Åh, mardröm. Jag vaknade med tårarna rinnandes och en klump i hjärtat i morse. Usch, helt fruktansvärd dröm. Den handlade i stora drag om att världens bästa Robbie var död :'( Han hade typ frusit ihjäl utomhus någonstans när han hittades.. När mamma sen kom in och väckte mig så sa hon lite försynt att det var något hon måste säga. Jag bara skrek ett förtvivlat: NEEEEEEJ!! Mamma såg jätteförvånad ut och sa typ: Ehm, jaha, jag tänkte bara påminna dig om att du har körlektion senare idag...

Jag älskar Robbie Williams, han är en av mina första stora idoler och jag har aldrig fått möjlighet att se honom. Än. Seriöst, det gjorde så ont att veta att han inte fanns så nästa gång han drar ut på turné då SKA jag vara på plats <3

Robbie Williams <3

Någon gång ska jag få se dina gröna ögon på riktigt <3

Haha, det kanske märks att jag är mer positiv till allt idag än vad jag varit de senaste dagarna? Det har sina anledningar - allt börjar äntligen gå min väg igen. Allt sönderkrånglat är lagat och bra igen. Bara idag har jag fått endagarslinser som jag kommer få använda under Kinaresan, trots att jag inte har läkt klart. Övningskörningen går allt bättre. Läxorna är snart klara.

Och... MIN ÄLSKLING ÄR HEMMA!! Åh, vilken lycka när vi fick återse varandra idag på ortens elektronikaffär. Gud, vad jag älskar dig min Sony Cybershot DSC-W55. Du äger mitt hjärta, och det var nästan så jag fick en tår i ögat när du åter fanns i min famn. Jag har saknat dig till döds! Att äntligen ha dig hemma, att få se dig på mitt rum liggandes i ditt lilla vackra fodral, att få stoppa i minneskortet i ditt lena öppningsbara fack och att få vila fingret mot din mjuka, silvriga avtryckare. Ahhhh.. Du är min lycka!

Nä, nu måste jag gå och smeka LCD-skärmen, eller kanske pussa lite på inställningsknappen. Jag älskar dig.

En av de få sakerna som fått mig att le idag. Min nya kärlek! <3

Dagens låt:

Mika - We are golden

Hejsan.
Förlåt. Jag har noll kreativitet. Jag har spenderat den senare delen av dagen i sängen, med ett ihopvridet täcka i en klump över mig och en tjejbok i handen. Och Gossip Girl på tv. Och det var allt. Så roligt är mitt liv för tillfället. Hurra.

Usch, ärligt, jag har haft världens sämsta dag idag. Det har väl inte hänt något extremtdåligt egentligen, men allt har bara kännts tungt, jobbigt och så emot mig. Allt från körlektionen i morse, som inte gick helt hundra precis på grund av att jag upptäckt att mina glasögon är för svaga! Jag ser ingenting! Fuck! Jag har först märkt det nu när jag ska ha glasögon på heltid, ju. Jag orkar inte. Sen hade jag total idétorka när vi skulle skriva tidningstexter mm på Svenska C. Jag menar, det är ju befängt! Jag har ägnat en hel praktik åt att producera tidningstexter på löpande band, och så tar det föralltid att producera en ynka liten text? Jag är värdelös.

Detta följdes av en seg eftermiddag och att jag inte mådde så bra. Jag kanske börjar bli sjuk! Gud hjälpe mig, jag kan inte bli sjuk nu! det är bara drygt en vecka kvar, sen åker jag till Kina! Och då ska jag vara frisk som ett fikon!

Så nu är jag tråkig. Ge mig inspiration, ge mig en anledning att må bättre.
Jag är i alla fall glad att jag slapp göra läxor idag, då jag gjorde klart hela veckans läxor i helgen! Ha! Känn på den!

Ursäkta.
Puss

Här kommer lite bilder från studentemösseprovandet igår, fotograf är ingen mindre än multitalangen Hanna Sandin! :)


Anton har hittat sin storlek :D


Sanna med en liiiite stor mössa - och ett lika stort leende! :)


Alex med lite teknikare i bakgrunden och en Lindis som för en gångs skull
inte vill vara med på kort! x)


Lilla jag med en lite för liten mössa ;) Jag blev till slut storlek 58,
för allas intresse att veta!


Hanna Sandin (stolt kameraägare och fotograf till övriga bilder) och Sara!

Självförtroende.

Det finns en helt klart enorm brist på självförtroende bland alla. Hos vissa mer än hos andra. Problem som "Varför skulle han vilja ha mig? Jag är inget att ha...", "Jag vågar inte säga min åsikt, tänk om det är fel? Tänk om folk tycker att jag är konstig?" och "Jag vill inte synas, jag är så hemsk och ful... Tänk om folk tror att jag faktiskt tycker om hur jag själv ser ut?". Jag är trött på det här! Det är hemskt att folk kan må så dåligt över problem som egentligen inte är så stora!

Med dessa problem som exempel, vill jag bara berätta hur enormt mycket ni går miste om utan självförtroende. Det första: det motsatta (eller detsamma) könet. Jag utgår dock från motsatta eftersom jag är heterosexuell, men feel free att byta ut till vad ni vill. "Varför skulle han vilja ha mig?". Vad är grejen med detta problemet? Varför i hela världen skulle han inte vilja det? Jag kan i så fall berätta varför han inte vill det. För att du inte låter honom vilja det. För att killen inte får en chans att lära känna dig. Du vågar inte skapa kontakt, du vågar inte ta initiativ och du vågar inte hoppas. Och om han skulle ta ett initiativ vågar du inte tro på att han menar det, du kan inte ens inse att det är fullt möjligt att en annan människa kan vara seriöst intresserad av att lära känna dig, eftersom du själv tycker att du är så ointressant. Sluta upp med det! Du själv hade väl inte velat ha en kille som sett ner på sig själv så mycket? Det är inte söt blygsamhet, det är kasst självförtroende och jobbigt i längden! Och hur ska han ens kunna lägga märke till dig när du gömmer dig för världen? Alla människor är värda att älskas och alla kan bli älskade! Man måste bara låta sig själv bli det. Att tro att man är värd det, och att våga släppa på sina murar. Alla har positiva egenskaper, du måste bara hitta dem. Du kanske är intelligent, rolig, lätt att prata med om du får chansen eller har mycket roliga idéer? Framhäv det, var stolt över dina talanger eller utmärkande egenskaper. Ingen har någon som helst anledning att ha dåligt självförtroende, för det finns inte en anledning att sänka sig själv sådär och missa allt roligt!

För ja, du kommer att missa roliga saker när du inte vågar, inte satsar. Du missar chanser att lära känna folk - framtida vänner, förälskelser eller liknande? Du kommer bara trampa i samma spår eftersom du vet att där behöver du inte ställa dig själv på spetsen, du behöver inte utsätta dig för oväntade reaktioner eller saker som kan få dig att känna dig illa till mods, och än mer osäker på dig själv. Men sanningen att säga, visst kan man göra bort sig när man satsar, och visst kan man bli sårad, men vet ni? Det spelar så vansinnigt liten roll mot vad ni får uppleva i gengäld! Att få ta plats, att få synas mer eller mindre och att folk får lära känna en och tvärtom - det är ovärderligt.

Ett annat problem jag vill ta upp är "Jag vågar inte göra/säga någonting - tänk om folk tycker att jag är konstig?". Jag vet hur det är. Mitt självförtroende har också varit i botten, så långt ner man kan komma. Jag trodde inte jag var värd ett skit, jag vågade inte säga någonting i klassrummet, jag hade nästan inga vänner, tyckte att jag såg ut som något katten släpat in, tuggat på och spottat ut igen. Men en dag bestämde jag mig bara. Det kunde inte vara värre att våga sticka ut än att inte synas, det kunde inte göra mer ont att vara ensam i toppen än i botten. Det kunde inte skada mig mer att våga vara jag, när alla andra ändå tyckte så illa om den jag gömde mig bakom. Och först slog det över, jag blev helt galen med mina åsiktet, jag skulle höras & synas. Då ville jag på något sätt ta igen allt det där jag hållit inom mig alla år, och jag struntade blankt i om de skulle tycka illa om mig. Det gjorde de ju redan. Men till slut tyckte jag illa om mig själv på grund av det, precis som jag gjort med det dåliga självförtroendet. Det blev en mur, ett högljutt staket för att skydda mig. En dag rev jag det. Klättrade ut och hittade en balans. Jag kan vara mig själv utan att trampa på alla eller att gömma mig för dem. Det är svårt att bli stark, men det är så värt det. Jag tycker om mig själv idag. Visst varierar det, ibland mår jag dåligt som vilken människa som helst, men oftast är jag glad över den jag är.

Jag är inte perfekt, inte på något sätt. Men i min värld är ingen det. Eller så är alla det. Alla har brister, fel, men kan vi komma över dem, acceptera och respektera varandras misstag så är vi perfekta. Jag har ett utseende som inte är världens mest självförtroende ingivande, jag är stor och jag hatar provrum. Jag är högljudd, jag är påfrestande. Jag gör dåliga val. Jag har mina problem. Men vet ni? Alla har problem, men alla går inte runt och mår dåligt över dem konstant. Då blir inget bättre.

Jag vet inte vad jag ska kunna ge för tips till er med dåligt självförtroende. Allt ni måste göra är att förstå att ni är värda att synas och finnas, och att ni är starka. Jag menar inte att ni ska bli några högljudda, hörs och synas-typer som älskar att frmaträda inför folk, vara i centrum eller så, bara att ni vågar tro på er själva och riskera er egna trygghet i tystnaden för nya möjligheter.

Utan tro finns inget hopp och utan hopp finns ingen kärlek. De är en triangel, saknas en fungerar inte de andra. Tro, hopp, kärlek. Tro på dig själv, hoppas på att du kan lyckas och älska den du är. För jag lovar dig - andra kommer också älska den du är. Och då är det värt allt.

Avsluta meningen

Jag har insett att min senaste kyss var. . för två veckor sen, med någon jag var kär i för ett och ett halvt år sen. Då hade jag kunnat drömma om det, men när tillfället nu infann sig efter så lång tid kände jag inte på det sättet längre...
Jag lyssnar på . . Kim - kiss and make up
Jag pratar bara med . . Jag pratar med de flesta känns det som ;)
Jag tycker om . . bästa vännerna, musiken, myskvällar & att vakna med någon.
Min första riktiga kyss var . . som tagen ur en film. Den är ett av de finaste minnena jag har :)
Jag avskyr när folk . . tror att de vet allting och ska berätta för en hur man ska göra.
Jag gillar . . massor :) Melodifestivalen, Zlatans mål igår, mys med någon jag tycker om, naturgodis, färgen rosa, nitar, att skriva :)
När jag vaknar på morgonen är jag . . pigg oftast och hungrig :)
Jag är kär i . . kärleken.
Jag kommer alltid minnas . . personer som betytt något för mig, och händelser med dem.     
Sist jag grät . . var en natt för en - två veckor sen.
Min mobiltelefon är . . gammal med välfungerande xD
Kärleken är . . just nu obefintlig känns det som. Men den är det finaste jag fått uppleva, och jag är lite kär i kärleken :)
Innan jag går och lägger mig tänker jag . . på dagens händelser :P
Just nu tänker jag . . göra läxor :s Stackars mig :/
Bebisar är . . söta, men påtänkta långt i framtiden för mig :)
Ikväll ska . . jag inte göra så mycket alls, plugga och sova.
Imorgon ska jag . . till skolan och se om jag hinner till körskolan med.
Jag vill . . veta vad jag vill ha...

Ursäkta mitt aningen deppiga inlägg innan, men jag behövde få ur mig det. Nu ska jag typ krypa ner under täcket med en påse naturgodis (mitt första godis på länge! :D) och titta på något skräppgrogram utan hjärna. Har hört att Doobidoo har säsongsstart ikväll, på tal om ingenting.. Haha. Jag orkar inte fokusera på något ordentligt, nu vill jag bara koppla bort min vilsna hjärna och köra den på tomgång. Vi får se vart helgen tar den sen.

Jag försökte liva upp mig med egofotande, men inte ens det kunde få mig på bättre humör. Kan vara för att den utfördes med kameran i mobilen, då min älskling fortfarande inte är hemma. Kan också vara för att motivet inte ser ut som jag vill och inbillar mig. Men men, håll till godo.

Jag är världens sämsta bloggare. Förlåt.

Jag har en massa idéer om vad jag ska skriva om, jag antecknar dem och tänker att när jag kommer hem från skolan då ska här skrivas! Men det slutar alltid likadant - jag kommer hem vid femtiden, dödens trött. Tvingar mig att plugga i x antal timmar, äter middag och däckar i sängen. Jag är slutkörd! Och jag får dåligt samvete för massa annat jag också borde göra, men samtidigt gnager tanken om att jag måste, måste, måste ha MVG i alla ämnen. Vartenda ett. Jag vill komma in på journalistutbildningen i framtiden och intagningspoängen är nästan uppe i 20,0 vad jag vet. Vilket betyder MVG i allting. Vilket jag aldrig någonsin kommer att få. Men jag ska försöka komma så nära jag bara kan.

Dessutom är det massa annat som tynger och trycker ner humöret. Små saker, stora saker. Allting känns det som. Allt är svårt och tungt.
Små saker som att mina ögon plötsligt utvecklat allergi mot mina linser så att jag inte får använda dem mer, och måste ha glasögon i en hel vecka innan jag får prova en ny sort. Små saker som att inte ätit godis, glass, fet mat eller något liknande på sex veckor nu. Och att vågen rör sig alldeles för långsamt neråt. Som att känna sig ful och fel.
Stora saker som att bli playad av en idiot. Stora saker som att se någon varje dag och veta att han inte längre är min. Som att inte se något ljus. Som att bara vara tom, ofullständig, och vilsen. Det är nog ordet just nu, ordet som beskriver hur jag känner mig inombords och hur jag mår.

Vilsen. Jag vet inte vad jag vill ha, jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte vad som händer. Ge mig en karta, ge mig någonting som kan få in mig på en väg. Jag bryr mig inte om vilken väg det är, bara det är en. Att irra runt får mig bara att bli mer förvirrad och ensam. Hämta en lykta och visa en väg, för jag vill inte vara kvar här.