inte för er, som kanske bara ser honom som en ex-deltagare i Robinson. Men för mig är han inspirerande, smart OCH hans band är magi! Och när han var med i Postkodmiljonären kändes det som ett stort långfinger åt alla gamla, gråklädda herrar som brukar vara med och sitta och se smarta ut. Erik kom längre än någon av dem! Wooh! Haha. Och Erik, det låter som att du inte gillade bilden... Men den ÄR fin! Haha!
Jag har blivit friad till!

En datumstämplad Anton

Dagens planer
Dagens outfit

Fotade ingen ordentlig bild på vad jag hade på mig i lördags. Men såhär, svarta stuprörsjeans och världens sötaste strumpor. Toppen kommer från H&M!
Christian 17 år










The return of the Explorer-användare
Jobb!


Hör upp, Internet Explorer-användare!
Uppdatering.
Erik Billing, för fasen!
Grattis Filip Hammar!




Kommentera med tips!
Hej LM! =) Jag är inne på dim blogg varje dag för jag blir alltid så glad när jag ser att du har en ny videoblogg. Du är en sådan go människa och jag har följt din blogg i flera år. Har för mig att det första videoblogginlägg jag såg var att du gjorde en reklam för colgate 360, lite nostalgi och hade älskat få se den igen. Kan du inte göra fler videobloggar med reklam och tips du tycker om?
Jag blir så GLAD! Både för att hon verkar tycka att jag är trevlig, att hon är en fantastiskt trogen läsare OCH för att hon kommer med tips. Haha, och herregud, den videobloggen med tandborsten... Jag raderade den från YouTube för några månader sen och den lär inte återkomma. Men man ska aldrig säga aldrig! Haha. Jag porrade mig med en Colgate 360 och rekommenderade denna. Men självfallet, jag kan videoblogga med tips! Är det fler som hade uppskattat det? Att jag tipsar om saker jag gillar inom olika områden? Äh, jag gör det i alla fall. Det finns ju uppenbarligen en viss Sofie som hade uppskattat det i alla fall och det räcker för mig just nu. Har ni fler tips? Bara kommentera! Det är roligt för mig med!

Troligtvis det sötaste jag sett
Taylor Lautner är uttråkad - och populär

Grattis på 17års dagen, min fina lillebror!




Dejtingskola med Hasse Brontén

Idag har jag lärt mig att våfflor är dålig dejtmat, då går allt åt helvete. Hasse Brontén har haft dejtmats-skola med mig under morgonen. Och nu när han säger det, det är fasen sant att alla dejter som börjat med våfflor senare gått åt helvete! Han är något på spåren. Eller ja, vi. Vi diskuterade våra misslyckanden, haha. Varje gång våfflor varit inkopplat i dejter så skiter det sig innan det blivit något seriöst. Att ingen tänkt på det här tidigare. Herregud. Däremot rekommenderar han plockmat. Med den kan man, citat: "sitta och byta och smaka...". Hasse kan, han! Mitt pannkaksförslag godkändes icke av dejtinggurun och komikern Brontén. Men han har säkert koll. Jag ska följa hans visa ord nu! Omedelbums!
Morgondejt med Gustaf


Det är inte varje morgon man börjar med kladdkaka, bästa vän och present. Aw. Klockan nio möttes jag och Gustaf upp på fik för morgondejt, haha. Och så himla mysigt! Vi hinner aldrig träffas nästan, speciellt eftersom han har ett så späckat schema. Vi bor ett flertal mil ifrån varandra, han går i skola ännu längre bort, han och jag jobbar skilda tider, han har frisörpraktik, jag reser iväg... Så därför är vi extra glada när vi faktiskt ses och har tid. Så imorse blev det kladdkaka, vispgrädde och tusen samtalsämnen. Sen åkte han till skolan, snyft, och snart ska jag till jobbet. Men åh, så välbehövligt det här var. Du är den bästa, Gustaf! <3
Schulman Show är världens bästa program
Se avsnittet HÄR.

Är Måns Zelmerlöw otrogen?

SERIÖST?! Hjälp! Bekräfta eller dementera, please! Jag är så nyfiken att jag dör. Jag hoppas att det inte är sant, det känns inte som Måns alls. Men alltså... Herregud. Jag vet att man inte ska lita på allt man läser (snarare bara en yttepyttedel) men ändå. Rykten finns. Måns?! Artikeln finns här.
Mystorsdag!
Sen har faktiskt jag och Christian spelat pingis i typ en och en halvtimme ikväll, haha. Så jäkla roligt. Vi hann sex matcher - vilket slutade med sex-noll till Christian. Buhu. Är jag så dålig verkligen? Haha. Och nu ska jag titta lite på Sex and the City, äta bakad potatis och mysa under filt.

Skriv ut och spara!

Är nittis det nya fjortis?




Dagens outfit
Äh. Bara för att jag hade bild. Så att eh.
Övergrepp

Post från Universal Music!


Cause everybody knows that you don't ever wanna come back
DET FINNS EN LÖSNING!
Så här hindrar du att webbplatser får tillgång till innehållet i Urklipp
Webbläsarproblem med bloggen
Men, jag kan ju inte heller uppmana hundra personer att byta webbläsare bara för att kunna läsa min blogg (även om jag rekommenderar er att åtminstone testa Google Chrome, Guds gåva till webbläsarsektionen). Så jag försöker verkligen fråga alla datorkunniga människor jag känner. Så jag SKA lösa det här! Jag är ledsen att det fungerar så dåligt för er. Tills vidare kan ni använda en annan webbläsare, typ Google Chrome eller Firefox eller något, om ni får abstinens. Tack!

Videoblogg 110323
Kommentera gärna! Varför läser ni min blogg?
Existensiell bloggkris


Jag har en existensiell kris. Eller snarare, en existensiell bloggkris. Jag veeet inte vad jag ska göra med den. Vill skriva på ett sätt, men allt blir på ett annat. Jag vet inte ens vad det är jag gör som faktiskt får några att läsa. Så hjälp mig! Vad är det med min blogg som ni gillar? Varför läser ni? Är det vardagsinlägg? Konserter? Kändiskontakt? Tell me! Det hade hjälpt mig massor. Puss, finisar!
Nöjesbladet är lite för uppenbara ibland!

Och här är SAMMA bild redan är använd i en artikel om artisten, tre år tidigare. Svårt att lista ut er dolda bild då, Aftonbladet.

Pluras kök med Fredrik Wikingsson

Gerard Waaaay
Det är fint att känna sig som fjorton år igen. Gerard Way <3
Solsidan finns överallt!
God morgon söt!

Mmm... Markus!

Min fantastiska bakning




Mystisdag!
När jag kom hem åt jag frukost och sen satte jag mig på en bänk ute vid vår damm och läste. Och solen lyste! Och isen på dammen hade börjat smälta så det porlade lite fint. Mys. Jag hade dessutom med mig filt, haha. Och senare har jag varit sjukt duktig och bakat bröd. Sen kollat film, lagat mat till mig och läst lite till. Puss på idag alltså.






Ny kommentar från Olle Hedberg!

Åh. Herregud. Alltså, dör här. Olle (THE OLLE!!!) har sett mitt och Idas fula klipp när vi skriker "Du fuskde, ditt Gotlandsfnask!" och sjunger All I need is you. Mein Gott. Och han har sett det. Utan att jag någonsin kommenterat hans grejer. Gaaaah. Och han tyckte uppenbarligen att det var kul, muhaha.
Blowin' in the wind

Tar tacksamt emot donationer. MVH flicka i biljettnöd.
Trailers för NittiLeaks!

I'm on a drug, it's called Charlie Sheen
When asked about possibly being bi-polar…
“Wow what does that mean? Wow and then what? What’s the cure? Medicine? make me like them? Not gonna happen. I’m bi-winning. I win here and I win there. Now what?"
Det här har jag lyssnat på senaste veckan!

Haha, det är kul att ibland slå en titt på Last FM. Alltså, en funktion som registrerar allt jag lyssnar på i datorn och mobilen. Hmm, kan undras varför My Chemical Romance har så många lyssningar just DEN HÄR veckan? Tricky, tricky! Muhaha. Kent har också många... Beror lite på humöret. Jag har inte varit all party and fun i huvudet alla dagar. Älskar också sjätteplatsen! HAHA! Det är en awesome ihopklippt låt som jag snott från YouTube och lagt i min Spotify. Jag kommer att länka den! Och så E-Type... Well, vi kan väl säga att hans musik fick en liten skjuts via NittiLeaks!
Antagningssidan gör mig nervös
Sitter och bläddrar i högskolekataloger. Jag vet vad jag vill gå och jag vill verkligen komma in. Men jag känner att jag behöver back up-alternativ också. Förstahandsvalet är självfallet Journalistikvetenskap i Stockholm, men som andrhandsalternativ håller jag några Medie- och kommunikationsvetenskapskurser i Lund. Kanske Statsvetenskap om jag inte kommer in någon annanstans. Det är läskigt. Det börjar bli på riktigt. I alla fall, jag sitter och kikar på Studeras hemsida och där finns alla uppgifter om mina meriter. Även det lite scary. Jag har inte sett mina betyg sen i juni, haha. Och som ni ser läste jag aningens för många kurser, närmare bestämt fick jag stryka 200 poäng. Mycket sorgligt.
Äh. Jag går och lagar mat nu. Jag blir nervös av att titta på antagningssidan. Kommer jag att duga? Kommer mina meriter räcka till? Huvva. Jag är rädd. Jag skickar inte in än. Jag har ju trots allt fram till 15 april på mig. Och dessutom, jag har lite sidoskolor att ansöka till med. Heja mig!
I close my eyes and picture your hand in mine
I close my eyes and picture your hand in mine I still hear your voice It takes me back to that time Where I could find a reason to be strong Seems like lately theres a whole lot of leavin' going on
I think about the things I miss; holding you

Jag SAKNAR dig. Om ynka nio dagar landar du i Sverige. Och du kommer att stanna lite längre än vanligt, har jag förstått. Men jag tror inte du har förstått. Hur obeskrivligt, vansinnigt, jäkla glad jag är. För mig är du magi, Jamie. Och förmodligen läser du inte det här, men... Du är min stjärna och jag beundrar dig av hela mitt hjärta. Både för att du har förmågan att beröra mig till det innersta med din röst, men också för den du är. För din omtänksamhet och din godhet. Det finns ingen som du. <3
Låtstöld i Eurovision
Jag är ingen filmfanatiker direkt

Hur gick det för skådisarna i Bert?
I alla fall, eftersom jag är nördig och har researchat ganska mycket på skådisarna genom åren, tänkte jag dela med mig lite. Jag har dock massvis med andra bilder och noteringar som jag inte delar med mig av än. Kanske någon gång senare. Håll ut! Men här kommer skådisinfo - vad hände efter Bert, vad gör de idag och hur ser de ut?
Bert Ljung - Martin Andersson
Martin hade före Bert också spelat storebror Jonas i Lotta på Bråkmakargatan. Men efter Bert blev han allmänt känd som just unge herr Ljung. Han och Oliver startade kort ett punkband som spelade på Hultsfredsfestivalen 1995. Värt att nämna är också att Martin mimar till Olivers förinspelade röst i Bert-serien under alla låtar, eftersom "Åke"sjunger mycket bättre. Eftersom han bara blev sedd som Bert i Sverige, lämnade han dock landet 2003. Han bor idag i Brasilien, är en välutbildad matematiker och hans doktorasavhandling heter Robust Ergodic Properties in Partially Hyperbolic Dynamics som ni kan läsa HÄR. Låter sjukt avancerat, men mannen verkar smart! Han föreläser på Rios universitet och enligt en släkting till honom pendlar han mycket mellan Brasilien och Sverige.

Åke Nordin - Oliver Lofteen

David Boati har efter Bert medverkat i en rad tv-serier och filmer. Ett litet urval ser ut såhär: Pappas flicka med Claes Malmberg & Katarina Ewerlöf , Festival mot Ebba Hultqvist & Jesper Sahlén, Persbrandts Medicinmannen och blir snart aktuell i filmen Orion med bland andra Filip Berg och Blondinbella. David har också siktet på att bli regissör har jag hört, och är faktiskt regiassistent på Stieg Larsson-filmatiseringen av Män som hatar kvinnor. Han har också utbildat sig till journalist och har många gånger dykt upp som reporter i Rapport på SVT.


Stockholmssyndromet?

FUTURE IDIOTS!
Melodikrysset på ingång
Och ja, det är en Googlebild. Maha.

Tisdagens outfit

Äh. Bara för att. Jag längtar dock efter Converse-säsong! Jag vill inte ha tråkiga stövlar mer!
Robert Kragh i 101 sätt att åka ur en gameshow
Förresten. Jag vet att jag har en skara läsare som är VÄLDIGT intresserade av Rob. Ni har inte missat att han har flickvän nu? HÄR är hon tillsammans med bland andra frisör-Bobby. Sabina Anjert heter hon och de verkar söta tillsammans!

Och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl
Såå... Jag tror att det har blivit lite för mycket, det här med bloggen. Bloggarna, får jag väl säga. Kanske var det när jag startade en till som det blev lite mycket. Jag har liksom tävlat mot mig själv om att publicera och skriva så många inlägg som möjligt under en dag. Ett tag snittade jag på HUNDRA inlägg per vecka. Det går inte mer. Jag vill inte tävla mot mig själv på det där sättet mer. Jag kommer inte att sluta blogga, men jag måste verkligen tagga ner. Inte pressa mig sådär. Jag har kunnat få panik om jag BARA skrivit fem inlägg på en dag typ och i tvång tryckt in fem till.
Som alla beroenden måste man kanske avvänjas. Haha. Inte så att jag ska sluta skriva, bara... Trappa ner det. Bara att skriva det här får det att kännas lite lugnare, så vem vet. Det kanske blir självuppfyllande, att jag via att skriva om att må bättre av att trappa ner bloggandet faktiskt får mig att må bättre. Hoppas ni förstår!

Bilder: My Chemical Romance i Köpenhamn














Future Idiots - större än Kent

My Chemical Romance i Köpenhamn
Men i alla fall, jag åkte tåg till Köpenhamn all by myself och eftersom jag typ aldrig varit inne på själva centralen där snokade jag runt lite. För jag visste det skulle bli stressigt när jag skulle hem. Så hittade biljettautomater, spår osv. Sen ruuuusade jag ut till en stadsbuss som gick till KB-Hallen, vilket jag fick reda på efter många om och men med den danska busschauffören. Jag förstååår verkligen inte danska. Usch. Nästa gång låtsas jag vara engelskspråkig eller något. Men på bussen såg jag bland annat en kille som var klädd precis som My chemical romance är i videon till Welcome to the black parade/Famous last words. Woho! Så jag visste jag var på rätt spår. Jag var vid KB-hallen vid 18-snåret, och konserten skulle börja 20.00. Och det var SINNESJUKT lång kö! Jag har ändå varit på väldigt många olika konserter, men det här slog det mesta. Wooow.

Jag kom in vid 19.15 och fick en plats någonstans i mitten. Okej, alltså. Men det som var så jäkla bra var att allt medan förbandet spelade, så hoppade folk så jäkla mycket åt höger och vänster att jag gled närmre och närmre scenen hela tiden. När MCR började spela var jag näst längst fram. GALET! Men jag var happy, så nära Gerard Way som jag bara kunde. Åh. Och konserten var ÖVERJÄKLABÄST! Gerard är typ min drömman, haha. Han är magiiiisk på scenen; det leendet, den energin och den euforin som finns i hans kropp. AHH. Han är vacker, på ett trasigt, knarkigt sätt. Tror dock inte han knarkar längre men ni kan ju själva fundera över vad My Chemical Romance står för... Haha.
Och de hade en galet bra repertoar, mest från nya skivan men också en hel del från The black parade. Och min favorit I'm not okay (I promise) från Three cheers for sweet revenge. Förresten, mest e i en albumtitel någonsin, haha. Och när Gerard kom in ensam, stod i en ensam vit strålkastare och sjöng Cancer. Åh. Det var så vackert. Jag ville bara gråta, jag tror nästan att jag gjorde det också. När Gerards röst nästan gråter "Cause the hardest part of this is leaving you" då går jag sönder. Det är så sant och så överjäkla vackert.
En annan sak som var vacker var en tusendels sekund när han såg mig. Jag formade ett hjärta med händerna mot honom när han gick mot min del av scenen och HAN SÅG DET. Och han log mot mig medan han sjöng. Nu snackar vi att gå sönder. Åh. Vackraste, fina Gerard Way. Och ja, jag vet att MCR har tre medlemmar till men på något sätt glömmer jag bort dem när han står där. För mig är anledningen till att jag älskar MCR Gerards röst. Han rör djupt i mig med den, det är min perfekta typ av röst just för att den inte är perfekt. Den är unik, fel och känslosam. Jag älskar den.
Konserten tog slut alldeles för fort. En timme och fyrtio minuter av tårar, skratt och eufori. Jag hoppade sönder mina skor, jag skrek sönder min hals och jag grät sönder min mascara. Haha. Det var magiskt. Efter konserten ruuusade jag ut, hann med en buss på två minuter och var på centralen 23.05. Jag sprang som en dåre till biljettautomaten, hade tur och kom först, satte världrekord i biljettköp och sprang som en gnu mot spårområdena. Jag hann. 23.12 var jag på tåget. Sen byte i Malmö och en försening, så fyra minuter mellan avhopp och påhopp på nytt tåg. Woho. Tio i ett var jag i Hässleholm och mamma var världssnällast och hämtade mig där. Underbar kväll. Gerard Way, the only hope for me is you <3

Videoblogg 110315
My Chemical Romance


Gissa vad jag ska göra idag?

En vän är en vän hur taskigt livet än gått
Såhär skrev hon på sin blogg:
Alex var alltså huvudgästen under avsnittet om 1999. Jag fick reda på i torsdags att han skulle komma, till min glädje och till min kära vän Linda-Maries stora sorg eftersom hon skulle åka hem till Skåne. Jag lider med henne. Hon är värd tusen gånger mer än mig att träffa Alex. (...) Jag borde kanske ha pratat mera men när han nästan hade skrivit klart så började jag prata om min vän Linda-marie och om hur mycket hon älskar honom. Alex svarade i princip:”Åh så roligt!” åt allt jag sa.
Hur fint är det inte på en skala? Aw, Helena. Som jag tycker om dig. Tack, min fina. <3

Alex Schulman, ser du inte att jag gråter?

Jag är så avundsjuk att jag bara vill lägga mig i fosterställning, gråta sönder mitt golv och hyperventilera ut orden "Schulmaaaan...". GAH! Igår var sista inspelningen av NittiLeaks och den enda jag inte var med på under veckan. Inspelningsdagarna var mån, tis, ons, tors och söndag. Och jag var tvungen att åka hem i fredags så söndagens inspelning var omöjlig. Och självklart ska en av mina största idoler Alex Schulman vara där då! FAN! Och till råga på allt detta så fick Helena och Åsa träffa honom. Och Helena fick sin bok signerad. Faaaan. Alltså, jag missunnar inte Helena det, itne alls! Jag bara önskar att jag också var där.
Om ni minns, så tvingade jag Ida att i två timmar gå på Schulman-jakt när vi var i Stockholm i december. Gata upp och gata ner. Utan framgång. Jag släpade runt SKynda att älska genom hela stan för att få den signerad, men ingen Alex fanns att hitta. Jag har läst den massa, lyssnat på hans sommarprat typ fem gånger bara senaste månaderna och jag ser Schulman show på minuten det publiceras. Och är en fanatisk läsare av hans blogg. Jag ÄLSKAR Alex Schulman. Och så fick jag inte träffa honom. Åh, vad jag är depp.
Men Helena var snäll och hade sagt till honom att hon hade en kompis som tyckte om honom jättemycket, som varit på alla inspelningar hela veckan men inte kunde komma på just denna. Och han hade tyckt det var roligt att jag uppskattade honom så mycket och så hälsade hon från mig och han hälsade. Aw. Det bästa jag kunde få så länge. Men fan vad jag vill träffa honom. Han är uuuunderbar. En dag. En dag. Tills vidare ska jag gråta en skvätt till.
Balladremix på Saades Popular




Fredagens artistträffar i Stockholm


Hängde lite med Playtones i Teliaaffären.

Kramades lite med Salems bror Nassim al Fakir. Sjukt härlig kille!






Mys-Rabih!




Stockholm: Fredag
På fredagen nalkades hemfärden till Skåne. Jag packade min väska, fixade i ordning mig och tog farväl av Helena med tusen kramar. Saknade henne så fort jag satt mig på stadsbussen mot Uppsala central. Det tåget jag skulle ta till Stockholm var inställt, så fick ta ett SJ InterCity via Arlanda. Som var massa sent! Så jag fick lite panik, för det skulle vara i Stockholm 10.15 och jag skulle vara på Telia-affären på Hötorget 11.00. Och dessutom skulle jag hinna äta frukost innan. Och tåget var inte framme i huvudstaden förrän 10.35, så hade lite panik! Slängde i mig frukost, traskade mot Hötorget med en varm choklad i handen och hann fram 11.05. Turligt nog hade inte artisterna hunnit gå!
För er som inte vet så sponsrar Telia Melodifestivalen, och därför gör de intervjuer med artisterna sådär dagen innan lördagen. Och tack vare fina Mika som sms:ade körschemat till mig hann jag dit. Vid elva var Playtones där, vi pratade lite och tog bild. De verkade lite slitna och sega, men det var rätt tidigt på dagen med. Därefter kom Nicke Borg och han var så jävla trevlig! Seriöst, riktigt fin människa. Först vågade jag inte gå fram, men så satt och typ tittade på honom och en i Teliaaffären bara: Vill du ta en bild med Nicke eller så? och log. Jag nickade typ. Haha, för mig är Nicke stooor och det kändes i hela mig att det här var enormt. Jag har ju som tidigare nämnt, alltid älskat Backyard Babies också.
Men Nicke var supertrevlig och pratade med mig massor. Jag sa att jag var i Malmö och såg honom och han bara "Oj! Bor du här och åkte till Malmö för det?" och jag skrattade och sa "Nej, bor i Skåne och är bara här uppe för lite inspelningar med Filip och Fredrik". Då skrattade Nicke och sa "Haha, jaha, ja de är roliga! Kommer du till Globen med eller?". Och då sa jag typ "Nej, tyvärr inte. Jag åker hem ikväll. Men jag har ju ändå sett det bästa i Malmö, haha!" och så skrattade han och log massor. Sen pratade vi lite till och jag sa att jag hade röstat och typ stod upp och nästan grät i arenan när han gick vidare. Och han blev rörd och bara "aw" och kramade mig. Naw. Fina Nicke.

Sist ut i Teliabutiken var Swingfly, som kom 11.50. Han var med trevlig, beat boxade och tog bild och visade sin Melodifestivalen-tatuering. Med loggan på armen, ascoolt! Sen var jag sjuuukt stressad, för 11.58 lämnade jag butiken på Hötorget, rusade mot tunnelbanan och åkte mot Globen. För 12.00 skulle Danny signera sitt album på Globen shoppingcenter och det tog typ över tio minuter med tunnelbanan dit. Fram kom jag och skyndade mig in i centret. Ringde i panik en tjej som heter Lena, som jag träffat på internet men aldrig på riktigt, och yrade om var Danny var, haha. Kom fram typ 12.18 och Danny var kvar, happy! Kramade om Lena lite snabbt och rusade till signeringskön. Där sålde en kille som heter Mikael Dannys album i kön och jag kände igen honom massor, eftersom han har en schlagerblogg jag läser. Så jag frågade om han hette Mikael och förvånat sa han ja. Så jag berättade om att jag läste hans blogg och han blev glad och pratade en stund. Kul! Sen kom jag fram till Danny. Fina, fina Danny.

Sen hälsade jag från Emma HS och Danny hälsade massor tillbaka. Hon har liksom vunnit honom, haha, så han kommer till hennes skola och spelar om typ en månad. Woho! Sen tog vi bild och han kramade mig och sånt. Mys-Danny. Sen vinkade han till mig när han skulle gå. Fina människa! Därefter kom ett flertal artister, Rebound!, Anniela, Linda Pritchard och The Playtones. Rabih var sötis och kramade mig massor, som alltid. Och alla var supertrevliga och verkade pigga och inte alls slitna.
Efter en lunch med Lenas killkompis, som jag tyvärr tappat namnet på men han var jättetrevlig, så begav vi oss tillbaka till fina Lena och scenen. Dessutom träffade jag fina Mika och hela Schlagerzoot! Så himla kul, jag minns första gången jag träffade Mika i somras. Jag vågade gå fram till henne efter att ha känt igen hennes örhängen från hennes blogg och pratade massa. Hon och hennes kompisar driver en schlagerblogg, som är awesome! Dessutom träffade jag två andra tjejer, en som jag är vän med på Facebook men aldrig pratat med irl, Mia, så det var kul. Sen, hennes kompis Sabina undrade vad jag hette för hon kände igen mig. Linda-Marie, sa jag och hon bara: Alltså, jag tror att jag har dig på msn! HAHA! Och det visade sig att hon hade rätt. Galet! Men vi har typ aldrig pratat på msn och jag har ingen aning hur hon hamnat där. Maha.
Efter att Playtones varit där vid 16.40 så sprang jag till tunnelbanan, tog farväl av Lena och åkte till centralen. Där hämtade jag mina väskor, köpte lite nödproviant på Pressbyrån (en drickyoggi, en Ramlösa och två kexchoklad) och letade upp vilket spår jag skulle åka från vid 17.30. På vägen mötte jag en som sålde Situation Stockholm och jag bara yes! För jag tycker att det är en underbar tidning, både för ändåmålet och för att den är rätt bra. Väl på tåget tog det fem timmar, med en död mobil, typ ingen mat och onödigt varm kupé. Men hann höra Filip & Fredriks podcast innan mobilen slocknade, och de pratade massor om Skåne och om Markus Larsson. En ovanligt bra podd, så att säga. Som Filip hade sagt. Alltså, "så att säga".
Väl i Hässleholm hämtades jag av mamma och lillebror. Och lite mat. Mums! Och hade saknat min fina familj också, så det var mysigt att komma hem. MEn Stockholmsveckan var UNDERBAR! Typ TRETTIO timmar i Filip & Fredriks sällskap, massa underbara nya människor, världens vackraste stad, artistsigneringar, onyttig mat, mys i Uppsala och tusen kändisar. Jag mår bra. Tack alla och speciellt tack till Helena, som lät mig bo hos henne. Du är så bra och du vet, utanför Max i torsdags? Jag tycker om dig. Massor! <3

Charlie Sheen - Bi-Winning
Filip & Fredrik har kuddkrig!
NittiLeaks - bilder från dag fyra









NittiLeaks - dag fyra
Sista inspelningsdagen var underbar. Jag och Helena var tidigt i Frihamnen, som vanligt, och diskuterade vilket gäster vi hoppades på. Jag sa "Åh, hoppas att Henrik Schyffert kommer! Han är ju väldigt 90-tal och ascool, hoppas!". Och typ en minut senare knuffar Helena till mig och då kommer Henrik gående, woho. Man bara woooow! Han pratade om år 1995, och det blev nog ett grymt bra avsnitt. Han är så snabbtänkt och rolig och dessutom var Soundtrack of our lives band. Deras version av Sing Hallelujah var uuuunderbar! Jag är inget direkt fan av dem, eftersom det jag hört på TV inte varit helt i min smak, men herregud. Jag blev helt blown away. Albans musik har ALDRIG låtit så bra! Så efteråt smög jag och Helena fram till sångaren Ebbot och frågade om bild. Han var jättemys och väldigt, väldigt svettig. Haha! Men supertrevlig och lät oss ta massa bilder och prata. Puss, Ebbot!
I pausen tog folk bilder med Filip & Fredrik, men de hade bråttom så Fredrik frågade oss typ "Ni stannar väl på nästa avsnitt? Så vi ses efter det?". Tror han på riktigt att man går därifrån? Haha. Och i pausen lärde vi också känna en tjej som heter Hanna lite. Hennes kompisar stack och hon verkade vara stort fan också. Fredrik sa till henne om mig och Helena: "Du kan prata med de här två fantastiska tjejerna. Ni får lära känna varandra". Aw. Fredrik sa att vi var fantastiska, haha. Så vi fikade och sen satt vi tillsammans, och dessutom åkte vi hem tillsammans till Uppsala, för hon bodde också där. Kul!
Andra avsnittet medverkade Kristian Luuk och Gry Forssell som gäster. Älskar Kristian, han är smart och cool. Och precis som Schyffert har han varit programledare för Melodifestivalen, haha. Och när de intervjuade Gry om hennes program "Tätt intill" på 90-talet så visade de klippet med Lars Leijonborg. Ni vet, när Gry frågar om han rakar sig på pungen? Haha, ursäkta språket, men ni vet vad jag menar? I alla fall, så ville Filip & Fredrik göra det med Gry. Så de satt på varsin sida av henne, viskade i hennes öra massa snuskiga frågor och jag och Helena tänkte nog samma sak. Herregud, vad vi ville vara Gry just då! Haha.
Sen efteråt stod vi och pratade i säkert tjugo-tjugofem minuter med Filip & Fredrik, tog massor av bilder och pratade om olika saker. Några intervjuade dem för en skoltidning om 90-talet. Typ såhär såg en liten del av intervjun med Fredrik ut:
Inte okej alltså. Men Fredrik var söt och pratade massor. Dessutom läckte han lite om vad nästa programprojekt är! ÅH! Och det verkar bli så jäkla bra, men jag får inte säga. Men det känns som något jag kommer att älska. Nu älskar jag i och för sig allt som Filip & Fredrik gör, men detta påminner om ett av deras bästa program lite. Inte Boston Tea Party, men det näst bästa. Haha, fundera på det! Sen satt vi i soffan med dem lite och massa gäster har gnällt på att den var hård. Jag sa att den var massa skön och Fredrik bara: Eller hur! Våra gäster är för känsliga. Haha.
Sen passade jag på att kramas lite med E-Type med, haha. Så himla kul, vi tog bild och sen var jag inte beredd på att han skulle krama mig, så mitt ansikte kom över hans vänstra axel - och oförberedd som jag var - fick jag massa av hans hår i munnen! HAHA! Det bara var överallt runt hans huvud. Hjälp. Men han var sjukt gullig i alla fall. Sen var Fredrik tvungen att sticka, men vi var kvar typ fem minuter till med Filip och pratade och kramades lite. Fina männsikor. Och en fantastisk inspelningsvecka!
Boston Tea Partys Stig-Björn!
Jag såg honom inte men helt plötsligt fnissade Helena och väste till mig: "Vi har redan gått förbi honom!". Jag: "Men ååh, då går vi tillbaka!" och sen fick jag tjata på Helena IGEN att vi skulle, haha. Så till slut gjorde vi det och Helena:"Hej! Det är du som är Stig-Björn, va?" haha. Och han var supertrevlig och vi pratade i säkert fem minuter. Samtidigt som vi blockerade hela mittgången, haha. Så när folk skulle förbi satte Helena sin väska typ i Stig-Björns knä och jag fick typ luta hela min överkropp över honom, haha! Han bara skrattade åt oss, och var supertrevlig. Och sa att vi skulle hälsa Filip & Fredrik.
Vi bara: "Vi vill ha mer Boston Tea Party!" och Stig-Björn sa att vi fick säga det till Filip & Fredrik med, haha. Och då sa jag: "Absolut! Då hälsar jag dem att du är på?" och han: "Nej, nej! Vänta lite, det har jag inte sagt!". Haha. Som att jag skulle kunna påverka det, maha. Men han var väldigt trevlig och på torsdagen hälsade vi Filip & Fredrik från Stig-Björn. Filip sa dessutom att han var sugen på en ny säsong, och att det KANSKE blir. Kanske. Men ändå, inte ett blankt nej! Woho. Boston är bästa programmet någonsin med pojkarna. Älskar.
Bilder från torsdagen



JAMIE KOMMER TILL SVERIGE OM TVÅ VECKOR!
JAMIE MEYER LANDAR I SVERIGE DEN 30 MARS! Herregud! Han skulle inte komma förrän tidigast i juni - och nu kommer han om bara drygt två veckor! Jag döööör. Han skriver själv såhär: "det var alldeles för mycket kärlek & respons nar vi var hemma vid arsskiftet och nagot i hjärtat drar mig tillbaka just nu." Mitt hjärta drar också! Haha. Dessutom skriver han "Vi ses i vår OCH sommar!" vilket innebär... Herregud... Han stannar! Länge! Åhåhåh. Och, för det finns ett OCH till, han skriver att han ska "bredda ut sig geografiskt i Sverige". Jag tolkar det i hundraåttio som att det kommer att bli många spelningar runt om i Sverige! Många! I hela Sverige! Åhåhåh. Jag kan knappt andas, jag är så lycklig att det gör ont. Fina, fina, fina Jamie.
Jag antar att ingen har missat det, men jag saknar honom så mycket. En av de mest godhjärtade människor jag träffat i mitt liv och dessutom en av de mest talangfulla. Hans röst, hans ögon när han sjunger, hans texter som strålar i mig. Åh. Det här är euforisk lycka, jag är så glad. Tack för att du är så bra, Jamie. Vi ses i vår. OCH sommar!

Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig
Kent - Kräm (Så nära får ingen gå)
Jocke Berg vill ha din ryggrad fäst i sig, men han känner sig egentligen otrygg om man är så nära. Det är bättre om man är en bit ifrån. Helst så där så att man bara syns i ögonvrån.
Jocke uppmanar dig att lägga dig ner i gräset. Han påpekar att du är varm och att han vill ha sin tunga där (förmodligen inte i gräset utan på din kropp). Nu är du så pass nära att du blir våt, dvs sexuellt upphetsad. Men detta är närmare än att bara synas i ögonvrån och således är du för nära.
Vad sjöng finalisterna egentligen om?

“Ja, nu kör vi! Ja!”, ropar Swingfly och börjar berätta.
Swingfly säger att vissa kallar instrumentet trumma för ”rytm”. Han brukar slå på sin trumma ibland och en kvinna som Swingfly känner vill gärna hålla i den ett tag, men han ber henne att ta det lugnt istället. Kvinnan kallar då Swingfly för kallsinnig, vilket han bestämt avfärdar.
Swingfly går igenom alla bokstäver som han kan. Han nämner bokstäverna A till G var och en för sig, men nöjer sig sedan med att säga att han även kan alla från G till Z. Han upplyser sedan om att bokstaven Z (uttalat på engelska) rimmar med ordet ”these” och ger även en kärleksförklaring till sin trumma som han står närmre än två siamesiska tvillingar.
Han tar en paus från trumberättelsen för en ordlek som går ut på att kombinera orden “boom”, “chicka” och “zoom” på diverse sätt.
Swingfly tänker stå stilla med sin trumma ända tills han kommer fram, men kommer sedan på att han kan röra om lite i grytan genom att ta sin kvinna till ett ställe där hon kan känna hans bas som låter ”boom-boom”. När basen börjar spela så kommer Swingflys mamma och råkar ha sönder något.
Man kan kalla Swingfly för föreställningsstoppare, gå-poppare och flyt-poppare, kanske eftersom han för med sig dramatik som i en såpopera. När hans musikrytmer sätter igång så skakar gatustenarna och man kan behöva drogavgiftning efteråt.
Han tar ännu en paus från trumberättelsen för sin ordlek med “boom”, “chicka” och “zoom".
Nu vill Swingfly att alla ska kolla in hans trumma igen. Trumman låter dock inget, men är het som en nybakad fralla, solen och ett nyavfyrat gevär.
ERIC SAADE - POPULAR
Impopulär pop-pojk (eller möjligen manspojk) vill bli populär istället.
Eric Saade vill inte att någon ska säga att det är omöjligt, eftersom han vet att det är möjligt. Han vet att en viss flicka aldrig brukar titta på honom, men en dag så kommer hon göra det.
Eric ska bli populär. Hans kropp vill ha flickan och så fort han blivit populär så kommer han lyckas. Han höjer händerna mot ljuset och dansar för sitt liv. Eric kommer bli populär.
Han uppmanar alla att sprida nyheten om hans kamp för popularitet och rampljuset. Eric ska bli nummer ett, och helst innan flickan har gått.
“Åh pop, åh pop, åh populär…”, stammar Eric fram.
Det är fredag och Danny Saucedo har haft en jobbig vecka. Han skickar ett textmeddelande till sina vänner, samtidigt som han upprepade gånger lyssnar på sin favoritlåt. Tiden går och Danny tycker det är dags att bli galen. Han säger sig vara tvungen att ge sig ut gå ut på stan, där han alltid står på gästlistan.
”På klubben, klubben, på klubben, klubben, på klubben, klubben, på klubben, klubben”, utropar han, varpå han förtydligar:
”På klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben”
Klubben har en dämpad belysning och kvinnor överallt. Flaskor vänds upp och ner och musikrytmer ljuder när Danny och hans kamrater går till dansgolvet. Alla är spritt språngande galna och skriker efter mer galenskap!
”På klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben, åh-åh, på klubben, klubben”, upprepar han.
Klubben är den plats i hela världen som han helst vill vara på. Hans livsfilosifi är att rocka med dig på klubben, du och Danny hela natten.
Danny ber om en sekund för att få klarhet i en fråga. Han har upptäckt att någon spanar in honom och uppmuntrar denna person att komma fram och berätta om sig själv. Han vill lära känna personen i fråga på klubben.
Danny fortsätter upprepa sitt mantra om klubben.
Stockholm: Torsdag
På torsdagen var jag rejält sliten. Efter en vecka med sängdags 01.00 och uppstigning 05.50 var jag tröööött. Åkte från Uppsala vid åtta igen och Helena stack till skolan. Jag åt en lång frukost i Stockholm senare och läste massa tidningar. Därefter var jag ute och gick, dock inte alls lika mycket som under onsdagen. Jag var rätt sliten, köpte en varm choklad som jag promenerade runt med och fick lite myskänsla. Haha. Sen hann jag med att bli stalkad, gömma mig och smyga runt på centralen lite dålig till mods. Vid ett mötte jag upp Helena och vi åt lunch ute i stan. Mysigt!
Därefter bar det av till Frihamnen en sista gång och det blev nästan bästa kvällen av alla. Det hände så mycket awesome saker, jag lärde känna nya personer, fick mysa massor med Filip & Fredrik och mötte en kvinna som efter många om & men kom fram till att vi faktiskt träffats när jag var ett år. GALET! För jag satte mig bredvid henne och hon sa hej & jag sa hej. Och sen pratade vi lite om Filip och Fredrik och helt plötsligt frågade hon vart jag kom från. För hon hörde nog att jag pratar skånska, haha. Så jag sa huvudorten i kommunen, dvs Örkelljunga, (dock bor jag 2,5 mil ifrån den) och hon spärrade upp ögonen och sa "Där kommer jag också ifrån! Fast jag flyttade till Stockholm för sjutton år sedan.". Jag blev med chockad, det bor typ åttatusen personer här - I HELA KOMMUNEN.
Vi fortsatte prata lite om inspelningen tills hon frågar var i Örkelljunga jag bor. Då svarar jag att jag bor i en mindre ort i kommunen, och hon spärrar upp ögonen igen och säger "Herregud. Jag med" och det är sjuuukt. För i min ort bor det bara drygt tusen personer. Hon fortsätter "Förlåt om jag frågar, men var i byn bor du?" och då svarar jag med namnet på den här lilla hålan med typ tjugofem invånare. Och hon: "Det här är sjukt. Det är där jag kommer ifrån. Vad heter du?" och ju mer vi frågar varandra saker, ju snarare uppdagas det. Vi har mötts! När jag var typ ett år så träffades vi, eftersom hennes moster är en av mina grannar. Och det är såååå galet att typ den enda personen jag börjar prata med på inspelningarna är någon jag mött. Insane. Det kändes som en film.
Hon sa att hon hade släktforskat med och att vi troligtvis var släkt på långt håll. Galet. Och att hon bodde i Stockholm och att jag gärna fick hälsa på och bo där om jag behövde. Herregud. Så efteråt berättade vi för Filip & Fredrik om det och de bara "Va? Oj, vad häftigt!!! Vi måste ta bilder nu!" Haha. Fina. Men mer om NittiLeaks i nytt inlägg, var bara tvungen att berätta om den här galna händelsen. Haha.
NittiLeaks - bilder från dag tre





Tylösand-Nemo i publiken på NittiLeaks!
Jag skrev:
@nemoheden Jag var med där & ville gå fram och säga att jag gillar din Schulman-humor, haha. Men du såg stressad ut efter så vågade inte :(
NittiLeaks - dag tre
Det första som hände i onsdags var att jag och Helena, som vanligt, var utanför Magasin 7 en timme före insläpp. OCh då brukar vi alltid springa på dagens gäst, så även på onsdagen. David Hellenius hoppade ur en taxi och det var bara jag och Helena där. Vi stod vid ett räcke och David gick rakt fram mot mig, stannade typ två decimeter från mig och la sin kostym över räcket bredvid mig. Jag sa glatt "Hej!" som man gör, när någon går fram till en. David tittade bara tomt och ointresserat på mig. Sen stoppade han i en av hörlurarna på sin iPhone, och jag tänkte att han kasnke inte hörde mig så fortsatte vara trevlig. Jag sa typ: "Lyssnar du på musik?" varpå David surt svarade: "Va?". Jag blev osäker och frågade en gång till "Eh, är det bra musik?". David tittar massa surt på mig och säger "Jag ska FAKTISKT ringa ett samtal" och vänder mig ryggen och går.
Alltså, vad fan? Så himla otrevlig. Alla kan ha dåliga dagar, självklart, men att bara vara kall, otrevlig och väldigt nedlåtande är inte okej. Han tittade på mig som att "Hur vågar du tilltala mig, jag är faktiskt känd". Han sa inte det, men han såg på mig med sån nedsättande blick. Usch. Så himla falsk människa, men som Filip & Fredrik faktiskt sagt tidigare i en podcast, tror jag: "TV4-människor tror att deras kändisskap är någonting". Det verkar herr Hellenius tro. Well, his loss. Jag är inte direkt engagerad i hans program anyway. Och lär inte bli efter det här.
Men i alla fall, utanför Magasin 7 sprang vi också på själva Filip & Fredrik, först när vi kom så vinkade Fredrik massor och bara "Heeeeej! Vi ses där inne sen va?" och massa leenden. Haha. Och sen precis innan vi skulle in, så stod vi framför ingången och pojkarna kom. De gick fram mot dörren och någon sa "Den är låst." men Fredrik bara "Nej då!" och ryckte i den. Sen bara "Men fan, den är ju låst..." Och jag: "Till och med för er, alltså!" och då började Fredrik skratta massa. Naw. Och log mot mig. Sen fick de ta en annan väg in.
Programmet hade David Hellenius, På rymmen-Heavy & Hjalle och fotbollsspelaren Anders Limpar som gäster. Dessutom sjöng Darin Lisa Nilssons "Himlen runt hörnet". Sjukt fint, Darin är awesome! Efter programmet hade Filip & Fredrik bråttom till ett möte, så vi hann inte ta bilder men fick prata en liten stund i alla fall. Och vi fick manuskorten! Väldigt sötis, jag fick Filips hög och Helena Fredriks. Älskar sånt studiomaterial, åh. Så jag & Helena var happy ändå. Manuskort är coolt. Fredrik hade kladdat massa på sina och hade dem i oordning, medan Filips var väldigt ordnade och cleana. Trodde faktiskt det skulle vara tvärtom, haha.
Bilder från onsdagen







Stockholm: Onsdag

I onsdags åkte Åsa hem till Göteborg, snyft, och dessutom skulle Helena till skolan. Så jag åkte ensam in till Stockholm för lite sightseeing på egen hand. Jag gick runt i stan i fyra timmar! Haha, jag besökte Stureplan, stirrade ner på Sergels torg, busade lite på Hötorget, stod och njöt av hur vackert det var vid Nybrokajen, sprang runt vid Kungsträdgården och handlade lite onödiga saker i Gamla stan. Mysig förmiddag, så att säga! Lite annat än hur mina onsdagar brukar se ut.
Jag lunchade ensam, men det var rätt skönt. Jag satt och tittade på alla som frenetiskt stressade runt utanför rutan, läste Metro och försökte mobilblogga lite. Sen vid ett kom Helena in till stan, så då mötte jag upp henne på Centralen och sen tog vi oss åter ut till Frihamnen för mer bus! Det var bara en inspelning på onsdagen, så det slutade redan vid halv nio-tiden. Efteråt, när vi väntade på tåget på centralen, åt vi lite kvällsmat och då kom världens roligaste killgäng och gjorde oss sällskap. De var så underhållande utan att mena att vara det, haha. De ville verka tuffa och allvarliga, men det blev så fel så till slut skrattade de åt sig själva också. Sjukt roligt hade vi i alla fall, jag och Helena var helt vikta av skratt sen. Och jag blev benämnd som en vacker blomma, woho! Då skrattade vi lite till.
Vi kom till Uppsala tidigare än vanligt och kom i säng en timme tidigare. Woho, mer sömn! Och man kan säga att jag var trött, de där promenaderna tog musten ur mig. Men jag somnade lycklig.
NittiLeaks - bilder från dag två







NittiLeaks - dag två
Andra dagen på NittiLeaks bjöd även den på dubbla avsnitt, två gymnasieskolor i publiken och underbara gäster. Först ut var år 1991, mitt födelseår, woho! Då medverkade Magnus Betnér, Jessika Gedin och Camilla Henemark som gäster. Jag har lite svårt för Betnér, men han var väl ganska trevlig ändå. Inte mitt favoritgäng av gäster, men helt okej! Och gästartisten var Andreas Weise, som sjöng "To be with you" av Mr Big, vilken jag älskar! Och han gjorde det superfint med en vitklädd gospelkör och själv hade han kostym. Rawr. Så efteråt vågade jag mig fram till honom, för han var en av få gäster som faktiskt inte stack två sekunder efter att sista tonen var tagen. Så jag frågade om bild och han bara: Absolut! med världens leende. Aw. Och så när det blixtrade om oss så sa han typ "Wiiihoooo!" så jag började skratta och också sa "Wiihooo!". Så några av bilderna ser löjliga ut. Först gör han wiihoo-grejen, och sen på NÄSTA bild gör jag det. Haha, synkat!
Sen pratade vi lite till innan vi stack ut till fikat som är i pausen. Filip & Fredrik vinkade och var söta. Andra avsnittet handlade om 1994, sportens år, och då var Patrik Ekwall, Thomas Ravelli och Mirodrag Belodedici gäster. Den sistnämnda var rumänen som missade straffen i bronsmatchen i VM -94, vilket ledde till att Sverige hamnade på prispallen! I slutet skulle han få chans att göra om straffen mot Ravelli, istället för en musikgäst. Den här gången satt den! Men jag funderade på om inte Ravelli lät Belodedici sätta den, som tack för senast. Men jag vet absolut inte, men jag hade nog gjort så om jag varit i Ravellis skor.
Efteråt sprang både jäkla gymnaiseskolorna fram till Filip & Fredrik och vi stod vid sidan av och väntade. Fredrik såg oss och bara "Ni stannar lite till va?". Haha ibland är han inte så smart, herregud, tror han att vi går när de står kvar där? Galen! Så när alla hade fått ta sina bilder kom de fram och kramade oss massor. Åh, vackra människor. Filip hade dock magsjuka, så han varnade oss att vi inte skulle röra vid honom, men hallå! Det är en risk vi är villiga att ta, haha. Och Fredrik bara: "Idag vill ni väl inte ha bilder, va?" och vi bara stod och gapade med skräck i blicken. Fredrik: "Haha, ni får ju så klart, men vi har ju samma kläder och gör samma poser hela tiden, det blir ju ingen variation, haha." Äh. Vi skiter i variation. Vi vill bara vara näääära.
Efter massa mysiga kramar fick jag lära Fredrik vilka som vann Melodifestivalen under nittiotalet. Hur tufft kändes det inte att få lära Fredrik någonting han inte kunde?! Gah! Det kändes insane.
Fina människor. Och sen tog vi oss till en buss mot centralen, jag köpte lite kvällsmat att äta på tåget (aka, två cheeseburgare) och sen begav oss jag & Helena mot Uppsala igen. Toppendag!
Bilder från tisdagen





Det gör nästan ont i ögonen! Så vackert!





Demonstration på Norrmalmstorg!



Stockholm: Tisdag

Tisdagen började med ett frenetiskt alarm 05.50 från Helenas rumskompis som skulle upp och göra yoga, verkade det som. Puuuuuh. Då var inte mina ögon pigga, direkt! Efter en frukost och bus med Helena så stack vi ner till stadsbussarna och tog oss till Uppsalas centralstation. Därifrån blev det tåg in till Stockholm för att möta upp fina Åsa och sticka mot Karlaplan, eftersom JMK (Instutitionen för Journalistik, Medier & Kommunikation) ligger där i närheten. Jag var faktiskt oerhört nervös inför mötet med studievägledaren, jag ville fråga allt jag behövde veta och ändå verka smart och insatt. Haha, det är ändå journalisthögskolan, så man vill inte verka retarded!
Efter att ha tagit oss upp till femte våningen hittade jag expeditionen och frågade om min bokning hos studievägledaren. Som en vårdcentrals korridor såg vägen genom instutitionen ut och vi väntade utanför studievägledarens kontor. Sen kom han ut och trots att vi var fyrtio minuter tidiga (haha, rejäl mariginal ifall vi inte skulle hitta) så fick jag komma in direkt. Och så smart och trevlig man! Han berättade allt jag ville veta, visade mig runt på skolan och la upp ett kandidatprogram för mig. Och han var imponerad av att jag hade sån koll redan, woho. Och så undrade han lite vad jag gjorde i Stockholm och så nämnde jag Filiip & Fredrik. Och då skrattade han och sa att de var roliga och bra, så han skrapade ännu fler pluspoäng där.
Och nu känns det så mycket tryggare och bättre, när jag fått se skolan och fått all information. Peter, studievägledaren, sa att jag skulle maila honom när det närmar sig också med fler frågor eller för info om grejer. Åh! Jag vill komma in, jag vill verkligen bo i Stockholm några år nu. Det är min dröm. Och visst, jag tror inte att Stockholms universitet är sjukt mycket bättre än övriga journalistskolor i landet, men absolut inte sämre heller. Men grejen är att om jag ändå ska flytta och plugga, vill jag flytta till min drömstad. Jag vill bo där! Man vet aldrig vart livet tar en och var man hamnar till slut, men för nu är det dit jag vill.
Dagen fortsatte med en lång promenad runt Kungsträdgården, Gamla Stan, riksdagshuset... Och vi såg en demonstration! För det var internationella kvinnodagen och det var så galet mycket demonstranter ute vid Norrmalmstorg med tusen plakat om "Stoppa mödradödligheten!" och liknande. Coolt! Sen blev det en mysig långlunch på Max, med både middag och efterrätt. Och när eftermiddagen, eller nå ja 13.00, nalkades begav vi oss åter till Frihamnen för fler inspelningar med Filip & Fredrik. Åh. Mer om det i senare inlägg!
ERIC SAADE!

NittiLeaks - bilder från dag ett





NittiLeaks - dag ett

Bilder från måndagen



Stockholm: Måndag
Stockholmsresan, here we go!
"Du är så VÄLKOMMEN!"

Världens bästa vecka!

Tylösand-Nemo och David Hellenius
Svängdörr med Fredrik Kempe
Busar solo idag
Andreas Weise
Dag två i huvudstaden!
Fredrik Wikingsson: Du måste sluta kolla på Melodifestivalen!
X2000 mot Kanal 5s stoltheter!
Wallandermys

Stockholmsplanerna avslöjas!


Melodifestivaltävling
Tack för chansen, EMD & Santa Maria!

"Linda-Marie Nilsson undrar..."

Stressigt, galet, fnattigt!

En schlagerbox kräver er uppmärksamhet!

Och du fastnar under ljusen som ett fotografi










Resultatet från schlagerbox-undersökningen

Min hänförande och intressanta vardag
Titta på Melodifestivalen.
Lyssna på Disney-soundtrack och le lyckligt.
Vika tvätt.
Tvätta saker som ska med till Stockholm.
Muttra över min tristess och fälla en tår.
Tigga mig till att någpon vänlig själ transporterar en Aftonbladet till mig. Närmaste köpställe: 5,5 km bort. Med schlagerbilaga. Och korsord! Hujeda mig, underhållning!
Äta chips. Om det inte svider för mycket i halsen.
Knarka Nezeril. (Enda fördelen, mamma kan inte säga nej! Woho!)Veckans Spotifylista
Schulman Show är ett diskutabelt ämne, Sverige!

Hur fasen får man Ann Söderlunds jobb?

Jag kallar det 46 minuter och 10 sekunder av kärlek!


Schulmania
Nedräkning till Schulman show



Barnen har alltid rätt!
Demo från Daniel Norberg
Tylösand-Nemo är min bästa vän på Twitter

Fredriks problem med ansiktsigenkänning
Jag är så euforiskt, jävla lycklig!

Herregud. Eller... Fredrik Wikingsson!




Bearnaisedramat i tv!
Markus Larsson är saknad

Stockholm nästa vecka!

Heaven isn't far away




Minnen av aprilhimlen












En kyss att bygga en dröm på
Egentligen är du inte kär i mig Och egentligen är det okej med mig För jag blir aldrig kär i nån Sånt där är slöseri med tid... Men då slösar vi bort våra liv
Rangordning av årets 32 bidrag!
JAG RANGORDNAR ÅRETS TRETTIOTVÅ BIDRAG! Hela listan finns på följande länk: En schlagerbox. Här bjuder jag på topp fem. Motiveringar finns för hela topp tio.

1.Like suicide – Christian Walz
Vad jag känner för den låten är helt obeskrivbart. Jag visste redan första gången jag hörde Christian sjunga ”I guess I love the way it burns”, med den där synthslingan och stråkarna som skär i hjärtat. Texten kan vara det vackraste jag hört i Melodifestivalen och låten vore även utan mitt brinnande schlagerintresse årets bästa låt för mig. Jag tror till & med det här är på min topp fem av alla världens låtar all time. Jag älskar den, jag vill aldrig vara utan den. All min kärlek, Christian.
2. No one else could – Sebastian
Det är sjukt att folk inte förstod att årets två bästa låtar borde rankas så mycket högre än varsin jäkla femteplats. Jag är en sucker för allt Sebastian någonsin sjungit in, den rösten sticker som en varm vass kniv i min bröstkorg. Varje litet ord han sjunger liksom karvar sig in i mig, det känns och det gör ont. Men jag vill inte hindra det, bara fortsätta beröras. No one else could är otippad och första gången jag hörde den var jag besviken. Nu är jag förälskad. Texten är en stor del av det. Och sebastians artikulering, hur han kan ge konsonanterna liv. Som när han drar ut ordet ”weak”. Betoningen är inte ”weeeeaaaak”, utan mer”wea....k”. K:et hörs. Och k:et är vackert.
3. Leaving home – Nicke Borg
Åh. Det är så mycket känslor för mig, det här. Jag stod upp i arenan med skenande hjärta och skrek ut min lycka när Sverige äntligen gjorde någonting rätt. Hur mina ögon fylldes med tårar när Nickes trasiga röst bar ut i arenan en gång till. Jag har alltid älskat Backyard Babies, och för några år sen var jag beroende. Sen dog det lite, men med Nickes comeback här blev jag frälst igen. Hur han ensam och oskyddad står där med sin ”Drug free 08”-halstatuering. Hur han ser på sig själv när han på skärmar spelar solot. Hur starkt berörd jag blir av budskapet. Kärlek. Och mod.
4. Alive – Linda Pritchard
Jag får ont i hjärtat redan när jag hör det där klinkande, ensamma pianot nu. Jag vet hur berörd jag kommer att bli. När Linda med sin djupa, starka röst sjunger raden ”One heart asking; give me love, give me love” darrar jag och min hals blir tjock. Jag håller emot tårarna. Det är gripande och vackert. Och jag är så ledsen att detta ska möta både The Moniker och eventuellt Pernilla Andersson i Andra chansen. Men jag hoppas det når finalen. Så jag får gråta lite till, framför tv:n istället för i en arena nu.
5. Oh my god – Le Kid
Det här är så popfantastiskt och färgexplosionskärleksfullt att jag bara kan kapitulera, som Bengtzing skulle sjunga i en annan låt. Jag vill skrika ”oh oh oh”, hoppa runt i ett cup cake-land och vippa med en rosa tyllkjol. Jag vill taptetsera mitt rum med en rosa text där det står TEENAGE DREAM eller LOVE SUPREME. Dessutom vill jag att den där Bassets lakriktskonfektyr-inredningen ska hamna på typ Tradera så att jag kan köpa den. Hur snyggt vore det inte med en sån där rosa/svart/rosa-fyrkants-lakrits som typ soffpuff?
Martin Stenmarck klar för Ladies Night!
Sjukdomen ger mig grått hår!









