Drama, regn och ambulans
Så jäkla mycket drama. Jag sitter på bussen hem; trött, kall och blöt. Det har hänt så mycket. Idag: drama, pubrunda, Eric Saade, ambulanser, akuten, röntgen. Inte jag, men en av de jag var med här. Hoppas allt blir helt bra med honom. Nu kommer jag att somna till Erik Hassle och njuta av att åka i en mörk buss. Och försöka att inte tänka för mycket på det dåliga. Bara det bra. Natti.
Helsingborg, jag saknar dig!
Nä, fan, har varit hemma i två timmar så det är väl dags att åka tillbaka till Helsingborg och festivalischen? PUSS SÅ LÄNGE!
Guess I never believed that love could really want me
Och herrejävlar. Jag avgudar Sebastians röst och musik. Men det här... Det här. Alltså. DET FINNS INTE ORD. Gråter lite inuti och kramar mig själv. Så jävla, jävla bra. Ny låt och premiärspelning akustiskt i Nyhetsmorgon i morse. Och jag är kär i låten.
And now I'm living under the fire
And now I'm living under the fire
Sebastian Karlsson - Under the fire
You had told me before that all of this would happen
You had told me before that all of this would happen
You had said it without a word
And I knew sooner or later you would break the pattern
Break out to be heard
And now I'm living under the fire
Now, I see the flames burning higher
Now
Someone told me that all I've done would come back to haunt me
Someone told me to make a mends
Guess I never believed that love could really want me
Some wounds never mend
And now I'm living under the fire
Now, see the flames burning higher
Now I'm living under the fire
Sparks are flying around my head
Oh, the air's to heavy to breathe
And I cover myself from the heat
Knowing the cold will kill me
And now I'm living under the fire
Now, I see the flames burning higher
Now I'm living under the fire
Now
Fredag på Helsingborgsfestivalen
Åh, hej, jag glömde presentera mig. Ni kan i fortsättningen, i alla fall i det här inlägget, kalla mig världens tröttaste solstråle. För jag är insane trött, kom hem vid lunchsnåret från Helsingborg. Men jag är glad! Igår var en så himla, galet, jättebra kväll. Jag åkte till Örkelljunga vid 18-tiden där Emma plockade upp mig. Sen bil med henne, Alexander, Valon och Kikki (som är en kille, faktiskt, haha) till Helsingborg och fest! Förfest hos Johanna med ett gäng hårdrockare? Jag hade i alla fall kul! Vi gick på någon punkrock-aktig spelning, sen promenerade jag runt med någon och gjorde allt möjligt. Dansade till Danne Stråhed, släpade iväg honom på Lisa Miskovsky fast vi hann inte se henne och var lite nära. Det var fint!
Däremot har jag typ noll bilder från igår och jag råkade missa både Lisa Miskovsky och The Sounds. Haha. Men i alla fall, those are the pics!
Däremot har jag typ noll bilder från igår och jag råkade missa både Lisa Miskovsky och The Sounds. Haha. Men i alla fall, those are the pics!
Sticker iväg igen!
Nu ska jag till Örkelljunga där Emma ska hämta mig och därifrån: Fest hos Johanna! Och sen, Lisa Miskovsky, The Sounds och massa bus på Helsingborgsfestivalen. Och eventuell Twitterdejt mitt i allt! Följ kvällen på Twitter, HÄR.
Veckans Spotifylista
Mest spelat förra veckan, låtarna:
Jessie's Girl - Rick Springfield
Na na na (Na na na na na na na na na) - My Chemical Romance
Stupid with you - Eric Saade
Danza Kuduro - Lucenzo feat Big Ali
S/C/A/R/E/C/R/O/W - My Chemical Romance
Flickan och kråkan - Mikael Wiehe
Gratis fika!
Ytterligare ett konstverk till samlingen
Och förresten. Jag kallar den här "Guldlock och de tre björnarna", hahaha!
Baywatch och Rix-Christian
Haha, den här bilden förtjänar fasen ett eget inlägg! Vi älskar Christian och detta var sista Rixet för honom i sommar, så vi hyllade honom med ett Baywatch-lyft! Han var asrädd och bara JAG RAMLAR! Haha, men sen efteråt så sa han typ "Nu har jag legat med fyra tjejer idag, woh!". Den mannen. Alltså. Vi tycker om honom! <3
Torsdag på Helsingborgsfestivalen i bilder
Torsdag på Helsingborgsfestivalen
Dagen började med att jag och Emma kramades i tusen år. Älskade, fina vän som jag träffar alldeles för lite. Vi sprang runt lite på Rix FMs upplevelseby och hälsade på Ulrik Munther, bland annat. Så himla blyg kille! Alla mina moderskänslor för typ resten va mitt liv bara bubblade upp och ville klappa honom på huvudet och säga att det blir bra, det här. Han sa "hej", han sa "okej", han sa "hej då". Det var typ vårt samtal. Och jag som är ganska pratglad (okej, inte ganska, höhö) skrämde väl den lille stackaren. Dock, när vi skulle ta bild och han reste sig upp... Herrejävlar! Jag fick nackspärr av att kolla upp på honom! Människan var ju skitlång! Himla sätt, han såg ju så liten ut när han satt ner.
Sen träffade jag och Emma Broken Door med, och lyssna på det sjukaste; de kände igen oss! Mest Emma som var på typ tio Rix förra sommaren, men mig med! Coolt. Vi är hängivna fans typ. Eller har fått bli. Jag har aldrig hört talas om Broken Door utanför Rix FM, typ. Men de är sjukt sköna och vi hade kul och tog söta bilder, haha. De bara MEN HEEEJ HUR ÄÄÄR DET?! Och ler störst i världen. Sötisar. Sen busade vi lite med Rix-Christian och lyfte upp honom så han liksom låg i våra armar, Baywatch-style. Han bara "Haha, nu har jag legat med fyra tjejer idag! WOOH!" och vi dog så vi nästan tappade honom. Fina Christian!
Hmm, jag, Emma och Hanna åt wokmiddag på ett ställe och köpte godis. Och så sprang jag på Emilia, som satt och spelade utanför Pistachia. Söta hon. Fick rädda henne lite från gubbar som bara önskade att hon skulle spela "Pärleporten" om och om igen. Sen tävlade vi tre och Sara & Pernilla tusen gånger i McFlurry-tävlingen. Jag vann två McFlurry och typ tio paket Ballerina Kladdkaka. Alltså. Fikan är räddad! Sen skulle vi köa lite vid staketet tänkte vi, men det regnade så sjukt mycket så vi stack till stationen och åt McFlurry (hederligt vunna!). Vi köade inte förrän en halvtimme före det började - och kom ändå längst fram? Sjukaste. Haha.
Däremot var det typ det lamaste Rix någonsin. Artistutbudet var skralt med stora namn, det var Ulrik Munther, Broken Door, Erik Segerstedt, Love Generation, Velvet, Viktorious och Erik Hassle. Viktorious dock. JAG DOG! Jag hade ingen aning om vem det var - och så bara kommer Viktor Norén ut! Lillebror till Carl (Sugarplum Fairy) och Gustaf (Mando Diao) Norén och sjukt lika bra! Mycket positiv överraskning. Jag gick, så att säga, bananas. Haha! Efteråt skiljdes vi åt pga tåg och annat. Jag hittade Viktoria, Alex och fler och hängde med dem i en timme innan vi åkte hem. Var rejält trött efter allt regnande och utomhusspringande, plus att Alex skulle jobba. Så att vara hemma på rätt sida av dygnet kändes helt okej!
Sen träffade jag och Emma Broken Door med, och lyssna på det sjukaste; de kände igen oss! Mest Emma som var på typ tio Rix förra sommaren, men mig med! Coolt. Vi är hängivna fans typ. Eller har fått bli. Jag har aldrig hört talas om Broken Door utanför Rix FM, typ. Men de är sjukt sköna och vi hade kul och tog söta bilder, haha. De bara MEN HEEEJ HUR ÄÄÄR DET?! Och ler störst i världen. Sötisar. Sen busade vi lite med Rix-Christian och lyfte upp honom så han liksom låg i våra armar, Baywatch-style. Han bara "Haha, nu har jag legat med fyra tjejer idag! WOOH!" och vi dog så vi nästan tappade honom. Fina Christian!
Hmm, jag, Emma och Hanna åt wokmiddag på ett ställe och köpte godis. Och så sprang jag på Emilia, som satt och spelade utanför Pistachia. Söta hon. Fick rädda henne lite från gubbar som bara önskade att hon skulle spela "Pärleporten" om och om igen. Sen tävlade vi tre och Sara & Pernilla tusen gånger i McFlurry-tävlingen. Jag vann två McFlurry och typ tio paket Ballerina Kladdkaka. Alltså. Fikan är räddad! Sen skulle vi köa lite vid staketet tänkte vi, men det regnade så sjukt mycket så vi stack till stationen och åt McFlurry (hederligt vunna!). Vi köade inte förrän en halvtimme före det började - och kom ändå längst fram? Sjukaste. Haha.
Däremot var det typ det lamaste Rix någonsin. Artistutbudet var skralt med stora namn, det var Ulrik Munther, Broken Door, Erik Segerstedt, Love Generation, Velvet, Viktorious och Erik Hassle. Viktorious dock. JAG DOG! Jag hade ingen aning om vem det var - och så bara kommer Viktor Norén ut! Lillebror till Carl (Sugarplum Fairy) och Gustaf (Mando Diao) Norén och sjukt lika bra! Mycket positiv överraskning. Jag gick, så att säga, bananas. Haha! Efteråt skiljdes vi åt pga tåg och annat. Jag hittade Viktoria, Alex och fler och hängde med dem i en timme innan vi åkte hem. Var rejält trött efter allt regnande och utomhusspringande, plus att Alex skulle jobba. Så att vara hemma på rätt sida av dygnet kändes helt okej!
Uppe, men fan inte med tuppen
God morgon! Typ. Det här med att jag nyss vaknade? Kan vi prata om det? Jag går alltid upp innan nio. Alltid! Även om jag gått och lagt mig fem på morgonen, även om jag är sjuk, även om jag inte behöver gå upp då. Och nu 12:47? Vad är grejen med det? Min kropp bara "nu jävlar ska vi få tillbaka de sömntimmarna du försnillat oss, din jäkla morgonmänniska!". Eller något sådant. I alla fall, nu tömmer jag kameran hej vilt och ska försöka hinna blogga ordentligt om Helsingborgsfestivalens första dag innan jag måste sticka iväg igen. Ikväll blir det Lisa Miskovsky, The Sounds, fest med fina vänner och eventuella karusellåkningar. Åhja.
Förresten, mitt hår när jag kom hem igår. Jag kallar den "30 minuters plattångbehandlat hår efter regn".
Förresten, mitt hår när jag kom hem igår. Jag kallar den "30 minuters plattångbehandlat hår efter regn".
Hej! Det här ska jag göra idag!
Team Örkis
Bara ett telefonsamtal iväg. Shit. Jag visste att det skulle komma, att det var nära, men jag var inte beredd på att det var idag. Ett jobbsamtal och bam: Jag har sagt upp mig. Egentligen hade jag inte tänkt säga upp mig, utan vara oregelbunden och kanske kunna boka något arbetspass själv senare. Men å andra sidan - det är nog det rätta. För jag kan omöjligt åka hem från Stockholm för att jobba en dag eller två. Och det är långt till jullov. MEN! Min chef är rätt awesome. För OM jag hoppar av, eller OM jag vill jobba i sommar eller så, så återanställer hon mig. Så det känns tryggt ändå. Men nu känns det lite läskigt. Jag började jobba på McDonald's en måndag i juni 2010 - jag hade tagit studenten på fredagen. Och nu har jag inget jobb, även om jag ska jobba nästan hela augusti ut. För att börja skolan igen. GAH!
Men det är det här jag vill och trots att jag har haft en fantastisk tid på McDonald's så känns det rätt. Men jag kommer att sakna alla så sjukt! För jag tycker om alla där så vansinnigt, galet, insane mycket. Jag tycker om stillheten i restaurangen efter stängning, jag tycker om pulsen när man inser att det är timrekord på gång i juli och jag studsar inombords när September kommer och köper Grilled Caesar i kassan. Och sånt som när Basse tömmer en hel korg is över mig och sånt som när Emilia sprutar vatten med slangen i diskrummet på en eller när Gustaf rusar fram och kramar sönder mig. Och när Emma & Johanna J mobbar mig för min musiksmak, när Jimmie viktigt sätter pekfingret i luften och tydligt säger MATSÄKERHET, när Veronica sveper in mig i sin famn. När Valon visar en miljon knep i köket man inte visste att man behövde kunna, när Edi ALLTID muntrar upp en, när Marcus och jag låter alla tro att vi haft ett förhållande han går i terapi för. Maries alla sneaky upptåg, Elins små söta GODIS ÄR GOTT-sånger och sånt som att Lill-Anna fått en egen hyllningst-shirt av Jimmie. Jag kommer till och med att när Johanna B skrämmer slag på mig i personalrummet, vid stämplingsmaskinen, vid sopstationen, i köket, i driven... Obs, hon har testat varenda liten YTA på restaurangen. Alla har funkat bra för henne. Inte så bra för mig.
Äh, även om jag inte hinner skriva en uppsats om er alla just nu så ÄLSKAR jag er. Ni är så jäkla bra. Och jag saknar er redan.
Men det är det här jag vill och trots att jag har haft en fantastisk tid på McDonald's så känns det rätt. Men jag kommer att sakna alla så sjukt! För jag tycker om alla där så vansinnigt, galet, insane mycket. Jag tycker om stillheten i restaurangen efter stängning, jag tycker om pulsen när man inser att det är timrekord på gång i juli och jag studsar inombords när September kommer och köper Grilled Caesar i kassan. Och sånt som när Basse tömmer en hel korg is över mig och sånt som när Emilia sprutar vatten med slangen i diskrummet på en eller när Gustaf rusar fram och kramar sönder mig. Och när Emma & Johanna J mobbar mig för min musiksmak, när Jimmie viktigt sätter pekfingret i luften och tydligt säger MATSÄKERHET, när Veronica sveper in mig i sin famn. När Valon visar en miljon knep i köket man inte visste att man behövde kunna, när Edi ALLTID muntrar upp en, när Marcus och jag låter alla tro att vi haft ett förhållande han går i terapi för. Maries alla sneaky upptåg, Elins små söta GODIS ÄR GOTT-sånger och sånt som att Lill-Anna fått en egen hyllningst-shirt av Jimmie. Jag kommer till och med att när Johanna B skrämmer slag på mig i personalrummet, vid stämplingsmaskinen, vid sopstationen, i köket, i driven... Obs, hon har testat varenda liten YTA på restaurangen. Alla har funkat bra för henne. Inte så bra för mig.
Äh, även om jag inte hinner skriva en uppsats om er alla just nu så ÄLSKAR jag er. Ni är så jäkla bra. Och jag saknar er redan.
Detaljshopping
Minishopping. Typ världens snyggaste bricka och typ världens snyggaste muffinsformar. Åhja. Brickan kostade 29:- och muffinsformarna 9:-. Alltså. Bra pris. Och snygga detaljer! Jag älskar mönster med ränder och stjärnor i svart/vitt/blått/rött. Och kan jag hjälpa att dessa två länder har typ de snyggaste flaggorna? Meow.
Helena, nu blir det tårta när du kommer hit!
Men typ lite glad. Jag hade faktiskt inte tänkt lägga upp det här, eftersom Fredrik Virtanen idag skrivit en krönika om att twittrare bara försöker klättra på någon karriärsstege via sociala medier. Och detta skulle i så fall kunna tolkas som vatten på den felaktiga kvarnen. Bland annat menar han att twittrare gör det genom att "låtsas" visa empati och engagemang över Norge. Jag funderar på att skriva ett inlägg om det här med. Visserligen är Fredrik Virtanen en av Sveriges ledande krönikörer i den största kvällstidningen - och jag jobbar på en hamburgerkedja och har inte börjat plugga på universitet än. Men jag tycker att han var helt fel ute med den. Och tydligen var det fler, det var bland annat angående den som Jessica Almenäs började retweeta saker jag skrev.
Nej, nu började jag nästan skriva ett inlägg om det här. And I probably will. Men tills dess kanske ni ska läsa krönikan, bilda er en uppfattning osv? Ni kan läsa den HÄR.
Och med det som var meningen med det här inlägget vill jag bara säga... Jag har 300 followers!
Vi som aldrig sa hora
Kanske en av de bästa svenska böckerna jag läst. Trasig, vacker, smutsig, fin, drömmar, misslyckande... Och alldeles för kort. Den är jag. Den är exakt så som jag vill skriva. Hur han bygger den, hur han väljer ord, hur allt verkar komma så naturligt. Den är svart och poetisk. Den är tonårsångest med djupa tankar. Den är det som trasades sönder i oss när vi var sexton. Den är citat ur ungdomen vi aldrig glömmer. Sånt som satte spår, sånt som fortfarande river. Sånt vi inte visste skulle sätta spår. Sånt som inte satt spår än.
Den är magi. Jag har aldrig läst en bok och känt så mycket att "SÅHÄR vill jag kunna skriva". Just sådär. Ronnie är fantastisk. Boken är. Och jag älskar varenda liten invävning av Kent eller Håkan Hellström eller Tomas Andersson Wij. Hur meningarna bygger likt en text av Jocke Berg och hur han smyger in musik i miljöerna. Det där är bara extra plus. Men fantastiska extra plus.
''Vi som höll deras hår när de kräktes.
Vi som aldrig sa hora.
Vi är också de som aldrig blir deras.''
Sjukaste gratulationskortet
Okej, nu vet jag vad jag ska göra. Bilder! Bilder är alltid bra. Så ska ni få se hr fascinerande mina dagar har varit. Åh ja. Fascinerande var ordet, sa Bill. Ordet var fascinerande, sa Bull! SÅDÄRJA! Vi börjar lite lätt. Ett fint graulationskort jag hittade i en affär. Alltså, ska man bli UPPMUNTRAD av det här?
Fast det här var lite coolt...
Den mest uttråkade flickan i världen?
Jag har sån panik över boende att jag inte kan tänka på annat just nu. Därför är jag världens segaste, trots att det mesta jag gör är att... Inte göra så mycket. Jag har läst en massa böcker, jag har tagit en massa ögondroppar, jag har informerat mig själv massa om Norge. Det är så segt, jag vill jobba eller ha rolig semester - inte bara göra ingenting. Och grejen är att jag varken får göra det ena eller det andra. Jag får inte jobba pga risken att få stänk i ögonen. Jag får inte göra något kul pga risken att få stänk i ögonen. Jag har inte ens fått tvätta håret på en vecka. Jag är seriös. Jag ser ut som någon grottmänniska med fettig hårbotten nu. Allt för att inte riskera att få ens vattenstänk i ögonen. Till och med regn har varit en fiende. Men imorgon! IMORGON! Då är min karantänvecka slut, åtminstone angående hår och liknande! Kommer typ duscha i en timme eller något imorgon?
Så jag har liksom INGET roligt att komma med. Ni har säkert en miljon gånger mer händelserika liv än vad jag har at this moment. Så... Vi gör det tvärtom. Berätta för mig istället! Vad gör ni idag? Äh, vem försöker jag lura. Ni är så upptagna med att faktiskt GÖRA NÅGOT att ni inte har tid för mig. Have fun, sötisar.
Så jag har liksom INGET roligt att komma med. Ni har säkert en miljon gånger mer händelserika liv än vad jag har at this moment. Så... Vi gör det tvärtom. Berätta för mig istället! Vad gör ni idag? Äh, vem försöker jag lura. Ni är så upptagna med att faktiskt GÖRA NÅGOT att ni inte har tid för mig. Have fun, sötisar.
Jamie vackraste Meyer
Det är tur att det finns lite kärlek kvar i världen. Min fina Jamie. Jag såg det här på hans Facebook igår. Hur han själv hittat sin kategori här, hur han lagt upp den på sin logg och hur han sen skrev till mig hur fint han tyckte det var. Men att han gillar den där kommentaren? "Så roligt för er Linda-Marie och Jamie :)"? Det låter som att vi blir skickade gratulationer angående en förlovning eller något, haha? Tyvärr är inte så fallet, haha. Men jag gillar att han gillar kommentaren. Jag gillar att se mitt namn skrivit ihop med hans. För han är min idol och betyder världen för mig.
Angående Norge
Egentligen vill jag bara skriva om Norge. Både vill och inte vill. Men jag ägnar hela min Twitter åt det. Till vilken skillnad det nu gör. Det gör skillnad för mig. Just nu vill jag bara få all information och sen hålla hela Norge i handen. Händerna. Handen. Unga på läger, det som skulle varit framtidsdrömmar och sommarförälskelser och känslan av att kanske kunna förändra. En massaker. Det går inte att förstå. Hur många bilder jag än ser, hur många gånger jag riktar mitt medvetande mot NRKs rapportering. Hur många gånger jag rör vid flikarna på Aftonbladets sträva papperssidor, fyllda av skräck och terror och blod. Terror. Idioter på SVT, idioter i vår regering, idioter som inte förstår. IGÅR var det ett terrorbrott. När det misstänktes vara muslimer. IDAG är det ett våldsbrott, en vansinneshandling. För att det var en vit norrman?
Alltså. När en SVT-reporter står och säger idag "Igår, när man ännu trodde att det var en terroraktion...". FÖR I HEVETE? Terrorism är våld eller skada för att forcera fram politiska förändringar. Men nu när det handlar om en norrman som inte är invandrad eller liknande - då är det helt plötsligt "en ensam galning" eller "ett fruktansvärt våldsbrott". Inte terrorbrott. Och att jag blir upprörd över sånt här, formuleringar och definitioner, när det finns värre saker i situationen är kanske fel. Men jag avskyr tanken på att feldefinitioner och nästintill främlingsfientlighet ska sippra förbi obemärkt. Som att "vi kan andas ut nu, det var inga terrorister, bara en trasig och sjuk norrman". NEJ, DET KAN VI INTE. För mig är han en av de värsta terroristerna Europa skådat i modern tid.
Och att en Sverigedemokrat vid namn Kent Ekeroth igår gick ut på Twitter och på ett motbjudande sätt ville säga "gissa vilka som ligger bakom" och ett slags vad-var-det-jag-sa-tänkande. Så äckligt. Han ville ha vatten på sin kvarn, han ville fördöma och han var så snabb att försöka dra äckliga poänger av situationen. Jag tycker synd om Jimmie Åkesson. Det är inte första gången HAN får gå ut och be om ursäkt för något en av hans idioter till partikamrater sagt. Jimmie Åkesson må leda ett parti jag inte alls sympatiserar med, men han har i alla fall vett nog att bete sig mänskligt. Hans åsikter har jag inget för, men han uppträder i alla fall som en politiker ska.
Att jag tar upp sånt här istället för att skriva om döda, ungdomarna, familjer... Det är för att jag inte klarar det. Jag kan inte. Jag tänker redan för mycket på det, jag ser bilderna, jag kan aldrig förstå. Det finns inget jag kan skriva här som på något sätt skulle hjälpa någon. Allt jag kan göra är att tänka, vidarebefordra information som kan hjälpa och berätta vad jag vet. Informera flera. Twitter igår, hur folk sände ut meddelanden för vidarebefordran och hur det hjälpte norska sjukhus att få blodgivare. Jag vidarebefordrade. Jag spred informationen. Jag skrev ner statsministertalen. For what it's worth.
Allt vi kan göra är att sprida information, stötta, erbjuda vår hjälp. Och trots allt det svåra tror jag faktiskt att det gör nytta. Och Jens Stoltenberg. En av väldigt få ljuspunkter i det hela: Norge hade inte kunnat ha en bättre statsminister. Jag är full av beundran över hans sätt att hantera, tala, informera. Tack.
Alltså. När en SVT-reporter står och säger idag "Igår, när man ännu trodde att det var en terroraktion...". FÖR I HEVETE? Terrorism är våld eller skada för att forcera fram politiska förändringar. Men nu när det handlar om en norrman som inte är invandrad eller liknande - då är det helt plötsligt "en ensam galning" eller "ett fruktansvärt våldsbrott". Inte terrorbrott. Och att jag blir upprörd över sånt här, formuleringar och definitioner, när det finns värre saker i situationen är kanske fel. Men jag avskyr tanken på att feldefinitioner och nästintill främlingsfientlighet ska sippra förbi obemärkt. Som att "vi kan andas ut nu, det var inga terrorister, bara en trasig och sjuk norrman". NEJ, DET KAN VI INTE. För mig är han en av de värsta terroristerna Europa skådat i modern tid.
Och att en Sverigedemokrat vid namn Kent Ekeroth igår gick ut på Twitter och på ett motbjudande sätt ville säga "gissa vilka som ligger bakom" och ett slags vad-var-det-jag-sa-tänkande. Så äckligt. Han ville ha vatten på sin kvarn, han ville fördöma och han var så snabb att försöka dra äckliga poänger av situationen. Jag tycker synd om Jimmie Åkesson. Det är inte första gången HAN får gå ut och be om ursäkt för något en av hans idioter till partikamrater sagt. Jimmie Åkesson må leda ett parti jag inte alls sympatiserar med, men han har i alla fall vett nog att bete sig mänskligt. Hans åsikter har jag inget för, men han uppträder i alla fall som en politiker ska.
Att jag tar upp sånt här istället för att skriva om döda, ungdomarna, familjer... Det är för att jag inte klarar det. Jag kan inte. Jag tänker redan för mycket på det, jag ser bilderna, jag kan aldrig förstå. Det finns inget jag kan skriva här som på något sätt skulle hjälpa någon. Allt jag kan göra är att tänka, vidarebefordra information som kan hjälpa och berätta vad jag vet. Informera flera. Twitter igår, hur folk sände ut meddelanden för vidarebefordran och hur det hjälpte norska sjukhus att få blodgivare. Jag vidarebefordrade. Jag spred informationen. Jag skrev ner statsministertalen. For what it's worth.
Allt vi kan göra är att sprida information, stötta, erbjuda vår hjälp. Och trots allt det svåra tror jag faktiskt att det gör nytta. Och Jens Stoltenberg. En av väldigt få ljuspunkter i det hela: Norge hade inte kunnat ha en bättre statsminister. Jag är full av beundran över hans sätt att hantera, tala, informera. Tack.
Den snällaste artisten
Det där när en svensk artist ska höra sig för i sin bekantskapskrets angående lägenhet TILL MIG. Alltså. Det. Är. Obeskrivligt. Snällt. För den bekantskapskretsen är nog aningens större än min. Jag är så tacksam.
Nu finns även JAG på Blocket!
Kom igen, hej och hå, ett och två! Jag har mailat cirka en miljon annonsörer, bloggare, vänners vänner osv. Nu får fan någon maila mig. Nu när jag lagt ut en kontaktannons och allt. Hela annonsen finns HÄR, sprid gärna till seriösa!
I'm just a man, I'm not a hero
Hej, jag tänkte bara säga att jag är typ världens snyggaste. Tack för att ni lyssnade. Puss, Gerard.
Gerard Way
Vill inreda hela mitt liv med den här bilden. Färgerna, motivet, allt. Så snyggt. Jag skiter i er som inspireras av typ antika vattenkannor i gammelrosa med några svindyra blommisar i eller VINTAGE som bara är ett avancerat ord för begagnat eller second hand-look. Jag inspireras av det här! Plus att han är typ världens finaste. Vacka Gee. Puss.
Att vara nummer 387 i kö
Vad jag gör om dagarna: Tar ögondroppar, letar lägenhet, tar fler ögondroppar, mailar lägenhetsannonsörer, tar några ögondroppar till, anmäler mig i ännu fler bostadsköer, ögondroppar... Mitt liv är så SPÄNNANDE och VARIERAT. Och så panikar jag lite på bostadsbristen i hufvudstaden, bär solglasögon i affärer och tittar på Prison Break. Jag undviker att gå ut eller göra saker där jag riskerar att få något i ögonen - vätskor, damm, vatten osv. Alltså en ganska trist vardag. Men eftersom det är vad som krävs om det ska funka med operationen så är det SÅ JÄKLA VÄRT det. Min syn är ganska bra nu, fortfarande dimmigt och torrt men jag ser. Som att ha på sig glasögon med bra styrka men smutsiga glas. Typ. Fast utan glasögonen.
Blöhö, dessa är alltså de jag ligger bäst till för att få. Kul. Bara 60 personer som har förtur på den jag ligger bäst till på. Självfallet kollar jag även Blocket, står i kö i typ Haninges och Kistas bostadsförmedling, ber folk retweeta på Twitter, står i SSSB:s studentkårsbaserade kö, mailar med folk som bor i Stockholm, ber vänners vänner hålla koll och håller utkik på bloggar om uthyrning av rum. Man får fan ligga i dygnet runt och ändå... Noll resultat. Håll gärna utkik ni med!
Nä men... Om man skulle ta ett par ögondroppar och kolla vidare på lägenheter jag ändå inte kan få för jag är typ 387 i kö? Det är kul med variation!
Nä men... Om man skulle ta ett par ögondroppar och kolla vidare på lägenheter jag ändå inte kan få för jag är typ 387 i kö? Det är kul med variation!
Önska en låt med Future Idiots!
Här berättar Alex hur du gör. Min önskning, "Girl all the bad guys want" med Bowling for soup har hittills 24 likes. Vill ni gilla den och ge mig större chans att få covern, gilla den HÄR. Just nu ligger den på sida 13. På samma länk önskar ni låtar!
Måns Zelmerlöw i driven på McDonald's
I söndags tog ytterligare ett celebert besök plats på McDonald's i Örkelljunga. Jag stod i drive-tvåan, det vill säga, där man packar maten och ger ut dricka osv. (Drive-ettan är där beställningen/betalningen tas emot) Jag hade precis gått på rast och alltså lämnat driven när Johanna springer in, smäller upp dörren och ropar att jag MÅSTE komma och kolla för det är EVENTUELLT så att MÅNS ZELMERLÖW är i driven! Johanna ville att jag skulle gå och bekräfta ifall det var han. Jag blev överglad direkt och rusade ut, såg den orangea sportbilen och direkt att det var Måns. Jag låtsas ta dricka och hänga i tvåan lite medan de som itne var på rast fixade maten. Måns såg mig inte och jag kände mig tvungen (haha) att påkalla hans uppmärksamhet.
Jag: - Hej Måns?
Sen var jag tvungen att gå för att jag egentligen var på rast och inte ska vara ivägen i driven då, men Måns hälsade att jag skulle ha det bra och att vi ses snart igen och så. Men himla kul. Alltså, skillnaden i mitt utseende den där söndagen i jämförelse med hur jag ser ut på hans signeringar är häpnadsväckande. Tänk... Nedsläppt hår, välsminkad, linser och normala kläder vs hästsvans, glasögon, t-shirt med sommarens Coca Cola-glas på och inte ett spår av ens foundation. Man måste ge honom att han har minne! Jag blev i alla fall gladis och var pepp resten av dagen. Puss Måsen.
Jag: - Hej Måns?
Måns: Hej! *tystnar och tittar på mig massa med förvirrad blick*
Jag: - Hmm, känner du igen mig?
Måns: - Ja, det är det jag gör! Men varför känner jag igen dig?!
Jag: - Haha, öh, ett litet antal signeringar?
Måns: - Haha, aha, signeringar... *ser min namnskylt* Men... HEJ LINDA-MARIE!
Jag: - Haha! Hej Måns!
Måns: - Hur ÄR det?
Jag: - Bara bra ju! Själv?
Måns: - Det är bra!
Jag: - Vad gör du i Örkelljunga?
Måns: - Jag har varit i Båstad, på Swedish Open-finalen, så tänkte köra hem till Stockholm nu.
Jag: - ... Och hänga lite på Skansen?
Måns: - Haha, ja, det är ju det jag gör. HÄNGER på Skansen!
Sen var jag tvungen att gå för att jag egentligen var på rast och inte ska vara ivägen i driven då, men Måns hälsade att jag skulle ha det bra och att vi ses snart igen och så. Men himla kul. Alltså, skillnaden i mitt utseende den där söndagen i jämförelse med hur jag ser ut på hans signeringar är häpnadsväckande. Tänk... Nedsläppt hår, välsminkad, linser och normala kläder vs hästsvans, glasögon, t-shirt med sommarens Coca Cola-glas på och inte ett spår av ens foundation. Man måste ge honom att han har minne! Jag blev i alla fall gladis och var pepp resten av dagen. Puss Måsen.
September och GI-maten
I lördags vaknade jag upp hos Alex på morgonen, åt en snabb frukost med Emma och lämnade några festdeltagare fortfarande till sängs. Mamma kom med mina arbetskläder och skjutsade mig till jobbet. Jag hade inte med mig hårborste eller smink eller någonting, på grund av att det var mycket oplanerat att sova hos Alex. Så pigg och fräsch (host) stapplade jag in på jobbet och därefter sålde jag hamburgare i rasande fart mellan 12-17. Under den tiden kom en kändis som såg minst lika fräsch (återigen, host) ut som jag. Osminkad och rufsig men ändå fullt igenkänningsbar för en nörd som mig. September. Hon frågade om vi hade GI-mat. Det hade vi tyvärr inte. Hon valde en ceasarsallad istället och fick en dressing av varje eftersom hon hade beslutsångest. Special treatment på hög nivå, minsann!
När jag hade slutat hämtade Alex och Alex (Alexandra och Future Idiots-Alex) mig i bil och jag åkte tillbaka till festlokalen. Det vill säga, Alexandras hus. Där duschade jag, vilade i solen och åt lite grillpotatissallad. Det var typ det hela. Sen åkte jag buss hem i gårdagens klänning (det stod mellan den eller min snygga Donken-uniform) efter sju någon gång på kvällen. En mycket trevlig lördag!
När jag hade slutat hämtade Alex och Alex (Alexandra och Future Idiots-Alex) mig i bil och jag åkte tillbaka till festlokalen. Det vill säga, Alexandras hus. Där duschade jag, vilade i solen och åt lite grillpotatissallad. Det var typ det hela. Sen åkte jag buss hem i gårdagens klänning (det stod mellan den eller min snygga Donken-uniform) efter sju någon gång på kvällen. En mycket trevlig lördag!
Min ögonlaseroperation
Nu kan jag äntligen se lite igen. Jag vill dock inte sitta och fresta ögonen allt för mycket mot datorns kalla ljus, men det har gått bra. Tack alla för stöd och omtanke! Igår tog jag och mamma bussen till Helsingborg innan åtta på morgonen och väl inne åt vi lite lugnande frukost. Lugnande både för min del och mammas, haha. Vi promenerade genom ett solvaket Helsingborg och inne på Memiras klinik fick jag massa infoblad och en lugnande tablett. Själva ingrepet gick fort. Men inte smärtfritt. Jag blev droppad med bedövningsvätska i ögonen gång på gång där jag låg på en brits i operationssalen. Därefter fick jag ett skydd över mitt vänstra öga medan det högra ögat spändes upp med en metallring. Det var i alla fall vad det kändes som. Det var till för att jag inte skulle kunna blinka, blunda eller på annat sätt stänga ögat. Därefter började operationen.
Kirurgen förde en metallmaskin som trycktes väldigt, väldigt hårt mot ögat. Det gjorde ont på grund av trycket, trots bedövning, och efter bara några sekunder blev allt svart. Min hornhinna skars upp med laser och assistenten räknade ner tiden åt mig till dess att trycket skulle släppa. Det tog kanske 25-30 sekunder. Men det kändes så oerhört mycket längre. Därefter typ torkade kirurgen i mitt öga med något redskap som jag inte kunde urskilja. Jag kunde se igen men allt var suddigt och bara som utsmetade färger. Sedan skulle jag titta in i en grön laser. Den blev röd, det började blåsa, det gjorde ont. Återigen räknades tiden ner. Därefter slöts mitt öga åter av kirurgen och sedan sattes ett skydd över det. Samma procedur på mitt andra öga.
Sedan fick jag ledas till ett vilorum, där man skulle återhämta sig och ligga med slutna ögon och vila. För mig blev det inte alls vilosamt. För personen som skulle komma med bedövning/smärtstillande KOM ALDRIG. Och jag visste inte att det skulle komma någon heller. Ingen kom in i rummet. Jag kunde inte se någonting, inte ens öppna mina ögon, och därför kunde jag inte gå ut till dörren och säga till. Jag var helt ensam med stigande panik och smärta. Det gjorde så ont, jag knep ihop ögonen vilket inte är bra eftersom det stör läkningen av den uppskurna delen av hornhinnan. Jag tänkte bara "snälla låt det ta slut" och "snälla låt någon komma och hitta mig". Ingen kom. I trettio minuter lämnades jag med sinnessjuk smärta, ingen syn och ingen chans att meddela mig.
När äntligen sköterskan kom och skulle kolla till mig sa hon: "Du får inte knipa ihop ögonen sådär! Det är inte alls bra!". Jag grät nästan fram hur ont jag hade. Hon: "Men har du inte fått bedövning?". Jag skakade på huvudet i panik och skakade i hela kroppen av smärta. Hon: "Men herregud!", så sprang hon och hämtade det med ilfart. Och sen hörde jag hur hon skällde på mannen som skulle ha gett mig. Rätt åt honom. Idiot. Efter detta var jag en gnutta traumatiserad och rädd. Det går inte att förklara paniken i att vara ensam, blind och ha så ont. Och att ingen kommer. Efter att jag fått vila ett par minuter MED bedövning så blev jag undersökt och därefter lämnade jag och mamma Memira. Hon ledde mig genom Helsingborg till bussen. Sjukaste känslan att inte se NÅGONTING och bli ledd från klinik genom stan till stationen och ombord på bussen.
Kirurgen förde en metallmaskin som trycktes väldigt, väldigt hårt mot ögat. Det gjorde ont på grund av trycket, trots bedövning, och efter bara några sekunder blev allt svart. Min hornhinna skars upp med laser och assistenten räknade ner tiden åt mig till dess att trycket skulle släppa. Det tog kanske 25-30 sekunder. Men det kändes så oerhört mycket längre. Därefter typ torkade kirurgen i mitt öga med något redskap som jag inte kunde urskilja. Jag kunde se igen men allt var suddigt och bara som utsmetade färger. Sedan skulle jag titta in i en grön laser. Den blev röd, det började blåsa, det gjorde ont. Återigen räknades tiden ner. Därefter slöts mitt öga åter av kirurgen och sedan sattes ett skydd över det. Samma procedur på mitt andra öga.
Sedan fick jag ledas till ett vilorum, där man skulle återhämta sig och ligga med slutna ögon och vila. För mig blev det inte alls vilosamt. För personen som skulle komma med bedövning/smärtstillande KOM ALDRIG. Och jag visste inte att det skulle komma någon heller. Ingen kom in i rummet. Jag kunde inte se någonting, inte ens öppna mina ögon, och därför kunde jag inte gå ut till dörren och säga till. Jag var helt ensam med stigande panik och smärta. Det gjorde så ont, jag knep ihop ögonen vilket inte är bra eftersom det stör läkningen av den uppskurna delen av hornhinnan. Jag tänkte bara "snälla låt det ta slut" och "snälla låt någon komma och hitta mig". Ingen kom. I trettio minuter lämnades jag med sinnessjuk smärta, ingen syn och ingen chans att meddela mig.
När äntligen sköterskan kom och skulle kolla till mig sa hon: "Du får inte knipa ihop ögonen sådär! Det är inte alls bra!". Jag grät nästan fram hur ont jag hade. Hon: "Men har du inte fått bedövning?". Jag skakade på huvudet i panik och skakade i hela kroppen av smärta. Hon: "Men herregud!", så sprang hon och hämtade det med ilfart. Och sen hörde jag hur hon skällde på mannen som skulle ha gett mig. Rätt åt honom. Idiot. Efter detta var jag en gnutta traumatiserad och rädd. Det går inte att förklara paniken i att vara ensam, blind och ha så ont. Och att ingen kommer. Efter att jag fått vila ett par minuter MED bedövning så blev jag undersökt och därefter lämnade jag och mamma Memira. Hon ledde mig genom Helsingborg till bussen. Sjukaste känslan att inte se NÅGONTING och bli ledd från klinik genom stan till stationen och ombord på bussen.
Jag hade jätteont i ett flertal timmar och så fort jag kom hem föll jag ihop i sängen med bedövning, Jonas Gardells vinterprat och sömn. På kvällen kunde jag se. Suddigt, dimmigt och lite otydligt. Men jag kunde se. Jag kunde se klockan från hallen, jag kunde se undertexterna i Prison Break från tv-soffan och jag kunde läsa med boken långt ifrån mig. Sjukaste. Jag sov med ögonskydd fasttejpade. Och jag använder tre olika sorters ögondroppar. 6-12 gånger om dagen.
Idag har jag varit på återbesök på Memira och för varje timme som går ser jag bättre. Det är fortfarande dimmigt och torrt i mina ögon, men jag ser. Jag ser verkligen. Det går inte riktigt att förstå. Nej, inte riktigt. Det går inte alls att förstå. Det känns som att jag har i ett par torra, smutsiga linser. Men det sjuka är att jag itne har det. Att aldrig mer behöva använda linser, glasögon. Jag vågar fortfarande inte tro på det. Men lite mer idag än igår.
Idag har jag varit på återbesök på Memira och för varje timme som går ser jag bättre. Det är fortfarande dimmigt och torrt i mina ögon, men jag ser. Jag ser verkligen. Det går inte riktigt att förstå. Nej, inte riktigt. Det går inte alls att förstå. Det känns som att jag har i ett par torra, smutsiga linser. Men det sjuka är att jag itne har det. Att aldrig mer behöva använda linser, glasögon. Jag vågar fortfarande inte tro på det. Men lite mer idag än igår.
Såhär såg jag ut igår när jag skulle sova! Typ fulast i världen men alltså. Vem klär i sådana där ögonskydd?
... Och så fler festbilder!
Fest hos Alex - igen!
I fredags jobbade jag 07-17. Så, när jag kom hem vid halv sex på kvällen var det bara att äta, duscha och åka iväg igen! I kort, svart klänning promenerade jag från bussen till Alexandra där det, precis som förra fredagen, verkade vankas fest, haha. Det blev det. Och det var kul! Massa roligt folk, otippat folk och rockstjärnefolk, haha. Och tydligen hann folk med att gästblogga här? De mest minnesvärda (eller inte) händelserna:
- Jag gjorde rebusar á la Björn Gustafsson, med yviga gester och, öh, övertygande rörelser.
- Jag gjorde rebusar á la Björn Gustafsson, med yviga gester och, öh, övertygande rörelser.
- Futi-Alex sminkade sig och ville att jag skulle färga hans ögonbryn. Dock avstod vi pga ingen bruksanvisning.
- Folk jag inte har en aning om vad de heter sa "Det är ju hon! Hon är väl kändisbloggare?!" om mig. Herregud. Jag är smickrad?
- Jag lyckades, som på ALLA JÄVLA fester, hitta någon stackars kille att fullkomligt terrorisera med information om Bert-skådisarna.
- Fick kramas.
- Jag gick runt och luktade mynta? Himla mojito.
- Jag sov där. Med typ fem andra. Sen gick jag upp tidigt och tog mig till jobbet på lördagen och sen tillbaka till Alexandra efter jobbet?
- Jag hade gårdagens smink och oborstat hår i kassan när Mikrofonkåt-September kom och handlade av mig.
Sjukaste helgen på länge
Sjukaste helgen på länge! Satan i gatan vad jag jobbat, varit borta, hängt, träffat folk, hälsat på kändisar på Donken och liknande. Jag har inte ens startat datorn sen typ i onsdags? Och nu kom jag precis hem och egentligen har jag inte tid att blogga nu heller, för har tusen grejer att göra innan typ elva. Då jag måste sova. Pga jag ska upp tidigt imorgon (läs innan 07), och iväg på en grej som har med mina ögon att göra - därför får jag inte ha för trötta och torra ögon heller. Men efter den grejen vet jag inte riktigt om jag KAN blogga på kvällen. Fast jag har en miljon saker att skriva. Det ni har att vänta är...
- Fest hos Alex i fredags, med tusen bilder och fina människor.
- Fest hos Alex i fredags, med tusen bilder och fina människor.
- En kändis som frågade om GI-mat i min kassa på Donken.
- Hemliga grejen imorgon.
- Lite Future Idiots.
- Måns Zelmerlöw i driven på McDonald's - och VÅRT samtal!
- Vad jag har been up to hela helgen som gjort mig så upptagen.
- Några videos.
- Lite media- och musiknördande.
- Och så några bilder på mig själv!
Ett snabbt litet hej
God morgon mina fina! Återigen via mobilen eftersom jag inte ens hunnit starta min dator sen i onsdags typ. Nu ska jag iväg och jobba, 11:30-20:00, så tyvärr får inte datorn följa med då heller. Men när jag kommer hem ska jag försöka smälla upp några inlägg om festen i fredags, kändisar i kassan på Donken, stress-lördag och en miljon bilder? Och förresten blev det ju en mini-gästblogg i fredags, haha. Alex x2 är bästa Alexandra och Alex från Future Idiots. Haha. Men mer om det senare, nu måste jag sticka! Puss
Fest
Heeej! Alex x2 här! haha. Det är fest och vi önskar att ni hade varit här med oss! ... NOT! Här finns hockeyfrilla, mynta, Manchester United-fans, rockstjärnor och konsertpianister som är awesome!
På en buss - igen
På en buss. Alltid på en buss. Jag sitter här med min Ramonesväska, en svart klänning och en lite för kall skinnjacka. Min dag har hittills varit: upp halv sex, jobbat 07-17 och därefter haft Prison Break-maraton med mamma. Och nu är jag duschad, ombytt och på väg igen. Dock att jag ska jobba imorgon, 12-17, så allt för yvig fest får det inte bli för mig! Haha. Hoppas ni har en sjukt bra fredagkväll ni med! Jag hoppas att min blir bra. Snart framme. En rask promenad i klänningen och sen vet jag kanske. Puss!
Marknadsfynd
Snabba pengar och Bob Dylan, mhm! 30:- styck, jadå!
Och det känns som jag gett allt jag kan ge
Ingen låt får mig att tänka på Stockholm mer. Det spelar ingen roll att han inte är mest positiv i världen till huvudstaden i den. Men jag vet inte. Jag kanske vill veta vad han menar med "Far inte till Stockholm, för du blir aldrig mer densamma". Jag börjar nästan gråta. Den rör mig så konstigt djupt. Det är den här Håkan jag älskar. Jag har varit i alla städer-Håkan. Bara dårar rusar in-Håkan. Hurricane Gilbert-Håkan. Fan. Jag ska se honom om några veckor. Igen. Jag saknar honom. Snälla, spela den här Håkan. Och snälla låt bli. Jag kommer bryta ihop oavsett vilket.
Dom sa till mig "Far inte till Stockholm, för du blir aldrig mer densamma. In my opinion - om du gör det, kom aldrig tillbaka". Håkan.
Dödsrelikerna del två
Herregud. Det är ju fan SÄMST att man ska bli besatt av Harry Potter I ÅR?! När fucking sista filmen kommer? Åh, såg den nyss! För mindre än en timme sen så ba ÅH FLÄDERSTAVEN och så vidare. Plus åt choklad. Alltid choklad. Kom hem från jobbet vid halv sex och halv sju åkte vi till bio! Den var SÅ bra. Typ bäst. Dock att jag inte gillar Draco MEN när till och med jag tyckte att han var med alldeles för lite... Alltså, då ÄR han verkligen alldeles för underrepresenterad i airtimen! Men Harry var fin. Och allt. Herregud. Och jag vet vem min favorit är nu! Minerva McGonnagal, älski.
Men så bra film. Och nu vill jag ha mer och så BARA FINNS DET INTE MER? Nu när jag lärt mig massa accio och expecto patronum och expelliarmus! GE MIG MER. Alltså. Så tomt. Men så jävla bra.
Stockholm, vad är det som du gör med mig?
Kan. Fortfarande. Inte. Fatta. Och panikar lite över att jag måste hitta en lägenhet, stå först i kön, ha råd med osv! Dör lägenhetsdöden här. Och NÄR ska jag få tid? Jobbar to-sön och på måndag ska jag genomföra en grej... Som ni får veta sen. Men i alla fall, det hindrar lite lägenhetsjakt då också. SJÄLVFALLET ÄR DET EN PRIORITERAD FRÅGA. Men det kommer att lösa sig, jag vet det. Och alla bara "Men du känner väl någon i Stockholm som kan hjälpa till? Eller någon släkting du kan bo hos tills vidare? Eller..." MEN NEJ. Jag känner ingen, jag har ingen släkt, jag är helt ensam. Och det är det jag vill också. Jag VILL flytta någonstans dit jag inte känner någon. Och ge mig själv en chans där.
Dock, om någon av mina läsare har kontakter med, låt säga, Stockholms stads bostadsförmedling eller dylikt, så bara SKRIV! Självfallet står jag i kö och betalar för det, men vissa människor har stått i kö i typ åtta år och lär gå aningens före min blygsamma kötid. Så alla som har tips, just shout! Vill inte vara inneboende, utan vill ha en lägenhet. Det spelar ingen roll vilket område, utanför eller liknande. Men en etta och inte svindyr hyra. Existerar det ens någon sådan i hufvudstaden? För i så fall reserverar jag den. Bara säger.
Sjukaste dock att jag eventuellt BOR i Stockholm om en månad. EN MÅNAD! Det är ingenting. Börjar nästan kräkas av nervositet plus glädjeeufori. Att bo där, att få chansen, att försöka. Det är allt jag vill. Det är ju inte ett dugg säkert att jag trivs, jag kanske hatar det och känner mig felplacerad. Men DÅ KAN MAN åka hem. Det går. Jag skulle däremot förakta mig själv om jag inte tog chans. Vad fasen, folk pluggar utomlands - då kan väl jag i Stockholm? Men ja. Då behöver jag förstås någonstans att bo. HÖR AV ER!
Dock, om någon av mina läsare har kontakter med, låt säga, Stockholms stads bostadsförmedling eller dylikt, så bara SKRIV! Självfallet står jag i kö och betalar för det, men vissa människor har stått i kö i typ åtta år och lär gå aningens före min blygsamma kötid. Så alla som har tips, just shout! Vill inte vara inneboende, utan vill ha en lägenhet. Det spelar ingen roll vilket område, utanför eller liknande. Men en etta och inte svindyr hyra. Existerar det ens någon sådan i hufvudstaden? För i så fall reserverar jag den. Bara säger.
Sjukaste dock att jag eventuellt BOR i Stockholm om en månad. EN MÅNAD! Det är ingenting. Börjar nästan kräkas av nervositet plus glädjeeufori. Att bo där, att få chansen, att försöka. Det är allt jag vill. Det är ju inte ett dugg säkert att jag trivs, jag kanske hatar det och känner mig felplacerad. Men DÅ KAN MAN åka hem. Det går. Jag skulle däremot förakta mig själv om jag inte tog chans. Vad fasen, folk pluggar utomlands - då kan väl jag i Stockholm? Men ja. Då behöver jag förstås någonstans att bo. HÖR AV ER!
Döende av glädje
JAG KOM IN I STOCKHOLM!!!!!!!!!!!!!
Andas, andas, allting snurrar runt
Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv.
Fiskar med Christian
Dock att bilderna inte är helt rättvisa, jag rodde minsann också men inte har jag bildbevis på det!
Rickard Olsson och hasselsnokarna
Vad jag har gjort idag: Kollat på Harry Potter (Fenixorden + Halvblodsprinsen + Dödsrelikerna 1) och diskuterat hasselsnokars utseende i jämförelse med huggormar med Rickard Olsson. Och ja, jag är seriös. DEN Rickard Olsson. Och hasselsnokar. Herregud.
Jamie vet vad som är värt att firas!
Så ska jag också fira när jag får 1000 followes på Twitter! Det är ju bara 720 kvar nu, så det lär ju gå fort? Höhö! Nä, men Jamie är fin och jag saknar honom. Tre månader sen. Fina fina J.
Hästveda marknad
Jag hade det ganska bra igår, japp! Var på Hästveda marknad med mamma, pappa och Christian. Och så träffade jag Ida! Växjö-sötis-Ida! Lite random att träffa henne där, fick veta att hon skulle dit när vi också var på väg dit typ. Haha, timing! Så vi åkte lite karusell och jag träffade hennes pojkvän. Sen... Ja, jag åt marknadsgodis, köpte billiga hyrfilmer och bara spenderade fin tid med världens bästa familj.
Nej. Jag är inte tjock!
Alltså. Att få negativa kommentarer och dylikt är en del av det där med att ha en blogg. Det är okej. Jag brukar inte bry mig, jag brukar skaka av mig det innan jag ens tagit in och sen är det glömt. Men igår när jag redan var så ledsen så tog det lite hårdare. När folk kommenterar negativt här eller på YouTube handlar det allt som oftast om min kropp. Inte om att jag är tråkig, skriver dåligt, är ointressant, är dum eller något. Bara att jag är tjock. Yepp, så "ärliga" är folk. Tjock och äcklig och fet och ful. Sådärja. Det sitter som det ska, tror ni?
Jag tycker bara att det är jäkligt korkat och respektlöst. För jag kan ta såna kommentarer, jag är så pass stark och blir inte ett dugg nertryckt. Bara bryr mig inte. För människor som skriver så är förmodligen för dumma för att skriva något bättre och antagligen för korkade för att fatta att det inte ens är roligt. Men det jag tycker är respektlöst och idiotiskt är att det finns människor som inte tar det som jag. Som faktiskt skadas, får ont och tar in det. Och låter det gräva sår, riva under huden. Bara för att någon som kanske inte ens menade det kände för att vara "rolig". Jag är van, jag har skakat av mig sådant sen jag var liten och jag kan hantera det. Men alla kan inte. Och egentligen borde ingen behöva "hantera" det. Ingen alls.
Men åter till det där med den så kallade tjockheten. Alltså. Jag ser ut som jag gör. Men jag är inte extrem på något håll. Och att se ut som jag och att vara min storlek, det är inte att vara tjock. Att vara tjock för mig är att vara hälsofarligt stor. Precis som det kan vara hälsofarligt att vara för liten. Om din kropp hindrar dig från att göra saker du hade velat är det ett problem. Men att vara kurvig, det är inte att vara tjock. För jag ser mig inte som tjock, min kropp hindrar inte mig och jag mår inte dåligt över den. Och dessutom, hur stor är jag egentligen? Om man mäter i klädstorlekar drar jag 40/42. Är det tjockisstorlekar? Bör jag anpassas till någon specialbutik nu? Köpa tältkläder? Eh. Nej.
Jag tycker om att vara kvinnligt formad. Men lika självklart är andra storlekar lika vackra. Det handlar inte ett dugg om storlek, egentligen. Så varför lägger vi så stor vikt vid det? Jag kanske inte är den som går in i ett rum med två meter långa ben eller de urskilda, smala kindbenen. Men jag är hon som kommer in med formerna, med leendet och med självförtroendet. För jag vet att oavsett vad andra tycker vet jag att om jag känner mig fin så ÄR jag fin. Och det har inte en jävel rätt att förstöra!
Så klart att jag har velat ändra, minska, fixa. Vem har inte? Och det är helt okej. Att vilja gå ner i vikt eller upp i vikt eller vad som helst. Så länge du gör det för att DU ska må bra. Och så länge du mår bra medan du gör det. Jag ska vara ärlig. Jag har gått ner över 13 kilo sen sista veckan i mars i år. Och jag är glad för det. Men jag har gjort det på ett sunt sätt, jag äter allt jag vill - men inte så mycket som jag vill, haha. Och jag rör på mig, väljer de bra alternativen men äter ändå godis. Jag kommer aldrig att bli smal och det vill jag inte heller bli. Men jag vill trivas och jag känner mig mer som mig själv nu. Och jag mår bra. Och jag är vacker.
Era blickar kanske dras till mina lår, ni stirrar på min mage och ni förstår inte hur jag kan visa upp all den där huden till trots. Det är ni som inte förstår som jag syftar på. För ni som mår bra och är vackra inuti tänker inte på det. Ni tänker på att jag ser glad ut. För ni dömer inte. Så. Här är jag. En tre dagar gammal bild. Och jag är fin.
Jag tycker bara att det är jäkligt korkat och respektlöst. För jag kan ta såna kommentarer, jag är så pass stark och blir inte ett dugg nertryckt. Bara bryr mig inte. För människor som skriver så är förmodligen för dumma för att skriva något bättre och antagligen för korkade för att fatta att det inte ens är roligt. Men det jag tycker är respektlöst och idiotiskt är att det finns människor som inte tar det som jag. Som faktiskt skadas, får ont och tar in det. Och låter det gräva sår, riva under huden. Bara för att någon som kanske inte ens menade det kände för att vara "rolig". Jag är van, jag har skakat av mig sådant sen jag var liten och jag kan hantera det. Men alla kan inte. Och egentligen borde ingen behöva "hantera" det. Ingen alls.
Men åter till det där med den så kallade tjockheten. Alltså. Jag ser ut som jag gör. Men jag är inte extrem på något håll. Och att se ut som jag och att vara min storlek, det är inte att vara tjock. Att vara tjock för mig är att vara hälsofarligt stor. Precis som det kan vara hälsofarligt att vara för liten. Om din kropp hindrar dig från att göra saker du hade velat är det ett problem. Men att vara kurvig, det är inte att vara tjock. För jag ser mig inte som tjock, min kropp hindrar inte mig och jag mår inte dåligt över den. Och dessutom, hur stor är jag egentligen? Om man mäter i klädstorlekar drar jag 40/42. Är det tjockisstorlekar? Bör jag anpassas till någon specialbutik nu? Köpa tältkläder? Eh. Nej.
Jag tycker om att vara kvinnligt formad. Men lika självklart är andra storlekar lika vackra. Det handlar inte ett dugg om storlek, egentligen. Så varför lägger vi så stor vikt vid det? Jag kanske inte är den som går in i ett rum med två meter långa ben eller de urskilda, smala kindbenen. Men jag är hon som kommer in med formerna, med leendet och med självförtroendet. För jag vet att oavsett vad andra tycker vet jag att om jag känner mig fin så ÄR jag fin. Och det har inte en jävel rätt att förstöra!
Så klart att jag har velat ändra, minska, fixa. Vem har inte? Och det är helt okej. Att vilja gå ner i vikt eller upp i vikt eller vad som helst. Så länge du gör det för att DU ska må bra. Och så länge du mår bra medan du gör det. Jag ska vara ärlig. Jag har gått ner över 13 kilo sen sista veckan i mars i år. Och jag är glad för det. Men jag har gjort det på ett sunt sätt, jag äter allt jag vill - men inte så mycket som jag vill, haha. Och jag rör på mig, väljer de bra alternativen men äter ändå godis. Jag kommer aldrig att bli smal och det vill jag inte heller bli. Men jag vill trivas och jag känner mig mer som mig själv nu. Och jag mår bra. Och jag är vacker.
Era blickar kanske dras till mina lår, ni stirrar på min mage och ni förstår inte hur jag kan visa upp all den där huden till trots. Det är ni som inte förstår som jag syftar på. För ni som mår bra och är vackra inuti tänker inte på det. Ni tänker på att jag ser glad ut. För ni dömer inte. Så. Här är jag. En tre dagar gammal bild. Och jag är fin.
Future Idiots till Rock i Dalen
Jadå! Jag är glad för jag vet att jag åtminstone hinner med EN SPELNING till innan jag (förhoppningsvis) flyttar! Den sjätte augusti spelar Future Idiots på Rock i Dalen i Örkelljunga OCH jag är ledig den helgen. Hur glad just nu? Alltså. Egentligen. Hur kan man ha en sån tur att man hittar ett band man tycker om så mycket - som är så tillgängliga? Som spelar i närheten, som bor i närheten, som finns i närheten! Jag är glad. Bästa.
Happy people never fantasize
I don't need to be with people who don't care about me.
Fyll dina väggar med dina hjältar
Sånt som händer när jag inte vet vad jag ska skriva. Det där med att jag lyssnar på Celine Dions Greatest hits och sitter med Green Day-klädda väggar? Men mina väggar är finast. Har en vägg som inte syns mer än från min säng med typ tjugo Green Day-affischer. Där hänger även min fina Ramonesväska och x antal bilder på bröderna Madden från Good Charlotte. Mot rosa väggar. Hårt och mjukt. Och jag gillar det.
Alltså... Han var i kassan på McDonald's idag!
Det roliga i att ALLA ropar på mig när det kommer en kändis i kassan. Haha. Omtanken om mig, att jag itne ska missa momentet, det är fint. Och jag älskar kändisar som kommer in istället för att köra i driven. Det är fint det. Och jag tycker om Nicke. Mycket.
Tack för att ni finns
Okej, lyssna nu för här kommer världens tråkigaste sätt att inleda ett blogginlägg... WAIT FOR IT... Jag är så jävla trött. Jag har jobbat 16-02/02:30 nu lördag och söndag. Och i natt sov jag fem timmar och sen upp och hoppa till jobb igen! Var hemma vid fem, åkte iväg med mamma, hem och lagade mat, åkte iväg till Alex och nu är jag hemma och för trött för att göra något alls. Knappt ens sitta upp. Så ligger med datorn i sängen och hoppas att händerna går på autopilot och kan skriva ett blogginlägg åt mig. Det går sådär.
Jag har inte varit mitt gladaste jag nu. Jag blir så lätt sårad. Jag är en Marcus Birro-figur och sådana måste man hantera varsamt. Jag har, precis som honom, blivit trampad på, sårad och sviken alltför många gånger för att lita på någon. Men ingen rök utan eld. Jag orkar bara inte försöka mer, när något är dömt att misslyckas. Ändå blir jag ledsen, sårad, förstörd och trasig. Och jag orkar inte bli det mer. Jag vill inte gå runt och se allt i svart och tänka på alltings meningslöshet och ondska. Så nu gör jag det inte mer. För den här gången.
För just nu har jag bestämt mig för att, kanske inte lyckas, men väl försöka vara glad. Jag jobbar på det. Och alla ni fina som hört av er både här, Facebook, sms och Twitter och brytt er. Herregud. Ni är bland det finaste jag har. Att ni bryr er om mig fast ni egentligen hade kunnat strunta i mig. Att ni väljer att bry er fast ni inte behöver. Att ni står upp för mig och tröstar. Ni är det vackraste som finns. Tack.
Jag har inte varit mitt gladaste jag nu. Jag blir så lätt sårad. Jag är en Marcus Birro-figur och sådana måste man hantera varsamt. Jag har, precis som honom, blivit trampad på, sårad och sviken alltför många gånger för att lita på någon. Men ingen rök utan eld. Jag orkar bara inte försöka mer, när något är dömt att misslyckas. Ändå blir jag ledsen, sårad, förstörd och trasig. Och jag orkar inte bli det mer. Jag vill inte gå runt och se allt i svart och tänka på alltings meningslöshet och ondska. Så nu gör jag det inte mer. För den här gången.
För just nu har jag bestämt mig för att, kanske inte lyckas, men väl försöka vara glad. Jag jobbar på det. Och alla ni fina som hört av er både här, Facebook, sms och Twitter och brytt er. Herregud. Ni är bland det finaste jag har. Att ni bryr er om mig fast ni egentligen hade kunnat strunta i mig. Att ni väljer att bry er fast ni inte behöver. Att ni står upp för mig och tröstar. Ni är det vackraste som finns. Tack.
Jag har blivit duktig på det nu
Jag ska gå till jobbet nu. Precis som igår. Precis som jag ska imorgon. Och jag ska låtsas igen. Låtsas att jag är glad, låtsas att det går bra, låtsas att jag inte är söndertrasad inuti. Det här var den sista dödsstöten. Jag kan ta mycket och jag har tagit mycket. Och jag vill att saker ska vara bra, jag vill tyckas om och jag vill tycka om. Men det är omöjligt. Att på exakt samma sätt göra exakt samma sak, lite värre och lite hårdare. För jag trodde något hade förändrats. Vilken jävla idiot jag är. Det kanske är meningen att människan ska vara kall, beräknande och falsk. För det är bara människor med de egenskaperna som klarar sig. De idiotiska tillitsfulla människorna som förlåter, lagar och ger nya chanser, de förlorar själva. Trots det önskar jag inte att jag var av den andra sorten.
Att frysa ute människor eller gå bakom ryggen, det är tydligen vad världen vill ha. Vad som ger en egen framgång. Men att det finns människor som faktiskt tycker att det är värt det, att veta det är fruktansvärt. Att veta att det finns människor som vill såra, sticka in kniven upprepade gånger, vrida om. Orsaka så mycket smärta som möjligt. Lite blodspill räcker inte. Helst ska allt bort. Vissa människor gör det omedvetet, märker inte vilka de sårar i sin väg. Men sen finns det de som är ute efter att såra. Visa alla hur mycket smärta man kan åsamka.
När allt blir tomt på en sekund. När allt blir tomt på en sekund ofta, flera gånger och igen. Och när tomheten blir smärta. Hur tomheten där inne vrider på sig, inte får plats trots att det är tomhet och sprider sig. När man stirrar in i sin vägg och för första gången inte märker fläckarna eller något hål efter ett häftstift. När man existerar i ett ensamt tomrum. Det är inte vackert.
Dags att jobba. Le och hålla upp huvudet. Falla ihop så fort ingen ser. Det kommer att gå. Jag är duktig på det nu.
Att frysa ute människor eller gå bakom ryggen, det är tydligen vad världen vill ha. Vad som ger en egen framgång. Men att det finns människor som faktiskt tycker att det är värt det, att veta det är fruktansvärt. Att veta att det finns människor som vill såra, sticka in kniven upprepade gånger, vrida om. Orsaka så mycket smärta som möjligt. Lite blodspill räcker inte. Helst ska allt bort. Vissa människor gör det omedvetet, märker inte vilka de sårar i sin väg. Men sen finns det de som är ute efter att såra. Visa alla hur mycket smärta man kan åsamka.
När allt blir tomt på en sekund. När allt blir tomt på en sekund ofta, flera gånger och igen. Och när tomheten blir smärta. Hur tomheten där inne vrider på sig, inte får plats trots att det är tomhet och sprider sig. När man stirrar in i sin vägg och för första gången inte märker fläckarna eller något hål efter ett häftstift. När man existerar i ett ensamt tomrum. Det är inte vackert.
Dags att jobba. Le och hålla upp huvudet. Falla ihop så fort ingen ser. Det kommer att gå. Jag är duktig på det nu.
Och jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna
Med min avvaktande blick
Över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick
Och jag såg hur du tyckte om det
Över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick
Och jag såg hur du tyckte om det
What is worthwhile in the world
There is no time for us
There is no time for us
Oh the world won't understand
It's left no time for us
I love a girl I'll never see her again
She was so young I'll never see her again
She was so young
I'll never see her again
What is worthwhile in the world
If you can't be with the one you love
What is worthwhile
We'll be forgotten when we're gone
If I could change one thing in life
I'd make time for us
If I could change one thing
I'd make time for us
Det går inte mer
Orkar inte. Nu går jag sönder på riktigt.
Dagens outfit
Fast på festen då!
Tröja, köpt i Bryssel
Shorts, Gina Tricot
Skor, Deichmann
Fest hos Alex
Min fredagkväll. I korthet: Galen dans på vardagsrumsgolvet, nakenbad i sjön och full bil hem. Samt sjunga Markus Krunegård-låtar i soffan, lite striptease och lite närhet. Sådär!
Att stå bredvid i sin egen dröm
Börja sluta tro och låta vansinnet gro... Det känns konstigt att säga, men kanske var Martin Stenmarck något på spåren där. Att sluta hoppas, sluta önska, sluta drömma. För det är konstigt. När man ser allt det där man fantiserat om och velat ha gå i uppfyllelse. När varenda del stämmer, varje händelse och varje person inkluderad i drömmen är med. Hur verkligheten kanske är bättre än drömmen. Hur man glatt berättar allt för sina vänner sen. Men det är konstigare att se exakt allt det där gå i uppfyllelse för någon annan.
Att de sakerna man själv vill ha, de personerna och händelserna man drömt, att exakt det tillfaller någon annan. Att stå bredvid och se sin egen dröm gå i uppfyllelse hos någon annan. Som en åskådare, som någon med en trasig tro. För ju mer man hoppas på något, ju mindre chans verkar det vara att få det. Det svåraste är att veta att det inte betyder en tusendel så mycket för den som upplever det, som det hade gjort för en själv. Att se hur någon tar det man velat ha med en klackspark, tycker att det är en "kul grej" och kanske fortsätter in i drömmen. Att stå bredvid i kylan och se hur drömmen ändras, trasas, ramlar ihop av utmattning.
Och att personen som får drömmen, den hela drömmen, är någon man inte kan hata. Den personen ska ju stå dig nära, den personen vill inte såra, den personen förstår inte. Och just därför blir det så svårt. Man vill inte uttrycka sin irritation, gnälla, vara en dålig kompis. Men det krasar lite inuti en. Förmodligen är det till och med bättre att det är någon annan som får det där jag ville ha, det är det säkert. Men det känns konstigt och svårt att plocka ner sin dröm, vika ihop och stoppa in i något dammigt lager. Dröm och dröm. Det var ingen dröm. Det var mer en förhoppning, en önskan.
Börja sluta tro. Ja, Martin. Jag har börjat nu.
Att de sakerna man själv vill ha, de personerna och händelserna man drömt, att exakt det tillfaller någon annan. Att stå bredvid och se sin egen dröm gå i uppfyllelse hos någon annan. Som en åskådare, som någon med en trasig tro. För ju mer man hoppas på något, ju mindre chans verkar det vara att få det. Det svåraste är att veta att det inte betyder en tusendel så mycket för den som upplever det, som det hade gjort för en själv. Att se hur någon tar det man velat ha med en klackspark, tycker att det är en "kul grej" och kanske fortsätter in i drömmen. Att stå bredvid i kylan och se hur drömmen ändras, trasas, ramlar ihop av utmattning.
Och att personen som får drömmen, den hela drömmen, är någon man inte kan hata. Den personen ska ju stå dig nära, den personen vill inte såra, den personen förstår inte. Och just därför blir det så svårt. Man vill inte uttrycka sin irritation, gnälla, vara en dålig kompis. Men det krasar lite inuti en. Förmodligen är det till och med bättre att det är någon annan som får det där jag ville ha, det är det säkert. Men det känns konstigt och svårt att plocka ner sin dröm, vika ihop och stoppa in i något dammigt lager. Dröm och dröm. Det var ingen dröm. Det var mer en förhoppning, en önskan.
Börja sluta tro. Ja, Martin. Jag har börjat nu.
Episk kommentar för mig!
Typ coolaste! Jag kommenterade en av Åsas sjukt fina bilder från livepodcasten i albumet på Eftersnackssidan på Facebook. Sen har NÅGON kommenterat ett svar till mig - med en fråga om Schulman! Mediakåta Sverige är så litet! Och jag blev sjukt glad, någon minns mig, någon undrar om mig, jag finns i någons medvetande! Jag har gjort ett litet intryck! Happy flicka! Och som svar: Om han fortfarande vill ha med mig i höst - så ja!
Mest spelat i veckan
Är inne i något punkrock-mode?
That there's someone out there who feels just like me
Those notes you wrote me
I've kept them all
I've given a lot of thought of how
I've kept them all
I've given a lot of thought of how
to write you back this fall
With every single letter,
With every single letter,
in every single word
There will be a hidden message
There will be a hidden message
about a boy that loves a girl
Future Idiots - Make up your mind
Future Idiots - I love Katy Perry
Om ni inte orkar kolla på hela (hur ni nu är funtade om ni inte orkar det, men i alla fall) så kolla på 1:30! HAHA!
Live med Future Idiots
Nu har jag (efter lite efterfrågningar) publicerat alla klipp jag hade från Future Idiots spelning. Med efterfrågningar menar jag som på bilden nedan, haha. Dock att jag önskar att jag hade haft världens videoutrustning och fått tv-kvalitet eftersom BANDETS kvalitets är så jäkla hög. Men så stod jag där med min iPhone. Plus att jag önskar jag hade hela spelningen på video, så jäkla awesome! Vill ha en live-dvd med pojkarna, haha. Men ni ska få se en del klipp, vill ni se alla är det bara att trycka er in HÄR så radas de upp framför era ögon! Woho!
Fler bilder från invigningen av tennisveckan i Båstad
Invigning av tennisveckan med Måns
Och fram tills dess att YouTube behagar speeda uppladdningshastigheten på videoklipp från Future Idiots spelning och efterfest tänkte jag övergå till söndagen! Jag var hemma från festen sex på morgonen - och gick upp klockan nio och åkte till Båstad. Mamma var snällast och körde mig dit, så jag slapp tvinga mina ögonlock ännu mer. Vi hämtade Alexandra i Örkelljunga där hon stod och liftade på Statoil, haha, och åkte till sillatoast-orten! På torget mötte vi upp Pernilla, min saknade Laholmare och promenerade ner mot centrecourten. Efter några goodiebags och väldigt många loafers som gick förbi fick vi plats längst ner på läktaren och var alldeles nära planen.
Måns hade en ny gitarrist med sig och jag fick ont i magen av Moh-saknad. Men det var mys i alla fall, dock första gången jag sett Måns spela (om man inte räknar musikaler) som han INTE ens spelade Cara mia. Eller Hope & Glory. Eller något annat eget! Det blev bara allsång, med "Var ska vi sova inatt?", "Oh boy!", "En kväll i juni" och liknande. Och han hade tennisoutfit på sig redan från början, så vi insåg vad som vaknades! Efter en paus för en tennismatch på skoj mellan en tennisveteran och en ung tennistjej så skulle Måns vara med i en dubbelmatch med tre riktiga tennisspelare. Det gick bra. Fast inte för Måns. Haha! Men han var söt, varje gång han missade en serv och blev ledsen. Man bara aw.
Måns lag förlorade, förresten. Men han var ändå populärast efteråt! Dock fick jag aldrig träffa honom ordentligt, eftersom han blev snabbt utkörd från tennisplanen då det skulle rustas för nästa tennisaktivitet. Sen spelade han tennis på Kids day, där barn fick spela tennis mot lite kända tennisspelare och Måns. Men alltså, jag kan inte krascha Kids day för att få träffa honom, haha! Så jag, Alex och Pernilla gick till Danska glassbaren istället. MYS! För min del blev det eskimåkyss, dvs vaniljglass, grädde, maräng, vit choklad, jordgubbssylt... Och ja, jag skrev nyss det där bara för att retas. Muhu!
På eftermiddagen hängde vi i hamnen, tittade drömskt på fina båtar och satt nere vid vattnet på en brygga i solen. Och både jag och Alex sov i bilen på väg hem. Otippat? Haha. Men helgen var helt underbar och det var så kul att träffa min fina Pernilla igen! Världens roligaste! Puss på dig <3
Måns hade en ny gitarrist med sig och jag fick ont i magen av Moh-saknad. Men det var mys i alla fall, dock första gången jag sett Måns spela (om man inte räknar musikaler) som han INTE ens spelade Cara mia. Eller Hope & Glory. Eller något annat eget! Det blev bara allsång, med "Var ska vi sova inatt?", "Oh boy!", "En kväll i juni" och liknande. Och han hade tennisoutfit på sig redan från början, så vi insåg vad som vaknades! Efter en paus för en tennismatch på skoj mellan en tennisveteran och en ung tennistjej så skulle Måns vara med i en dubbelmatch med tre riktiga tennisspelare. Det gick bra. Fast inte för Måns. Haha! Men han var söt, varje gång han missade en serv och blev ledsen. Man bara aw.
Måns lag förlorade, förresten. Men han var ändå populärast efteråt! Dock fick jag aldrig träffa honom ordentligt, eftersom han blev snabbt utkörd från tennisplanen då det skulle rustas för nästa tennisaktivitet. Sen spelade han tennis på Kids day, där barn fick spela tennis mot lite kända tennisspelare och Måns. Men alltså, jag kan inte krascha Kids day för att få träffa honom, haha! Så jag, Alex och Pernilla gick till Danska glassbaren istället. MYS! För min del blev det eskimåkyss, dvs vaniljglass, grädde, maräng, vit choklad, jordgubbssylt... Och ja, jag skrev nyss det där bara för att retas. Muhu!
På eftermiddagen hängde vi i hamnen, tittade drömskt på fina båtar och satt nere vid vattnet på en brygga i solen. Och både jag och Alex sov i bilen på väg hem. Otippat? Haha. Men helgen var helt underbar och det var så kul att träffa min fina Pernilla igen! Världens roligaste! Puss på dig <3
I min finaste outfit!
Fler bilder från efterfesten
Efterfest med Future Idiots
(För att undvika förvirring pga två stycken Alex, skriver jag Alexandra om min tjejkompis Alex och bara Alex om sångaren i Future Idiots. Mindre förvirrande?)
När Future Idiots plockat ihop sina instrument och lastat på släp frågade Alex mig och Alexandra om vi skulle med på efterfest. Egentligen skulle vi på en annan fest, men efter några sms från en deltagare på DEN festen ("det är dött", haha) så gav vi blanka fan i den. Dessutom, tror ni verkligen att jag skulle välja någon annan fest framför en som är hemma hos ena sångaren i mitt favoritband? Knappast! Så först tog vi oss till deras replokal där instrumenten skulle lämnas av och därefter hem till Alex med flaggbärare Lubbe, andra sångaren Mike och en kompis till dem som hette Johan. Och trots att jag körde och därav inte intog någon typ av vuxendricka, haha, så var dte en galet rolig kväll!
Alex spelade gitarr i soffan, Lubbe dansade galet i en fiskdräkt till irländsk musik poch jag sprang runt i peruk och solglasögon. Egentligen, det sjuka i att jag satt med en av mina absoluta favoritsångare i soffan och sjöng Bowling for soup-låtar? Det sjuka i att jag fick hänga med två av fyra medlemmar i bandet hela natten/morgonen? Det sjuka i att DE tackade MIG för att JAG var så bra? Haha, och vi hann verkligen med allt den där natten, haha! Jag och Alex stannade till fem, då jag var nästan död av trötthet. Eftersom vi gått upp typ sex på MORGONEN för att åka till Köpenhamn samma dag så dygnade vi i princip.
Haha, jag kan inte ens återge allt som hände för det var så mycket galet, sjukt och roligt! Och Alex har världens coolaste väggar i sitt vardagsrum! De är rosa och turkosa och fyllda med upphängda gitarrer. Alltså, dör! Och sen visade han massa bilder på datorn för mig på sig själv ur olika Billie Joe-perioder, haha. För han MÅSTE verkligen avguda BJ! Han har inspirerat utseende, han har liknande scenstil och han klär sig liknande. Och det är så jäkla coolt för JAG älskar också Billie Joe! Och tycker att han är världens snyggaste människa, både utseende och stilmässigt. Och så gör Alex typ också det?
Jag och Alexandra hade sjukt kul i alla fall! Jag älskar att detta var hennes första Futi-konsert och att den var så jäkla grym och att vi efteråt hade världsroligast på efterfesten. Sjukt bra första intryck = jag får sällskap på framtida spelningar med, kanske? Tackar alla för en galen natt, en awesome spelning och för att ni är bäst!
När Future Idiots plockat ihop sina instrument och lastat på släp frågade Alex mig och Alexandra om vi skulle med på efterfest. Egentligen skulle vi på en annan fest, men efter några sms från en deltagare på DEN festen ("det är dött", haha) så gav vi blanka fan i den. Dessutom, tror ni verkligen att jag skulle välja någon annan fest framför en som är hemma hos ena sångaren i mitt favoritband? Knappast! Så först tog vi oss till deras replokal där instrumenten skulle lämnas av och därefter hem till Alex med flaggbärare Lubbe, andra sångaren Mike och en kompis till dem som hette Johan. Och trots att jag körde och därav inte intog någon typ av vuxendricka, haha, så var dte en galet rolig kväll!
Alex spelade gitarr i soffan, Lubbe dansade galet i en fiskdräkt till irländsk musik poch jag sprang runt i peruk och solglasögon. Egentligen, det sjuka i att jag satt med en av mina absoluta favoritsångare i soffan och sjöng Bowling for soup-låtar? Det sjuka i att jag fick hänga med två av fyra medlemmar i bandet hela natten/morgonen? Det sjuka i att DE tackade MIG för att JAG var så bra? Haha, och vi hann verkligen med allt den där natten, haha! Jag och Alex stannade till fem, då jag var nästan död av trötthet. Eftersom vi gått upp typ sex på MORGONEN för att åka till Köpenhamn samma dag så dygnade vi i princip.
Haha, jag kan inte ens återge allt som hände för det var så mycket galet, sjukt och roligt! Och Alex har världens coolaste väggar i sitt vardagsrum! De är rosa och turkosa och fyllda med upphängda gitarrer. Alltså, dör! Och sen visade han massa bilder på datorn för mig på sig själv ur olika Billie Joe-perioder, haha. För han MÅSTE verkligen avguda BJ! Han har inspirerat utseende, han har liknande scenstil och han klär sig liknande. Och det är så jäkla coolt för JAG älskar också Billie Joe! Och tycker att han är världens snyggaste människa, både utseende och stilmässigt. Och så gör Alex typ också det?
Jag och Alexandra hade sjukt kul i alla fall! Jag älskar att detta var hennes första Futi-konsert och att den var så jäkla grym och att vi efteråt hade världsroligast på efterfesten. Sjukt bra första intryck = jag får sällskap på framtida spelningar med, kanske? Tackar alla för en galen natt, en awesome spelning och för att ni är bäst!
Till min samling, så att säga
Plus fick setlisten av Marcus! Och köpte deras andra skiva med egna låtar. Dock att jag inte bad dem signera den, haha, det gick ju lite sådär senast! Men de är bäst ändå, mhm.
Got all your pictures on my CPU
Ps. Visst är min t-shirt fin?
Future Idiots senaste spelning
I lördags efter Köpenhamn var jag hemma knappa fyrtio minuter innan jag stack tillbaka till Örkelljunga och plockade upp Alexandra. Därefter tog vi oss till okänd ort (okej, Ljungbyhed?) och efter att ha cruisat runt på flygfältsområdet en bra stund gav vi upp. Och ringde Emma, som fick guida oss genom portar och t-korsningar och grejer. Men fram kom vi, och sprang direkt in i Emma och halva bandet! Woho! Spelningen var på Baltic Sea Youth Games, som är någon slags mini-OS för barn och ungdomar i länder runt Östersjön. Och jäklar vilken bra publik de var! Det var den sjukaste spelningen med Future Idiots jag sett, alla var helt galna och ville ha mer!
Mitt älskade band var fantastiska som vanligt på scenen, men tack vare det euforiska mottagandet tändes något ytterligare hos dem och det blev något helt utöver det vanliga. En timmes set med deras awesome egna låtar, rockiga covers av typ Katy Perry och Rebecca Black och coolaste flaggbäraren. Videoklipp kommer! Och när de avslutat konserten kastade Alex ut massa plektrum till skrikande fans och sen gick han fram till mig, vid scenkanten, och tog min hand och sa typ "Du är så grym, Linda-Marie! Tack!". Tjejerna bredvid mig gapade som fiskar och viskade något som kunde liknas vid ett typ estländskt "OMG". Haha, jag också! Och sen tackade hela bandet mig massor för att jag bloggar om dem och alltid kommer och stöttar dem. Alltså. Fina människor. Det är klart jag gör, så mycket som jag får tillbaka och så jävla bra som ni är? Futi <3
Efter spelningen hängde tyska tjejer som klasar kring Marcus, Alex, Johan och Mike. ALLA ville ha en Facebookbild, alla ville kramas och få autografer. Det var så sjukt för mig att se, eftersom hade jag också varit någon annastans ifrån och kanske lite yngre hade jag varit precis så. Skrikit, kramats och velat ta bild med hela bandet. För de är helt jävla otroliga. Men sen efteråt kom Emma från backstageområdet och sa att jag måste komma dit. För någon i bandet hade bara "Linda-Marie måste ju också ta en bild!", haha. Och det fick jag! Hade aldrig vågat fråga själv, men tackade för förslaget. Snyggast! Så vi hängde lite bakom scenen och massa utländska nya fans stack in mularna i öppningen och frågade Emma om Futi var där inne, haha. Är så glad, för de förtjänar verkligen ALL uppmärksamhet de kan få!
Lyssna på dem på Youtube, Spotify eller gilla dem på Facebook!
Mitt älskade band var fantastiska som vanligt på scenen, men tack vare det euforiska mottagandet tändes något ytterligare hos dem och det blev något helt utöver det vanliga. En timmes set med deras awesome egna låtar, rockiga covers av typ Katy Perry och Rebecca Black och coolaste flaggbäraren. Videoklipp kommer! Och när de avslutat konserten kastade Alex ut massa plektrum till skrikande fans och sen gick han fram till mig, vid scenkanten, och tog min hand och sa typ "Du är så grym, Linda-Marie! Tack!". Tjejerna bredvid mig gapade som fiskar och viskade något som kunde liknas vid ett typ estländskt "OMG". Haha, jag också! Och sen tackade hela bandet mig massor för att jag bloggar om dem och alltid kommer och stöttar dem. Alltså. Fina människor. Det är klart jag gör, så mycket som jag får tillbaka och så jävla bra som ni är? Futi <3
Efter spelningen hängde tyska tjejer som klasar kring Marcus, Alex, Johan och Mike. ALLA ville ha en Facebookbild, alla ville kramas och få autografer. Det var så sjukt för mig att se, eftersom hade jag också varit någon annastans ifrån och kanske lite yngre hade jag varit precis så. Skrikit, kramats och velat ta bild med hela bandet. För de är helt jävla otroliga. Men sen efteråt kom Emma från backstageområdet och sa att jag måste komma dit. För någon i bandet hade bara "Linda-Marie måste ju också ta en bild!", haha. Och det fick jag! Hade aldrig vågat fråga själv, men tackade för förslaget. Snyggast! Så vi hängde lite bakom scenen och massa utländska nya fans stack in mularna i öppningen och frågade Emma om Futi var där inne, haha. Är så glad, för de förtjänar verkligen ALL uppmärksamhet de kan få!
Lyssna på dem på Youtube, Spotify eller gilla dem på Facebook!
Vad som händer
Vad jag har gjort de senaste två dagarna: Gått upp klockan sex, åkt till jobbet, kommit hem klockan sex, sovit. Igår somnade jag till och med när jag försökte kolla på Prison Break, dvs då vet man att det är illa. Om ens ögonlock sluts när Wentworth Miller fortfarande är i bild måste man vara dödligt trött! Men i alla fall, idag är det en HELT ledig dag. På alla plan. Jag ska varken jobba, iväg eller busa på något sätt. Jag ska bara umgås med solen och någon bra pocketbok, jag ska duscha i timmar och bli mjuk som en baby, jag ska lägga mig på i nybäddad säng och jag ska gör alldeles för lite. Och det känns så sjukt skönt!
Dessutom... Så ska jag blogga! För när jag har tid och inte stressar för att få ihop något är det ren njutning. Att få skriva, att veta att folk läser, att få uttrycka. Det är fint, det!
Dessutom... Så ska jag blogga! För när jag har tid och inte stressar för att få ihop något är det ren njutning. Att få skriva, att veta att folk läser, att få uttrycka. Det är fint, det!
Umgås med mina tunga ögonlock
Sådär! Hemma från jobbet och en liten kvällsutflykt. Eftersom jag fortfarande är galet trött på grund av att jag inte sen i lördags morse sovit mer än 8 timmar, totalt och sammanlagt. Nu går jag bara på speedad trötthet, haha! Och imorgon ska jag upp vid sex igen för ett niotimmarspass på jobbet. Men före det ska jag försöka hinna med att skriva färdigt om lördagen med Future Idiots spelning och efterfest och kanske även om tennisen och Måns i Båstad. Plus äta potatissallad, kolla Prison Break (obs, viktigt!) och typ bädda ner mig själv i en fluffig värld av sängkläder.
Så, jag får se hur länge mina ögonlock klarar att hålla sig vakna - så länge de gör det ska jag göra mitt bästa för att utnyttja dem i alla fall!
Så, jag får se hur länge mina ögonlock klarar att hålla sig vakna - så länge de gör det ska jag göra mitt bästa för att utnyttja dem i alla fall!
Danskt inköp
Själv gjorde jag bara ett litet inköp i Köpenhamn och det var den här t-shirten! Ta-dah. Typ snyggaste!
En liten tripp utomlands sådär på lördagen!
Lördagen var nog den längsta OCH roligaste dagen typ någonsin! Det kändes som det var en hel vecka på en dag och att jag älskade varenda del av den. Allt började med att jag och Alex halv nio på morgonen åkte till Köpenhamn. På tåget passade vi på att roa närsittande tanter med att pipa våra utrymningsplanen ifall bron skulle gå sönder och tåget skulla börja sjunka ner i Öresund. Haha, det var mer än en tant till slut som inte kunde hålla sig för skratt! Väl i Köpenhamn promenerade vi runt på Ströget, besökte massa konstiga butiker med typ rökelse och åt en mysig lunch.
Dessutom besökte vi målet för Alex Köpenhamnplaner - Abercrombie & Fitch. Alltså, maken till skum butik?! När vi äntligen hittat dit (efter att ha låtsats vara engelsktalande turister och frågat söta killar om upplysningar) och skulle gå in genom den halvt dolda ingången så står det en kille med bar överkropp och tar emot oss i ingången. Och en kvinna med systemkamera SOM UNDRAR OM VI VILL TA EN BILD MED DERAS MODELL? Vi bara "ööh" och ställer upp oss bredvid tvättbrädepojken. Alltså, annorlunda jobb han har? Haha. Resten av butiken kändes lika annorlunda och exklusiv. Det var helt mörkt med små spotlights kring kläderna som var upphängda på väggarna likt ett museum? Och det fanns ingen som helst frisk luft - bara deras egen herrparfym. Jag skojar inte! All luft man drog in bara stack av herrparfym! Och provrumsupplevelsen var också intressant, de hade lås på provrummen och man eskorterades till tjocka ekdörrar med fem plagg åt gången. Dessutom var det typ labyrinter där inne så det var svårt att hitta, haha! Intressant butik, med andra ord.
Sen passade vi också på att besöka en Disneyaffär, strosa på torget och bara ha kul. Vid tretiden tog vi tåget, vilket innebar att jag var hemma igen vid sex på kvällen - och nästa aktivitet åkte jag till kvart i sju. Men mer om det i senare inlägg, för det är... Future Idiots! Men awesome dag utomlands, då ja! Haha!
Dessutom besökte vi målet för Alex Köpenhamnplaner - Abercrombie & Fitch. Alltså, maken till skum butik?! När vi äntligen hittat dit (efter att ha låtsats vara engelsktalande turister och frågat söta killar om upplysningar) och skulle gå in genom den halvt dolda ingången så står det en kille med bar överkropp och tar emot oss i ingången. Och en kvinna med systemkamera SOM UNDRAR OM VI VILL TA EN BILD MED DERAS MODELL? Vi bara "ööh" och ställer upp oss bredvid tvättbrädepojken. Alltså, annorlunda jobb han har? Haha. Resten av butiken kändes lika annorlunda och exklusiv. Det var helt mörkt med små spotlights kring kläderna som var upphängda på väggarna likt ett museum? Och det fanns ingen som helst frisk luft - bara deras egen herrparfym. Jag skojar inte! All luft man drog in bara stack av herrparfym! Och provrumsupplevelsen var också intressant, de hade lås på provrummen och man eskorterades till tjocka ekdörrar med fem plagg åt gången. Dessutom var det typ labyrinter där inne så det var svårt att hitta, haha! Intressant butik, med andra ord.
Sen passade vi också på att besöka en Disneyaffär, strosa på torget och bara ha kul. Vid tretiden tog vi tåget, vilket innebar att jag var hemma igen vid sex på kvällen - och nästa aktivitet åkte jag till kvart i sju. Men mer om det i senare inlägg, för det är... Future Idiots! Men awesome dag utomlands, då ja! Haha!
Jobbar, men bombar inlägg ändå!
Idag jobbar jag halv åtta till fem, så därför blir det svårt att blogga... Skojar! Jag har varit smart och engagerad och busig på samma gång. Jag gillar egentligen inte tidsinställda inlägg eftersom jag vill publicera allt direkt, men vad fasen - jag har hört att det är såhär man ska göra? Sprida ut inlägg och hålla på halster och sånt där? Obs, trams i och för sig, men ja. Idag får ni några tidsinställda inlägg om lördagen - så kika in då och då! Det ni har kvar att vänta er är...
Allt om:
Allt om:
Köpenhamnstrippen med Alex
Future Idiots spelning
Efterfesten med bandet
Invingingen av tennisveckan i Båstad
Måns Zelmerlöws spelning
Och till detta, massor av bilder och klipp! As soon as possible!
Och till detta, massor av bilder och klipp! As soon as possible!
Shoppingdag
Efter torsdag kommer fredag! Då var jag med mamma och Christian på shoppingtur hela dagen... Jag var på klänningsjakt så povade typ femton olika och en av dem fick följa med hem! Den blommiga, som är från Vero Moda och dessutom de neonrosa solglasögonen från Gina!
Videoblogg 110628
Strandflicka 2011
Romantisk utflykt med Alex
För att underlätta uppdateringen för er (okej, för mig) så sker exakt allting i kronologisk ordning. Exakt. Per minut. Eller öh, i största möjliga mån i alla fall! Så först ut presenterar jag min exotiska och hänförande torsdagskväll. JADÅ! Jag och Alexandra åkte öppen röd sportbilis till Ängelholm, där vi stannade ute vid Klitterhus och gick runt på stranden och tog tusen bilder. Och blev blöta. Och jag satt på en sten där vågorna var elaka och slog upp mot mig? Vi försökte torka av oss med några trötta grässtrån som fanns att tillgå, men alltså. Förutom att vara blöta och sandiga blev vi då även gräsfläckiga. Inte en helt okej lösning! Så sen fick vi spatsera runt med blöta skor... Men vad gör det när man är på romantisk dejt med sin bästa vän?
Sen åkte vi in till centrum och åt middag på en sjukt mysig uteservering på torget. En sån med hängande glödlampor, värmestrålar och fleecefiltar vid borden. Och en SÅDAN med världens godaste fläskfilé, bearnaisesås och stekta potatis! Mhm! Sjukt mysigt och det var så fint att bara vara iväg med Alex och verkligen HA TID att prata. Inte bara hasta på en massa aktiviteter eller vara bland andra människor. Det gillade jag. I alla fall, coolaste hem igen med öppen sportbil susande genom norra Skåne. Myspys!
Sen åkte vi in till centrum och åt middag på en sjukt mysig uteservering på torget. En sån med hängande glödlampor, värmestrålar och fleecefiltar vid borden. Och en SÅDAN med världens godaste fläskfilé, bearnaisesås och stekta potatis! Mhm! Sjukt mysigt och det var så fint att bara vara iväg med Alex och verkligen HA TID att prata. Inte bara hasta på en massa aktiviteter eller vara bland andra människor. Det gillade jag. I alla fall, coolaste hem igen med öppen sportbil susande genom norra Skåne. Myspys!
Kanske den bästa veckan på mycket länge!
Herrejäklar vilken vecka jag har haft! Sådär. Då var det överstökat, ni vet varför jag varit upptagen och... Eller okej. Lite mer detaljerad kan jag vara! Jobb, romantisk middag med Alex i torsdags kväll i Ängelholm, shopping, Köpenhamn, Future Idiots hade galen konsert, efterfest med halva bandet, Alexandra och andra finisar, tre timmar sömn, Båstad, Måns Zelmerlöw... ALLTSÅ! Mår så bra, har inte varit såhär pepp och glad på jäkligt länge. Och jag har sisådär en miljon bilder att lägga upp, tusen saker att skriva och några hundra videos. Och jag har INGEN tid! Alltså, fasen, jag hatar det. I natt, eller ja imorse 06-09, sov jag tre timmar och imorgon ska jag upp klockan sex och jobba. Så borde verkligen lägga mig i tid ikväll!
Men banne mig, jag ska börja skriva och publicera i alla fall. Och jag orkar inte redigera en enda bild - just nu tror jag på kvantitet framför kvalitet! SO THERE! Och måste bara säga en sak. Ni. Är. Awesome.
Men banne mig, jag ska börja skriva och publicera i alla fall. Och jag orkar inte redigera en enda bild - just nu tror jag på kvantitet framför kvalitet! SO THERE! Och måste bara säga en sak. Ni. Är. Awesome.
På väg till Köpenhamn
Sitter i en bil någonstans i närheten av Helsingborg just nu och kände att det minsnn var lägst för första mobilbloggen på väldigt länge. Eftersom jag kommer att vara borta hela dagen så är det här enda lösningen! Igår kom jag hem sent och gick och la mig relativt tidigt, och idag har jag varit uppe sen kvart i sju. Jag och Alex är på väg genom ett regnigt Skåne mot Köpenhamn. Shopping, lunch och bus fram till eftermiddagen då det blir något tåg hem. Är hemma sex kanske och då har jag typ en halvtimme på mig innan jag ska iväg på Future Idiots-konsert! Woho! Och DÄREFTER blir det kanske någon fest? Haha. Och imorgon ska jag upp tidigt och iväg igen, så schemat är minst sagt späckat haha. Men allt kommer att komma u text- och bildform förr eller senare, var så säkra. Ni är bäst. Puss.
Alltid denna stress!
Det sjuka i att jag var ledig igår och är ledig idag - och ändå stressar runt som en tok! Jag hinner inte ens blogga ordentligt nu, trots att jag har tusen saker att skriva. Måste vara härifrån inom tio minuter och försov mig lite, så ja. Men jag hinner inom hemma en liten stund ikväll innan jag troligtvis ska iväg igen. Och då ska jag bomba lite! Tills vidare - här är jag?
Grattis, Klas Lindberg!
Egentligen vill jag bara säga en sak, Klas. Grattis på födelsedagen! Och tack för alla fina ord i radio. Jag tycker om dig!
Alex fucking Schulman
Alltså... Förlåt. Men ska bara dö lite.
Sommarläsning med Aftonbladetprofiler
Det här kallar jag shopping! Jag är ju, som troligtvis ingen har missat, lite besatt av Aftonbladetprofiler. Så min sommarläsning kommer till viss del att bestå av Virtanen och Sandahl - surprise! Dessa köpte jag på cdon för det näpna priset av 39:- styck. Och förresten. Schulman har väldigt rätt, även om jag vet att han är en författare bunden till samma tidning och därför i princip måste tycka såhär. Men! Jag vet att han också gör det på riktigt. Och Alex? Jag tycker att du är en av dem också.
