Villa & Fabregas = kärlek på hög nivå :)

Igår var jag hemma hos min kära Viktoria och kollade Spanien-Portugal. Ihhhh! Det är härligt att kolla med någon som också brinner för Spanien, haha, och som skriker och hoppar upp och ner i soffan lika mycket som jag! Och vi ligger ungefär på samma nivå vad gäller själva spelandet (typ, vi kan förklara en offside och sånt där, men inte typ "Åh Xavi har det numret i FC Barcelona och 2007 gjorde Torres ju den där passningen i den där matchen" osv).

Plus att våra framtida män spelar i Spanien, haha! Dock fick inte Viktorias man vara med på planen alls igår, vilket var mycket synd. Min fick gå ut i 88e minuten, efter att ha satt sitt fjärde mål i VM hittills. Hihihi. Alltså... Viktoria kommer i framtiden gå under namnet Viktoria Fabregas och ni kan redan nu börja kalla mig Linda-Marie Villa... Hahaha för så kommer det bli! x)

I alla fall, nu är underbara Spanien i kvartsfinal mot Paraguay på lördag, tack vare högt ärade David Villa, så då blir det att tagga igen! Woooh! Mot guldet!

Det blev en härlig dag igår, precis som jag hoppades! Jag, Hanna, Alex och Viktoria fikade på Snäckan, mums och sen var vi nere på beachvolleyplanen hela seneftermiddagen med roligt folk. Och jo, jag spelade, jag tog bilderna när jag var avbytare, hihi. Även om jag är totalt värdelös på alla sporter som innehåller en boll så tycker jag att det är ganska kul, och det är i alla fall alltid något!

Kvällen fortsatte sen med mys hos Amanda. Det innehöll ett visst spaningsuppdrag, bildtittande från studentveckan och mysigt tjejsnack! Jag älskar dig, Amanda <3

Bilder från beachvolleyn finns på följande länk:
Beachvolley 23/6

Nu blir det jobb resten av kvällen :)

Självklart. Det kan inte vara något annat än fem plus. Inte i min värld.

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är
Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals
Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Eftersom allt blev så stressigt förra veckan, tänkte jag göra en snbb sammanfattning av studentveckan i bilder, dag för dag! Plus att jag försöker hitta något att göra innan jag måste hoppa ur min pyjamas och gå ut och tvätta min bil. Hihi.

Mysig klassdag hos vår älskade klassföreståndare Peter Haarala. Vi grillade trots ösregn, satt ute på altanen och pratade och laddade inför resten av veckan. Se noga på bilden ovan. Det är nog den allra bästa klassföreståndare någon kan få. Han är grym. När jag har behövt prata om något problem i skolan har han funnits där. Han är förstående, ärlig och ser klart på saker. Och kan få mig, och fler, att också se klart på det. Desstom har han humor och har förmågan att skapa en fantastiskt stämning och gemenskap på en lektion, i en klass eller troligtvis när som helst. Han är helt enkelt fantastisk! Men åter till ämnet, måndagen tillbringades alltså hos honom :)





Utflykt till Ven med alla treor! Det var fantastiskt väder, jag blev inte det minsta trött av att cykla i en miljon backar, solen strålade, lärkorna sjöng, vi badade i våra nya sommarfina bikinis... Nä, riktigt så var det inte. Men vädret var helt okej, jag blev trött men det gjorde inget, solen kom fram ibland, jag kan nog inte urskilja lärksång utan det kan lika gärna ha varit en koltrast och inte heller badade vi även om en av oss hade med sig bikini. Men det var underbart ändå! Allt är underbart med underbara människor! Bussfärden hem var också skitkul. 357, säger det dig något, Amanda? x)





Bal på slottet! Eller i alla fall, hotellet. Dagen i korthet: Upp vid åtta, fixa naglar, äta frukost, till skolan och lämna nyckel och laptop, till Alex och lämna vissa, eh, flytande godsaker inför kvällen, fix hos frisören i två timmar, hem, sminka, spraya håret, fundera på den stora frågan: lösögonfransar eller icke-lösögonfransar, spraya håret, välja icke-lösögonfransar, spraya håret, ta på mig konstig shaping body-sak, spraya håret, ta på mig strumpbyxor, ha sönder strumpbyxor, ta på mig nya strumpbyxor, spraya håret, gömma mig för Thomas (kavaljer) som kommit hem till mig eftersom jag inte var påklädd mer än shaping-saken och strumpbyxor, ta på mig gudomliga klänningen, spraya håret, gå ut till Thomas, prata, spraya håret, toaletten, borsta tänderna, spraya håret, inspirera Thomas som helt plötsligt också står och sprayar håret, fotografering utanför huset med en motvillig lillebror bakom kameran, springa in och snabbt spraya håret igen, iväg!

Väl på balen fick lillebror fota mer utanför, mingla med champagne, foto, foto, foto, sakna mitt hårspray, visste att jag skulle sprayat mer på luggen, hålla Thomas under armen in i balsalen, middag med underhållning, hyllningsuppträdande av mig & flickorna i min klass till Peter Haaralas ära (ska försöka fixa på tuben eller något), dans, första dansen med Thomas, disco, drinkar, hopp hopp hopp!

Buss till efterfesten, efterfest på hundinternatet, dans på bord och stolar, skaka rumpaa-aa!, folk slocknade i sofforna, mys, hemma i säng vid halv sex på morgonen. En mycket bra kväll!





Tillverkning av utspringsflagga. Dock var det ingen som ville springa ut med den när det väl kom till kritan på fredagen, så det var egentligen meningslst. Meeeen, inte att förakta, det var ett sista gemensamt projekt av SP07. Och dessutom var den riktigt, riktigt snygg! Men det var mysigt att vara i skolan en sista gång innan studenten, och det är alltid något!





Studenten! Dagen innehöll följande: Fix hemma, till kyrkan för att se lillebror sluta nian, hämtad av Caroline och skjutsad till champagnefrukosten. Tänkt hos David, men på grund av regnet stack vi till Linn, som smart og hade stora partytält. Efter detta en promenad i regn, sprängfylld kissblåsa och med sällskap av två SP:are och två IP:are. Nådde skolan, rusade in på toa, puh, ut igen, samling i hörsalen och fotografering med Haarala. Tittade på filmr vi gjort under åren, gråt, bilder från vår tid, gråt, dikt av Peter, gråtgråtgråt! Mösskrivning, betygsutdelning, stipendieutdelning, rusde ut mitt i till mamma och lämnade min kamera, förflyttning till entrén i skolan.

Första gruppen springer ut. Vi är sist, kan inte förstår, känslan, aaaah! Hör vår utspringslåt, "Wavin flag", nununuuuu! Rusar ut med ett bultande hjärta och eufori i sinnet! Känslan av att stå där, utanför skolns entré som student och vifta med flaggor till "so, wave your flag, now, wave your flag!" var enorm. Hittade mitt plakat och rusade ut till familj och vänner. Blommor och nallar runt halsen, fotoblixtar, kramar, skrik! Sen började paradorkestern spela och vi gick i samlad tropp ner till Dalen, alexander passade på att hoppa i rondellens fontän längs vägen, och väl i Dalen hölls fantastiskt tal av vår Anton Nilsson. Därefter tal av rektor och improviserat tal av en inte helt nykter Calle, men kul och bra ändå! 

Letade upp min bil, gul Corvette är lätt att hitta, hoppar i och sätter i Gyllene Tider-skiva på full stereotryck, och wroooom ut i Örkelljunga centrum! Varv efter varv, skriker, blåder visselpipa, kastar slängkyssar, fotograferas, ställer mig upp i sätet, vinkar, viftar med plakatet, vill inte hem, vill stanna i känslan för alltid! Men till slut åker vi hem, står upp sista biten, hemma! Mottas av vänner, familj, släkt, grannar, paket, blommor, mat, fest! Underbar kväll, hämtas vid halv elva av Bullen, åkttur till Örkelljunga där vi hämtar alex, fortsätter till Helsingborg. Uteliv hela natten, tre ställen hinns med, dans dans dans, skratt, eufori, folk, studentmössor, fotograferas, ah! Åker från Helsingborg vid halv sex på morgonen, i säng vid sju. Härlig natt! STUDENT!

FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!

Jag tror inte riktigt jag förstår vad som hände igår. Vi, treorna på Örkelljunga Utbildningscentrum, tog studenten. Det är vansinnigt men sant. Det har hänt så sjukt mycket de senaste dgarna att jag helt omöjligt skulle kunna skriva om allt detta. Jag hade behövt sitta vid datorn ett dygn eller två för att ens få ner en bråkdel av allt det roliga som vi har gjort. Balen och dess efterfest, torsdagens mini-klassträff där vi tillverkade en utspringsflagga och, så klart, fredagens alla händelser. Champagnefrukosten, timmarna med klassföreståndaren och några lärare där vi såg filmer och bilder vi gjort under åren, stipendieutdelningen (jag fick!), den euforiska känslan vi alla bar under utspringet, talen i Dalen, att åka flak eller bil runt i Örkelljunga centrum och skrika av lungornas fulla kapacitet, festen hemma med alla ens nära, studentfest i Helsingingborg fram tillkvart över fem på morgonen, att falla i säng halv sju på morgonen och att troligtvis ha fått tinnitus. Jag skiter i vilket just nu faktiskt. Jag fattar inte att gårdagen var sann, på riktigt.

Och jag vet inte hur jag ska berätta om den. Jag tror bilderna får tala sitt tydliga språk senare. Jag ska ladda upp dem antingen ikväll eller imorgon, och ag hoppas att andra följer mitt exempel! :)

En sista sak - SP07. Ni är mitt hjärta, jag älskar er alla så vansinnigt mycket! Jag visste inte tidigare att så fantastiska, pushande oh underbara människor kunde finnas. Ni är de bästa och jag ska göra ett långt hedersinlägg till er senare! Till varenda en av er <3

Bilderna är hämtade från Helsingborgs Dagblad.


Vår klass, jag längst fram!


Alexander badade i fontänen!


Anton höll ett fantastiskt tal i Dalen!

Bilder från Ven finns nu på min Facebook. Bara att trycka på följande länk:

Ven 2010

Sen tog jag mig friheten att nalla några bilder från Kathleens Facebook. Dessa finns alltså inte i mitt album som är länkat utan de får ni avnjuta här på bloggen! Snor bara dem som är på mig, hahaha! Fotograf alltså Kathleen Daa.


I full fart!


Fatta man inte vill bli fotad efter en sån backe x)


Min cykel, nanana :D


Amanda, jag & Alexandra <3

Bild från Aftonbladet.

Dearly beloved, are you listening?

Jag har varit i paradiset. Det kan inte finnas något mäktigare, något större eller något mer befriande. Igår var magi. Jag skrek min hals till smärta, sjöng till tårarna och lät Billie Joe Armstrongs röst fylla upp hela mig. Jag kände mig så vansinnigt hemma, så på rätt plats. Det var en av de bästa kvällarna jag varit med om. Green Day, kan det finnas något mer paradis-aktigt? Jag älskar dem. Mer än någonsin tidigare, det var så enormt. Det går inte att med ord beskriva känslan av att stå där, i ett allsängsgalet publikhav, framför det bandet som vi alla älskar mer än något annat. Skrålandes Basket case, Holiday eller Burnout. Hoppandes i Minority och Know your enemy. I tårar till When it's time och 21 guns. Och med ett pulserande hjärta av eufori under Boulevard of broken dreams och American Idiot. Och allt där emellan. Jag kan inte beskriva konserten. Den måste upplevas. Jag har aldrig för mitt liv velat missa det och jag är så vansinnigt tacksam över att jag var där. Jag kan inte förstå det nu. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå att jag har sett dem. Billie Joe Armstrong. Mike Dirnt. Tré Cool. Framför mig. Det måste vara paradiset.

For what it's worth, it was worth all the while.