Hejsan!

Förlåt för att bloggandet uteblivit de senaste dagarna. Det har hänt något sorgligt som fått mig att tappa inspiration och glädje till bloggandet. Min bästa vän i hela världen mår inte så bra och har blivit tvungen att skickas iväg för undersökningar och operation. Det var med sorg i hjärtat vi skiljdes åt, och jag saknar min vän mer och mer för varje sekund som går. Alla mina tankar är fokuserade på detta och så fort något kul händer, tänker jag att jag ska dela det med bästa vännen, men då finns den inte där. Det är en svår tid för mig just nu och jag vet inte när vi kommer återse varandra. Om vi gör det.

Sony Cyber-shot DSC W55 - min bästa vän i hela världen - är inlagd för operation på kamerafixarnas bord. Efter ett mindre benbrott på inställningsknappen var jag tvungen att föra den till kvalificerade läkare för omhändertagelse. Detta skedde igår och sedan dess har livet helt enkelt inte varit detsamma. Jag delar mitt liv med min kamera, jag fotograferar så mycket varje dag och min följeslagare finns alltid där i sitt lilla fodral och väntar på att jag ska komma och leka med den.

Nu håller jag bara tummarna för att tillfrisknandet ska ske fort och att vi kan återförenas och få dela fler minnen inom snar framtid. Krya på dig, min älskade vän.

Du vrider runt allt du bara kan i mitt huvud,
du får det att snurra så att tankarna gör mig yr
och du får samtidigt allt i världen att stanna upp.

Får du verkligen göra så?

I runaway but I can't let go
I say I don't when I need you so
Every thought in my head says no
But I can't let go

Du för magi in i mitt liv. Jamie Meyer, min dröm & sanning.

Some people touch my heart real deep
But you're the reason why it beats

Jag tänkte på en sak... Jag kanske ska dela med mig av mitt heroin? Vill ni lyssna på världens absolut bästa kille, gör det här:

Jamie Meyer <3

Jag hoppas och tror att han åtminstone kan fylla er med hälften av den enorma lycka som han får mig att känna. Han är min stjärna, min klarast lysande sol. Och som en bonus så blir det en bild till, för inte nog med att killen har världens mest förtrollande röst, en enormt stor musikalisk talang och kan göra saker med mina sinnen som inget gjort förut, så är han hur fin som helst att vila ögonen på! :)

Ibland undrar jag egentligen hur jag tänker. Jag vet inte alls vad jag vill längre, jag kan inte se någonting. Jag har haft saker så klara för mig den senaste tiden, jag har liksom förstått och jag har vetat vad jag velat. Men saker har fallit, saker har kraschat och landat med bruten rygg, saker har gått käpprätt åt.. ja, det där varma stället. Altt känns bara konstigt, tomt och ensamt.

Planerna för sommaren var högtflygande. Detta skulle bli den bästa sommaren hittills, så var det sagt! Men allt svek, allt lämnade, allt tog slut. Jag hamnade i någon grå mellanmjölksgegga, svår att ta sig ur och svår att släppa in någon annan i. Allt bara sänker mig, längre ner i geggan.

Jag har alltid haft livslust, glädje över att möta dagen. Visst har dte funnits jobbiga perioder, men då har jag varit ledsen, förbannad, förtvivlad eller liknande. Nu är det som att det inte ens är en känsla. Bara tomt och trött. som att luften jag andas är trött, och drar ner mig ännu mer.

Allt är bara fel, och inget blir som jag tänkt mig. Jag vet inte vad jag vill, och jag kan inte längre se vägar att få något jag vill ha. Jag vet inte ens om jag orkar ta emot det, om jag fått det.

Jag vet, det är värsta psychotexten, och vem vet. Det är kanske det jag är.
They say hes a psycho and if its true
Does that mean I'm psycho too.

Jag vet inte alls vad som händer nu. Hur allt blir. Jag önskar bara att jag kunde vakna, komma ur geggan. Leva och le som jag vill kunna, och som jag alltid vetat hur man gjort innan. Jag tror jag vet vad jag behöver, men jag vet inte om jag kan få det...