Peter Jihde hoppade alltså av Idol idag. Pappaledighet. Tråkigt, säger jag som avgudar hans insats i Idol. Snyft. Och såhär har alltså Aftonbladets läsare röstat under dagen. Hmm. Om David Hellenius ska leda det vill jag ha Peter Magnusson med! Som Idol 2004, då ledde de programmet tillsammans. Awesome. Carina Berg är också en favorit, och ni skulle ju inte tro mig om jag tackade nej till Måns eller Weise, haha. Men tror inte Måns hade funkat där, tyvärr. Han har blivit lite tråkig och tillrättalagd. Men jag hoppas nog på Carina Berg. Kanske tillsammans med sin man, Kristian Luuk? Awesome! Eller någon rolig, typ Thomas Järvheden, Henrik Schyffert eller Johan Glans. Perfekt.
Humhum. Tänkte ge mig på att sammanfatta mitt år med. Ett inlägg för årets höjdpunkter i mitt liv, ett för årets bästa konserter, ett för årets bästa skivor, ett för drömmar inför nästa år. Osv. När jag orkar. Haha, nej, men jag orkar nu, men jag känner mig sås asocial när jag sitter här inne och knappar på tangenterna. Haha. Så strax!
Hemma från jobb nu! Och vet ni, lilla jag klarade alla sju proven, felfritt! Nanana. Alltså, man blir inte förhörd i ett särskilt rum med lugn och tystnad, nej nej. Det här är McDonald's - man blir förhörd om moppningsrutiner, matsäkerhet och gästvänlighet medan man lagar mat, städar osv. Puuh. Hjärnan jobbar dubbelpass, haha. Men nu är det avklarat med, så wooh!
.
Ikväll veeet jag faktiskt inte hur det blir. Det var meningen jag skulle på fest, men jag är så jäkla död i hela kroppen efter två långa arbetsdagar nu, så jag vet inte. Det blir fin nyårsmiddag hemma först i alla fall, sen får jag se om jag kvicknar till ikväll. Nu ska jag i alla fall bara duscha och äta och friska upp mig. Puss!
Haha, okej. Detta var mest för mitt eget nöjes skull. Mums.Ett litet kollage över mina kändiscrusher genom åren. Vissa mer än andra. Vissa är bara "ååh, vad snygg han är, research, avguda lite... Åh, nu kom det någon ny, snyggare!" medan andra är sådana som varit i flera år. En var jag till och med kär i. Det kan jag med säkerhet säga, jag var det. Jag vet att det var kärlek. Men då var han inte "bara en kändiscrush", utan vi pratade. Massor. Dator, sms, telefon. Han var min värld. I guess ni vet vilken av dessa den var... Men, se och njut!
.
Årtalen symboliserar typ när crushen yttrade sig som mest, eller startade. Haha. Vissa varade som sagt lääänge och vissa gäller fortfarande!
.
Bilderna:
1997: Per Gessle. Kärlek. Min väg till musik, till beröring, till allt.
2002: Anson Mount. När jag hade sett filmen Crossroads med Britney Spears drömde jag om honom i månader.
2003: Seann William Scott. Jag var kääär i Stifler i American Pie. Rawr.
2004: Jerry Forsberg. Robinson-vinnaren det året, insane, jag hade hejaskylt och allt hemma i soffan. Har fortfarande Robinsonfinalen på VHS, hehe.
2004: Jude Law. Efter filmen Alfie ville jag tapetsera mitt rum med honom. Mums.
2005: Alexander Schöld. Min stora kärlek, det där orörbara, det där jag aldrig kommer få tillbaka. Min värld.
2005: Jimmy Jansson. Vi kan gung-, gung-, gunga! Weeh! Var på konsert med honom, lycka.
2005: Måns Zelmerlöw. Idol, Let's dance, Melodifestivalen x2, konserter, musikaler, signeringar... Den mannen har kostat mig pengar, sanna mina ord. Men så underbar.
2006: Erik Segerstedt. Den mannen kostade mig också en hel del pengar, haha.
2007: Filip & Fredrik. Rockbjörnen, säger jag bara! ÅH. Och den crushen är inte över, haha.
2008: Johan Palm. Åh, som jag tyckte om honom. Affischerade skolan med "Rösta på Johan" varje fredag. Lärarna var dumma och tog bort det. Suck.
2008: Billie Joe Armstrong. Perfektion, min drömman! Och rent musikaliskt är han magi.
2009: Jamie Meyer. Den crushen är still going strong med, haha. Han är underbar, hans röst, hans texter, han han han!
2010: Robert Kragh. Seriös obsession. Starkaste crushen på flera år, damn. Fin fin fin kille.
2010: Oliver Loftéen. Började titta på Bert igen och blev kär i Åke. Och Oliver, som spelar Åke, blev mitt stora intresse. Alla filmer, hans scener, han. Skickade brev med. Hehe.
Puh. En ledig dag went to jobb 11.45-16.00 went to 11.45-20.00. Haha. Så nu är jag färdigjobbad! Och jag har lite panik, för vi har typ sju grundprov i teori att genomföra på Donken. Innan året är slut. Och jag har inte gjort dem. Och året slutar imorgon! IMORGON! Insane. Så jag måste PLUGGA ikväll. Plugga! McDonald's-kunskap! Haha, det kanske låter dumt, men det är faktiskt viktiga saker. I och för sig vet jag det mesta redan, det handlar om matsäkerhet, rutiner, gästvänlighet osv. Men man ska bli förhörd och massa sånt, hjälp. Så ikväll ska jag PLUGGA. Kul.
You're making everything beautiful and I think that's wonderful
Jag tycker fortfarande att det här framträdandet är så jäkla underskattat. Daniels bästa framträdande av alla - och så åkte han ut. Insane. Folk fattar inte. Kanske är det för att han gör massa härliga Jimmy Jansson-moves som jag älskar det, kanske är det för att han ser ut som en glad och söt ekorre hela tiden. Kanske för att det han gör faktiskt är medryckande och BRA! Jag vill ha en skivis med honom nu.
Hum hum. Tog kanske inte helt tag i mitt liv idag ändå. Det blev myskläder och soffan igen. Och jag har letat Kent-texter, haha, men seriöst, så många som jag vill ha kommer jag att se ut som ett klotterplank. Några exempel:
.
Dom säger att jag varit trasig
Aldrig någonsin har jag varit hel
.
Och ingen kommer till ditt försvar
.
Och jag ska skydda dom jag älskar
Med hjärta, kropp och själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt och fult och skört
.
Jag måste tro att det kan hända
Jag måste drömma min egen dröm
För du och jag ska aldrig dö
.
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss
Vi rör oss
Ni står still
.
Och när paniken bryter ut
Ler du svagt
Och viskar till mig
Du är värd att dö för
.
Och jag vet inte varför
men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde
något vi sa här som förändrade mitt liv
.
Och sisådär en miljon alternativ till. Det andra jag överväger är att ha min text, som jag hade på förra designen, på armen. "Som en dröm, större än världen kan förstå". Svåra beslut. Men något ska jag ha!
Dessutom funderar jag på en tatuering. Hör och häpna! Men, funderar. Enbart. Jag har alltid varit strikt emot tatueringar, men senaste tiden, så hmm. Kanske. Men om det tog 19 år att komma fram till ett kanske, lär det ta ett tag att komma fram till att faktiskt göra en! Jag vill ha en fin liten text, från någon låt som ligger nära mig. Eventuellt något från Gessle, alternativt Kent eller Håkan. På handleden, på insidan. Kanske. En dag.
Sitter och försöker pussla ihop mitt liv. Vad ska det bli av mig egentligen? Gah. Så idag tänkte jag, idag, ska jag ta tag i mig själv. Så, dagen har hittills innehållit ett samtal med chefen på telefon (en önskan om mer jobb i vår, weeh), lägenhetsletande, kurskatalog-beställande and so on. Jag vill ju verkligen gå i Stockholm till hösten, men samtidigt, de har inget direkt kandidatprogram för journalistik. Kandidat as in grundprogram. Däremot har de en miljon journalistikkurser, så jag försöker pussla lite med dem. Men på de ställen där det finns kandidatprogram i journalistik (exempelvis Lund och Göteborg) kommer jag inte in. För man måste ha läst 60-90 hp redan innan man får ansöka. Det vill säga, flera år på högskola med heltidsstudier. Så nej.
.
I övrigt funderar jag på att försöka kontakta någon tidning i vår och kolla om de skulle kunna behöva någon hjälp, assistent eller praktikant. Jag har praktiserat på en tidning tidigare, men den är tyvärr nedlagd nu, annars hade jag nog fått vara där. Blä. Men jag tror jag ska göra det här. Jag blir så frustrerad på mig själv när det känns som att jag inte gör någonting, bara går här hemma i myskläder och tittar på film. Det är nice, det är det, men inte i längden. Så nu jäklar, nytt liv!
Bio igår med världens bästa familj! Både mamma, pappa & lillebror var med och vi såg Änglagård 3. Lite svårt för mig och Christian att hänga med, haha, eftersom vi varken sett ettan eller tvåan. Men den var riktigt bra ändå, så jag ska försöka se numero uno och numero dos med! Mys! Dock trodde jag att Helena Bergström & Rikard Wolff (Fanny & Zac) skulle vara ihop i filmen? Det var det enda jag trodde jag visste, haha, men så var icke fallet. Han var tydligen gay även i filmen. Fasen med. Så jag var lite lost hela tiden, haha, men bra film ändå! Och Helenas dotter Molly var sjukt duktig och söt! Så, se den.
Det är typ mycket snö i Skåne. Dessa tog jag igår när jag och mamma var ute och gick (läs: pulsade/hasade/besteg snöberg på vägen). Galet mycket! Kolla bara på vår stackars tomte med tillhörande ren. Inte okej. Men, en vit jul blev det i alla fall, inga klagomål på den fronten! Haha. Förresten, iPhone-bilder! Jag är imponerad över vad den där lilla saken klarar. WOH!
Hemma från en heldag på mellandagsrea! Och jag är så duktig, inte köpt någonting till ordinarie pris. Wooh! Och för några enstaka hundralappar fick jag sjukt mycket grejer. Egentligen borde jag inte handla mer, jag har blivit lite shoppingberoende de senaste månaderna... Haha, men på riktigt, jag har aldrig ens gillat att handla och de senaste månaderna har jag satt fart på mer pengar än jag vill räkna. Men jag ser det som investeringar, haha. För jag tänker, sen när jag flyttar och är en stackars, fattig liten student kommer jag inte ha råd med sånt här. Roliga inredningsdetaljer, kläder jag kan ha för alla tillfällen, teknik, väskor osv. Sånt som jag aldrig har sönder och kan ha i många, många år! Har fortfarande någon tröja från när jag gick i typ sexan som jag kan använda ibland, haha. Så, investeringar.
.
Btw, det är liiiiite illa att till och med lyckas shoppa till sig själv, som tjej, när man är inne på Dressman. Lite. Jag köpte en sjukt fin tröja. Jag har velat ha en sån dör rutig skapelse jättelänge, men inte hittat någon perfekt. De där som finns på damavdelningarna är alltid med rött/rosa/lila inblandat i mönstret och dessutom askorta. Inte okej. Jag har länge konstaterat att herrarna har snyggare kläder. Det är inte min första tröja som är ämnad för männen, haha.
Guess vem som är med i videon till Eric Saades nya singel? Woooh. Haha, dock inte riktiga videon, utan mer för att låten skulle läggas ut och de har inte gjort video till den. Men inte att förakta ändå, upplagd av EricSaadeChannel. Hehe. Båda gångerna jag är med är cirka 1.10 in i filmen. Såhär tydligt syns jag (hej ironi):
Seriöst. Igår somnade jag typ halv tio. I min säng. Med smink still on. Åh, och när jag vaknade i morse kunde jag inte förstå varför jag inte kunde öppna ögonen. Misstänkte att jag blivit blind alternativt straffad för att jag fick lite av McDonald's egna rengöringsmedel i ögat igår. Så var icke fallet. Mina två kilo mascara på övre - och undre fransraderna hade klistrat ihop. Jag somnade som en prinsessa (haha) - och vaknade som... Ozzy Osbourne. Hett. Mår lite som Ozzy i sina glansdagar (haha, eller dagen efter en glansdag) men förstår inte varför. Allt jag gjort är att jobba, men känner mig sjuk. Skumt. Någon som drogade min CBO-burgare igår? Haha! Nä, men det positiva med den här looken är att jag matchar mina drömkillar. Maha.
Rockkillar. Killar med svart hår och kajal. Det är seriöst det snyggaste jag vet. Jag dör lite smått bara någon blinkar lite med sina kajalsotade ögon. Rawr. Men inte Jay Smith-style, no way. Han är hårdrock. Inte min typ alls. Men liksom... Punkrockiga killar, emo fast inte sådär metrosexuell utan mer manligt emo. Haha. Svårt att förklara. Bilder talar. Haha. Rawr. Och för att det är killar som dessa som skapar musiken jag älskar så mycket. Det där som inte går att peka på, som bara känns! Kärlek. Okej, en bild är bara random google-bild på sökningen "emo kille", haha, och en är Måns Zelmerlöw. Men Måns när han var awesome sex-snygg, i Footloose. Där han var the bad guy. Mums.
Lite av julklapparna! Jag fick pengar och lite annat också, som inte var världsroligast att fotografera, haha. Så här kommer lite saker som gjorde sig bättre på bild!
JA, JA, JAAAAA! Inte en dag för tidigt! Åh, happy happy! Bästa julklappen någonsin, då! En iPhone-app för blogg.se = obegränsat bloggande, bilduppladdning... Weeeeh! Nu är jag glad. Let it be Christmas.
Tror bestämt att det var kallt ute. Inte okej när man ser skillnad på huden där man haft stövlar och där man bara haft byxor. Speciellt inte om det ser ut såhär i en timme efter att man kommit in. Och fortfarande känns huden väldigt skum. Och jag var ute vid 11-13. Hmm.
Ho-ho! Jag har inte hunnit blogga alls idag, det har varit fullt upp sen jag lämnade sängen vid tio i morse. Julgranshuggning, snöröjning och julgransklädnad. Varvat med tusen städjobb, haha. Men jag älskar det. Julen är häääär! Så nu ska jag i princip rusa vidare till duschen, städa lite till och därefter uppesittarkväll med bingolotter. Enda gången på året vi spelar bingo, haha. Och, så klart, går det samtidigt som Vem kan slå Filip & Fredrik. Antingen får jag smita en timme, eller så får jag se det efter Bingolotto. I natt, alltså. Hmm. Här är bilder från julgransjakten i alla fall!
Aw, har saknat Daniels dikter men nu har han varit duktig och bloggat massor! Om ni har missat att han har bytt bloggplattform, så hittar ni nya bloggen HÄR. Här är dagens dikt, om julhandel:
.
Man handlar, man letar, man tittar! men ingenting vettigt man hittar! Två böcker till Sven? till priset av en? En låda med färdiga snittar?
En hästsko, en hylla, en tratt? En lampa ifall det blir natt? En kniv som är till, För att finhacka dill? En onödig uppblåsbar hatt?
Nej, inget av detta är rätt! Men svaret på frågan är lätt! Det bästa att skänka, När julgranen blänka:
IDOL-TURNÈNS STÅPLATSBILJETT!
.
Och igår skrev han en liten juldikt. Såhär:
Christ-mess evening!
Julen den är här, Ho-Ho! , vad underbart och käckt! Rummet lyses upp av granens vackra elljus-dräkt.
Jullåtar de spelas upp från förra årets skiva. Utanför vårt hus har grannen halkat i en driva.
Mamma står i köket - bakar, småäter och knådar! Pepparkakor ligger trevligt utspritt i sin låda.
Mormor hon har somnat i fåtöljen framför Tv:n, sittandes på alla noggrant vikta jule-breven.
Svågern ifrån Kalmar sitter tyst uti ett hörn, märkbart irriterad av min andra släkting - Björn!
Björn han dansar runt till julmusiken uti hallen , råkar snubbla till en knocka farfar rätt i skallen.
Farfar flyger genom huset - landar mitt på katten. Katten blir förbannad - river till ett glas med vatten.
Vattnet skvätter till och landar mitt i mormors knä. Mormor väcks och får panik och skriker - VAD VAR DÄÄÄ?
Morfar han blir orolig och lugnar mormor lätt - Utan någon framgång och blir strypt med en servett!
Mormor skriker: JAG VILL SOVA - DU vet hur det går! “Julträffen” ÄR LIKA DUM OCH TRÅKIG VARJE ÅÅÅÅR!
Mormor släpper nu servetten, morfar pustar ut. Mormor rycker tag i morfar snabbt och dem går ut.
Mamma hon blir sur och åker hem till en väninna. Svågern hänger med, han hade “tåg han måste hinna”
Björn han blir besviken för att ingen hade sett - En fantastiskt fin och avancerad piruett.
Björn han lämnar gråtandes och kvar så sitter jag. Tittar in i brasan och jag sitter där ett tag.
Gnager på ett pepparkaka - skrattar: - vilket strul! Strunt i det nu - tänker jag - och sjunger högt: GOOOD JUUL!
Awesome, fina människa. Jag är beroende av hans nya skiva. Ja, av de gamla med, men nya är ååååh. Lyssna på albumet på Spotify HÄR. Och för er som är Jamie-oskulder, haha, så rekommenderar jag på den skivan: Left my heart in Vegas, Burn my guitar, Henry Poole is here, Think about leavin' och Dance the night away. Alla låtar är awesome, men de här är sådana som sätter sig och gör dig blixtförälskad redan i första versen. Jamie, kärlek!
Idag har vi bakat julgodis. Marsipan, knäck, chokladsaker... Allt mumsigt står nu uppradat ute i köket. Med tända ljus och bästa herr Springsteens hesa röst ljudande i hela köket blev det väldigt fint. Och Christian lyckades vara seriös med sina marsipaner i år, haha. Eller ja, seriösare kanske jag ska säga. Och nu är det meningen att jag ska städa mitt rum. Blä. Det går trögt, trots att jag satte på nya Good Charlotte-skivan på högtryck och med mina mysrosa tofflor på fötterna. Hmm. Kanske får pigga upp mig med en marsipan eller så, haha.
Nu ska jag göra (läs: äta) marsipafigurer. Några av förra årets mästerverk. Översta raden är mina, understa Christians. Tycker nog ändå hans är finast, haha.
Damen: *med uppspärrade, stora ögon* DE TAR FRAM NYA ALADDINASKAR!!! DE FYLLER PÅ! FOOOOORT!
.
Hahahaha! Snacka pensionärernas julstämnings-höjare. Hon såg på de där chokladkartongerna helt vildsint, haha, som ett djur som fått upp spår efter ett byte. Haha. Så roligt har jag alltså haft idag, för det här var höjdpunkten. Maha.
Åååååh. Ikväll, ikväll! Årskrönika för Melodifestivalen 2010 - och i år ledd av finis Måns Zelmerlöw. Weeeh. Enda lilla molnet på en annars klarblå (schlagerrosa) himmel är att detta går samtidigt som Vem kan slå Filip & Fredrik. Precis som finalen i Ung & bortskämd igår. Blä. Så får spela in som vanligt, haha. Men happy, jag längtar!
Vad som än händer är han alltid det finaste som hänt
.
Att han är den enda du vill ha, visst kan du välja att bryta nu, men han finns alltid där i ditt hjärta, det vet du. Så varför inte låta honom vara där,
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär.
Ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt.
Nu har min awesome, personliga bloggdesigner Åsa varit och fixat lite med bloggen igen. På typ två sekunder. Jag tror hon sysslar med magi och trollformler, för sådär snabbt kan jag inte ens hitta "redigera designmall"-knappen. Och hon hinner faktiskt gå in där och pussla med koder och bam! Så är bloggen ännu lite bättre. Dagens förändring består i att förstasidan numera visar de 30 senaste inläggen istället för 15. Sjukt bra! Jag har tänkt på det flera gånger, för som idag är jag inne på mitt trettonde inlägg och då bara försvinner alla andra inlägg bak i arkivet. Och Åsa bara, utan att jag ens frågade, "jag kan fixa det". Två sekunder senare: "klar!". Insane. Joe Labero kan ju gå och pensionera sig, haha. Tack kära Åsa!
Och för er som inte går in på länkarna, ska jag serva er lite med, som den curlingbloggare jag är! Haha. Detta fick kära Åsa och Helena i present. Ett örngott med Håkan till Helena och ett med Filip & Fredrik från Loveschool till Åsa. Helena älskar FF lika mycket som Åsa, men jag tänkte att hon har massa fler FF-saker än vad hon har Håkan-saker och älskar båda, så tänkte jämna ut statistiken lite, haha. Så därför! Dock ville jag nästan behålla båda kuddisarna själv, fiiiina! Bilderna är från deras bloggar, som ni hittar på länkarna ovan.
Ta-dah! Jag tänkte posta en bloggreklam om dagen eller så, har ett par stycken nu. Och tar dem i kronologisk ordning, så först ut är Ann Söderlund. De som är kvar är Blondinbella, David Batra, Morgan Alling och Paolo Roberto. Så, först alltså, författaren/journalisten/tv-personligheten/Filip Hammars f.d. "sambo" på ett icke-förhållande-sätt: Ann Söderlund!
Stockholmsshopping! Jag kan dock bara visa en liten del saker, eftersom mycket är julklappar eller redan inslaget. Eller hemligt. Haha. Så här får ni se lite av min ego-shopping!
.
Bild 1: HIM-tröja att sova i 39:- (Rock Zone), två t-shirts för 99:- tillsammans (Cubus).
Bild 2: Snygga tärningar till bilen, haha, de matchar med min filt 79:_ (Lagerhaus), örngott 49:- (Lagerhaus), kopp med Kurt Cobain 99:- (Rock Zone).
Bild 3: Älg med Sverige-halsduk 20:- (någon souvenir-shop, haha), nalle jag vann 40:- (Skansen), vantar, spontanköp framme i kassan, 25:- (Bik Bok)
Posten som väntade när jag kom hem, weeh. Tradera-fynd och ett cdon-paket. Mums. Och paketet innehöll kärlek! Speciellt Poets-skivan som jag letat efter i år och dagar! För er som inte vet så är det Jimmy Janssons gamla band och skivan är från 2002 och finns inte att köpa i affär. Så glad. Och endast 9:-. Muuums. Och Melodifestivalen-dvd:n. Så nu är samlingen komplett. Saknade bara 2004 av någon anledning, så happy nu! Bästa året typ, det och 2007. De hade braaaa låtar, awesome artister, stora genombrott, fina scenuppbuggnader, bra programledare osv. Okej, Charlotte Perrelli kunde jag ha varit utan (2004 var det Charlotte, Ola Lindholm och Peter Settman). Men Peter är awesome. Post, alltså!
Detta är ju egentligen inte i Stockholm, men vad fasen, var ju inte hemma i alla fall så kan skriva om det som resa ändå. Igår vaknade jag alltså upp på fina Idas rum i Växjö, klockan nio. Sovmorgon! Haha. Nej, men alarmet stod faktiskt på tio, men min kropp tyckte tydligen att jag hade sovit klart då. Så gick upp och fixade mig lite och packade klart allt som jag behövt ta upp (pyjamas, hygiensaker, mobilladdare osv). Sen när Ida vaknade åt vi mumsig frukost med oboy och rostade mackor. Därefter låg jag mest utslagen i hennes bäddsoffa och babblade medan hon fixade och donade med sitt rum. Sen gick vi till busshållplatsen och åkte ner i stan. Man kan gå, men jag hade som sagt fyra väskor, så Ida besparade mig detta, haha.
.
Där blev det lunch på ett mysigt fik med baguetter och Mer. Mums. Sen följde hon mig till tågstationen och kramades hejdå. Åh. Och sen fick jag hoppa på tåget, haha, och där myste jag ner mig på ett säte igen, som jag alltid gör. Och njöt. Hade mer podcast med fina pojkar att lyssna på och dessutom en påse Gott & blandat sen Stockholm. Hihi. Jag förstår inte vad pendlare klagar på, att åka tåg är det bästa sättet att tillbringa sina timmar nästan! Underbart!
.
I Hässleholm hann jag på en minut med en buss som stannar nära mammas jobb, så den tog jag. Mamma mötte mig med bilen på busstationen sen och sen var jag med på hennes jobb och fikade och satt och väntade i någon timme. Sen fick jag komma heeem. Åh. Saknat mamma, pappa och Christian, saknat min säng, saknat min dator! Men det har varit en underbar vecka, insane. Och sen hade jag två kilo post när jag kom hem med, haha. Det ska ni få se senare!
Sista dagen på huvudstadsmark! Både oerhört sorgligt, jag älskar den staden så mycket, men också lite skönt att komma iväg med alla saker och hem till bästa familjen. Men först söndagen då. Vi tog oss sovmorgon ända till nio (ojoj, haha) och därefter packade Ida sin väska medan jag fixade mig och sånt där. Jag valde att packa kvällen innan, för jag är världens snigel på det mesta så ville inte riskera att inte hinna. Mysig frukost med Idas morbror och rostade mackor och därefter masade vi oss ner till busshållplatsen, haha. No way jag går igen med inte mindre än TRE väskor denna gång! Tungt nog att gå de femhundra meterna till bussen, haha. Därefter tunnelbana (Tänk på avståndet mellan vagn och plattform, nanana!) och sen återigen en dejt med guldmynts-krävande förvaringsskåp på stationen. Inte okej. Fick springa runt som en tok till Forex och växla hundralappar till tjugosedlar, därefter stå i en kö på SJUTTON personer till växlingsautomaten. Yay. Men efter att ha fått ut 12 tiokronor så stack jag och Ida till Åhléns. Mitt initiativ. Hehe.
.
För däääär skulle det vara boksigneringar hela dagen! Först ut var David Batra vid 12.00 och jag hade stora förhoppningar på att han skulle vara rolig, lättpratad och social. Tji fick jag. Han är officiellt den tråkigaste och otrevligaste kändisen jag någonsin träffat. Grattis, herr Batra, du puttade precis ner Christer Sandelin från toppen. Han kunde i alla fall bjussa på ett leende, om än ett fejkat sådant. Bah. Nej, men på riktigt, han var ointresserad av att vara där och hans boktitel "Det här var ju tråkigt" kunde minsann passat in på hans egen personlighet med. Det kändes liksom som att det var en stor uppoffring för honom att ställa upp på en bild, som att det var JOBBIGT för honom. Som att jag var typ den miljonte människan. Eller hur.
.
Sur gick jag och tröstshoppade lite till, haha. Jag och Ida rusade runt och panikköpte de sista julklapparna och saker till oss själva. Och sen åkte vi ner till källarvåningen där ett Hemköp låg och köpte lite skumma baguetter och godis att ha på bussen. Därefter åkte vi upp igen, och jag drog mig direkt till signeringshörnan. Hehe. För nästa författare ut var både Paolo Roberto och Morgan Alling! Och där snackar vi awesome människor. Först kom jag fram till Paolo som var jättetrevlig och log och småpratade som normala människor gör, haha. Och sen när han signerade, så hans autograf var jättestor och konstnärlig. Och det kommenterade jag, haha.
.
Paolo: - Haha, jaa, men man får ha en signatur som passar ihop med ens ego!
Jag: - Aa, det stämmer kanske, det är du och Björn Ranelid, typ!
Paolo: - Haha, ja, just det! Han har också sån stor signatur som tar lång tid att skriva, va?
Jag: - Yes, haha, så du har kanske rätt i att det handlar om ego... Haha!
Paolo: *tittar upp från skrivandet ritandet av sin signatur* - Men... Min är lite finare va? *stort leende*
Jag: - Ja. Lite. Haha! *börjar skratta för Paolo ler glatt som ett litet barn som fått beröm*
.
Haha, jättesöt var han. Sen tog vi bild och kramades och massa fint. Han luktade muuuums. Sen kom jag till Morgan, som satt lite mer själv. Folk ville tydligen hellre ha en kokbok med italiensk snabbmat. Jag ville ha båda. Så Morgan blev happy och strålade när jag sa att jag ville ha hans bok. Fina människa. Han var superrolig och pratade hela tiden, log och strålade. Så fin. Sån man känner att man blir helt varm av att vara i närheten av, gah! Sen när jag hade gått och betalat gick jag typ förbi signeringsbordet på väg ut, och då tittade Morgan på mig och log massa och typ vinkade som "hej då!". Så jag gick fram och frågade om jag kunde få en kram med, haha. Och han blev massa glad och bara "ja, visst, jaa, kom!". Så kramade han mig jättelänge! Lätt längsta kramen någonsin, haha, säkert femton sekunder. Jag var lite stressad till bussen, annars hade jag kunnat krama längre, haha. Men han var sån mys-kramare med, sån som håller om på riktigt och verkligen bryr sig. Awesome människa, puss!
.
Sen sprang jag och Ida till centralen och hämtade ut våra väskor. Med alla mina bokinköp hade jag utökat min packning till FYRA väskor nu (eller ja, tre väskor och en stor Åhléns-påse). Och sen stack vi över till cityterminalen, letade upp vår gate och hoppade på bussen. Och matade in alla väskor på olika utrymmen i bussen, haha. Det gick bra! Bussresan tillbringades för Idas del med Andreas Carlssons bok Dandy och för min del med 3,5 timmars Filip & Fredriks podcast-lyssnande. Till slut visste man inte när ett program började och ett annat slutade, haha. För er som inte lyssnat så är det bara prat. Non stop. Det är ingen reklam, inga pauser för låtar som på radio och i avsnitten som sänts under hösten - inga gäster nästan. Haha. Så det är non stop allmänt smartness & namedropping-prat från pojkarna. Ren njutning alltså.
.
På grund av en olycka på vägen och massa snö så blev bussen lite sen, och vi var framme i Växjö vid nio. Då blev det mat, service med väskorna från Idas pappa och sen hopp i säng tidigt. Men underbar dag, förutom dumma David Batra! Bah. Och att bussen gick 14.00 = samtidigt som Robert Gustafsson skulle börja sin boksignering. Inte okej. Men en annan gång kanske!
.
Bilder: Jag och David Batra, jag och Paolo Robert. Jag och Morgan Alling, min packade resväska. Jag och Ida pausar lite på Åhléns, jag på bussen hem.
Lördagen innebar ännu mer fullt upp! Så mycket vi hann med, insane. Jag och Ida var uppe med tuppen (eller katten i det här fallet, Pim Pim ville ligga i min säng så jag fick snällt maka på mig) och åt frukost redan åtta. Sen blev det promenad, tunnelbana, spårvagn och framme! Skansens julmarknad var det som gällde. Jag har aldrig varit på Skansen på vintern, men det var superfint och mysigt. Allt där gav känslor av gammaldags jul, tomtar och Astrid Lindgren-vibbar. Marknadsstånden radade upp sig med försäljning av hjortonsylt i fina burkar, tombola-lotterier och hemmagjort godis i strut. Fint. Och under stånden var hö utlagt, det var massa människor som dansade runt granen och små hästar leddes runt med tomteluvor på huvudena. Jag lyckades dock inte vinna några lotterier trots väl spenderade pengar där, så till slut var jag så uppgiven att jag tog lott på ett "vinst varje gång"-stånd. Ha! Fick en sjukt söt nalle. Väl spenderade fyrtio kronor. Typ.
.
Vid ett åkte vi med spårvagnen till Kungsträdgården och åt på awesome Friday's. Sjukt mycket mat och sjukt snygg personal, maha. Ida spanade in en servitör som såg ut som en kombination av Aladdin och Darin, rawr. Jag hittade en snygging i köket som fångade min uppmärksamhet, "en korsning mellan Dogge Doggelito och Linus Wahlgren", sa jag till Ida. Hon skrattade så hon satte pommes i halsen typ. Haha. Och så mysigt, utanför fönstret åkte folk skridskor och helt plötsligt när vi hade ätit färdigt kom Aladdin-Darin med två stora halvlitersglas med läsk till oss. Till. Som påfyllning. Omg. Hade man vetat det hade man kanske försökt dricka upp första glaset snabbare till maten. Nu tryckte vi i oss all dricka efter att maten var slut, haha, illa. Sen var vi vår alldeles egna kombination av sockerrusiga och kissnödiga.
.
Sen gick vi på jakt efter Pk-huset, som visade sig ligga rätt över gatan, haha. Där inne sprang vi på Ann Söderlund, awesome journalist/författare/tv-människa. Hon var så rolig och naturlig och gullig! Vi pratade länge och jag köpte hennes bok och hon skrev massa roligt till mig. Därefter shoppade jag och Ida (nåja, jag erkänner, jag stod för shoppandet) inne i Pk-huset tills Helena ringde mig. Ihhhhh! Fina Helena och jag hade aldrig träffats innan, men pratar varje dag och i telefon och sånt ibland, så det var awesome. Kändes inte alls som att det var första gången vi sågs, vi hade roligt direkt och pratade lika fort som... ja, Filip & Fredrik, haha. Jag gav Helena en liten julklapp med, ett örngott med Håkan Hellström-bild på. Fint. Ville nästan behålla det själv, haha, men var happy att Helena blev glad!
.
Tillsammans med Helena och Ida var jag på Blondinbellas boksignering inne i Pk-huset, sjukt kul. Hon var sinnessjukt trevlig, det trodde jag verkligen inte. Hon pratade seriöst fem minuter med alla och var allmänt social och rolig. Frågade var jag kom från (ey, hörs det att jag är från Skåne direkt eller? Haha), vad jag gjorde i stan och om jag köpt julklappar och sånt. Jag sa att jag köpte julklappar till mig själv mest, haha, och då skrattade hon och tyckte det var sjukt bra. Jag sa att jag såg det som en god gärning, det besparar andra julklappsstress åt mig. Haha. Sen kramades vi och tog bild och massa bra. Fint! Och Carolina Gynning rusade förbi oss där inne med, men stod i kön till Blondinbella och ville inte stalka Carolina då, haha. Typ.
.
Sen gick jag, Ida och Helena in på NK (vägg i vägg med Pk-huset) och därefter shopping längs Drottninggatan igen. Och så såg vi Karin Götblad, den kända polismästaren i Stockholm! Och massa poliser till häst på det stället där terrordådet tog plats veckan innan. Vi stod och pratade lite med poliserna och klappade hästarna och vips! Så blev vi visst filmade, omedvetet! Haha. Roligt. Vid fem-tiden skiljdes vi från Helena, efter en underbar eftermiddag med henne, och åkte tillbaka till Mälarhöjden. Idas moster hade lagat sjukt fin middag med entrecôte, rödvin, klyftpotatis, bearneise-sås och efterrätt. Mums. Efter maten såg vi Rapport, haha, och jag bara:
- Åh, det var ju där vi var idag! Vad kul det hade varit om de typ filmat när vi klappade hästarna eller något.
Så hade de det! Insane! Jag och Ida i kör bara:
- Men... DÄR ÄR JU VI!
.
Haha. Kom i säng lite för sent här, men det var en mysig dag i alla fall!
.
Bilder: Julkör på Skansen, Skansens julmarknad. Jag och Ida, jag och en rolig gubbe på Skansen. Älg, ett fint stånd på Skansen. Ida äter på Friday's, jag och Helena. Jag och Ann Söderlund, jag och Blondinbella.
Fredagen började med att jag gick upp ensam i ottan för att se fina Fredrik Wikingsson på Vakna! Med The Voice. En timme efter detta gick Ida upp, och då blev det fix, frukost och rask promenad i kylan mot tunnelbanestationen. Avståndet kändes kortare utan resväska, hmm. Redan vid tio var vi i stan och satte igång att shoppa! Vi hoppade av i Gamla stan, myste runt på deras julmarknad och promerade vidare på Drottninggatan sen. Massa awesome affärer, som Rock Zone! Jag vill bo där, haha. Massa fina punktröjor, bandväskor, actionfigurer i form av Mick Jagger, Kurt Cobain och Ramones... En källare med Green Day-merch, arméjackor och All time low-kalendrar. Gaaah. Jag kan börja jobba där imorgon, det gör inget att jag måste pendla 20 timmar per dygn! Haha.
.
Och självklart diverse kläd-, skiv- och presentaffärer. Och en godisaffär á la Pippi Långstrump, riktigt mysig och fin. Efter sex timmars non stop-shoppande fick jag Ida att gå med på att dra en sväng till Stureplan. Jag var jättepepp på det, haha, mest för att jag ville leta efter Schulmans butik och för att jag ville in på Sturegallerian. Och allt det som hände där har jag berättat en gång. Där skedde magi, blixtar och dunder, haha! Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde ha sån tur. Jag ville till Sturegallerian för jag såg ett klipp förra veckan på Fredrik Wikingsson och hans dotter Pella som samlade in pengar till Radiohjälpen där inne och delade ut pepparkakor. Och hooooppas kan man ju att de skulle göra en repris på det. Det gjorde de inte, men det blev lika awesome ändå. Fredrik var där. Fredrik, av alla 1,2 miljoner som bor i Stockholm, var i Sturegallerian samma dag, samma minut, samma sekund som jag. Gah. Då var jag lycklig, lyckligast skulle jag säga! Mer om detta kan ni läsa i inlägget jag skrev i fredags, läs HÄR.
.
I efterhand har jag fått veta att Fredrik gick ut bara en liten stund efter mig. Haha. Illa, jag hoppade och skakde och typ skrattade och snyftade samtidigt. Hoppas han inte såg. Haha. Därefter var dagen fulländad, men när vi ändå var på Östermalm så fick jag en motvillig men snäll Ida att följa med på Schulman-jakt. Han har en bokaffär/kontor på Regeringsgatan som heter "Skräplitteratur" och jag äääälskar honom, så ville hitta den. Det gjorde vi inte. En timme, hela Regeringsgatan och två kilo snö på våra mössor senare gav vi upp. Och då hade vi ändå kollat sidgatorna med. Blah. Dumma Schulman.
.
Frostskadad men happyhappy åkte jag och Ida med tunnelbanan tillbaka till Mälarhöjden vid sex-sju på kvällen för mysig middag, Narnia-tittande och varma filtar i soffan. Jag somnade fortfarande rusig och drömde om Fredrik hela natten. Fina, fina Fredrik.
.
Bilder: Gamla stans julmarknad, Ida i Gamla stan, shopping på Buttericks, jag provar "julgranskula"-klänning (enligt söt-Helena), julsmyckat Stureplan, NK, nervös Lindis för Fredrik sitter två-tre meter bort och jag vågar inte gå fram och sist lyckligaste tjejen i världen med fin-Fredrik <33
Torsdag = buss, buss och för omväxlings skull, lite mer buss! Vi åkte från Växjö åtta på morgonen och kom till Stockholm vid halv tre. Puh. Jag sov lite, lyssnade på Filip & Fredriks podcast och åt Ahlgrens bilar. Haha. Det finns egentligen inte så mycket att säga, jag och Ida mest fördrev tid i massor. Hmm, och vi hade ett stopp i Linköping men då gick jag bara runt och nynnade orden "Vi är i Lars Winnerbäck-city, nanana", så Ida tröttnade på mig. Haha. Jag var trött, därav det lilla infallet.
.
När vi kom fram låste vi in våra väskor i de dumma 60 kronors-skåpen och gick på stan i en timme eller två. Mys! Och sen tunnelbana med alla våra saker ut till Mälarhöjden där Idas moster & morbror bor och som vi fick bo hos. Sjukt snälla! Dock var Ida dummis och sa vi skulle gå från tunnelbanestationen till dem "för det var bara några hundra meter". Ha! Vi kämpade med våra resväskor genom två meter snö i typ tjugo minuter, gah. Sjukt segt! Sen var vi lagom möra, iskalla och trötta när vi kom fram. Puh. Så vi åt varm mat, frossade i oboy och tittade på Paradise Hotel-finalen i soffan. Sen gav vi oss på mosterns splitternya Apple-dator och dog lite för att vi inte fattade den, haha. Hur högerklickar man?! Ett fortfarande olöst mysterium. Somnade tidigt!
.
Bilderna: Buss, busstidsfördriv med Gossip Girl, tunnelbanan, T-centralen, Idas mosters katt Orion, Ida i soffan.
Jag är duktig och börjar kronologiskt. Dock ska jag inte berätta varenda liten detalj om vad jag åt, hade på mig eller vilken minut jag gjorde vad, haha. Jag kan inte tänka mig något tråkigare, varken för min eller er del! Så nä, blä på sånt. Istället ska jag bara säga att i onsdags åkte jag upp till Växjö med tåg. Ett tåg som varken blev försenat eller stannade eller något sånt där dumt som är vanligt nu för tiden. Maha. Dock hade det inte gjort mig något om det hade tagit längre tid. Jag vet inte vad det är med mig, men jag är fascinerad av att åka tåg. Det är så mysigt! Jag dukar upp världens mysbord, tar med mig filt att krypa in under och lyssnar på awesome podcasts eller Spotify i lurarna. Och läser något bra. Och tittar ut genom Öresundståg-fönstrena på vita, snätckta granar ute i Småland (i det här fallet) och bara tycker att livet är allmänt bra. Det är rätt tufft att e liten tågresa kan få mig att må sådär, haha. Jag kan bli affischnamn för SJ eller något, jag skulle kunna prata flera dagar i sträck om hur underbart tåg är. Haha.
.
I alla fall, sen mötte Ida upp mig på stationen och vi handlade lite gott att ha med oss på 6,5 timmars resan till Stockholm. Jag släpade min tunga väska genom hela Växjö, puh. Tror minsann mina biceps har växt drastiskt under veckan. Väskdragande och möte med Paolo Robert = jag blev machobiffig i ett slag. Men till det kommer vi! Sen blev det mat, fika, tv-mys och sova. Bäst.
.
Bilderna: Tåget till Växjö, fika hos Ida, handlar i Växjö och jag i pyjamas. .
Nu så. Nu har jag slagit in paket och massa sånt viktigt, så nu kan jag unna mig lite bloggande. Haha. Dock är jag lika seg i skallen som precis lagom kokta knäck är, så jag kommer inte att skriva jäääättemycket. Mest i korta drag och visa massa bilder och sånt där. Och sen kommer en av mina fem nya bloggreklamfilmer ikväll. Spännande? Haha, så himla roligt, fyra av fem kändisar var jättegulliga och gjorde dem med ett leende. En var skitsur och uttråkad. Ni lär märka vem sen! Nu sätter jag igång!
Jag kommer nog få pris för att vara världssämst på att lämna sängen en dag. Seriöst, jag skulle vara så duktig och satte mitt alarm på 08.00. Och vaknade! Och gick upp! Bestämde mig för att titta lite på Melodifestivalen 2004 under mitt varma täcke, för det var så kallt i huset. Bara för att få upp värmen lite. Jag vaknade igen 13.00. Suck. Och sen dess har jag inte gjort mycket av värde. Mysteriet på Greveholm, frukost i soffan och en deltävling Melodifestivalen 04 till. Lite fail. Nu får jag ju speeda som fan om jag ska hinna med allt det där på min lista! Vilket jag inte kommer att göra... Fasen. Så inlägg och bilder dröjer några timmar till, måste slå in paket och sånt medan folk inte är hemma. Gah!
Om dig Namn: Linda-Marie Ålder: 19 Smeknamn: Lindis, L-M, Lindy Sindy, Lindisen Syskon: Lillebror, Christian Sysselsättning: Jobb, skriver bok, blogg, konserter, söker tidningspraktik Bra egenskaper: Öppen, social, utåtriktad, positiv, rolig, ganska smart. Dåliga egenskaper: Envis, lättretad, långsam, velig, högljudd. Linje/klass: Ingen längre, snyftis. Hårfärg: Mörkbrunt. Vill ha mörkareee! Ögonfärg: Bruna
Skostorlek: 40
Senaste person som Sov i din säng: Vet inte, har inte träffat min säng på en vecka nu, så någon kanske varit där under tiden? Läskigt. Annars jag och älskling. Det vill säga, herr iPhone.
Du pratade med: Irl? Mamma. Telefon? Per. Msn? Åsa. Du delade en drink med: Hmm, Emilia! Du gick på bio med: Går ju aldrig på bio, så minns faktiskt inte, haha. Du gick på stan med: Ida, in El Stockholmo!
Skällde på dig: Ida, haha, när jag stod i tio minuter och inte vågade gå fram till Fredrik, haha.
Klädsel
Vad har du på dig idag: Jeans, ljusblå mysiströja, knästrumpor, haha. Vad använder du just nu för skor: Svarta, höga stövlar, mums. Men just nu as in 22.03, så inga alls. Favoritfärg på kläder: Svart. Och ljusblå och ljusgul.
Senaste Låt du hörde: Burn my guitar - Jamie Meyer Film du såg: Hmm. Grinchen för två veckor sen, kanske. Såg halva Narnia - Prins Caspian förra veckan, räknas det? Mat du åt: Tacos ikväll, första hemmamaten! Kram: Mamma när hon mötte mig på busstationen idag. Puss: Humhum, tror det var den där på personalfesten, haha. Fest: Personalfesten, tror jag. Känslan: Abstinens. Jag vill bli nördig igen, på en människa eller något! Inte vara sådär utspridd nörd, haha. Som gillar massa olika. Vill bli lite besatt av en musiker eller något igen, som jag kan älska lite på avstånd. Suck.
Ilska: På Åhléns som la Robert Gustafssons signering 14.00 igår, alltså, samtidigt som vår buss gick. Så vi missade :/ Resa: Stockholm! Glädje: Tittar på Fredrik-bilden hela tiden. Hehe. Dröm: Drömmar så sällan, men den om Fredrik och Idol-Robin för någon dag sen kanske? Boken du läste: Läser Alex Schulmans Skynda att älska atm. Senaste avslutade var typ Fans av Fredrik Strage, kanske. Personen du träffade: Ida! Personen du pratade i telefon med: Per eller mamma, I think. Personen du fick sms av: Per där med! :) Gången du åt en 7-eleven korv: Eh, tror inte jag ätit det. Gillar inte korv så mycket. Gången du var utomhus: Alldeles för mycket idag när jag gick mellan tåg och buss och i Växjö centrum. Gången du sov: Vaknade nio i morse, hos Ida. Gången hela din familj åt middag tillsammans: Tre timmar sen.
Saken du köpte: Vad har jag inte köpt i Stockholm? Hmm. Nej, men senaste jag köpte var nog bussbiljett från Hässleholm till Vittsjö.
Här är jag, Ida & Helena med i Rapport! Woooh. Vi syns de sista tio sekunderna typ, så spola dit om ni inte brinner för nyheter om höjd polisnärvaro i Stockholm. Jag har röd jacka och svart mössa.
Åhh så skönt att kunna sitta vid datorn och blogga! Inte hålla på och trassla med iPhone-rättstavaren (jag har tydligen många ord i mitt förråd som inte är godkända av Svenska Akademien. Hmpf), haha. Men jag är så slut i skallen efter att ha packat upp hundra kilo väska, hängt på mammas jobb eftersom jag tog bussen dit efter tåget och ville ha skjuts och nu tömma tusentals kamerabilder. Puuuuh. Så riktiga inlägg dröjer till imorgon. Jag ska seriöst gå upp klockan åtta och sätta igång med att blogga! Haha, för att hinna med. Sen ska jag slå in julklappar och kanske ge mig ut på en tomterunda. Puss på det!
Nu ligger jag i Idas rum i Växjö och väntar på att hon ska vakna. Vilket hon kommer att göra om en kvart, då mitt alarm ringer. Haha jag vaknade klockan nio utan alarm. Lite illa. Men nu när vi varit i Sthlm har vi gått upp mellan sju och åtta alla dagar, så jag antar att min kropp tyckte det var färdigsovet vid nio, haha. Idag ska jag åka hem till kära Skåne! Och med fyra väskor, som från början bara var två. Tåg, buss och bil - sen är jag tillbaka ute i nowhere. Men jag trivs rätt bra i Landet ingenstans också, haha, men en dag ska "hem" vara Stockholm. Så, i alla fall, när jag kommer hem ikväll ska jag försöka visa lite bilder och så men kan inte lova något... Har trettio kilo väska att plocka upp, familj att träffa och julstämnin att utföra. Och, nästan viktigast av allt, tv att se! Haha. Bloggar mer på tåget i eftermiddag. Puss!
Ha! Ida äter Juleskum här bredvid mig. Tur jag inte lät henne hålla koll på mig, ingen karaktär där heller! Haha nä nu, godis och Filip & Fredrik och vila mina sms-tummar. Puss!
Buss, buss, buss. Inte ett enda litet stopp på sjutimmarssträckan Stockholm-Växjö heller. Men jag har faktiskt vansinnigt kul ändå! Sitter och lyssnar på bästa Filip & Fredriks podcast och har gjort det de senaste två timmarna. Älskar name-droppandet, hur Filip liksom väver samman samtalsämnena med varandra och hur Fredrik helt naturligt säger spontana saker som man själv aldrig ens tänkt på. Älskar att träna hjärnan såhär, haha, awesome underhållning och alllmänbildande på samma gång! Och sen är det ju inte helt fel att sitta och tänka på mitt vackra möte med Fredrik i fredags heller, hihi. Till detta har jag en godisklubba i munnen och varm, mysig tröja från Gant som jag lånade av pappa. Bäst. Beräknas vara framme i Växjö vid halv nio. Ska försöka låta bli att öppna Ahlgrens bilar-påsen till i alla fall klockan sju. Halv sju. Äh vad fan, klockan sex. Får be Ida kontrollera mig, haha. Puss på er!
Nu ska jag inte blogga allt för mycket om dagens upptåg av flera anledningar. Ett: då har jag inget att berätta när jag kommer hem. Två: det är mycke roligare för er att läsa det när ni får bilder och videoklipp samtidigt. Tre: att jag kommer spy av åksjuka om jag ska titta ner på skärmen hela resan, haha. Men idag hat jag hängt med fler awesome kändisar, tagit bilder och tam-tara-tam: spelat in reklamfilmer för bloggen! Haha alla var himla söta och roliga förutom tråk-David Batra. Blah. Ni kommer förstå när ni ser filmen. Så dagens tråkigaste kändis är herr Batra. Dagens sexigaste & roligaste är Paolo Roberto och dagens sötaste & gulligaste är awesome Morgan Alling. Puss på dem. Och igår hängde vi med Blondinbella och Ann Söderlund och såna fina tjejer. Awesome. Jag skulle kunna flytta till Stockholm nuuuu! Haha. Nu har det hänt någon olycka här på vägen, återkommer. Puss!
Nu sitter vi på bussen på väg mot Växjö och äter skumma Hemköp-baguetter och halvsover. Jag saknar redan Stockholm, haha. Och då har vi inte ens kommit till Södertälje än xD Dagen har varit riktigt bra hittills. Först packade vi väskorna och jag berättade om nattens skumma dröm (jag var tillsammans med fina Fredrik Wikingsson och Robin Bengtsson från Idol 2008 typ serverade oss på en restaurang och sen skulle vi typ lägga massa klädgaljar på typ rad uppåt, så skulle typ Fredrik klättra upp på dem och massa skumt, haha). Därefter släpade vi oss iväg med vars tre väskor till busshållplatsen och sen på tunnelbanan till centralen. Låste in väskorn i dumma skåpen där, som är dumma för att de kostar 60:-. Och ska betalas med mynt. Och det finns EN sedelväxlare per tusen skåp typ. Och den växlar inte ens hundralappar. Så får man först gå och växla till typ tjugolappar på Forex först. Och sen gå till automaten och kräva den på 12 tiokronor (två skåp), haha. Segt! Men vi ville ju inte direkt släpa runt dem på typ Åhlens, dit vi skulle. Och det kommer nästa inlägg om!
Nu står jag på Åhlens och väntar på David Batra, haha. Sen blir det dejt med Morgan Alling och Paolo Roberto med , maha. Är lite otrogen. Sen heeeem till Växjö. Bloggar mer på bussen vid tretiden istället. Puss!
OMG Jag var precis på tv!!!!! På ettan på Rapport, haha! När de visade från polisbevakningen på drottninggatan! För det var sinnessjukt mycket poliser ute idag, speciellt på det området där den förra bombningen var. Jag stod vid polishästen i min röda jacka i slutet av klippet, när de hade pratat med polismästare Karin Götblad! Haha, så himla roligt! Jag märkte inte ens att de filmade, haha. När vi såg nyhetssändningen sa jag typ: " fy vad roligt om de hade filmat typ när vi stod och klappade polishästen" och så bara HAR de gjort det! Och visar det på tv, haha. Asroligt, jag har aldrig varit på nyheterna innan. Bara synts snabbt som publik på olika program, men detta var awesome för jag visste inte att det skulle komma xD bara "omg, där är ju jag!", haha. Kul kul. Någon som såg?
Nu sitter jag helt utslagen i soffan och orkar knappt ens lyfta fingrarna på iPhonens tangentbord för att skriva det här, haha. Idag har varit så sjukt händelserikt, jag har träffat awesome människor, handlat vansinnigt mycket fina saker och varit på världens bästa ställen i Stockholm. Ska försöka få tillgång till dator senare så jag kn blogga lite mer ordentligt, men jag är happy! Ska dock sova tidigt ikväll för imorgon blir det ÄNNU mer shopping innan vi tyvärr åker hem igen. Eller ja, hem till Ida i Växjö där jag stannar över natten innan jag tar tåget på måndag hem till mig. Men är typ sprickfärdig av nyheter som jag vill dela med er! Står knappt ut med att inte skriva allt direkt, haha. Men den som väntar på något gott... Haha. Puss på alla!
Nu sitter jag och Ida återigen på tunnelbanan på väg mot nya Stockholmsupptåg, haha. Vad vi ska göra idag får ni veta i efterhand men det kommer bli massa kul! Och dagens höjdpunkt ska bli att jag ska få träffa fina Helena, som jag pratat med i typ ett halvår nu och tycker sjukt mycket om. Iiiih, jag längtar sönder mig. Mera höjdpunkter är till exempel en boksignering med en ganska känd personn och massa juliga aktiviteter. En heldag på stan igen alltså. Och om jag tillåts släpar jag med Ida till Stureplan igen, haha. Och några ytterlighare julklappar och shopping till mig själv ska genomföras om vi hinner. Puss på idag och puss på alla er som följer mig trots bildbrist och mini-inlägg. Ni får massor på måndag istället! Nu ska vi strax hoppa av (se upp för dörrarna, dörrarna stängs...), haha, så vi hörs i eftermiddag någon gång. Puss!
Sturegallerian. Jag ville dit för att se hur det såg ut, bara. Vi gick igenom hela gallerian, och jag bara: "ååh, här satt Fredrik & Pella med pepparkakor", "åh, tänk om fredrik hade varit här idag istället" och "gah, om jag bara fick träffa en människa i stan nu så vill jag springa på fredrik". När vi hade gått igenom hela gallerian så kom vi ut på fel sida av Stureplan, haha, så jag övertalade Ida att vi skulle gå igenom igen så vi kom ut där vi kom från. För en gångs skull gick min idé fram och genomfördes, haha.
.
Så när vi går ut kastar jag typ längtansfyllda suckar mot affärerna och önskar att Fredrik ska syssla med lite Radiohjälp eller julhandel eller vad som helst idag, men inser att den chansen är yttepytteliten. Så precis när vi ska gå ut ur gallerian passerar man två fåtöljer. Jag reagerar först inte. Sen dör jag. Mina ögon såg nog ut att poppa ut ur skallen, jag skyndar mig förbi på skakande ben och hasar längs väggen efter soffgruppen för att inte bli sedd. Hyperventilerar och piper till Ida: "OMG OMGOMG!! SÅG DU VAD JAG SÅG?! ÄR DET PÅ RIKTIGT?! ÄR DET HAAAAN?!" Ida typ skrattar och bara: "omg, jaaa, jag hoppades faktiskt du inte skulle se honom, hahaha.". För hon vet hur jag är med honom. Och hon haaatar att gå fram och störa folk, oavsett vad. Jag står typ i tio minuter och försöker samla mod till mig. FREDRIK WIKINGSSON SITTER TRE METER IFRÅN MIG!!! Med ryggen vänd mot mig, så han ser inte mig, och pratar med någon kille om ett tv-program som F&F antagligen ska göra. Jag bara darrar.
.
Jag ser hur Fredrik sätter upp foten på bordet. Med sådana beiga, varma skor med snören. Och mörka jeans som sitter sådär awesome bra som det är meningen. Och mörkblå skjorta. Och världens sexigaste glasögon. GAH. Han som pratar med Fredrik typ stirrar på mig hela tiden, antagligen tror han jag blivit starstruck eller har någon sån där bokstavs-störning, haha. Men jag vågar verkligen inte, mest för att jag inte vill störa dem.
.
Sen när de reser sig och ska gå rusar jag fram. Jag kaaan inte låta den chansen slippa förbi mig. Så jag bara:
"Eh, ursäkta, hmm, eh.. Fredrik?"
Fredrik tittar på mig med världsfinast ögon och jag minns inte vad han sa, men typ "hejsan?", haha. Och jag sätter igång och flummar på om det ena och det andra och Fredrik till och med en gång bara "haha, vad sa du? jag hann inte med, haha." För jag blir verkligen aldrig sådär balansrubbad, babblig och nervös med någon annan kändis. Bara med honom & Filip, för allt man säger känns så dumt när de är typ ordkonstnärer och intervjuproffs. Men visar i alla fall den där filmen som finns kvar i min kamera, när han och Filip gör reklam för min blogg, haha. Och Fredrik:
"Haha, det här minns jag, jag minns dig! Jag har sett den här, haha, men jag tycker inte om att titta på mig själv..."
.
Och så ler han sådär magiskt så jag nästan svimmar av. GAH! Och så frågar han:
"Vad hittar du på idag i stan då?"
Och jag börjar hysteriskt prata om julklappshandel hit och dit, och sen så började jag prata om att jag var uppe tidigt för att titta på honom och så börjar han prata om Nosebleed nightshift och att Filip svek honom idag, haha. Och jag säger att "jaa, vissa prioriterar tydligen fina middagar före, haha" och Fredrik typ skrattar och är allmänt jättefin. Sen frågar jag om bild och han var asfin på den, iiiiih. Och så pratar vi lite till, och jag säger osammanhängande saker som:
"Eh, Helena och Åsa hälsar! Eller ja, de skulle hälsa om de visste att jag träffade dig, och när de får veta sen kommer de typ hälsa, så ja, jag hälsar nu och..."
Haha, och Fredrik bara ler och typ "jahaaa, ååh, hälsa tillbaka massor!" och typ ser ut som att "åh, hon känner dem, då måste hon verkligen gilla mig/oss typ", haha. För han visste direkt vilka jag syftade på, haha.
.
Sen typ kramas vi massa och önskar varandra god jul, och jag ska hälsa god jul till Helena & Åsa med, haha. Och när jag och Ida kommer ut från Sturegallerian så hoppar jag seriöst jämfota hundra gånger och skriker av lycka, haha. Så nu är jag utskämd på Stureplan den närmaste tiden, men vad fasen. EUFORI. Så kallas det, har jag hört. Jag var så lycklig att det liksom inte fick plats i mig längre. Hur kan jag ha sån ofattbar tur att av alla människor i en miljonstad så springer jag på Fredrik. Fina Fredrik, som jag pratat om hela dagen och som faktiskt var anledningen till att jag överhuvudtaget ville in i Sturegallerian. ÅH! Det går inte att förklara. Happyface!
.
När största ruset hade lagt sig ringde jag Åsa och typ skrek och tjöt i luren.
Å: Hej? :)
L-M: Omg, omg, omg!!
Å: Haha, va?
L-M: Omg, veeeet du vem som hälsar "god jul" till dig?!
Haha, helt insane, sen flummade jag bara helt dumt men Åsa var fin och hon förstod ju så klart. Hon & Helena är ju världens hard core Filip & Fredrik-fans, så självklart för mig att hälsa från dem och ringa dem sen. Dock svarade inte Helena, men vi pratade senare och då hade jag lugnat mig mer.
.
Helt insane att han var där, på den platsen jag ville till eftersom den påminde mig om Fredrik. Och samtidigt, samma minut och sekund som jag. Han kunde ha gått, vi kunde ha gått utan att vända och gå tillbaka, vi kunde missat varandra. Jag hade sån ofattbar tur att det inte ens går att beskriva. Galet. Att han bara satt där, när jag pratat om honom hela dagen. Det händer inte, bara i sagor. Och tydligen för mig.
.
Så nu är jag lyckligast i världen <33 Och Åsa har också skrivit ett inlägg om det, typ, som jag inte kan länka på dummis-datorn. Men hennes blogg hittar ni HÄR, sen bara scrolla nåt av de översta inläggen. Puss på alla & mest fina, fina, fiiiina Fredrik! Bilder kommer när jag kommer hem, tills vidare: Kolla min Facebook.
Okej. Nu umgås jag med en dator. Hyperventilerar nästan fortfarande, men tänkte hålla er på halster och berätta om resten av dagen först. Och spara den där awesome, fantastiska, magiska, underbara, ofattbara (ja, ni fattar) händelsen. Åååh.
.
I alla fall, imorse gick jag upp vid sju för att se Fredrik Wikingsson på Vakna! Med The Voice. Älskade, awesome människa. Och därefter gick jag och fixade mig, linser i och allt sådant innan Ida ens vaknat, haha. Sen fixade hon frukost, söt, och sen stack vi ner till tunnelbanestationen. Och hoppade av i Gamla stan, åh. Mys! Strosade runt på sjukt fint pyntade gator, handlade här och var och pyste vidare på Drottninggatan. Jag är kär i en affär. Rock zone. Efter awesome tips från fina Åsa så gick jag in där. Och jag blev kär direkt. Rader av bandtröjor, muggar med Kurt Cobain, My chemical romance-svettband, Green Day-väskor, nitar, All time low-kalendrar...GAH! Jag ville bara stanna där och köpa hela affären eller så. Det blev det inte, men gott och väl awesome HIM & Nirvana-merchandise. Bilder kommer när jag kommer hem, haha. Och om jag får som jag vill går vi in där imorgon med, maha.
.
Även underbara Bengans och tusen klädaffärer stod på tur, och mellan 10-15 var det non stop shopping. Och därefter tvingade jag ut Ida till Stureplan, haha. Mest för att jag ville till Sturegallerian (efter att ha sett ett YouTube-klipp på när Fredrik Wikingsson och hans dotter Pella var där och delade ut pepparkakor för Radiohjälpen eller någon liknande organisation). Och för att jag ville leta upp Alex Schulmans affär "Skräplitteratur" på Regeringsgatan i närheten. Dock hittade vi inte den, trots promenader upp och ner längs hela gatan med en ivrig, gps-kollande Linda-Marie och en trött, lite ointresserad Ida som ställde upp. Dumma Schulman.
.
Men i Sturegallerian hände något magiskt. Ofattbart. Galet. Drömlikt. Sånt som inte händer i verkligheten. ÅH. Ni ska få ett inlägg om det alldeles nu. Fast jag egentligen inte har tid att skriva, så ni kommer få utförligare när jag kommer hem. Men lite nu. Åh.
.
Och dagens bilder finns i Facebookalbumet. Jag förstår varken hur man kopierar eller länkar på den här mysko datorn, så ni får gamla bilder igen. Som utfyllnad.
Jag är så lycklig att jag skulle kunna dö nu. Jag kan inte förstå hur jag kan ha sån tur, sån magisk jäkla sinnessjuk tur! Det går inte att förklara, jag kan inte fatta att vi var på samma ställe, samma tid och inte missade varandra. Insane. Jag kan knappt skriva, dör av lycka bara av att tänka på det. Gah! Jag ska försöka få datortillgång snart så jag kan blogga lite längre och mer ordentligt. För jag kan inte beskriva det här i iPhonen. Det krävs alldeles för många ord, ord som jag inte orkar skriva på telefonens tangentbord xD Så ska återkomma. Men jag är lyckligast i världen. Puss på detta!
Nu står jag och Ida och väntar på tunnelbanan mot stan. Och fryser. Haha och idag blir det shopping och massa bus i stan! Gick upp astidigt idag ( läs: klockan 07.15) för att titta på världsfinaste Fredrik Wikingsson på Vakna! Med The Voice. Mys. Nä nu fryser min hand typ sönder utan vantar, haha, så vi hörs sen. Puss alla och nya bilder finns på min Facebook.
Haha, nu började Ida sms:a mig från nedanvåningen. Illa. Jag kanske borde gå ner. Sist jag smet och kom tillbaka fick jag belöning, med varm choklad. Mums. Undrar vad hon har på lager denna gången, haha.
WOOOH! Nu för första gången på evigheter (nåja, sen igår eftermiddag) sitter jag vid en dator. Dock ör den skummis och jag förstår inte riktigt hur den fungerar, haha, för det är en såndäringa Mac. Men det ska väl gp att få något skrivet ändå.
.
Idag har vi kommit fram till Stockholm efter över sex timmars bussfärd (galet mycket billigare än tåg och jag sov en hel del av tiden anyway). Och jag tycker det är mys att åka sådär länge, bor liksom in mig med filtar, kuddar, film, mat, godis,musik osv. Så jag klagar aldrig på transporten, haha. Sen framme lämnade vi väskorna på centralen och stack ut på stan en stund. Vi gick mest runt och strosade på de snötäckta och julpyntade gatorna, gick in i affärer längs vägen och handlade lite småsaker. Därefter traskade vi tillbaka till centralen för att ta tunnelbanan ut till Idas moster, där vi bor. Asmysigt ställe, dock sjukt segt att komma hit, haha, för Ida sa att det inte var lönt att ta bussen för det var så kort... Hmpf! fick släpa väskorna genom snödrivor i tyo en halvtimme, haha. Men fram kom vi.
.
Sen har vi varit så galet trötta att vi bara ätit,druckit varm choklad och myst ner oss i soffan med tv (Paradise hotel = Ida bitar på naglarna av spänning då det är final, jag blir rosig om kinderna när jag ser Alex Schulman, mitt nya obsessionobjekt). Haha, jag vet inte vad det är med mig och honom, men helt plötsligt kan jag inte få nog. Paradise hotel, Veckans kanin, Schulman show, hans bok på bussen, hans blogg som favorit i iPhonen och världens vägbeskrivning till hans butik här i Stockholm... Jag vet inte, plötsligt fick jag bara Schulman-mania. Haha!
.
Nä, nu får jag nog återgå, bloggar mer via mobilen sen. Och skulle kunna döda blogg.se för att man inte kan ladda upp bilder. BLAH! Jag älskar er, som sitter och klickar er in hit, trots att ni vet att det bara blir tråkig text och noll bilder. Ni är så bra! Puss!
.
Ps. Och ja,jag vet det är gamla bilder, men jag vet inte hur man högerklickar på Apple-musen, haha, så kan inte kopiera bilderna från Facebook hit. Illa, jag vet. Men men. Någon som vet hur man gör?
Nu sitter jag och Ida på bussen på väg mot Stockholm. Jag har knappt vaknat än, haha, men vi har bunkrat upp med filtar, kuddar och bärbar dvdspelare. Mys! Och massa fika, tidningar och musik inte att förglömma. Och i eftermiddag någon gång är vi framme och sen är helgen kryddad med aktiviteter. Vet inte ens hur vi ska hinna med allt. Haha! Dock stör jag mig fortfarande på att det inte går att ladda upp bilder här. Dumma blogg.se :( Men jag fortsätter ladda upp i Facebookalbumet som ni hittar här: http://m.facebook.com/album.php?aid=255433&id=615348951&fbb=r12177f77&refid=13
Puss!
Nu ska vi sova, imorgon ska vi upp tidigt och off to Stockholm! Fler bilder finns på min mobiluppladdningsmapp på Facebook. Kan tyvärr inte länka den nu, men scrolla ner så hittar ni. Godnatt kära vänner! :)
Nu sitter jag och Ida under en filt hos henne i Växjö. Vi har handlat, lagat mat och tittat på Paradise hotel (Ida följer de tävlande, jag är kär i Alex Schulman, haha). Och snart ska vi packa Idas väska, för hon är skor och har inte börjat än xD Till detta blir det julmys med varm choklad och lussekatter! Och planera mer om Stockholm, weho. Nej, nu ska jag återgå! Puss på er!
http://www.facebook.com/photo.php?pid=5881978&id=615348951
Det är inte helt fel att åka tåg alltså. Just nu sitter jag med hörlurar i öronen och Spotify, äter en lussekatter och läser awesome Alex Schulmans bok. Med snötäckta granar utanför rutan och bara en timme till Ida. Och så har jag Marabou i väskan, haha, får ju stötta dem lite nu när jag fick en handduk och allt. Nä nu får jag sluta innan jag blir åksjuk. Ny bild finns uppe på länken jag skickade innan! :)
Jag fick massor av post idag. En sak jag vunnit (som jag hade glömt att jag ens tävlat om, haha), lite julklappar och ett Traderafynd. Här kan ni se innehållet, ta-dah! Handduken vann jag visst, haha, och skivan blev min för ynka 29:-, trots att den hade releasedatum för ungefär en månad sen. Woooh! Resten får ni inte se, för det är julklappisar!
Här kommer ni att hitta Stockholmsbilder i veckan!
Hej!
Nu har jag stressat runt satan hela förmiddagen. Först försov jag mig (alarm = 07.30, Linda-Marie lämnar sängen = 10.02) och därefter har jag panikpackat väskan, ändrat tågtider till Ida hela tiden och försökt slå in julklappar. Haha. Och nu håller jag på att multitaska ännu mer: lagar mat, plattar håret, tömmer kamera och bloggar på samma gång. Gah! Jag hatar att jag alltid är så stressad. Men det jag måste säga är att jag inte kommer att ha tillgång till dator förrän på måndag kväll. Men! Jag har ju som sagt en iPhone att blogga med nu också, dock finns det en liten detalj som saknas där. Man kan inte ladda upp bilder. I alla fall har jag inte listat ut hur än. Så fram tills dess att jag listar ut det kommer bilduppladdningarna att ske på min Facebook. Så i mina blogginlägg skriver jag om jag laddat upp någon bild och voila! Så kikar ni in i följande album:
Jag vill inte skriva om kärlek sådär som alla andra gör. Börja med att berätta att jag inte vet vad det är, att det både är det finaste som finns och det värsta man kan uppleva. Jag vet inte ens om jag kan skriva om kärlek överhuvudtaget. Det är så mycket enklare att beskriva kärlek till familj, musik eller djur. Den kärleken är så enkel, så självklar, och jag litar på den. Den typen av kärlek är trygghet, den skulle aldrig göra slut med mig. Bedra mig eller ljuga för mig. För den kärlek som jag tänker på först, den där förälskade kärleken, den är mycket svårare. Jag är inte säker på att jag vet vad den är.
.
Jag minns första gången jag såg Hundtricket. Linus Wahlgren spelar huvudrollen, och han har väldigt svårt för att träffa en tjej. Han sitter mest och drömmer sig bort i sina Hollywoodfilmer. Och kompisarna börjar tröttna på honom, så kompisen Alexander Skarsgård säger någonting väldigt träffande. "Vet du vad som är felet med dig? Du är kär i kärleken." Jag minns hur jag tog in det, vägde orden inom mig och insåg. Att det kunde varit någon som sa så till mig. För jag drömmer alltför ofta. Och får ännu oftare drömmarna krossade.
.
För mig är kärlek närhet. Att få ligga i soffan i någons famn under en filt, att hålla handen ute i snön fast det vore varmare att stoppa händerna i jackfickorna, att se personens nummer radas upp på displayen och veta att han sitter på andra sidan och vill prata med mig. Men också närhet i form av att få veta vad han tänker på, vilka drömmar han bär och veta att han tycker om mig. Bara mig. Det är kanske just det. Att trots att allt är fel och fult, så är han rätt. Och att det känns självklart för honom med, att det är vi. Att veta att det finns någon som står vid min sida, oavsett.
.
Jag saknar att ha en pojkvän. Jag är ärlig, inte desperat eller öppen för alla förslag, men jag saknar det. Men jag är inte så lätt heller, jag blir inte kär så lätt. Jag blir lätt intresserad, nyfiken, attraherad. Och börjar tycka om. Men den där förälskelsen, att vara kär, den dyker inte upp alltför ofta. Senast för ett och ett halvt år sen. Och det börjar bli lite kallt om hjärtat nu. Inte för att jag är singel, men för att det inte finns någon att känna sådär lite extra för.
.
Och jag har så svårt att tro på saker, att saker ska hålla och att någon faktiskt vill satsa. Det är tråkigt, men sant. Än värre är att nästan alla känner så, av vad jag förstått. Ingen vågar satsa, gå in helhjärtat och våga förlora. Och det förlorar alla på. Jag minns en gång, för snart fem år sen, när jag pratat om massa saker med Alexander Schöld. Han var min lilla trygghet, den jag kunde prata med och samtidigt hela min värld. Han sa en sak jag aldrig kommer glömma. "Våga förlora - det vinner man en massa på.". Så enkelt egentligen. Om jag skulle börja följ det lite bättre?
.
Om alla vågade prova, vågade förlora, skulle nog inte Sverige vara världens singeltätaste land. Vilket jag har hört att det är. Och jag vill inte vara singel för alltid. Det tänker jag inte vara. Men jag är hellre ensam än med någon jag inte älskar med varje liten del av mig. Som Håkan säger det, "Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan." Det är kanske därför jag älskar låttexter... För de kan beskriva det jag själv inte kan uttrycka i ord.
Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
Morgonmyser i soffan. Pausade i Mysteriet på Greveholm och började titta på När karusellerna sover istället. Inte sett den sen 1998, haha. Så minns ingenting typ. Mys!
En viss medarbetare tycker att jag tittar på alldeles för lite film. Som straff fick jag räkna upp tio karaktärer ur Star Wars och sen fick jag hemläxa:
Jag har världsfinast smeknamn på Donken. En viss arbetsledare uppskattar att kalla mig det i alla fall, haha. Och det är mycket bättre än en annan arbetsledare som tycker det är hysteriskt roligt att göra om "L-M" till "Lem". Inte okej. Haha. Här är i alla fall en bild på hur stora skifttavlan ser ut, haha. Där det står typ var man ska vara och hur mycket rast man har. Och sen en söt Ewa-Linn när vi hade stängt och släckt. Puss!
Jag trodde inte jag skulle falla isär såhär. Jag visste att det var för bra för att vara sant. Och du tror att inget har förändrats. Allting har förändrats. Jag kommer aldrig se dig på samma sätt igen. Hur skulle jag? För alla andra, de som tror att de vet vem du är, kommer allt vara precis som vanligt. Men inte för mig. Du har krossat den bilden, med några ord, snabbt och smärtsamt. Ingenting blir någonsin likadant igen.
Jag förstår verkligen inte. Du gör det så svårt för mig. Först trodde jag inte dig, jag trodde inte det fanns en chans. Du visste det, du visste det så jäkla mycket. För det var på dina villkor. Allt det här har varit på dina villkor. Men ändå fick du mig att tro, sakta men säkert övertalade du mig att tro att det var möjligt. Att det omöjliga kunde vara på riktigt. Att det du sa var på riktigt. Och jag började tro, jag började släppa på mitt motstånd och jag litade på dig. Kanske var det ändå möjligt att drömma? Och du lät mig tro det, du lät mig tro så jäkla hårt på att drömmar kan slå in. Varför gjorde du det? Varför, om du nu skulle krossa dem ändå?
.
Jag kommer nog aldrig att förstå. Det där spelet, den där leken du tycker om så mycket. Var du tvungen att dra in mig i den? Du frågade aldrig om jag ville vara med. Jag blev omedvetet en del av det, en spelpjäs du kunde flytta hur du ville, när det passade dig. Och nu antar jag att den enda som förlorat ditt lilla spel är jag. Utan att jag fick vara med, bestämde du att jag var pjäsen som skulle flyttas ut från planen. Den som du inte längre ville spela med.
.
Och det svåraste är att jag skulle komma tillbaka direkt, när du än skulle vilja. Släppa allt och kasta mig in i ditt spel igen. Och det gör ont, för jag vet att jag kommer att vara så svag. Så dum och mesig. Men ändå, även fast du gjort ditt bästa för att krossa de uppbyggda drömmarna, så hoppas jag. Hoppas på en liten chans, att det är ett misstag, att du inte skulle göra såhär. Att de fortfarande kan gå i uppfyllelse. Men det kommer de inte att göra. Inte den här gången.
Jag älskar att det finns flera personer som kommenterar min blogg med "Skriv mer om Robert!!!". Det är kul, för jag skriver ju redan mycket om honom. Och det finns egentligen inte så mycket att säga, det är rätt tyst från hans håll just nu, haha. Men jag kan väl langa en bild eller två, i alla fall! Lite julkänslor från Robert och hans hund Nala!
Jaha. Det straffar sig helt klart att somna vid sex på morgonen. Jag vaknade 14.58. Inte okej. Det är fasen inte roligt att sova bort en hel dag, speciellt när jag har en miljon saker att göra. Har spenderat över en timme i soffan med Mysteriet på Greveholm och sprängande huvudvärk. Det är inte okej, det heller. Fasen. Jag måste skriva upp lite saker jag MÅSTE hinna göra idag, ikväll. Puh.
.
Vinna ytterliggare Tradera-auktioner
Lägga över musik i telefonen.
Se Gossip Girl
Se Vem kan slå Filip & Fredrik
Kolla tåg till Växjö
Kolla igenom vad som ska packas
Adresser till vissa affärer i Stockholm
Slå in paket
Skriva en lista till Ida på vad vi ska hinna med, haha.
Hmm. Nej, jag erkänner. Jag sover fortfarande inte. Jag har inte ens lämnat datorn. Eller tvättat av smink. Eller bytt om till pyjamas. Jag borde inte få starta datorn efter en stängning. Får ha sånt alkolås på den, fast typ... Sömnlås. Finns det på Kjell och Company?
Nää, nu ska jag hoppa ur mina Donken-kläder! Eller ja, hoppa blir en överdrift, orkar knappt stå upp, haha. Det är slitigt med 10-timmarspass flera dagar (nätter) i rad. Men nu är jag ledig och på onsdag åker jag upp till Ida i Växjö, och därifrån till Stockholm! Så imorgon ska jag väl försöka se vad jag ska packa, fixa ner musik till iPhonen, ta igen missade tv-program (Robins, Gossip Girl, Vem kan slå Filip & Fredrik?) och duscha i två år. Annars luktar man hamburgare. För alltid. Haha, närå. Ska väl försöka komma i säng någorlunda tidigt inatt (ha!). Så... God natt!
Hehe. Jag bjöd på en hel del saker på Tradera innan jag stack till jobbet. Fasen förlorade dock på en, en av de sakerna jag helst ville ha. Helsike. Men det går fler tåg, och den finns ju på Cdon & Ginza med! Det gör däremot inte Poets-skivan och Idol-dvd:n, så glaaad att jag fick den! Bjöd dock upp till 100.- på Poetsskivan, haha, men ingen annan bjöd så det blev ynka 9:-, som var startbud. Alla de här sakerna kostar under 25:- styck, haha. Vissa ännu billigare eftersom de kommer att samfraktas, då det är samma säljare. Puss på det!
HAPPYFACE! Världens finaste, bästa, underbara, intelligenta, awesome människa accepterade mig. Weeeh. Jag beundrar honom så mycket! Nu ska jag bara få prata med honom men sen är jag i himlen, haha.
Man vet att man är beroende när man bloggar på sin rast... Haha förresten, dagens roligaste var en person i driven. Den ville veta hur stora emmentalerhjärtanen var. I centimeter xD haha. Ni ska jag äta upp min glass och sen back to work. Puss!
Uuuuh, jag vill inte lämna mitt täcke. Och min pyjamas. Snyft. Nu har jag sett Idolreprisen och fixat mig lite smått, men duschen kallar fortfarande. Och sen kläder. Och jobb. Gah. Jag är så trött, jag vill vara hemma och se Gossip Girl, Vem kan slå F&F och Beck. Sånt vill jag göra idag, inte steka hamburgare, haha. Men men, det ska väl gå! Dock är jag så trött att jag skulle kunna sova ett dygn, haha, för jag är sämst på att hålla mina löften om att gå och lägga mig tidigt. Igår blev det väl strax efter fyra till slut. Suck på mig.
.
Nä, nu får jag väl gå och ta tag i mitt liv... Puss!
And then he's let his flakey friend put a picture on Facebook showing you off. How could you even for a short time thinking it's him, When even your mum says I am the one.
Happy! Jag ligger i sängen under täcket med telefånen i handen och är gladis. För idag ska jag sova tidigt! Weeeh. Haha. Och jag är stolt, för ikväll har jag varit så sinnessjukt effektiv på jobbet. Jag och Basse fick stänga ensamma, igår var vi fyra stycken, och trots världens rusch med kunder 22-00 hann vi klart i tid! Helt insane faktiskt, jag tror knappt på det själv. För vi låg efter så himla mycket, noll städning under två timmar, men we made it! Woooh. Nu är jag dock helt död i kroppen. Haha och jag skulle egentligen bara haft en stängning den här veckan - nu har jag gått med på att ha tre i rad xD Men pengaaar, åker ju till Stockholm på onsdag och sen blir det inte så mycket jobb i december alls. Så man får väl typ passa på!
.
Men jag tycker oftast det är asroligt att vara på jobbet, för alla är så bra och roliga. Sen själva jobbandet är väl inte alltid lika inspirerande, haha, men klagar inte! Imorgon ska jag i alla fall få se Idolfinalen och sen blir det jobb igen, samma tid. Puuuuh. Nu ska jag sova och jag hoppas att ni andra redan gör det! Puss och godnatt!
Suck. Blev ringd och väckt alldeles för tidigt (12.30, hehe) av Jimmie. Mer jobb idag, istället för ett lugnt sextimmarspass blev det en mindre lugn stängning och dessutom tidigare i eftermiddag. Puh. Men pengar it is! Och jag hittade massa finafinafina bilder på bästa Daniel på Aftonbladets hemsida nu. Daniel & Weise skulle varit i final. Punkt. Men nu får jag jobba in lite pengar så jag kan åka och titta på dem på idolernas turné! Wooh!
Det är fan illa. 04.45 och jag bloggar via iPhonen. Jag borde ju läggas in på avvänjning eller något. Haha. Dödstrött i kroppen efter tio timmar på Donken men galet pigg i skallen efter tre timmars TV4Play-och YouTube-tittande... Nä nu får det vara nog. Godnatt x)
Haha, nä, detta var nästan ännu sötare. Daniel intervjuar, Olle smickrar Laila och Weise rappar. Dessutom verkar Daniel lite dragen, haha! Eller bara väldigt uppåt. Olle med. Och Darin uppträder. Och Jay sjunger. Och det är feeeest! Fina människor, roliga människor!
Hehe. Prioriterar att titta på kvällens Cirkus Möller-avsnitt istället för Idol. Dock världens sämsta avsnitt av Flickorna på Klitteholm. Ingen juniorcup för Nettan, hästen Pinocchio blev hamburgare och Sebastian hade ynka två repliker. Blah. Men däremot massa Sean Banan, haha. Och jag hoppas att jag inte är den enda i landet som fattar Möllers humor, för jag tycker programmet är vansinnigt roligt! Så jag vill ha meeer, fler säsonger, mer mer mer! Ledsen att det var säsongsavslutning nu, snyft. Vill ha samlarbox och sånt där. Haha. Får tvinga dem att trycka upp sånt, för min skull. Hihi. Bäst.
Jahaja, grattis Jay, säger jag väl! Jag har precis lyssnat på vinnarlåten och ja, den är väl bra. Men eftersom jag inte direkt gillar varekn Jay eller Minnah så är den inte min favorit direkt. Haha. Kvällens höjdpunkt (av det lilla jag sett) verkar däremot vara när Idolerna sjunger "All I need is you" för Peter Jihde. Bästa Daniel sätter sig i Peters knä och bästa Weise håller Peter i handen. Kvällens två stora ögonblick, haha. För Weise och Daniel hade varit mina två finalkandidater om jag hade fått välja! Med Elin Blom som trea. Imorgon ska jag försöka se finalen i alla fall och sen blir det jobb igen!
Spännande dag på jobbet idag. Dagens höjdpunkter i korthet:
.
- Jag lyckades förhandla mig till mina 45 minuters rast klockan åtta. Puss på skiftledaren Matilda.
- Jag hade fått sexton sms mellan 21 och 23. Tolv av dessa innehöll diverse versioner på "JAY VANN!".
- Jag fick laga middag åt kändisar. Först såg jag en kille som jag kände igen jättemycket, men inte kunde placera. Sen kom frontmannen Linus och heeeela Willez fram i kassan. Gah. Så jag fixade middag till dem, eftersom jag var ensam i köket. Mihi.
- När vi hade stängt en halvtimme snabbare än planerat, wiiho, fick vi vänta 45 minuter på Matildas skjuts. Ute. I snö. På parkeringen.
- Jag upplyste alla om att Cirkus Möller hade säsongsavslutningen ikväll. Noll personer brydde sig.
- Jag åt kött för första gången sen i augusti på Donken, haha. Mest för att jag fick rusa in i personalrummet på rasten för att se Idol och hann inte fritera kyckling och sånt. Haha.
Take these stars and make them sing, I can do anything
Rawr. Jag hade nästan glömt hur amazing sexig han var på scenen. Hans uttryck, röst och rörelser är magiska. Haha, jag satt och tittade på Flickorna på Klitteholm från Cirkus Möller, där Sebastian har en roll för er som missat, och blev sinnessjukt sugen på hans gamla skiva. Den första av tre. Och här är fina videon till Indifferent. Rawr.
Puuuh. Har fasen varit duktig och städat hela dagen. Dock blev förbättringen inte så stor. Hade behövt ett par, tre veckor eller något för att få fason på mitt rum, haha. Eller så kanske jag skulle speeda upp mig lite och inte sitta och läsa alla gamla papper jag hittar eller fundera på om en påse är värd att spara eller inte. Haha. Ja, jag är långsam. Och nu håller jag på att fixa mat och sen blir det jobb hela kvällen & natten. Det behövs, pengarna börjar sina efter ändlös shopping och biljettbokning. Haha. Dock kommer jag att missa Idolfinalen, så ni gulliga som har mitt nummer kan känna er väldigt fria att sms:a allt som händer till en stackars ovetande Donken-anställd. Haha. Puss på er!
"... befinna sig i ett sådant lyckorus att han blir bög av bara farten."
Haha, av en slump kom jag in på Rickard Engfors (artist, transa, stylist osv) blogg. Och så hade han skrivit ett långt inlägg efter presskonferensen om startfältet till nästa års Melodifestival. Och detta om min favorit Sebastian. HAHA! Jag dog massor. Dock vill jag inte som Rickard att Seb blir "bög av bara farten", haha, snacka förlust för mig då! Rawr.
HAPPYFACE! Gissa vem som ska se My chemical romance i vår?! IIIIIH! Jag har velat se dem längelängelänge nu och gah, nu får jag chansen! Så fick gå upp tidigt idag och sätta igång datorn, logga in på biljettförsäljningssidan och ha upp ett danskt-svenskt internetlexikon. För yes, det blir Köpenhamn och inte Hovet. Eftersom jag insåg att fast det är i ett annat land är det galet mycket närmre för mig. Haha, en tågbiljett till Köpenhamn kostar 70:- för mig, medan en till Stockholm kostar närmre 900:-! Så nu är jag gladis. Ihhhhh! Na na na (na na na na na na na na na na), haha!
Umgås med TV3 Play och Veckans kanin nu. Haha, jag förstår inte vad alla har emot Alex Schulmans diverse program. Eller okej, jag kanske kan förstå. Men jag tycker han har awesome idéer, och älskar att följa honom. Så nu blir det detta fram till jag ska sova. Imorgon är det jobbelijobb!
Varm choklad, lussekatter och pepparkakor hos Emma
Jag har haft världsmysigast kväll hos Emma. När jag kom dit så möttes jag av varm choklad med vispgrädde, lussekatter och hembakade pepparkakor. Muuuuums. Och tända ljus och massa att prata om. Iiiih. Och så fick jag finis julklapp av henne med. Världens sötaste mugg med typ "benvärmare" och choklad och liten visp. Supersött, tack fina du! Mysig kväll blev det i alla fall. Puss på det!
Är alldeles för trött för att blogga. Tror jag ska krypa ner under täcket och sova en liten stund, haha. Mysigt. så ni får nöja er med lite kvalitetsbilder från iPhooooone genom vindrutan medan mamma körde, haha. De blev faktiskt okej ändå! Så här är vägen hem till mig då, haha! Och en liten Oliver hemma.
Alltså. Förlåt, men jag tycker att det är så vansinnigt idiotiskt att avslöja detta dagen innan finalen. Nötet Jay och nötet Minnah fattar nog inte det. Men jag tycker redan finalen är pinsam och det här gjorde det ännu värre. Jag menar, i final har vi en person som ÅKT UT. Och en som testats positivt för droger under programmet. Och nu är de dessutom tillsammans? Alltså, det är pinsamt! Jag skäms för deras skull. Det här förstör hela finalen, hur spännande är det med en tävling där båda säger "det spelar ingen roll vem som vinner, jag är lika glad för han/hennes skull om jag blir tvåa" och bla bla. Hur intressant blir det på en skala? Noll vinnarskalle och noll konkurrens = trååååååk. Alltså, det här blir sämsta finalen någonsin. Jag är faktiskt inte ledsen att jag missar den på grund av jobb. Det trodde nog inte många att de skulle höra mig säga! Haha.
Ängelholm, med besök här och var, ärenden och annat. Och mysig lunch med mums-baguetter på Tant Karins med mamma. För mig: baguette med kyckling-curry-röra och oboy. Puss på det.
Hemma! Gud, jag skulle kunna gå och lägga mig direkt. När hände det här? När blev halv sju en tid som framkallar skräck hos mig? Jag menar, annars brukade jag knappt ha slutat skolan för dagen vid den här tiden. Och sen komma hem och plugga i tiiiimmar. Och sen gå upp ännu tidigare än vad jag gjort idag! Jisses, jag var ju värsta supermänniskan. Nu är jag helt död och trött. Men ska blogga och ikväll ska jag hälsa på finis Emma. Och det är kärlek att ha mobilkamera! Fotade genom rutan, maha. Och nej, jag körde inte samtidigt x)
Nu sitter jag i bilen på väg till Ängelholm. Och är sinnessjukt trött. Det känns helt plötsligt väldigt onaturligt att gå upp på en tid som jag för ett halvår sen hade räknat som sovmorgon. Det är lite illa. Haha tröttheten kan bero på ett lite YouTube-maraton i natt. Med alla Daniel Paris videobloggar. Haha, seriöst, han är vansinnigt söt och ännu mer vansinnigt blåst. Citatmaskinen Ismet från Lite sällskap har seriös konkurrens nu xD Daniels citat är mer i stil med "De visste vad örngott var :o", "Min bästa egenskap är... Att jag kan klä mig fint!" och "Jag städar inte mitt rum, självklart inte. Det är ju en del av huset! ... Och min mamma städar huset :)". Hahaha. Nej nu ska jag sluta innan jag blir åksjuk. Puss på er, vi hörs i eftermiddag! :)
Här bor jaaag! När jag gick från att ha parkerat bilen bakom stallet (till höger i bild) så halade jag fram iPhonen och klickade två bilder. Bara för att det inte var så mörkt och lamporna precis hade tänts och snön låg så fint och... Haha, av många anledningar! Plus att jag aldrig orkar gå ut och fota i kylan om jag inte redan är ute, haha. Men ja, här bor jag alltså!
.
Stall som sagt till höger. Tre stora hagar (en bakom mig, två till vänster) och ett så kallat "hönshus" (rött till vänster på första bilden) där vi mest har bråte, haha. Dammen är på andra sidan huset. Två altaner, haha, en används dock aldrig. Och vid den till vänster på huset är där en tomte med ren också, som lyser! Och lite andra saker här och var, ett pyntat mjölkbord på andra sidan vägen, ett vildsvin i plast där en tomte står bredvid just nu och en stor väderkvarn, bakom mig.
.
Jag älskar att bo här, det är det finaste stället jag kan komma på! Det enda som är tråkigt är att det är så långt till allting. Och att ingen bor i närheten, närmaste vän är på en halvmilsavstånd. Närmaste vänner (om jag ska ha mer än en) är på 2,5 mil, haha. Men det är fint i alla fall, och världsmysigast!
Nu när jag ändå hade kameran framme... Nä, jag vill bara visa! Ett litet, litet urval från mitt rum. En gång hade jag affischer, en Gessle-hylla och dylikt med. Haha.
.
Tröjor och ett urval vykort.
Böcker och några skivor som hade fel fysiskt format för att stå i hyllan.
Filmer och en fantastiskt skriven uppsats från tredjeklass!
Lite skivor (saknas några som är ute i bilen men det är massa snö och den är bakom vårt stall, puh!) och påsen jag fick när jag köpte Gessle-boken. Den ligger i Gessle-lådan.
Oerhörda paintskills utskrivna och insatta i pärm, skulle gissa runt år 2000.
Gamla, fina biljetter.
Min fina signerade bok.
Per i somras och jag och Per 2007. Yes, foto på foto.
Jag tror att alla kommer veta vem det här kommer att handla om.Mannen som förändrade min världsbild när jag var sju år, han som fick mig att förstå att musik var något mer än underhållning i bilen och han som blev som en del av mig. En förlängd länk av den jag var. Och fortfarande till viss del är.
Jag minns när jag satt i bilen, vår gamla vita Mercedes med kasettbandspelare, tillsammans med mamma. Jag tyckte musiken var dålig, jag har för mig att det var Lasse Stefanz eller något liknande, vilket jag inte helt uppskattade. Så mamma letade upp ett gammalt band hon hade. Ett vitt. Med blå text, som redan då, där i bilen 1997 var slitet. Men mamma stoppade i det i den inte alltför moderna bandspelaren. Och från att ha tyckt att musik mest var något man hade för att fördriva tid eller kanske på en idrottslektion, blev jag fascinerad. Först nyfiken, på den där ljusa, hesa rösten.Jag lyssnade och tog in. Och det var bra. Och när en låt kom, en speciell, då snurrade mitt hjärta runt som en frisbee. Det är svårt att förklara, det var som en blixtförälskelse. Och jag såg på bandspelaren med stora ögon och när låten efter tre minuter tog slut, ryckte min hand automatiskt fram mot rewind-knappen. Och låten, den där fascinerande tre minuters-vägen till himlen om kastade fat och vaser, spelades igen.
Och så fortsatte jag. Jag älskade det där kassettbandet. Mamma fick höra samma låt om och om igen, och jag undrar ibland om hon inte i vissa stunder ångrade att hon spelade upp det. För jag doserade den som en drog, jag ville bara höra den. Jag avgudade hela kassettbandet, men en låt var mitt hjärta. Den var allt. Jag minns hur vi åkte på klassresa i tvåan, till en nöjespark, och en kille i klassen åkte med i mammas bil, tillsammans med sin pappa. Jag var åtta och tvingade dem att höra låten om och om igen. I timmar. Jag kunde inte få nog. Och den där låten blev starten på något magiskt för mig. Vilken det var? (Kom så ska vi) Leva livet. Med Gyllene Tider.
Per Gessle blev synonym med mig i skolan. Om någon nämnde Per Gessle vändes alla blickar mot mig. Jag passade på att göra alla skolarbeten roliga - det vill säga, Gessle-kopplade. Och önskade mig fina Gessle-födelsedagspresenter, -julklappar och annat. Och det blev världens projekt att klippa ut artiklar och spara i en pärm, som sedan utvecklades till en skokartong. Mormor skickade kuvert med små bilder hon hittat i diverse skvallertidningar och varje kväll bläddrade jag i min dåvarande tjocka pärm. Drömde om att han en dag skulle veta vem jag var, träffa honom, få säga allt det där bra till honom som jag tänkt ut.
Och jag skrev brev. Om att jag ville gifta mig med honom ifall han och Åsa skilde sig. Jag var nio. Han var 41. Men det såg jag inte som ett problem, jag kunde inte tänka mig någon finare man än han. Och jag minns lyckan den dagen mamma hämtade mig utanför skolan, log lite konstigt mot mig och halade fram ett brunt kuvert. Jag vet hur jag öppnade det och hur jag stirrade på innehållet. Lät ett leende sprida sig i ansiktet och började hysteriskt skratta och tacka. Det var himlen. Mamma hade via sitt jobb kommit i kontakt med en i Åsa Gessles familj. Och han hade frågat mamma om hon gillade Per och hon hade svarat att hon hade en dotter på elva år som avgudade honom. Och en dag, när han kom tillbaka, hade han med sig en present. Från Per. En skiva från hans hem, som han signerat. Till mig. Jag har aldrig hållit i något skörare, mer värdefullt.
Jag gjorde Per delaktig i allt. Jag hade ett halsband med honom som jag alltid bar och till och med lyckades få med på skolfotot. Jag fyllde i en sida i en "mina vänner"-bok åt honom. Jag spelade in kassettband med hans låtar från radion, för att lyssna i min kassett-walkman. Jag fick mamma att tvingas lära sig hur man spelar in på VHS:en, för att föreviga alla framträdanden, intervjuer och Gessle-ögonblick på tv. Faktiskt är det så att den första Melodifestivalen jag spelade in, var 2001. För att Roxette uppträdde i pausen. Så det kanske är tack vare Per som jag tycker om Melodifestivalen också. För att jag såg den där stunden om och om igen.
Det är svårt att minnas allt, alla detaljer. Det är nog omöjligt. För i min värld var alla detaljer Per. Allt som inte var detaljer var också Per. Hans musik, hans röst, hur jag beundrade honom. Jag minns för ett år sedan, så fick jag kontakt med en kille som gick i min klass 2-3, i lågstadiet. Och det första han säger är: "Hej, hur är det med Gessle-fanatikern?". Jag satte kanske ett litet spår på fler än mig ändå. Och än idag, när någon säger "din idol", så ser jag Per Gessle framför mig. Han kommer alltid att vara det. Det kan ingen ändra på, varken Jocke Berg, Håkan Hellström and so on. Per kommer alltid att ha min första plats.
Per Gessle förändrade mitt liv. Hans musik fick mig att för första gången känna, att för första gången förstå innebörden av att älska musik. Och jag lärde mig så mycket, under hela min uppväxt var det bara hans musik som gällde. Texterna sitter som berget, oförmögna att lämna mitt huvud. Och det skulle jag inte vilja heller. Han har påverkat mig för mycket och på sätt och vis har han nog gjort mig till den jag är. För jag vet inte hur jag hade klarat att växa upp utan honom. Och den förälskelse jag kände till "(Kom så ska vi) leva livet" kommer jag nog aldrig att uppleva i mitt liv igen. Men vissa kanske inte ens får känna det den enda gången.
Det är nästan svårare att förklara min förälskelse, min stora kärlek, till Per Gessle än att förklara känslorna jag haft i förhållanden. Min kärlek till Per kommer aldrig ta slut av ett "vi måste prata". Han dömer mig inte om jag är otrogen med andra artister. Och oavsett hur ledsen, uppgiven eller ensam jag är så har han aldrig lämnat min sida.
För det var nog det som gjorde att jag älskade honom så mycket. Och alltid kommer att göra det. Han svek mig aldrig. Hans hesa röst höll min hand när jag behövde den som mest. Han fortsatte sjunga för mig när ingen annan gjorde det. Han fortsatte säga "men jag vet vad jag säger, du är fin" när världen var tyst. Och han fortsatte få mig att känna. Från att jag var sex år tills nu. Fast världen slet och drog och krossade, så höll han mig varm när jag kramade skivfodralen. Han fick mig att aldrig känna mig ensam.
Och ibland känner jag fortfarande hans hand i min. Jag vet att hans musik alltid kommer att finnas där för mig. Även när de kastar fat och vaser runt omkring.
The Ark splittras. Först blir det en klubbturné och sen en sommarturné. Och sen är det slut. Jag är inget jättefan, med affischer, skivor och merch, men jag gillar dem! Så jag tycker att det här är vansinnigt tråkigt. Så, så fort biljetterna till sommarturnén släpps SKA jag ha en! Jisses med pengar på konserter jag kommer att få spendera nu. Det blir till att steka många hamburgare! Haha. Kommande konserter som ska bokas:
.
The Ark
Håkan Hellström
E.M.D.
Idol 2010
Eldkvarn (om jag kan lyckas komma in, haha!)
.
Och sen väntar jag på biljetter och turnéplan till internationella artister och band inför sommaren. Jag hoppas speciellt på My chemical romance och Good Charlotte, som släppt skivor nyligen. Hoppas, hoppas! Här ska det hållas utkik!
Oh yes, jag köpte den! Det var ett tecken, den var kvar - och jag var på Väla igen. Haha. Så jag kunde inte låta bli. Denna i vår med ett par svarta Converse till, kärlek!
Hoho! Hemma igen. Efter mitt, host, tredje besök på Väla. Det var inte meningen, men det blev så. Idag ville alltså Alex iväg och julhandla med och för att variera oss valde vi Familia, ett närliggande, lite mindre köpcentrum än Väla. Efter massa mys, mat och shopping till oss själva (nåja, mig själv) så ringde Annelie, Alex lillasyster och ville ha skjuts. Så in i Helsingborg och hämta och därefter... Väla. Haha! Seriöst, jag tror personalen känner igen mig snart. Illa att åka dit tre gånger på en vecka. Och dessutom, host host, köpa äääännu mer till sig själv. Jag är en hemsk människa.
.
Haha, dessutom fick jag med Alex in i Teliabutiken och spana in "Daniel Norberg". Rawr. Det är en anledning att åka till Väla bara det, för att få smygtitta lite på herr Rawr. Humhum. Så nu är jag tröttis. Shopping sliter på kroppen, haha!
Jodå. Idag är det dags igen, haha! Nu sitter jag i bilen på väg till nästa köpcentrum. Idag blir det dock med sällskap av världens bästa Alex! Mys. Önskar dock jag kunde komma på hur man laddar upp bilder här när man som jag gör ju, bloggar via iPhonen. Hmm. Ett mysterium. Puss!
Åååååh. Jag ångrar att jag inte lät den här jackan/kavajen följa med hem! Jag har sett den innan, för ett halvår sen, men då fanns den inte i min storlek. Och jag blev jätteledsen. Och nu fanns den. Och så köpte jag inte den! GAH! Men tyckte den var dyr och gah. Så la undan den. Och sen GLÖMDE jag den. Inte okej. Så när jag satt på bussen, bara:
"Helvete, helvete, helvete!"
.
Så nu får jag leva utan den. Om jag inte åker och hämtar den imorgon. Maha. Om jag orkar en tredje runda!
Lite av dagens inköp. Okej, jag köpte en del julklappar men de får ni inte seee! Hehe. Och vad som är i Kjell & company-påsen får ni inte reda på förrän efter jul. För även om jag vet, är det en hemlis för er. Men det är den viktigaste julklappen typ, åh. Den kommer revolutionera hela min värld! Så det så. Bilderna är sånt till mig själv:
Mysig dag på Väla - igen! Haha, seriöst, två gånger på en vecka, det är lite illa. Och vad som är ännu mer illa är att den enda jag i princip har fixat julklappar till är - mig själv. Men det är så mycket enklare! Haha. Och jag ser det som en god gärning - jag besparar familj och släkt ett massa jobbigt spring i affärer och presentstress. Win-win, liksom. I alla fall, jag fick åka dit alldeles ensam utan Emma. Men vad bättre var att jag först sprang på finisarna Elin & Emma från jobbet. Och därefter Viktoria, som också var ensam. Mys! Så vi gick på julklappsjakt, jag åt (Vicky hade redan ätit) och efter någon timme skulle Vicky hem. Hon går på universitet så hon har plugg. Snyft. Men jag stannade ytterliggare två timmar och shoppade!
.
Och ja, det blev en del inköp, haha. Jag lämnade tillbaka mina sko-älsklingar och fick 1095:- tillbaka. De satt inte tillräckligt bra för att kosta ett fyrsiffrigt belopp. Så sen handlade jag upp mina 1095:-, haha! Och kanske mer därtill, har inte gått igenom slutsumman än. Hmm. Och sen hittade jag även fina Sanna & Linn från gymnasieklassen, saknat er! Och sen bussen ensam hem. Mysigt! Jag ääälskar att åka buss och tåg. Åh, kan nämna det hur många gånger som helst. Allra helst när det är mörkt ute. Mys. Och nu med Spotify i mobilen med, perfekt! Och en kola-godis. Hihi.
Först... HAPPYFACE! Andreas Weise är klar för Let's dance! Wooh! Det är ett av de väldigt få underhållningsprogram jag aaaldrig kollar på. Jag såg första säsongen, men inte två, tre, fyra och hur många det nu är. Haha. Men nästa år är det bud på att kolla nästan! Det är himla många av mina favoriter. De som är klara (jag gillar = fet text):
.
Andreas Weise
Björn Ranelid
Alexander Rybak
Helena Lundbäck
Frank Andersson
Jessica Andersson
.
Och av vad jag hört förhandlar de om Jonas Gardell och Sean Banan också! Mina två älsklingar, haha. Sean är ju dock dansare i grunden och var i final i Floor filler, så alla som tror att han kommer göra bort sig kommer bli rejält överraskade. Han är en magiskt duktig dansare! Mer än vad man har fått se på tv, haha. Så ja, jag får nog svika mina principer nästa år och titta på, hujedamig, Let's Dance!
Hemma! Och nu har jag en miljon saker att skriva, om inte fler! Min dag, bilder, shopping, nyheter, musik, Idol... Nanana! Ni har en del att se fram emot. Nu ska telefååånen tömmas och bilder publiceras. Ord ska skrivas och inlägg ska bara poppelipoppa upp! Allt för er. Och för mig. Haha! Och nu låter jag helt hög men jag är ganska glad. Glad för ingenting skulle man kunna säga. Hopp hopp!
Idag skulle jag och finis Emma åkt till Väla, men hon blev inringd på sitt jobb och var tvungen att ta det. Snyftis. Så ska åka dit alldeles ensam nu. Men ska dock träffa Viktoria där för en fika och lite sånt. Så det blir nog bra ändå! Så nu måste jag göra mig i ordning, sluta lyssna på If you can dream it, you can be it och äta frukost. Puss på detta och puss på er!
Woooh. Den senaste veckan har det varit lite trögt, snittat runt 70-80 läsare. Men idag, wroooom! Hmm. Kan det bero på att fina Erik Billing länkade min blogg på sin Facebook? Eller månne att jag idag ändrade status på Facebook, från singel till i ett förhållande...? Haha! Bli nyfikna nu!
Ibland älskar jag dagens journalistik. Eller inte. Haha, igår fick jag en panikattack och höll på att sätta tungan i halsen (hade ingen mat eller dryck att sätta i halsen, haha) när jag läste den här rubriken och artikeln:
.
Ny storlåt –
då lägger EMD ner
Mattias satsar på familjen, Danny på schlagern och Erik får pengaproblem.
Nytt album och ledmotivet till en av julens stora Hollywood-filmer. Men nu tar EMD paus. Dannys solosatsning och Mattias nyfödda dotter stoppar bandet från att spela – och ställer till ekonomiska problem för Erik.
– Det får blir en del konferencierjobb och sånt, man måste ju dra in lite kosing, säger han.
.
Haha. Det låter så himla illa, som att Erik inte skulle ha mat på bordet om han inte tvingade sig till lite extraknäck. Haha! Så idag har Erik, valt att kommentera detta på E.M.D.s officiella Facebook:
.
E.M.D.1: Vi kommer defenitivt inte att splittras! Dannys medverkan i Melodifestivalen kommer gynna EMD:s fortsatta frammarsch i popsverige, till alla bittra och desperata "musikjournalisters" oerhörda förtret...
E.M.D.2. Jag är inte världens rikaste snubbe, men jag har ändå ganska stadig ekonomi, och gjorde vid ett tillfälle ett jobb som konferencier vilket jag tycker är jätteroligt, och ger lite extra inkomst :) Men 2011 kommer definitivt inte medbringa några större ekonomiska problem. Don't u worry!
E.M.D.3. Mattias kommer självklart satsa på sin familj, vilken nybliven pappa skulle inte göra det? Men EMD är ju Mattes andra familj, så dessa två famlijer kommer leva tillsammans i en fantastisk symbios :) The more the merrier!
Det är svårt att beskriva de två personer i världen som ger mig absolut mest. Som har skapat mig, som önskat mig till världen och som jag i princip lever för. För jag kan inte tänka mig själv utan dem. Hur jag någonsin ska kunna flytta hemifrån och inte få sitta och äta med dem varje dag, kämpa om vem som ska få läsa de roliga tidningsdelarna först med och krypa ihop hos i soffan. Det kan jag inte riktigt se framför mig, även om jag vet att det är oundvikligt. En dag måste jag ju lämna det här och klara mig på egen hand. Utan att ha mamma och pappa nära till hands.
.
För nära till hands är något de alltid har varit. Alltid, för att prata med, för aktiviteter, för kramar och stöd. Vi äter alltid tillsammans på kvällen och vi gör mycket tillsammans. Många tonåringar känner nog att de måste bryta sig fria från sina föräldrar, göra uppror och revoltera. Jag har aldrig riktigt känt det, det har inte riktigt funnits något att revoltera mot. Självklart har vi stora meningsskiljaktigheter om mycket, och ju äldre jag blir desto intressantare och tyngre blir diskussionerna, haha. Jag tycker om att ha rätt, och även om jag inte alltid har det försöker jag vända saker till att jag visst har det. Jag vet inte vem av dem jag har fått det av, för båda kan vara ganska bestämda av sig, haha!
.
De senaste åren har en sak blivit självklar för mig. Att berätta. Jag berättar väldigt, väldigt mycket för mina föräldrar, mer än vad jag tror att de flesta andra gör för sina. För att jag kan känna mig trygg med det. Jag vet att de inte dömer mig, att de stöttar mig och att de inte blir besvikna på mig. Självklart har de åsikter om det jag säger, saker vi inte alltid är överens om, men det är bra. För jag kan se saker ur deras vinkel med och det gör mig nog till en mognare, vettigare människa. Men samtidigt kan jag få dem att se saker ur mitt perspektiv, oftast i alla fall, haha.
.
Jag beundrar min mamma väldigt mycket. Hon har ett sätt som är väldigt mjukt och förstående och hon får människor att känna sig trygga och sedda. Och hon förstår och jag att hon uppskattar att jag är så öppen med henne, som jag är. Öppenheten är nog det viktigaste mellan oss. Jag vågar berätta saker, bra som dåliga, för henne utan att vara rädd för hur hon ska reagera. Snarare tycker jag att det är skönt, för hon ser lösningar på saker. Och om hon inte ser lösningen direkt, får hon mig att må bättre på nolltid. Hon finns alltid där, att hålla i handen, krama och gråta ut hos. Min trygghet, det är vad hon är. Världens finaste mamma, jag älskar dig.
.
Och pappa. Världens bästa pappa. Det finns ingen som får mig att känna mig så trygg och säker, som när jag lutar mig mot honom i soffan. När jag berättar något så får han mig alltid att se det realistiskt, att växa lite och bli lite mognare. Och jag vet att det inte finns någonting han inte skulle göra för mig. Och jag skulle göra allting för honom. Även om jag och pappa inte babblar på i så stor utsträckning som jag och mamma (också kända som pratkvarnarna i hemmet), så vet jag att han förstår i alla fall. Han känner mig så väl att han vet ändå. Han vill skydda mig från allt ont och jag vet att det är därför han försöker göra mig mer realistisk när tankarna svävar iväg. Han är min säkerhet, den som alltid finns. Jag älskar dig.
.
Jag älskar dem så enormt mycket. De är min värld. Jag älskar att vara hemma, det är min favoritplats på jorden. För där finns min familj. Det viktigaste för mig. Och även om jag vet att jag inte kan bo hemma för alltid, så vet jag att jag kommer åka hem så ofta som möjligt. För att få vara nära världens finaste människor. <3
Haha, efter allt det här blev jag lite nostalgisk. Jag var ganska obsessed av Trevolts musik för 1,5 år sen ungefär. Jag försökte hitta lite på datorn, haha. Alltså jag lyssnar fortfarande och tycker att de är fantastiska, men just då var de my only ones. Och bara kolla under typ april och maj 2009 i bloggarkivet, där var min Trevolt-peak. Så där är massor! Men såhär fin var min arm, post och skivsamling ett tag. Puss!
Oj. Jisses. Haha, dagens chock nummer två kom nu. När jag såg vem som hade kommenterat min blogg. Herrejisses.
.
.
Men jag blev kind of glad, för han försvarar verkligen mig framför sin kompis. Som sagt, så tror jag inte att Erik hade något emot den där videobloggen, men det kändes som ett slag i ansiktet när hans kompis hade skrivit "För att jag vet att du gillar den ;)". Jag är bara alldeles för van vid den här typen av kommentarer om mig, det blir lite mycket ibland! Men ja, att Erik tog sig tiden att läsa, kommentera, svara och så, det visar ju på att han inte riktigt håller med sin kompis. Och jag älskar Trevolt, det gör jag verkligen. Deras musik är magi för mig, så det vore tråkigt att behöva känna blandade känslor inför att lyssna på dem. Och nu släpper jag det här helt, livet är för kort för att tänka på sådant! Bättre att bara lyssna på dem och ignorera dumma kompisar, som kanske är sotis för att de aldrig fått en hyllningsvideo.. Haha.
.
Men ja, tack Erik! För förtydligande, support och för att du är min favorittrummis, haha! Du och Tré Cool, moha. Puss!
Jag vet inte om någon av er minns Erik Billing från förra säsongen av Robinson? Punkaren från Malmö? Han som valde att per stringkalsonger i lack som personlig sak, haha? Han ser ut som följer:
.
.
Ringer det en klocka? I alla fall, han är med i ett band som heter Trevolt, punkband som sjunger på skånska, som jag nämnt i den här bloggen otaliga gånger. Eftersom jag tycker att de är sjukt bra! Och jag är vän med Erik på Facebook sen, ja, snart två år tror jag. Och idag gillade han en av mina statusar, så jag gick in på hans logg bara för att se vad som händer lite. För har inte haft världens största koll på Trevolt de senaste månaderna, hmm. Och vad möter mig då? En av hans kompisar har postat en av mina GAMLA videobloggar på hans logg och skrivit "För jag vet att du gillar den ;)". Hans fru har skrivit "HAHA" och sen börjas det pratas om någon Sofia, som jag inte har någon aning om vem det är.
.
Erik själv skriver att han "tycker faktiskt det är sjukt smickrande och trevligt, så det så.". Men ändå. Jag blev rätt besviken där, jag menar, visst den där videobloggen är historiskt tråkig och fine, jag försöker sjunga med i Trevolts låtar med någon hemmagjord Malmö-dialekt. Men hela grejen är en helt vanlig videoblogg - med massa Trevoltmusik i bakgrunden. Och jag fattar inte riktigt varför hans vänner hånar den grejen, de borde väl vara glada för att någon verkligen visar uppskattning för musiken? Visst, videobloggen är tråkig, så tråkig att den blir rolig, men jag ser inte meningen i att håna det. Inte Erik dock, han gör ju inte det, men ändå. Jag fick en liten chock där och är ganska besviken. Trevolt har legat mig varmt om hjärtat i snart två år, och det känns tråkigt att kanske inse att de har skrattat åt mig privat. Jag vet ju inte, men ändå. Och förstår inte heller hur de hittade den videon, men ja. Har för mig att Trevolt läste min blogg ett tag, kommenterade och så. Inte kunde jag väl veta att de skulle se den, haha.
.
Men jag är alldeles för stolt för att ta sån där negativ skit. Jag har gjort det och för något år sen hade det sänkt mig, men idag betyder det inte mycket. Och Erik verkar ju inte tycka så. Det är klart att det svider lite när det är någon man ser upp till, men ja, jag vet inte. Jag tror på Erik när han skriver så och i annat fall så är det inte min förlust ifall ett album säljer ett exemplar mindre i fortsättningen...
Fan, det här med att gå och lägga sig tidigt går aldrig ihop sig för mig... Nu bloggar jag i allla fall från iPhonen, så en avstängd dator är ett steg i rätt riktning, haha. Man får vara tacksam för det lilla. Jag spenderade i alla fall över två timmar på Rockbjörnen 2007, haha, nördigt men sant. Pinsamt nog kan jag redan i princip allt de säger, alla pris och alla inslag det året. För på den gamla tiden, när vi inte hade kanal 5 eller en dator som kunde hantera YouTube, så var enda sättet för mig att se mina favoriter Filip och Fredrik, när de medverkade på andra tv-kanaler. Såsom kanal 7 där detta sändes för snart fyra år sen xD
.
Haha, det finns hos mig i form av VHS-band men såklart också på tuben. Plus, jag har önskar mig sån VHS till dator-konverterar-sak i julkapp med! Fatta jag om någon kommer ha användning för den. Jag har hundratals inspelande VHS:er, haha, med allt från alla Måns Zelmerlöws danser i Let's Dance 2007 till när Sean Banan var med i Floor filler, till alla avsnitt av En ängels tålamod och intervjuer med kända och okända Lindis-favoriter. För att inte tala om hela Fame Factory 2005. Mums.
.
Nej nu får jag väl försöka sova. Imorgon blir det ordentliga inlägg, jag lovar! Så sov gott alla fina läsare. Puss!
Nä, jag vet. Jag har varit världssämst på att blogga idag. Inte ens mitt sånt "ett inlägg per dag"-projekt kan jag hålla. Så dag tre kommer imorgon. Och allt annat jag ska få ur mig, haha. Men det har varit lite kaos i huvudet. Även fast mitt huvud är segt som en halvtuggad chokladkola. Suck. Nu tittar jag på Rockbjörnen 2007 med bästa Filip & Fredrik, haha, och ska snart sova. Puss på det!
Lussekattsbak! Jag och Christian, min lillebror, försökte vara kreativa och göra de svåra. Och hitta på egna, med mer eller mindre lyckade resultat, maha.Tog inte ens bild på Christians, för han förstörde dem snabbt och gjorde sådana vanliga S-formade lussekatter av dem istället. Det är hans nödlösning, haha.
Känner att det är sovdags nu. Försöker minska på min nattliga vakenhet, haha. Stor förbättring från 04.00 till 02.00 nu i alla fall! Vi hörs imorgon, puss på er alla. <3
Så många här som aldrig såg mig, och jag vet att jag haft tur som få
Det finns inga ord. Jag är så berörd nu, det får snart inte plats i mig. Gråt är när kroppen blir för liten, har jag hört. Min kropp är inte direkt liten som en älvas, men just nu får det här inte plats i mig. Åh, fina du. Jag blir så rörd. Tack. Inlägget hittar ni HÄR.
"Du har fått mej.. att våga stå upp mer för mej själv."
.
Åh. När jag läser vissa kommentarer, då... Växer jag lite. Jag blir en lite bättre människa, bara genom några meningar från vissa av er. Som idag. Den här kommentaren:
.
åååååh. Jag blev tårögd av att läsa ditt svar! :) Gud vad fin du är ! :)
Du har fått mej.. att våga stå upp mer för mej själv. Och det är jag väldigt glad över! För om jag inte hade läst din blogg m.m. så hade jag verkligen inte orkat med skolan just nu. Men jag gör det.. pga. alla fina texter, allt du skrivit och speciellt nu! :)
du är fin linda-marie! :)
.
För mig finns det inga finare ord. Detta är så stort, så obegripligt magiskt, för mig. Om någon hade sagt det till mig för några år sedan hade jag skrämt ryggat undan, slagit ner blicken och inte trott på det. Trott att någon drev med mig och försökte göra sig lustig över mig. För det var vad jag var van vid. Men idag, nu, är jag modig nog att våga tro på det. Att våga lita på att människor faktiskt är goda och tycker om mig. Och den här kommentaren, med meningen "Du har fått mej.. att våga stå upp mer för mej själv". Det är den finaste mening jag kan tänka mig. För det är precis vad jag kämpat med under mitt liv. Att stå upp för mig själv, att säga ifrån och att inte låta någon trycka ner mig. För vet ni? Ingen annan kan ha den makten över en - om man inte själv tillåter det. Om du inte låter någon trycka ner dig, låter någon som inte vet ett skit göra dig illa, då är du stark.
.
Jag vill vara det, stark. Jag låter ingen komma åt mig och jag vågar tro på att jag är tillräckligt bra. Att jag räcker till. Självklart vet jag om mina brister, alla har fel och sidor vi jobbar med, men om man tror på sig själv och det bra, ja, då minskar de dåliga sidorna. Alldeles automatiskt! Tro mig. Jag har varit så lågt ner, utan sälvkänsla och självförtroende. Det tog tid att bygga det, många tårar och många skratt, men jag är där. Jag tycker att jag är bra! Jag vet mina fel - men jag vet också mina rätt. Och det tycker jag att ni också ska leta reda på. Jag försöker inte vara någon livscoach eller ge "10 tips för att höja ditt självförtroende" á la tjejtidning, utan bara berätta hur jag ser på världen. Och för mig är världen något som jag kan påverka själv - det är mitt val hur min värld ska se ut. Och hur jag som enda invånare i den världen ska må!
Faaaasen vad seg jag är idag. Riktigt seg. Jag har i princip inte gjort någonting. Hmm. Löste Melodikrysset i morse, har haft Tradera-spaning, handlat och ska baka lussekatter. Kanske fest ikväll, men det är så jäkla mycket snö så är inte helt hundra sugen på att sticka ut och köra bil mitt i natten. Gah. Svåra beslut här i livet! Vad gör ni alla ikväll?
Åååh. Fina Converse. Ge mig. Mums. Jag ska lämna tillbaka de jag köpte i tisdags, de sitter inte alls speciellt bra och jag har dem på öppet köp. Så, dessa kanske vore något istället? Alltså, de jag köpte är de till höger, med "Caterpillar"-texten. Men tror jag ska byta till Conversen. Mums!
Jag hjärtar "unge herr Weise" och "Gotlandsfnasket"!
Detta kan vara något av det roligaste jag någonsin sett. Haha, fan varför visar inte TV4 det här på tv istället? Så mycket bättre än fredagsfinalerna, haha!
"Du fuskde!", "unge herr Weise" och "Gotlandsfnask"! Seriöst, jag skrattar sönder mig!
Heja Olle! sitter i soffan och har myst ner mig ned lillebror, Juleskim och Idol. Jag vill se Olle i Globen, nu när varken herr Weise eller herr Norberg kan gå dit. Så, 099 414 01, bums!
Amanda. Jag saknar dig. Jag fick ett så fint sms, från Amanda idag, och åh, vad jag saknar henne! Vi hinner nästan aldrig ses, för hon pluggar i Lund och på helgerna träffar hon sin pojkvän/fästman. Och eftersom de bor så långt ifrån varandra blir det så att det tar hela helgen. Så inte mycket tid för oss två, bara vi. Men vi försöker. Och som jag saknar dig, Amanda. Du och jag, det var ju så vi sa <3
Såhär ser en vanlig morgon ut hos mig, när jag är ensam hemma. Frukost i soffan under ett varmt täcke, skålen i knäet, Mysteriet på Greveholm på tv:n. Perfekt.
Idag har varit mys! Jag har umgåtts med en av mina absoluta favoritpersoner här i världen - Gustaf! Det blev fika, massa prat och kramar. Åh, som jag behövde dig just nu. Haha, han sms:ade mig 14.05 om jag var up for fika, haha, och då satt jag pinsamt nog i pyjamas och segade. Så jag hoppade i kläder, drog panikartat borsten genom håret, slängde ihop saker i en väska, freakade när jag letade nyckel till både bil och hus, borstade tänderna, freakde lite mer när jag letade efter mössa, vantar, halsduk och sånt där och sen grävde jag fram bilen! Haha. Och var iväg från huset 14.20. Imponerande va? Jag fattar inte själv hur det gick till, det brukar ta en kvar för mig bara att klä på mig, haha!
Min första kärlek. När folk skriver så, så kan det innebära så mycket. Menar man den första pojken/flickan man blev kär i? Den första man blev tillsammans med? Den första man tyckte var söt när man var fem år? Den första kändiscrushen? Jag vet inte riktigt, så därför tänker jag skriva om mer än en första kärlek.
.
När jag var sju år skrev jag ett brev. Jag skrev till en man, om hur mycket jag tyckte om honom och att om han någon gång skulle skilja sig, då ville jag gifta mig med honom. Och hur lycklig hans fru måste vara. Han var min drömman, jag dedikerade hela mitt liv i ensiffrig ålder till honom, haha. Och jag samlade bilder, ramade in honom, bar honom i en berlock kring halsen. Han var allt för mig ett tag. Och vet ni? På ett sätt är han fortfarande det. Per heter han. Per Gessle.
.
Jag och Per Gessle.
.
Min första riktiga förälskelse, en en pojke som inte var varken över fyrtio, känd eller gift, var när jag var tolv år. I sexan. När han började i min klass. Jag var helt överväldigad, när han satte sig bredvid mig på den där tyskalektionen - och sedan satt där hela terminen. Vid min sida. Hur han log när han skämtade, hur hans gröna ögon glittrade när vi förhörde varandra på tyska verb och hur jag föll lite mer för varje dag. Jag var helt uppslukad av honom, hela sexan var han allt jag kunde tänka på. Men i sjuan förändrades allt det där, när han kom i nya umgängeskretsar och förändrades helt som person. Hans gröna ögon som brukade le mot mig blev kalla, mörka. Han blev en av de som jag inte kunde tåla, vi bråkade högljutt i klassrummet istället för att sitta tillsammans, vi kunde slitit varandra i bitar om vi inte blivit stoppade. Och han blev en av dem, en av de jag hatade att gå till skolan för att jag visste att han skulle vara elak.
.
Jag tror inte han kunde hantera det där, att jag tyckte om honom så mycket, utan avskärmade sig, blev kall. Men jag tror inte han är sån egentligen. Jag tror fortfarande inte det, även om jag fått motsatsen bevisad alldeles för många gånger. När han möter mig på bussen nu, undviker han mig, tystnar, ser besvärad ut. Det ser ut som att han mår dåligt. Kanske skäms han. För han var en av anledningarna till att högstadiet blev ett helvete. Men jag vet inte. Jag önskar bara att han kunde inse att han var för bra för de människorna som förändrade honom. Men där, när han satt bredvid mig i sexan, var han min värld. Jag har trehundra sidor dagbok som i princip bara innehåller hans namn. Det var min första stora förälskelse.
.
Min första riktiga kändisförälskelse var Alexander Schöld. Jag skulle ha gjort allting för honom. När jag såg honom i Fame Factory, den där dagen på vintervåren 2005, när han berättade att hans gitarr en gång tillhört Per Gessle, fastnade jag. Hur han sjöng "Allt som jag känner", blygt och för mig helt fascinerande. Jag har aldrig känt sådär innan och jag kommer troligen aldrig att göra det igen. För mig var det kärlek vid första ögonkastet. I alla fall från mitt håll. Jag dedikerade mitt liv till honom, han var allt som fick plats i mitt huvud och allt jag andades för. Jag minns att jag skrev det i min dagbok, när allt var som tyngst i grundskolan. Att jag skulle fortsätta, för att Alexander Schöld fanns i den här världen och det var där jag ville stanna. Jag fick kontakt med honom, och det förändrade mitt liv. Att varje dag mötas av ett mail, en konversation eller några vackra ord från den finaste jag visste var magi. Att prata med honom i telefon, att veta att han visste vem jag var och att han tyckte om mig, det var helt obeskrivligt. Jag kommer aldrig att kunna beskriva vad han har betytt för mig, det var mer än kärlek, det var mer än beundran. Han var mitt liv. Jag hade inte funkat utan honom, i flera år. Och för mig kommer han alltid att vara speciell. Min Alex, min ängel från Sundbyberg.
.
Jag och Alexander Schöld.
.
Min första, riktiga pojkvän fick jag när jag var sexton. Under en sommar fick vi kontakt, efter att jag vågat adda honom på msn och säga att jag tyckte att han var söt. Jag hade sett honom i skolan, men aldrig pratat med honom. Jag var ganska mesig på den fronten, då, så det var ett stort steg för mig. Och bara efter två dagars msn-pratande bestämde vi oss för att ses. Och den första juli tvåtusenåtta åkte jag hem till honom. Det var sjukt nervöst, jag var där redan vid lunchtid och vi satte oss nervöst och kollade på en läskig film. Vi sa nästan ingenting. Sen bestämde vi oss för att gå en runda, ute. Och den promenaden, det måste varit ett av de bästa ögonblicken i mitt liv. Vi gick i timmar, överallt, och pratade, lärde känna varandra, skrattade. Hur vi stirrade på varandra med uppspärrade ögon, ansikte mot ansikte, mitt på cykelvägen för att urskilja varandras kontaktlinser. Hur han skrattade åt min oförmåga att fatta vart vi var, vilket lokalsinne alltså. Hur han tog min hand i slutet av promenaden, hur han kramade mig och höll om mig. Hur han, på en enslig cykelväg i julis sommarvärme och med solen över oss, la sina armar omkring mig och kysste mig. Den dagen var magisk och ett av de finaste minnen jag har. Christofer heter han.
.
.
Christofer och jag.
.
Och mitt första, riktigt seriösa förhållande kom några månader efter att jag och Christofer gjort slut. Med "riktigt, seriösa" menar jag att det var långt, närmre ett år långt och att det var ett mer vuxet förhållande, med både de bra och de dåliga sidorna. Ett sånt förhållande där man säger "jag älskar dig", där man jobbar på det och där man hittar & är sig själv. Ett sånt förhållande som förändrar livet. För det gjorde det. Andreas, Adde, är den enda killen som jag kan säga att jag verkligen älskade på det sättet man gör i ett förhållande. Inte som en vän, inte som en kändis, inte som en förälskelse. Utan som riktig kärlek. För det var han för mig. Men saker förändras, och våra månader tillsammans blev tuffare i slutet. Det som en gång fanns började sakta försvinna, och istället för att jobba på det, valde han the easy way. Men när man är ung ska man inte behöva välja "jobba på det"-alternativet. Vi visste båda att det inte skulle vara för alltid, men det där året vi hade tillsammans kommer alltid betyda världen för mig.
.
.
Så mina första kärlekar är flera. Och detta var bara på pojkfronten. Min första kärlek till ett djur, till en låt, till en plats, det ger jag inget utrymme här. Detta har varit min kärlek. Såhär öppet har jag nog aldrig skrivit om dem innan, och tror inte att jag kommer att göra igen. Men ändå behåller jag så mycket för mig själv, i mitt minne och mitt hjärta.
Då var E.M.D.s nya, kritikersågade album ute, både fysiskt och på Spotify. Jag håller just nu på att lyssna igenom den, hmm. Jag är ganska starkt emot covers, och var glad för de spår på förra skivan som faktiskt var nyskrivna. Men här är, förutom Narnia-låten i slutet, alla låtar covers. Men E.M.D. har gjort alla akustiska, avskalade och låter dem vila lite på sina röster. Och ja, på detta albumet får man i alla fall verkligen höra att alla är musikaliskt skolade och med rena röster, men samtidigt blir det lite tråkigt. När alla låtar i princip är arrangerade på samma sätt. Men det jag gillar är att en stor del av deras målgrupp knappt var födda när dessa låtar kom första gången, och därför är jag happy! Det ger små trettonåringar en inblick i nittiotalsmusik. Ja, inte bara trettonåringar, jag föddes ju också på nittiotalet så jag har en del att ta igen med! ;)
.
Av någon anledningen känns det som att Eriks röst får mycket utrymme på just de låtarna som jag föredrar, och det gillar jag! För Erik är min favorit, han är i princip anledningen till att jag lyssnar på E.M.D., haha! Hans röst är underbar och jag hoppas fortfarande på en soloskiva till där. Men tills dess nöjer jag mig med trion, haha.
.
Bästa spår: Save tonight, Anywhere is paradise,Not forever, This year's love och nyskrivna There's a place for us (Narnia).
Sämsta spår:Dancing in the moonlight och Gangsta's paradise. Där är faktiskt inga dåliga spår egentligen, men minst bra är dessa i så fall!
Rolig detalj:Killarna fäller in Jennie let me love you! i spåret Dancing in the moonlight, haha! Vid 2.35.
Extra plus: Omslaget är svartvitt, rawr!
Betyg: 3 av 5. Jag älskar ju trots allt deras röster, och vissa låtval som en av mina favoritlåtar "This year's love" är obeskrivligt bra. En av världens bästa låtar och jag är så glad att de inte har ändrat den så mycket. Det hade blivit en fyra eller femma om det hade varit nyskrivet material, haha, för låtarna är awesome!
Bara jag som ser likheten mellan dessa bilder? Haha! Hade dock bara Erik-bilden i svartvitt, och hittar inte originalet, snyft. Kanske är likheten inte slående mellan Erik Segerstedt och Olle Hedberg, men mellan fotona. Fina i alla fall!
Linda-Marie Nilsson. Två väldigt vanliga namn ihopsatta till ett mindre vanligt dubbelnamn. Mina föräldrar kunde inte bestämma sig. Alternativen var Victoria, Madeleine, Ramona och Simone, har jag förstått. Jag är glad att jag slapp Simone. Ingen som heter Simone får ta illa upp nu, för det är ett fint namn, men jag kan verkligen itne se mig själv i det! Ramona, däremot, det tycker jag om. Om jag får en dotter ska hon heta så. Ramona Molly Ängla. Om jag får en pojke ska han heta Sebastian Romeo och sen kanske Lancelot eller William. Det är fint. Många namn ska de ha i alla fall! Själv har jag fyra. Linda och Marie, så klart, och därtill Ellinor och Madeleine.
.
Man kan beskriva mig med några ord. Jag själv skulle kanske välja några i stil med dessa: musikberoende, tänkare, ordförälskad, djup, ensam, konsertaddict, öppen, stark, stolt och med en enorm tro på mig själv. Jag kan bli förälskad i ord. Hur enkelt som helst. Ord, meningar, uppbyggnader. Det är lite sjukt kanske. Jag minns att en kompis och jag diskuterade vad vi tyckte var attraktivt och tändande. Hon sa "musklar, magrutor och sexiga armar". Jag sa "språk, ordval och hur han uttrycker sig". Jag älskar folk som kan uttrycka sig, som kan fälla omkull mig som ett kapat träd med sina meningar. Det är en av anledningarna till att jag älskar Björn Ranelid. Han använder språket på ett helt eget sätt. Magiskt. Men det finns en man jag beundrar mer, och hans språk. Det är inte alls sådär poetiskt, djupt och lyriskt. Men det är smart, kvicktänkt och imponerande. Markus Larsson heter han. Musikrecensent på Aftonbladet.
.
Nu kapar jag min infolista från bloggen rakt av. Jag vill skriva om vad jag tycker om här i livet. Konserter, kärlek, grillade/mikrovågsugns-värmda marschmallows, Melodifestivalen, humor, Filip & Fredrik, att sitta ensam på en parkbänk med knarrande höstlöv under fötterna och en pocketbok i handen, Håkan Hellström, nitar, festivaler, Marabou Polka, Kent, fotoalbum, VHS-band, låttexter, Per Gessle, julen, min skivsamling, Brokeback Mountain, Idol... Och jag kan fortsätta! Haha, men det är jag. Och jag älskar så mycket musik, allt från skatepunk till svensk indie, till depprock och schlager. Jag önskar att jag hade varit musikalisk, det gör jag verkligen. Jag är väldigt insatt och intresserad av musik, men jag kan inte spela. Och det är jag ledsen för!
.
Min ogillar-lista var kortare. För jag vill hellre gilla än ogilla. Jag ogillar alltså skräckfilmer (utom Psycho, den gamla versionen, för jag blev inte så rädd, haha), människor som anser sig vara förmer än andra, Läkerol cassis, min datorstol, att städa, folk som dömer, plommonfärgade baskrar på tanter, hiphop, Big Mac... Jag försöker vara positiv, trots att det känns som att världen försöker göra mig negativ, steg för steg. Men det kommer aldrig att gå. Jag är en sån där obotlig romantiker, inte bara rent kärleksmässigt, utan även i fråga om livet. Jag tror att allt blir bra, att alla får sina happy endings på ett eller annat sätt!
.
.
Hmm, det känns som att jag skrivit hur mycket som helst utan att egentligen berätta något om mig själv. Jag försöker igen. Jag bor i Skåne. Jag är 19 år. Jag bor i ett stort, gult hus med ett stort, rött stall och enorm gårdsplan. Vi har en damm, åkrar, hagar, skog... Det bor nästan inga människor här ute i skogen, men det är enormt vackert. Det är en öppning i all skog, med ängar. Jag har 2,5 mil till närmaste Coop Extra. Jag har 5 km till närmaste Ica. Haha. Men endast 500 meter till närmaste älg, typ!
.
Jag har gått samhälle/samhälle/internationell på gymnasiet och pluggade enormt mycket. Det är inget jag bara säger, utan det gjorde jag! Flera timmar varje dag, för jag ville ha så högt betyg som möjligt. I allt. Och jag lyckades, med undantag för två VG och ett G (jäkla idrott, hmpf!). Av över 30 ämnen. För ja, jag läste enormt utökat program dessutom, haha!
.
Gymnasiet gjorde mig stark. Eller så var det kanske jag själv som gjorde det, när jag kom i rätt omgivning. För jag rent ut sagt hatade grundskolan. Jag vantrivdes, mådde dåligt och var ensam. Det var fruktansvärt att gå till en skola där jag visste att ingen i princip tyckte om mig, att jag skulle behöva utstå människor som betedde sig illa mot mig och höra saker som bara tryckte ner mig. Jag avskydde det med varje liten del av mig. Och gymnasiet började tufft, det som hänt i grundskolan repriserades första terminen. Jag var inte glad. Men på något sätt lyckades jag vända allt, lyckades bli lycklig och trivas. Och ha en fantastisk klass. Så tack, älskade SP07, för vad ni gjorde för mig.
.
Det finns mycket jag aldrig skulle nämna här på bloggen. Saker som skadat mig, men också saker som gjort mig lycklig. För jag måste ha sådant privat. Jag vill inte diskutera saker, jag vill ha dem i min bubbla ibland. Och tänka själv. Jag tänker mycket. Och skriver. Jag skriver dagbok varje kväll, nästan. Om mina känslor, om vad som händer, om vilka människor som snurrar i min skalle. Och jag fotar mycket. Jag vill minnas, bevara, för man vet aldrig när man inte längre har något att bevara. Man måste passa på.
.
Detta blev ett ganska allvarligt och halvdeppigt inlägg, men nu får ni inte tro att jag är en genomtrasig person! För det är jag verkligen inte. Men just nu är jag på depp-humör. Jag är glad, jag är högljudd, jag är pratsam! Jag älskar att få kontakt, att få folk att skratta. Jag är den som drar skämten, som vågar och som vågar göra bort sig. Det är inget problem för mig. Jag älskar att vara jag, och även om saker inte är perfekta, så är jag nöjd med mig. Och det är det kanske inte många människor som kan säga. Jag tycker om mig själv och jag har hittat mig själv. Och jag älskar mig.
Jag hittade en lite rolig idé på Idas blogg, som jag tänkte att jag skulle följa lite. Det handlar om ett inlägg per dag, med en bestämd titel. Dock tycker jag att exempelvis dag fyra ser relativt tråkigt ut, haha! Den var "vad jag åt idag", oooh, gripande! Så jag byter ut några av kategorierna, maha. Såhär ser det ut:
.
♥ Dag 1 – Presentera mig själv. ♥ Dag 2 – Min första kärlek. ♥ Dag 3 – Mina föräldrar. ♥ Dag 4 – Min första idol. ♥ Dag 5 – Vad är kärlek. ♥ Dag 6 – Mina beroenden. ♥ Dag 7 – Mina bästa vänner. ♥ Dag 8 – Mitt bästa köp. ♥ Dag 9 – Min tro. ♥ Dag 10 – Människor som inspirerar mig. ♥ Dag 11 – Mina syskon. ♥ Dag 12 – I min handväska. ♥ Dag 13 – Saker ni inte visste om mig. ♥ Dag 14 – Min favoritmusik. ♥ Dag 15 – Mina drömmar. ♥ Dag 16 – Min första kyss. ♥ Dag 17 – Mitt favoritminne. ♥ Dag 18 – Så firar vi jul. ♥ Dag 19 – Detta ångrar jag. ♥ Dag 20 – Om mitt jobb. ♥ Dag 21 – Filmer som påverkat mig. ♥ Dag 22 – Det här upprör mig. ♥ Dag 23 – Det här får mig att må bra. ♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta. ♥ Dag 25 – Saker som förändrat mitt liv. ♥ Dag 26 – Mina rädslor. ♥ Dag 27 – Min favoritplats. ♥ Dag 28 – Det här saknar jag. ♥ Dag 29 – Min drömframtid. ♥ Dag 30 – Så tacklar jag livet.
Aaw. Världens bästa Gustaf! Som jag tycker om den killen, vi synkar så bra, som ingen annan. Han förstår mig och det finns ingen jag har så roligt med. Och idag blev det ett awesome telefonsamtal, och gah, om folk visste! Vi är så bra, så bra! Och vi tänker på samma sätt. Jag är så glad att jag har honom! Puss på dig!
.
"Vänskap är ensjäl som tagit boning i två kroppar"
Såhär har min kväll sett ut. Hemmamys med julfilm, julmust och juleljus! Och såklart varmt täcke, bästa mamma och pappa och julkänslor till max. Åh, vad jag älskar julen! Och Grinchen! <3
Åååh. Saknar detta! Julen för två år sen, när Martin Stenmarck tog min kamera och fick hela publiken att önska mig god jul. Det var något av det sötaste någon gjort på scen för mig! Puss på honom! Om ni inte vill se hela, börja kolla vid 02.40.
Jag väljer att se det som speciell, pratglad och allmänbildad, haha!
Vad får du oftast komplimanger för?
Ögon, leende, bröst, humor och skratt.
Hur imponerar man på dig?
Med hur man pratar eller skriver. Om man har bra och lite djupt språk, det är rawr.
Brukar du skratta för dig själv?
Japp. När jag läser något eller ser något roligt. Eller tänker på något.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
Jag vet inte, för min iPhone är avstängd, haha. Satte på skärmskyddet och låter den vara avstängd ett tag så jag inte råkar flytta det innan det torkat.
Har du haft sex idag:
Nej.
Hur svarar du i mobilen:
"Hej, det är Linda-Marie" eller till vissa: "Men tjaa!"
Vem ringde du senast?:
Gustaf, mitt chokladflarn!
Vad sa den du senast pratade med i telefonen:
Hmm, typ, "jag kommer hem om en halvtimme" så jag skulle laga mat, vilket jag gör just nu.
Antal timmar sömn inatt:
Ehum. Drygt 4...
Sov du ensam:
Ja.
Brukar du komma i tid:
Till jobb, ja. Till folk, nej.
Hur känner du dig nu:
Ensam, uttråkad, trött.
Vanligaste färg på dina kläder:
Svart, haha. Annars vitt. Hmm. Kreativt.
Vad tycker du om fötter:
Jag är rädd för dem!
Vad saknar du:
Kärlek, klassen och rutiner, haha.
Hade du en bra kväll igår:
Absolut! Den kan inte bli dålig med herr Ranelid!
Favorit dryck på morgonen:
Mjölk, lättmjölk, muums.
När brukar du oftast gå och lägga dig:
Eh. För sent. Typ mellan 02-04 typ.
Är du blyg?:
Ibland. Det beror på med vem.
Sysslar du med någon idrott:
Ha! Men red aktivt i tio år, slutade för tre år sen.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Jag vill göra det, men jag har i princip aldrig upplevt det. Om man inte räknar en person. Så kanske.
Har du spytt offentligt:
Ja.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag:
Försöka ligga med en tjej, haha, för att veta skillnaden!
Är du nöjd med ditt liv:
nja, delvis. Jag har många mål kvar!
Är du bortskämd:
Nej, inte om man jämför med folk i Ung & bortskämd, haha, men lite är jag nog. Jag litar ibland på att mamma & pappa fixar saker åt mig.
Vad gör du i morgon:
Vaknar när jag vaknar, en kopp kaffe och en långpromenad! Frukost och gym. Senare tar jag dagen som den kommer!
Vad är det värsta du vet?:
Falska människor, höjder och att bestämma mig.
Har du bra vänner och äkta vänskap?:
Jag vet inte, vänner verkar vara flyktigare än vad jag visste innan. Saker verkar inte betyda så mycket som man trodde. Jag har några nära och de jag har är underbara!
Vad är det finaste du fått?:
Oj. Den dagen, den 3 maj 2008, var en av de finaste sakerna jag fått. Då förändrades allting. Något annat är ett "ja älskar dig", när jag själv känner detsamma. Det är det vackraste.
En speciell dag du minns:
Tredje maj tvåtusenåtta. Och studenten (sorg/eufori). Och när jag slutade nian (lycka!)
Du samlar på:
Allt man kan samla på. Och allt annat med.
När grät du senast:
I lördags. I mörkret i bilen, lite.
Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Oj. Köpa sådana saker som jag velat ha länge och försöka fixa boende i Stockholm.
Vill du gifta dig:
En dag!
Vill du ha barn:
Ja. Men inte på ett bra tag. Men barn vill jag ha.
Är du musikalisk?:
Nja, jag vill vara. Haha. Jag tror det är så med många som vill bli exempelvis nöjes- och musikjournalister. Man önskar att man egentligen var den musikaliske - och inte dne som bedömer.
Låtarna idolerna sjunger på fredag, i temat "Juryns val". Första låten ska de kunna briljera med och andra ska vara en utmaning. Men jag vet inte, jag ogillar det här temat för juryn brukar välja fel. Som Olles låtar. Båda de två är ju fasen utmaningar? Och Minnahs "When love takes over"? What's up med det? Världens sämsta låt. Rabih sjöng den förra året och det blev katastrof. Och jag HATAR "Everybody's changning". Blah. Men Jay har såklart fått passande låtar, indeed! Honom kan man i princip räkna bort. Det är Minnah vs. Olle. Och jag hoppas på min man från Gotland.
En av de bästa kvällarna på riktigt länge! Jag är helt Ranelid-addict. Jag bryr mig inte om hans oerhört starka kristna tro, att han har RANELID på sin registreringsskylt på sin Jaguar eller att han är 0% ödmjuk ibland. Det gör jag inte, för jag beundrar hans språk och ordval till maxnivån! Ranelidska, ett sorts poetiskt språk fyllt med aforismer. Kärlek. Och flera gånger under föreläsningen gick han rakt fram till mig, som satt längst ut på en rad, och lutade sig över mig. Spände sina ljusblåa ögon i mig och andades ut något som la sig som drog och slet i mitt hjärta och som fick min ordälskande sida att dansa tango. Han har så mycket språk, så mycket tankar, så många ord. Det är så vackert att lyssna på honom. Och en gång, under föreställningen, pratade han med en enda person i publiken. Vem? Hmm. Med mig. Om sitt Ranelid-pris, som folk i gymnasiet kan tävla om.
.
Björn: - Vilken årskurs går du i?
L-M: - Ehum, jag tog studenten precis.
Björn: - Va?! Men.. Du ser så liten ut, så ung!
L-M: - Haha, jaha, eh, hmm.
Björn: - Synd, annars kunde du varit med i min tävling och du hade nog haft chans på första pris! ;)
.
Sen efteråt rusade jag upp på scenen och lyckades få tag i en bok. Gah! Han hade max 10 böcker med sig - och 300 bokhungriga åskådare. Maha. Jag fick en i alla fall! Och han signerade så fint, åh. Tog sig massa tid och sen tog jag bild med honom.
.
Jag:Blev den bra?
Mamma: Hmm, njaa.
Björn: Va? Vad var det som blev dåligt? Var det jag?
Mamma:Haha, hmm, jaa x)
Björn: Haha! Ta en till! *håller om mig massa*
Mamma:Så!
Björn: Får jag se? Får jag se den andra med? Åh, jaha... *skrattar lite åt sig själv*
.
Toppendag! Och han pratade massor om tävlingen, och sånt. Och massa roliga små detaljer han tog upp med mig, jag blev helt starstrucked. Minns inte när det hände sist ens. Per Gessles signering eller Filip & Fredriks signering, tror jag. Då blir jag liksom helt stirrande och allmänt happyface och vet inte vad jag ska säga. Haha. Men Björn var helt fantastisk och jag är lite kär! Haha!
Puuuh. Nu har jag manuellt lagt över hälften av mina nummer från gamla telefonen till nya. Segt, ska jag säga er! För jag har över 300 kontakter i den, haha. Men allt ska göras. Jag har massor att fixa med telefonen. Detta:
.
- Appar! Men måste invänta mitt Visa-kort.
- Musiksynkronisering (har ingen ordning på datorn, haha)
- Sätta på skyddsplasten och det där
- Skriva in resten av kontakterna
- Få ner Spotify i den (app)
.
Hmm. Det jag kom på nu. Gah, så här mycket var det aldrig att göra med min andra lilla Walkman-telefon, haha!
Om mindre än tre timmar får jag se den här mannen! Gaaah! Som jag beundrar honom. Och nej, jag har aldrig läst en hel bok av honom (skämskudde fram, japp) men det är inte just hans skrivande jag beundrar. Jag är imponerad över honom som person, hur stark han är och hur rakryggad han står efter alla angrepp om det ena och det andra. Och hur han kan referera sida efter sida ur sin böcker, ordagrannt, och hur han pratar. Vilket språk den mannen har. Och hur modig han är. Det ska bli en fantastisk kväll!
Nu är jag hemma från min dejt med banken! Jag har uppgraderat mitt Visa ung till ett vanligt Visa, för att kunna ladda ner appar i iPhonen, bland annat. Det är faktiskt omöjligt i annat fall. Suck. Så får väl kortet nästa vecka, wooh! Och jag fotade och filmade lite i bilen sen, för jag hade tråkigt när jag väntade på bussen som min lillebror skulle komma med. För snäll syster som jag är hämtade jag honom. Mihi. Detta kommer så klart upp!
Hej! Jag tar världens fulaste cambilder, men sån är jag. Haha. Och nu är det happyface med iPhonen! Även fast jag har sunkfrisyr och ful-glasögonen. Men det gööör inget!