Fem händelser som varit bra det här året?

Jag kom in på Journalisthögskolan och flyttade till Stockholm

Allt som har med Alex Schulman att göra - för både han och andra relaterat till honom har gett mig så mycket i år.

Sommaren som jag alltid kommer att minnas som den med Future Idiots.

När Alexander Schöld ringde första gången och ville ses och fika. Fast själva fikan slår såklart samtalet.

Att jag började älska mitt jobb i våras och alltså sa upp mig med flaggan i topp.

 

Fem händelser som varit sämst det här året?
Flera snedsteg, flera idiotier och flera felbeslut. Men inget jag ångrar.

 

Vad har du lärt dig i år?
Att klara mig själv

Att våga. Om man verkligen vill något, kan man nå dit.

Att Twitter är den bästa källan till kontakter.

Att hitta på tunnelbanan (Slussen är fan i mig en DJUNGEL av gitarrspelande män, svettlukt och felskyltningar)

Att min största tillgång är min förmåga att nästla mig in (obs, på ett bra sätt) hos människor jag gillar

 

Blev året som du har tänkt dig?
Jag hade aldrig ens i tanken kunnat komma på så mycket awesome som faktiskt hänt. Så nej, tusen gånger bättre.

 

Vilka kläder har du använt mest?
Svarta stuprörsjeans, svarta Converse och svart skinnjacka. Min stil är verkligen munter!

Ångrar du något?
Näe. Det finns väl saker jag inte är så stolt över, men inget jag går och grämer mig över.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Eftersom jag skaffade lastfm i januari är det bara att slå en kik på antal spelningen där! Future Idiots har överlägset flest spelningar, 1446. Därefter Kent 1149, Green Day 885, Filip & Fredrik 848, Jamie Meyer 756, Håkan Hellström 721, Oskar Linnros 562 och blink-182 har 527 spelade låtar i mitt bibliotek. Så mycket punkrock och mycket svenskt.

Årets tre roligaste fester?
Future Idiots efterfest i somras, när jag och Alexandra hamnade i Alex lägenhet till sex på morgonen. Sen åkte vi till Båstad klockan nio. Det var en fin helg.

Rock i Dalen. Helena var här, jag och Alexandra raggade upp två poliser och sen gick alla vilse i skogen. Helena fick en fin bild av Örkelljunga.

Festen hos Alex i november. Jag åkte hem från Stockholm, fick en spelning med Future Idiots och somnade i en dusch.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Jag är efter och började, såg och slutförde Prison Break i år. Utan konkurrens bäst.

Vad är det vackraste du fått i år?
Komplimanger, "HAJ LINDA!" från scener och att få sitta i Schulman Shows kontrollrum med Calle.

Årets bästa sms?
"Självklart!", det första sms:et jag fick av Alex Schulman. Och som berättade att han skulle vänta på mig ifall jag inte hann till hans signering. Fint.

Hur många har du varit kär i?

Typ halvt en.

Vad är det bästa du har läst?
Öh, inte kurslitteraturen i alla fall, men... Jubileumsboken för Mello! Och hela Twitterfeeden under Norgekatastrofen.

Januari vs december. 

Lite lycka och mycket gråt

1. Tranströmerkvällen. Jag köpte en biljett, begav mig från fikan med Pontus de Wolfe till Nalen och kom fel. På ett bra sätt. Jag kom inte fel till byggnad - men fel i tid. När jag kom, tidigt ute med glatt humör, var det liksom öppet in till repet. Och jag fick vara där. Så stod i en dörröppning tillsammans med Irma Schultz-Keller och tittade på när Lena Endre repade dikter på scenen. Jag tyckte att det inte kändes helt rätt, så frågade arrangörkillen om publiken verkligen skulle släppas in här. Och han sa "ja, stå där!". Efter en timme, fortfarande ensam med typ Björn Ranelid, Malou von Sivers och Johanna Koljonen, frågade jag en tant om publiken verkligen, VERKLIGEN skulle vara här. Hon bara "Ursäkta, men vem är du?" och tog fram en lista. Jag bara "Nej, men alltså, jag är vanlig publik?". Hennes ögon höll på att poppa ur globerna. Hon bara MEN HERREGUD DU FÅR INTE VARA HÄR och försökte schasa ut mig. Inte okej. Så jag sa att skalliga killen lät mig vara där, och han bara mumlade jahaja och lät mig stå inomhus vid biljettkassan istället. Himla dålig behandling. Ville bara skrika "MEN JAG HAR REDAN SETT HELA REPET, DET SPELAR JU INGEN ROLL LÄNGRE!". I övrigt var kvällen sådär. Köpte biljett bara för att Alex Schulman skulle komma. Han var sjuk. Så nae. Inga mer poesikvällar på Nalen för mig.

2. Mitt besök i Göteborg. Jag hängde utanför Musikhjälpen, fick hotellfrukost och rusade runt i en lyxmorgonrock och videobloggade. Lekte med Rickard Olsson, var på Nordstan med Åsa och blev bundis med han som skriver frågorna på Vem vet mest. Utmanade honom i schlagerkunskap. Jag vann. 

3. Jag träffade Petter. Det var fint. 

4. Jag åkte tåg. Det var fint. 

Hej världen. Jag lever. Jag mår bra. Det har hänt mycket och jag har många planer. Julen har varit fantastisk och förutom julstök, tomteuppdrag och mellandagsrea har jag lyckats med tusen andra saker. Jag har skaffat uppdrag för Poplight, skrivit intervjuer OCH råkat bli kulturredaktör för en ny webbtidning som startas upp i januari. Och jag har tusen planer för bloggen! Så fort jag kommer tillbaka till Stockholm, det vill säga nästa vecka, ska jag spela in en egen årskrönika, ha en livesändning och ni kommer att få se fler av mina tidningsprojekt. Sen har jag tenta den 13 januari, så plugg ska också planeras in. I övrigt: mina bästa god jul-sms kom från Fredrik Wikingsson, Alex Schulman, Calle Schulman och Cissi Wallin. Det här året har gett mig så jävla mycket. Och jag hoppas att nästa år ska ge mig tuse gånger mer. Nu ska jag duscha och sen sticka iväg på ännu en dejt med folk jag saknar. 

Jag är ledsen för dåliga uppdateringar, men jag älskar er lika mycket ändå.

Jag fick en fråga i kommentarfältet:

Julpopquiz, en glöggmanisk Ylva och massa andra fina journaliststudenter. Såhär spenderade jag min sista kväll i Stockholm i år. Först Jamie - sen julfest. Dock gick jag upp klockan sex dagen efter. Packade, åkte tunnelbana baklänges och åkte tåg baklänges i fem timmar. Jag kan väl erkänna att det funnits tillfällen då jag mått bättre! Men julfesten var värd allt och jag saknar redan alla fina Stockholmsbor. 

Ps. Vi hade jultema. Jag var den enda i tomteluva. Era jävlar.

Förra onsdagen var som den bara kan vara i Stockholm. Man får samtal från Fame Factory-pojkar, gosar med Petter och hänger på ett hotell där ens tidigare Donken-kollega fått jobb som barpianist. 

Förutom att dela ut Jamie-klistermärken till kidsen och idolbilder till teensen hann jag också filma en låt. Jag älskar min nya kamera, filmerna blir helt fantastiska trots att jag är helt utan talang för film. Sinnesstört mycket folk på plats också!

Jamie hade lyckats norpa en fantastiskt söt PR-tjej, såg jag. Ville så gärna gå fram till henne och få ett klistermärke, men vågade inte. Åh, alltid ska man ångra sig i efterhand. Nu lär jag ju aldrig få träffa henne igen osv.

Kvällen innan jag åkte 60 mil tåg hem till Skåne spenderade jag på ett helt annat tåg. Med helt andra människor. För exakt en vecka sedan satt jag med världens finaste Jamie mitt emot mig på ett tåg mot Täby Centrum. Vid hans sida - Marika Willstedt, en av pianisterna i Så ska det låta och dessutom med i Jamies band. Och Jamie är så rolig, varje gång han försökte påkalla min uppmärksamhet för att säga något viktigt slog han mig på knäet med sin vante. Jamie, dear, du behöver icke påkalla min uppmärksamhet. Jag lovar att du hade den odelad minst hela resan. 

Jag väljer ju mina fans med omsorg osv.

Världen! Okej, jag kanske inte ska överskatta min egen spridning sådär, men vad fan. Ingen annan lär ju göra det åt mig. Idag är första dagen som jag faktiskt är hemma. Ja, jag kom hem i fredags men eftersom jag i princip direkt åkte till Göteborg och därefter har spenderat en hel dag i sällskap av min fina, saknade Alexandra så har jag inte hunnit hänga i husets trygga vrå osv. Just nu försöker jag få ordning på både julefrid, saknade människor och tentaplugg. Och så sommarjobb. Och Poplight-jobb. Och jobb på en annan webbtidning. Och ja, så försöker jag få ordning på den värdelösa uppkopplingen här ute också. Jag lovar att berätta om både Göteborg, Vem vet mest-inspelningen, Jamie Meyer-spelningen (och tågresan med honom!), Tranströmer-kvällen, julfest på skolan och massa annat julmysigt. Jag lovar härmed att en stor del av dessa inlägg kommer att dyka upp imorgon. LOVAR!

Tills vidare får ni sjukt gärna gå in och gilla dagens lucka i Poplights julkalender! Mest för att den, tja, är skriven av lilla mig. Ni hittar luckan här och jag uppskattar varenda person som gillar till tusen. Och nu när jag bjussar på den mest ocharmiga bilden på mig någonsin... Ja, då har jag banne mig gjort mitt!

Nu ska jag sticka ner till hotellfrukosten och därefter till Vem vet mest-studion. I en tröja med trycket TALENT. Känns ju ironiskt om det går åt helvete. Men nu kallar maten! Önska mig lycka till idag. 

Jag har ingen egen morgonrock, så okej, det här är det mest exotiska med hotellvistelser för mig. 

Okej, jag är här nu, ville bara hälsa och sådär. Sen jag anlände har jag hunnit:

För drygt en vecka sedan stod jag i en kö utanför Globens första entré märkt IDOLKÖR. Förväntningarna var på topp. Efter ett rep på torsdagskvällen på en läktare i arenan där vi också såg Robin och Amanda satt låtarna. Vi hade fått information om att vi inte skulle få se finalen i arenan eftersom det var utsålt och fullt, men att vi istället skulle få sitta i ett rum med storbildsskärm samt mat och dryck. Vi skulle också som tack få se resultatshowen (den delen som är efter 22-nyheterna) från vår körläktare i arenan och att de alltså skulle hålla gardinen öppen för oss. Helt okej deal, tyckte vi. Ingen annan ersättning utgick så lätt mat och att få se när vinnaren korades var helt okej. Det blev inte riktigt så.

I vita t-shirts stod vi uppställda 19:55 och väntade på att Måns och Danny skulle komma ut. För yes, vi skulle sjunga första låten tillsammans med dem. 20:02 dras skynket ner, vi skriker YEAH YEAH YEAH och... Ser inte ett skit. Seriöst. Vi såg inget annat än lamphållare, takanordningar och scendekor. Vi såg inte ens Måns och Danny förrän de gick av scenen. Men med glatt humör fortsatte vi sjunga refrängen till trots och efter att ridån gått igen blev vi lotsade till vårt "rum med storbildsskärm, mat och dryck". Det var på femte våningen. Vi fick ta trapporna. Fyra hundra personer i världens smalaste trappa mötte världens minsta rum. Vi kunde inte sitta där. Vi fick stå och titta på en duk som visade vad som hände i arenan under oss. Som packade ansjovisar stod vi där och såg Robin gnälla fram Halo och Amanda skaka som att hon fått ett anfall i Song 2. Vi var hungriga, törstiga, varma. Det fanns ingen mat. Ingen dricka. Inte ens en kanna vatten. Vet ni vad det fanns? Popcorn. Tre våningar ner. För femtio spänn. 

Saker var inte direkt som utlovat, men vi fortsatte hålla humöret uppe. Vi skulle i alla fall få se resultatshowen live i arenan. Jag, Lena, Malin och Helena smet från ansjovisrummet tidigare pga klaustrofobi, törst och paus i sändningen. Vi tog oss in i arenan och jag var på Malin Collin-jakt. Min favorit, som gjorde sin sista insats för Aftonbladet den kvällen. Jag hittade tyvärr inte henne (däremot hade jag hittat henne på torsdagens rep, woop!) men däremot hittade jag scenen, pressplatserna och - Måns Zelmerlöw. Han hade "bråttom" och hans manager fullkomligt slet i hans tröja för att inte låta honom uppehållas av fans. Senare såg jag på hans Twitter vad han hade så bråttom till - Café Opera. Oh well, man vill ju inte låta festen vänta. Det går ju inte an. När pausen var slut smet vi ut igen och begav oss mot körläktaren igen. Nya t-shirts med Idol audition-nummerskyltar på bröstkorgen ställde vi upp oss. Nya förhoppningar som inte krossats än.

Vi hörde Agnes börja med Right here, right now. Vi gjorde oss redo. Sista refrängen var vår. Efter att jag, som självutnämnd ledare för min lilla körgrupp, bytt platser på läktaren skulle vi nu kunna se ut i arenan. När ridån gick upp och vi gick lös i Agnes gamla vinnarlåt såg vi faktiskt ut. Vi vevade med armarna, strålade mot de 12 000 människorna i arenan och glömde att våra strupar var torra som fnöske efter lögnen om förfriskningar. Vi visste ju att vi skulle få se finalen nu, att de inte skulle dra igen ridån framför oss, att vi nu skulle få lite ersättning. När Agnes låtar sista My heart belongs to you klinga ut strålar vi mot varandra. Det blev fint. Vi ska precis till att börja blicka ner mot Robin och Amanda när det börjar röra sig i gardinen. En isande skräck sprider sig på läktaren. Gardinen rör sig fortare, mot samma mål. Mot att stänga ute oss. På bara ett par sekunder är vår ersättning, vår vy, vår belöning borta. Allt vi har framför oss är en svart gardin. Vi ser ingenting. Vi hör knappt någonting ens eftersom det inte finns högtalare riktade bakåt, mot oss. Folk i kören rasar, skriker VAD FAN och sparkar till stolar. Går därifrån. Vi sitter kvar. Hoppas att det ska vara något fel, att de ska öppna ridån igen. Det gör de inte. Vi sitter där, i ett kokande Globen som vi inte ser en centimeter av, och vet inte vad som händer. Varför TV4 gör såhär mot oss.

Jag tycker att det är fruktansvärt dåligt att utlova saker som sedan inte hålls för en sekund. Jag bryr mig inte så mycket om att vi inte fick se finalen i Globen, att vi knappt var med i bild eller för den delen att vi var på Idolfinalen utan att egentligen vara där. Det som gör mig förbannad är att bli lovad saker som inte hålls. Vi var i Globen i sex timmar utan att få varken tillgång till mat, vatten eller ens få sitta ner i ett rum. Vi fick pressa ihop oss i tryckande kroppshetta med torra strupar och tomma magar. Det fanns inte ens möjlighet att köpa mat, bara popcornpaket för sextio spänn. På flera våningar bort. Vi fick inte se något av finalen alls - trots utlovat. Så när folk tror att jag är sur för att jag "inte fick synas i tv, buhu" så vill jag bara sparka på deras smalben mellanstadie-style. Jag är sur för att jag hatar när folk, personer som företag, lovar saker till personer som STÄLLER UPP för deras skull utan riktig ersättning och sen skiter fulla fan i att infria dem. Jag ångrar speciellt en sak - att jag inte gömde mig under pressplatserna i arenan i pausen. 

Visst känns det väl häftigt att kunna säga att "Jo, men jag sjöng i sista svenska Idolfinalen! Inför ett fullsatt Globen och miljontittarsiffror. Jorå, Måns var där. Ja, men precis, vi sjöng bakom honom och Danny! Och hon där, Agnes. Det var fint! Ett minne osv". Men det hade känts ännu finare att kunna avsluta med "Ja, TV4, de var hederliga, stod vid sitt ord och vi fick bästa tänkbara behandling!". Det där var exempel på ord som aldrig kommer att passera min mun, alltså.

(tveksam pose med tanke på stämningen i texten, men bredbandet i Skåne tillåter mig inte att ladda upp en ny bild ttrots ett tjugotal försök)

Okej, en första rapport från Skåne: jag kom i fredags, jag drar idag. Nej, okej, det är inte så dramatiskt som det låter. Men efter att ha haft mysigaste helgen på länge med lussekattbak, julkalender och brädspel så åker jag till Göteborg idag. Jag ska åka SVT-betalt tåg, bo på SVT-betalt hotell och hämtas av SVT-betald taxi imorgon. För imorgon bitti spelar vi in Vem vet mest. Jag börjar bli lite nervös. Inte för att jag är orolig för att det ska gå dåligt eller att jag inte ska gå till final eller dylikt. Jag är rädd för att missa någon fråga som för resten av världen är uppenbar. Typ vilket år andra världskriget slutade eller vem som är president i USA. Och nästan ÄNNU mer ifall jag skulle missa någon fråga om Melodifestivalen - eftersom jag tror att de kommer ta upp det som ett intresse i presentationen. 

Och på grund av sinnessjukt dåligt nät här hemma har det varit lite svårare än vanligt att blogga. Igår panikade jag över att det tog TVÅ OCH EN HALV TIMME att lyckas se Alex Schulmans julkalender - som varar drygt fem minuter. Så idag ska jag packa, åka till Göteborg, träffa göteborgare och mysa i mitt hotellrum. Imorgon ska jag upp halv sex typ. Håll tummarna för mig i frågesportstävlingen!

Ovanstående citat är hämtat ur min Facebooklogg imorse. Förutom detta charmerande sätt att önska en trevlig högtidshelg, så fick jag även (TAMTARATAM) Future Idiots nya jullåt bifogad i meddelandet! Och ja. Texten. Alltså. Jag dömer inga uppfattningar kring den. Men låten i sig är fan i mig värt en sista tumme upp! 

... Vilken happening av dessa vill ni höra först? (och ja, jag inser också att jag måste sluta göra tumme upp-tecknet.)

Ja, jag var på en Eric Amarillo-spelning. Ja, jag gillade det. 

Efter skola, webbtidningsmöte och spontanträff med Filip Hammar gick jag på kafé-jakt på tisdagseftermiddagen. Jag tänkte skriva vargjakt, men med tanke på hur kontroversiellt DET ordet kan låta, så... Haha. Jag hittade i alla fall rätt kafé vid Mariatorget, fem minuter sen. Men ingen Pontus där än. Jag slår mig ner och just när jag ska kolla mailen, för att se så att han inte fått förhinder, hör jag ett glatt hej. I randig tröja, basker och händerna fulla med bokkassar, datorväska och headset kommer han fram till mitt bord. Två minuter senare har han köpt fika till oss och det blir en jättetrevlig timme på kaféet. Jag har med ett USB med bilder och videoklipp från Pontus spelning och som tack får jag ett signerat exemplar av hans och Salems bok "Vad är musik?". Pontus var verkligen sjukt trevlig och lätt att prata med. Vi satt kvar en knapp timme och pratade om Melodifestivalen, Stockholm och massa annat innan vi gick mot tunnelbanan genom kylan. Åter tack för fikan och boken, Pontus!

På måndagen promenerade jag glatt mot Filmhuset efter skolan och möttes direkt av fina vänner, kameramänniskor och Peter Forsbergs ryggtavla. Och så finaste Filip & Fredrik. I finaste kostymerna. I finaste rufsluggarna. Mellan 12:30-20:00 befann vi oss på en inspelning som egentligen skulle slutat 17 - med två timmars paus mellan. Men vem fan behöver paus när man sitter bredvid Lilly Baudou, framför Fredriks flanellograf och njuter av allmän awesomeness? För ja, denna tjej bondade med Lilly Baudou. Jag satte mig direkt bredvid henne, för jag ville säga hej och prata lite om Breaking News. Det blev tusen gånger mer. Så söt kvinna! Hon livekommenterade inspelningen till mig, skämtade och fattade MINA skämt. Det är det fan inte alla icke-hundraåringar som gör ens. Och så ryckte hon mig i armen när hon hade något extra roligt att berätta och inte kunde hålla sig. Alltså, jag hade jätteroligt! När första inspelningen av två tog slut och hon skulle åka hem tackade hon för mitt sällskap och hoppades att vi skulle ses igen. Jag sa detsamma och kramade henne. Gos. Min nya favorttant. 

Inspelningarna innebar också massa namnvänliga namedrops; Peter Forsberg, Patrik Sjöberg, Annika Jankell, Lina Hedlund, Eric Saade, Rebecca & Fiona samt Kesotjejerna Erato. Och sist av allt blev det en kostymklädd MMA-match mellan Filip & Fredrik. Filips näsa fick offra sig och blev rödslagen av Fredrik. Efteråt var de trötta, rufsiga och småskadade. Men, som bara DE gör, ställde upp på bild för alla som ville och gosade massor med oss. Och de pratade om Alex Schulman med mig! För det var en sak de sa om Eric Saade i programmet men inte kom på vem som sagt kommentaren först - vilket är Alex. Så det upplyste jag Fredrik om, haha. Och Fredrik sa att han skulle på julbord på kvällen och sen "Det skulle du gilla! Alex kommer!". Jävla teaser. Efter att vi kramats färdigt traskade Filip & Fredrik barfota med oss mot utgången och sa hej då. Det var fint.

En annan grej, som egentligen inte har med årskrönikan att göra, är att jag och Åsa spontant sprang på Filip redan dagen efter! Åsa följde med mig till skolan och webbtidningsmöte. Jag drog med mig henne ut kanske fem minuter före mötet avslutades eftersom jag hade bråttom till fika med Pontus de Wolfe. Och precis utanför min skola, tre meter från där vi går, stannar en taxi. Och ur kliver Filip Hammar. Åsa stannar och jag bara "Åsa, kom, vi har bråttom!" och ser inte Filip. Så hör jag honom "MEN TJA!" och tvärstannar jag med. Han kommer fram och kramas och undrar vad vi gör där och så pratar vi om min skola lite. Han själv ska på ett möte i en lokal bredvid min skola. Sen undrar han vad vi ska göra resten av dagen och jag säger att jag ska fika med Pontus och Filip bara "Jaa, haan! Hur kommer det sig?" och jag säger att jag filmat en spelning som han ska få och Filip skrattar och hyllar typ... Interaktiviteten, haha. Och så tackar han för att vi kom på gårdagens inspelning. Hans näsa är fortfarande röd och han ser lite sliten ut. I blame Kanal 5:s julfest. Jag och Åsa skuttar till tunnelbanan. Happy.

I söndags mötte jag upp fina Laholm-Hanna och Hässleholm-Emma för att gå på en basar på Söder. Cissi Wallin skulle sälja ut en hel del kläder, skor och accessoarer och jag tänkte att det kunde vara kul att gå dit och säga hej. Det var det! Den kvinnan har ett fantastiskt minne (till skillnad från min kamera) och mindes både namn, vart jag bor och tusen detaljer. Skills. Så vi stod och pratade om allt möjligt (hey, jag åker ju hem till Skåne på fredag över jul, men Cissi ville ha med mig i radio igen! Så när jag kommer tillbaka till Stockholm i januari - kaboom!). Och sen såg jag att hon sålde ett par svinsnygga skor för femtio spänn. Jag provade, de passade och jag fick dessutom kompisrabatt. Haha. Tack fina Cissi!

Därefter mötte jag, Hanna och Emma upp Åsa på centralen och gick en sväng till Espresso House. Sen åkte jag och Åsa hem och hade en ganska bäst söndag. Beck, kakor och ta-igen-att-vi-bor-så-långt-ifrån-varandra-prat. Så förutom att det var sista avsnittet före säsongspausen i Gossip Girl var det en pretty awesome söndag i december!

Nu är det mycket att ta igen. Men först och främst - jag har fått världens bästa jobbuppdrag! Poplight, en webbtidning med fokus på bland annat Melodifestivalen, sökte en ny skribent. Jag skrev en testartikel - och fick jobbet! Så i fredags fick jag mitt första artikeluppdrag. Och jag hoppas att det snart blir fler. Speciellt hoppas jag att få ackreditering till repetitioner, presskonferenser med mera runt Melodifestivalen. Så håll tummarna för att jag får fortsätta uppfylla denna dröm!

Det skulle betyda världen om ni läste, kommenterade och GILLADE min artikel. Jag inbillar mig att om många gillar den, visar det att min artikel genererar mycket trafik till Poplight och det kan ju bara vara plus i kanten! Artikeln finns HÄR och jag är så stolt över att det här är det första jag presterar. 

Scen som nyss utspelade sig i detta kök på Södermalm: en skärrad Linda-Marie satte START-müslin i halsen och började maniskt trycka på alla knappar som finns i kameran. Panik utbröt när detta inte fungerade. Alltså. Igår var jag på prettogala på Nalen och tog en bild med Björn Ranelid. Jag insåg först då att jag glömt sätta i minneskortet men tänkte att VAD FAN ALLA KAMEROR HAR VÄL LITE INTERNMINNE. Tydligen inte min kamera. Så just nu grämer jag mig något förskräckligt åt detta misstag. Slår lite till på den dumma kameran. En förlorad Ranelidbild och allt känns plötsligt ganska ovärt idag. 

Den här veckan är mer kaos än vanligt. Om det nu var möjligt, så är det så det ser ut. Idag ska jag först träffa Hanna & Emma, sen Cissi Wallin, sen hämta Åsa på centralen. Sen ska hon bo här till tisdag, mys. Här är planeringen:

Denna tjej sjöng i Globen igår. 12 000 personer i publiken och miljonen framför tv-apparaterna. Tillsammans med Måns Zelmerlöw, Danny Saucedo och Agnes Carlsson. Jo. Det låter roligare än det var. Just nu: vevar upp långfingret mot TV4. Suckers!

... Gå på inspelningen av Filip & Fredriks Årskrönika! Alltså, jag lovar, hade ni inte skickat fem mail så hade jag lätt tackat nej liksom!

Tack Pocket Shop - och ja, det är okej att vara fangirl ibland!

I tisdags drog jag med mig Emelie till Obaren på Stureplan för att lyssna på Pontus de Wolfe. Sen jag flyttade hit har jag, medvetet eller omedvetet, lyckats befinna mig på samma evenemang som killen fem-sex gånger. Tisdagen var dock ytterst medvetet, eftersom han spelade. Däremot, det roliga är att jag laddade upp ett klipp från spelningen - och då hörde han av sig på min blogresponse! Kul, han är verkligen jättetrevlig. Sen bloggade han, åter, om mig. Det kan ni läsa HÄR och om ni inte minns förra gången han gjorde det, så finns det inlägget HÄR. 

Nej, jag har inte gått och dränkt mig i vaskad Stureplanschampagne, hoppat ner för Kaknästornet eller lagt mig på spåret framför Norsborg-tunnelbanan. Jag lever! Men den här senaste veckan har varit obeskrivligt... Smockad. Min familj var som sagt här torsdag-söndag. Därefter massa skola, plugg, utgång, spelning, sommarjobb/extrajobb-sök, planering, julklappshandel och ikväll har jag repeterat i Globen. JA, NI HÖRDE RÄTT! Denna tjej ska gästa Idolfinalen imorgon - från scenen. Det är stört men hundra procent sant. Så, som sagt repetitioner ikväll och imorgon blir det skola, Eric Amarillo-spelning på Sveriges Radio, ännu mer julklappshandel och sen massa folk och fucking framträdande i Globen. Jag är så taggad! 

Mamma, pappa och Christian kom igår kväll och är här nu. Pappa har lagat allt som var fysiskt möjligt att laga i lägenheten och mamma har möblerat om min kyl, mitt skafferi och bestickslåda. Samt att jag fick en påse lussekatter! Kan vara bästa presenten någonsin. Så nu blir det sightseeing på mitt sätt. Jag ska visa alla viktiga spots i staden! Fuck Vasamuseumet och Gröna Lund och sådär. Jag ska visa det väsentliga staden har ett erbjuda: var jag träffade Alex Schulman första gången, var jag fick samtalet om att jag skulle vara med i Mellojuryn samt eventuellt mitt Coop. Jodå. Vi har en spännande dag framför oss! 

Mina tweets under karaokekvällen:

- Okej, lystring: denna tjej ska nu gå upp på en karaokescen. Låt mig nämna att jag är nykter och inte vet vad en tonart är.

Okej. Igår gjorde denna tjej sin debut på en av Stockholms största scener! ... eller okej, det var på en karaokebar. Men jag körde tre låtar, krälade på scengolvet i min (i mitt tycke) spejsiga koreografi samt fick fans. Jodå. Några asiatiska killar kom fram efter mitt finalnummer och undrade om jag inte ville sjunga med dem. Det ville jag inte. Då frågade de om de kunde få en kram istället. Generös som jag är fick de absolut lite quality time i min famn! Och jag vet att Emilia har filmat mina framträdanden och ni kommer att få se dem. Men jag har inte fått dem än! Så tills vidare: bilder. Ja, jävlar. 

Min giglist: